Ikväll har jag spenderat ganska mycket tid i Pålitlige Pruzacs Prylmarknad, i sällskap med Elana och Adric. För fem år sedan hjälpte Adric till att tömma hennes lägenhet, och forslade iväg en hel del av hennes tillhörigheter till Pruzac. Bland de sakerna fanns ett drakskrin i äkta banga-banga-trä, som hon måste ha tillbaka. Det är självklart inte helt lätt!
Jag försöker fånga den där blandningen av damm, dofter av gammalt virke, olja och någon svårdefinierbar kryddig lukt, och få ner det i textform.
Alltså ett kapitel som långsamt växer fram i Morden i Thiramaar.
De senaste dagarna har jag försökt anstränga mig att verkligen komma vidare i mordhistorien. Avverkade fem kapitel igår med genomläsning, och det kan nog bli ungefär samma idag. Genomläsning för alltid det med sig att man kan utveckla historien och förhoppningsvis göra det intressantare och mer spännande.
För närvarande är manuset 55 750 ord långt, och det finns flera oskrivna ”sidospår” som än så länge bara finns i tankarna. Gäller bara att få till dem och få in dem på rätta platser i berättelsen. Det finns många idéer, men måhända är just den här berättelsen lite mer komplicerad, i sin form av mordhistoria med flera olika trådar som ska bidra till att göra historien lite invecklad, och komplicerad att lösa för den särskilde utredaren Melinda Back. Emellanåt även för den stackars författaren.
Det är samtidigt lite angeläget att jag faktiskt kan bli klar med den här femte delen. Dels eftersom det ju faktiskt nu är två år sedan bok nummer fyra kom ut i serien Legender från Thiramaar. Men dels också för att jag gärna vill få klart lite fler noveller om Thiramaar-världen, så vi kan fullfölja planen på en Thiramaarisk novellantologi.
Sen har jag ju även manuset till Kalla mig Chris som ligger och väntar på att få komma ut!
Tur vi snart ska stänga för semester!
(bilden har kanske inte direkt något med texten att göra, mer än att den kan symbolisera känslan att man så småningom ska kunna landa med ett färdigt manus – bilden är tagen i Snogeholm för X antal år sedan)
Kanske jag nu ändå äntligen kan säga att jag är tillbaka i skrivandet! Efter ett flera veckor långt uppehåll, har jag ägnat det mesta av den här kvällen åt Morden i Thiramaar och fått till faktiskt flera actionfyllda avsnitt. Vill bland annat bygga upp en konflikttyngd relation mellan några av karaktärerna, och tror att jag har lyckats rätt så bra.
Det jag gör nu är att jag läser om hela berättelsen från början, och fyller på hela vägen efter behov. Så här långt är mordhistorien 54 394 ord lång, men bara idag har den växt med några tusen ord. Och då är jag än så länge bara framme vid kapitel nio!
Idag inleddes Dag Ett av litteraturrundan i Skurup, där tolv ”amazing authors” från Litteratur Skurup sammanstrålade, med högläsning ur våra böcker och även försäljning.
Besökarantalet gav förvisso en hel del övrigt att önska, men i det här sällskapet har vi ändå alltid trevligt. Men saknaden av min kärlek var påtaglig!
Efter att under hela dagen ha lyssnat till kollegornas högläsning, kände jag mig nästan lite osäker när jag skulle avrunda dagen. Valde att läsa ur ett kapitel i Dödsgudinnans Stenar, men sedan även ett hittills opublicerat kapitel ur min pågående roman Morden i Thiramaar. Och jag tyckte faktiskt att det fungerade bra, och min förkylningsröst höll faktiskt hela vägen.
I morgon blir det mer högläsning, och då är jag en av de lyckliga som hjälper till att inviga Skurups Pride med en text ur min självbiografi Idag kan det kvitta.
Det blev inte något rekord i försäljning. Den här dagen var rätt blygsam, men totalt sett ändå helt ok. Vi kan i varje fall summera vårt första deltagande på Sci-Fi World, Malmö som en spännande och givande upplevelse, med som alltid många trevliga möten. Häftigt med alla kreativa cosplays, som hela tiden cirkulerar bland folk. (Bild med R2D2 och oss, är tagen av Sten Rosendahl)
Vår första dag, och egentligen första någonsin på Sci-Fi World i Malmö. Alltid spännande att testa nya ”jaktmarker”. Förmiddagen var dock tämligen händelselös för vår del, och det var nästan så att vi började undrade om det skulle bli någon försäljning alls. Men på eftermiddagen lossnade det. Faktum är att det gick så pass bra, att vi faktiskt kommer bli tvungna att beställa hem påfyllning i lagret av vissa titlar. Onekligen en upplevelse att delta i Sci-Fi World med alla tänkbara karaktärer från Star Wars och en mängd andra filmer, som vandrar omkring och välvilligt ställer upp för fotografering. Apropå fotografering så finns ju även möjligheten här att bli fotograferad tillsammans med några kändisar. Bland annat John Cleese. Egentligen roligare att få en bild lite så där påpassligt helt apropå. Säljer vi för lika mycket under morgondagen, har vi ett rekord.
Var inne på Slagthuset i Malmö och kollade läget och fixade till vår försäljningsplats inför helgen. Tror det här kan bli minst lika spännande som Bokmässan i Göteborg.
Tog en fika på St Jakobs vid Centralstationen, och hade även ett möte där med en potentiell kund. Kvällen här hemma ägnades mest åt slutliga förberedelser.
Talesättet att om ”det är för bra för att vara sant, är det antagligen inte sant” stämmer tyvärr allt för väl. För ungefär en vecka sedan hade jag en del mejlkorrespondens med en person, som utgav sig för att vara förlagsredaktör vid ett större internationellt Publisher-företag. Hon var intresserad av min fantasyserie, och specifikt Regntider. Onekligen blev den första känslan stolthet. Det är inte första gången jag fått positiv uppmärksamhet för mina böcker, men aldrig på den här nivån. Men efterhand som den inledande sensationen började lägga sig, försökte vi analysera innehållet i mejlen lite närmare. Det resulterade i flera punkter som klart indikerar bluff! ❌ Gmail-adress med spoofad visningsadress Hennes avsändaradress i mejlen är den kanske allra tydligaste signalen – hon använder en gmailadress med en spoofad visningsadress. (förnamnefternamn@företaget.com Om hon verkligen arbetade för ett internationellt företag, skulle hon givetvis ha epost i deras namn! ❌ AI-liknande text När man studerar hennes text lite noggrannare, kan man se att den faktiskt ganska enkelt skulle kunna tas fram med AI-hjälp av bokens baksidestext. ❌ Generiska outlines som inte nämner något specifikt om Regntider Utöver det som kan sammanfattas av bokens baksidestext, nämner hon ingenting annat. Trots att jag påpekat att det egentligen handlar om en serie med hittills fyra utgivna böcker, som heter Legender från Thiramaar, fortsatte hon ändå att skriva om Regntider-serien. ❌ Fel namn (“Dear Terry”) I ett mejl inledde hon med ”Dear Terry”! Ett tydligt misstag som en professionell redaktör knappast skulle göra, och som tyder på att det här handlar om massutskick. Jag är ju bevisligen inte den enda som fått detta. ❌ En signatur som ser ut att vara ihopklistrad av bilder från nätet Längst ner i varje mejl finns en bild av henne, samt företagets logga och adress. Enkelt egentligen att skapa en sådan signatur i ett mejl. Problemet här är att det handlar om två separata bilder. Med lite kunskap i Photoshop hade nog den här bluffmakaren kunnat skapa en bättre bild.
Jag har kontaktat det internationella företaget hon utger sig för att representera för att verifiera uppgifterna om henne, men de har ännu så länge inte svarat. Men det behövs antagligen inte heller. På ett sätt är det lite skämmigt att man faktiskt, om än för en kort stund, började tro på det här. Man vill ju så mycket med sitt livsverk, medan man kan! Men jag tänker att alla, inklusive mig själv, kan se detta som en varning åter igen – om något är för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant.
Thiramaar (som mina böcker handlar om) är ju en helt egen värld, fast i mångt och mycket ändå rätt lik vår värld, men lite mer åt hur det kan ha sett här för sådär tre- till fyrahundra år sen. Thiramaar har sin alldeles egna tideräkning. Under flera vädervarv lyckades han hålla Thiramaar i ett järngrepp och förpestade tillvaron för de flesta invånarna. Så när gudarna, med dödsgudinnan Asha i spetsen, slutligen lyckades ta kål på honom, var det en oerhörd lättnad för folket. Tideräkningen utgår från Hivers dödsdag. Egentligen blev Hivers sista tid i livet även upphov till det system man använder för att mäta tiden. Landets skickliga glasblåsare har tillverkat särskilda bubblor av grönt glas. Dessa bubblor är fyllda med sand. Ja, de påminner faktiskt om våra timglas. Men ändå inte riktigt. Det tar lika lång tid för sanden att rinna ner, som det tog innan djävulen Hivers andades ut för sista gången. Detta efter att Asha lurat i honom förgiftat vin. För att vi lättare ska förstå, handlar det om något som motsvarar ungefär en halvtimme i vår värld. I Thiarien firas Hiversdagen som en helgdag med mat och dryck. Alla går omkring och klappar varandra på axeln och önskar ”god hiversdag”. En så kallad hiversklapp. Alla gläds åt att Hivers trots allt upphört att existera. Som man brukar säga – en förintad djävul är en bra djävul. Timmar, dygn, månader och år har andra benämningar här, än i vår värld; Ett grönglas = en halvtimme Ett blåglas = en heltimme Ett Solvarv = Ett dygn Ett Månvard = en månad Ett Vädervarv = Ett år
Första boken – Eilaths hopp – utspelar sig år 1495 eH – alltså Efter Hivers.
Andie Lindskog 