Många järn …

Hade paket att hämta på Tempo i Blentarp, och valde att ta cykeln. Så det blev en tur på 6,9 km i den råkalla dimmiga luften.

Att det behövs träning och arbete för bättre kondition är nog uppenbart. Turen tog drygt 48 minuter effektiv cykeltid. Det är egentligen alldeles för mycket. Normalt har den turen tagit knappt en halvtimme fram och tillbaka. Så – fortsättning följer. För övrigt blev det en lite splittrad dag, med en mängd olika järn i elden som behövde hanteras. Eller nåt. En del avtal som skulle fixas. Ytterligare kompletterande arbete med Belvida Bells hemsida. En del andra småsysslor. Uppdateringar med fotoklubbens hemsida. En del kommunikation kring en Facebook-grupp jag medverkar som admin för, där vi försökte reda ut lite struligheter. Har även skrivit ner ett första utkast till en liten filmsnutt vi ska producera, som med en god portion tur kan leda till lite spännande saker.

Och resten av kvällen får jag försöka ägna åt Thiramaar.

Onödigt vetande som sätter färg

Fortsatte korrekturarbetet med Dödsgudinnans sten under kvällen. Förutom rent korrekturarbete handlar det nu också om att försöka få till lite mer ”färg” i berättelsen. Det kan handla om tillägg som beskriver hur det gamla fyrtornet som trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell bor i tillsammans med kattan Olivia och hennes små busiga ungar, en gång kring förra sekelskiftet blev ledigt. Även några ord om trollkarlens utbildning vid fakulteten för elementarmagi vid Camyrlins Magiska Akademi.

Eller hur dödsgudinnan Ashas hjälpreda Hano slarvat och råkat tappa den viktiga stenen Klash Nema.

Eller hur Kawokfloden strax innan den når ut till västkusten där landskapet planar ut så att floden tappar fart, och till sist med knapp nöd orkar rinna ut i den lilla sjön. Med resultatet att det blir sumpig illaluktande träskmark.

Allt typ onödigt men intressant vetande, som onekligen fyller en färgläggande funktion för själva berättelsen. Och det är ju det som räknas.

Spännande noveller, nödvändiga promenader och syntest!

Har fullt upp med publicering av noveller av flera olika spännande författare, så den här dagen har liksom mest flugit förbi. Men vi hann ändå klämma in en cirka tre kilometers promenad bort till den vattensjuka båtplatsen, först och främst för att vi helt enkelt behöver komma igång med regelbundna promenader alternativt cykelturer. För egen del har det dessutom blivit extra angeläget med tanke på att jag är kallad till en uppföljande kontroll som går ut på att avgöra om fortsatt önskad behandling fungerar.

Idag har jag dessutom introducerat i samråd med kärleken ett litet personligt synexperiment. Nu flyr jag åter till Thiramaar, för resten av den här kvällen.

En dag med telefonmöte, klippning och mer av Asha

Inlett dagen med ett konstituerande styrelsemöte via telefon efter gårdagens årsmöte med fotoklubben. Inget komplicerat. Vi har redan klart vem som gör vad. Det handlar egentligen mest om att få sammanställt de handlingar som krävs till kommunens föreningsregister, för att vi ska vara fortsatt bidragsberättigade.

Har i övrigt inte hänt så mycket annat, förutom att vi varit hos Krattan för klippning. På hemvägen noterade vi att Sövdesjön fortfarande är ”större” än normalt. Nästan så att man kan ro båt ända fram till kiosken.

Kvällen ägnas åt fortsatt korrekturgenomgång (den andra) av Dödsgudinnans sten.

Legender från Thiramaar – Trettio år!

I berättelserna har världen Thiramaar funnits i evighet … eller nåt. Vi har ju sett berättelser som sträcker sig åtminstone mer än tvåtusen år tillbaka i tid. Men det handlar ju egentligen bara om när människorna dök upp där. Det vet ju alla att kaldinierna funnits där i alla tider. Men oavsett hur det nu än är med det, så är i alla fall berättelserna om den här världen yngre än så. Trots att de nu faktiskt fyller hela trettio år!

Den 19 februari 1994 skrevs de första berättande raderna om Thiarien, som ju är ett av länderna i den här världen. Då i form av första kapitlet till Gudarnas spira, boken som skrevs först, men vid utgivningen ändå blev bok nummer två.

Och tro mig – du har ingalunda läst sista legenden om Thiramaar ännu! Det kommer mer!

Detta jubileum firas med ett erbjudande som inte går att missa!

Korrektur, hårfärg, tandläkare och bästa vänner

Idag blev jag klar med korrekturgenomläsningen av Dödsgudinnans sten! I klartext betyder det att jag nu ska påbörja andra korrekturomgången, som främst handlar om att färglägga och inte minst tillfoga mer humor och lite fylligare berättelse. Därefter är det dags för Snezana att ta över. I nuläget motsvarar boken cirka 265 sidor. Egentligen i minsta laget, men den är ju som sagt inte färdig.

För övrigt avrundar vi en relativt stillsam vecka som mest handlat om skrivande, färgat hår, tandläkarbesök och träff med några av våra bästa vänner. Och nu går vi in i en vecka med mer skrivande, epilering och dessutom årsmöte med fotoklubben. Och så ska vi klippas.

ERBJUDANDE – Legender från Thiramaar

Thiramaar föddes för trettio år sedan! Vid Faibors kluvna tunga!
Den 19 februari 1994 skrevs de första raderna om världsdelen Thiramaar!

Det här vill vi fira med ett erbjudande som du inte vill missa!

Gudarnas spira (första upplagan) – 75 kr
eller
Alla tre – Eilaths hopp / Gudarnas spira / Regntider – 260 kr
eller
Eilaths hopp eller Regntider – 120 kr/st

Samtliga priser inkl. porto (svensk adress krävs).
Beställ via E-post : BelvidaBell@outlook.com

Erbjudandet gäller t o m fredag 23 februari 2024.

LÄS MER;
Legender från Thiramaar
Varför det tog tjugosex år att få klart Gudarnas Spira

Mer skrivande …

På temat annorlunda skrivplatser, blev det idag Möllans Café i Sjöbo i sällskap med en räkmacka. Det var lite mer liv och rörelse här, men med favoritmusik i öronen, gick det bra att försvinna in i den thiramaariska världen, och arbeta ostört vidare med några av mina favoritkaraktärer trollkarlen Cornizendo, Belvida Bell och kaldinierna. Det rör sig sakta men säkert mot slutet av manuset – igen – innan det sen är dags att börja om igen med den tredje genomgången.

Nytt skrivställe i morgon.

Mest skrivande

Denna dag har handlat om två saker. Att skjutsa kärleken till några olika möten i Lund och att skriva.

Medan jag väntade satt jag i cafeterian på Lunds Stadsbibliotek och skrev. Det är nåt visst med det där att medan man väntar, sätta sig på något lämpligt fik, omgiven av diverse olika människor, och ägna sig åt skrivande. Det kan förvisso variera en hel del på hur produktiv man klarar att vara i de situationerna. Ibland kan det finnas väldigt högljudda människor som hämmar ens tankar. Men i det avseendet borde det ju fungera bra när man sitter på ett bibliotek.

Jag kom faktiskt ganska långt i mitt arbete med Dödsgudinnans sten idag, så jag känner mig helt klart nöjd så här långt. Och det blir fler annorlunda skrivplatser den här veckan.

Mello?! Nä … hellre Ogda och hennes katt …

Igår gick det trögt med skrivandet. Fick bara åstadkommit ett enda kort avsnitt, och heller inte mycket korrekturläsning. Idag tycks det dock fungera betydligt bättre. Men så har också ett av avsnittet handlat om en av min favoritkaraktärer – medicinkvinnan Ogda – som fortfarande lever – och inte minst hennes busige kattunge Oliver. Det är onekligen också så att jag blir lite inspirerad att kanske framöver återuppta de där katthistorierna jag skrev på åttiotalet, och försöka göra något nytt och bättre av dem.
Men – inte nu! Nu är det Asha, Ogda, Belvida Bell, Cornizendo och kaldinierna Robia och Neibi som gäller. Nu är det Dödsgudinnans sten som ska bli klar!
Härligt lördagsnöje, med kärleken hela tiden vid min sida!
Va?! Sa nån Mello? Varför det?