Nu är skyltarna uppsatta inför söndagens Litteraturrunda på Klingavälsgården i Karups nygård.
Lätt att hitta – Följ vägen mellan Sövde och Blentarp och håll utkik efter skylten!
VÄLKOMNA!
Klart för Litteraturrundan 2023
That’s it Anna
Beslut taget! Nu pausar jag arbetet med Kalla mig Anna. Har i stort sett fått ihop råmanuset, även om det saknas en del detaljer. Har en del researchresultat samlat som jag ska bearbeta framöver. Men just nu känns det som att manuset dels behöver läsas av någon annan. Dels kanske behöver ”vila lite”. Dessutom känner jag ett påträngande behov av att få återvända till Thiramaar för ett tag nu.
Våra böcker till Sci-Fi World
Har lämnat böcker som ska finnas med i Fantastikbokklubbens monter på Sci-Fi World nu i helgen i Malmö (29-30 april).
Tyvärr har vi inte själv möjlighet att delta, så det är verkligt uppskattat att vi ändå får möjligheten att vara representerade där.
Verk som liknar!
Hoppar på taggen #verksomliknar på Instagram, som går ut på att plocka upp kända författare/böcker som ens eget skrivande jämförts med.
Några klipp ur olika recensioner på mina böcker i serien ”Legender från Thiramaar”
Jag fastnade för Per Lindskogs stilspråk och berättarteknik redan när jag läste Eilaths hopp, som är den första boken i serien. Jag jämförde hans debutbok med Sagan om ringen, och min uppfattning står kvar: Per Lindskog är något av Sveriges svar på J.R.R Tolkien.
@malin.v.olsson
En fantasyroman med en nypa komedi i äkta Tolkien anda, svårt att inte ryckas med i historien och dra på smilbanden emellanåt. Hur författaren helt naturligt får in en tjuv som inte kan höger och vänster och därav gör sitt jobb svårare en natt fascinerar mig, Per’s sätt att väva samman olika karaktärers historier varteftersom boken fortgår är fantastiskt!
@kafferatur
Det är inte lätt att hitta balansen mellan skratt och spänning så att historien förblir engagerande och angelägen. Per Lindskog landar dock helt rätt i en berättelse som känns som ett möte mellan P. G. Wodehouse och Dumas den äldre i ett fantasilandskap där mäktiga trollkarlar trängs med pirater och drakar i en epok som förmodligen motsvarar vårt 1600-tal.
@mikaelhärdig
Likt Pratchett så är det inte en episk berättelse utan en mera nära fantasy och mera av ett fartfyllt äventyr för en handfull karaktärer. Språket är väldigt lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra. Handlingen är spännande och känns lite av en mix av Pratchett humoristiska fantasy och äventyrsfantasy i stil med till exempel Robert E. Howards Conan och Robert Asprins Tjuvststadens böcker.
@hakanshylla
För övrigt kan jag tillägga att min främsta inspiration när jag första gången började arbeta med Legender från Thiramaar var filmen ”Willow” och Terry Pratchetts böcker om Skivvärlden.
Kill your darlings!
Arbetet med del fyra fortskrider lite långsamt framåt. Vi talar alltså om Ashas sten, den fjärde delen i Legender från Thiramaar. Nästan från början när jag påbörjade arbetet med det här manuset, hade jag en klar idé om en del som skulle handla om en tidsperiod för sådär närmare 2 800 år tillbaka i tiden. Närmare bestämt tiden då människan anlände till Thiarien, till kaldiniernas oförställda förtret. Har skrivit omräknat i bokform nästan fjorton sidor totalt om detta. Men med viss vånda har jag nu bestämt att lyfta ut de delarna ur manuset. Det fungerar helt enkelt inte ihop med övriga berättelsen. Dock! Avsnitten försvinner inte! Det är faktiskt fullt tänkbart att de istället framöver kan vara underlag för en kommande bok i serien. Personligen tycker jag att avsnitten är bra, men de fungerar inte i sammanhanget just i den här berättelsen. Och visst vore det väl spännande med en bok som handlar särskilt om det egensinniga småfolket kaldinier?
Börja om från början …
Åter igen den där situationen när det känns nödvändigt att läsa om manuset från början, och på vägen faktiskt lyfta ut flera kapitel och lägga till samlingen ”Ej använt”.
Men det är ok, tror faktiskt att just de här aktuella avsnitten rentav kan bli underlag för … kanske redan den femte delen i serien Legender från Thiramaar.
Ingenting kastas i varje fall!
Kattdrake och minnet av en etta
Fyrtiofem minuters ryggläge med behandling som kan ”lindras” lite om man lyckas segla bort i tankar och funderingar. Ibland går det, och ibland går det inte alls. Men idag fungerade det ändå stundvis. Åtminstone så pass länge att jag kunde fundera fram lite användbara idéer till mitt fortsatta skrivande i Ashas sten. Idéer som handlar om kattdrakar, som jag faktiskt bara haft med en gång. Det var i Eilaths hopp, som den lilla krabaten dök upp. Kan faktiskt passa in i den pågående berättelsen också. För övrigt passerade jag under dagens promenad i stan, min gamla gata. Noterade att porten till trappuppgången till mitt livs första lägenhet, numera leder direkt in till en lägenhet. Blir naturligtvis väldigt nyfiken. Hur ser den lägenheten ut? På första våningen fanns då bara min etta, och en tvårumslägenhet mitt emot. Min gamla lägenhet är numera ombyggd till tvättstuga. Så min gissning är att den lägenheten som nu har egen port, helt säkert är en etagevåning. Med helt säkert ett skyhögt pris om den skulle vara till salu.
Legender från Thiramaar – Bilder från begynnelsen (1)
Redan från första början när jag började skriva på mina berättelser till Legender från Thiramaar, insåg jag att en karta var en nödvändighet. Gudarnas spira, som egentligen var den första boken jag skrev, handlar ju om att huvudkaraktärerna gör en resa runt i princip hela landet Thiarien. Det skulle vara praktiskt taget omöjligt att hålla ihop den berättelsen utan en karta. Med utgångspunkt från Forsthal, där huvudkaraktärerna Andor och Tobin kommer ifrån, började jag rita kartan. Den har sedan byggts på allt eftersom berättelserna växt fram. Den här kartan är den ursprungliga, som sedan legat till grund för den kartan som publicerats i böckerna, och som även finns i färg och hög upplösning här på hemsidan. (Karta i färg)
Tidigare inlägg om detta!
Stillestånd …?
När jag äntligen kom igång med skrivandet i Ashas sten igår, kom jag aldrig igång. Jag skrev ner rubriken för kapitel 35 – Vem ska resa? – men sen stannade det upp. Helt faktiskt! Jag avrundade skrivandet med att kort notera att det är totalt stillestånd idag! Min förhoppning idag är att det tillståndet inte håller i sig.
Ashas sten växer …
Lite kreativt trots allt.
Tre kapitel har det faktiskt blivit den här kvällen. Ett handlar om utökning av ett tidigare skrivet kapitel, medan de andra två faktiskt är helt nya.
Så Ashas sten växer – sakta men säkert. Just nu cirka 152 sidor.
I stora drag har jag nog historien klart för mig. Sen gäller det ju att få allt att hänga samman, och det måste ju bli en väl sammanhållen berättelse. Jag är inte intresserad att skriva ihop en fjärde del, bara för att lyckas med konststycket att ha skrivit fyra delar. Alla fyra delarna måste vara tillräckligt hållbara och starka!
Andie Lindskog 
