Slutord, återseende och sprakande höstfärger

Har arbetat för fullt med slutförandet av manuset Kalla mig Anna. Romanen är klar, men jag ett ganska långt avsnitt med lite verklighetsbakgrund och slutord som jag också vill ha med. Sidantalet ser ut att hamna på runt 250 sidor i bokform.

Under eftermiddagen blev det ett länge emotsett återseende. Tiden går fort, men med åren rör vi oss kanske inte fullt lika fort själva. Så då får man försöka hålla in tiden lite och bara sitta ner och fika och samtala en stund. För övrigt konstaterar vi att vi numera tycks vara ”självförsörjande” även på bananplantor. En banan jag planterade om i slutet av augusti, hade redan blivit för stor och behövde ny kruka. Och just nu är vår trädgård en ovanligt färgstark palett, och Mogwai trivs i fokus.

En dag med många ärenden

Idag blev det en heldag i Malmö. Först mitt trettionioende besök på Elisabetkliniken. Funkar trots allt rätt bra nu. Har kanske börjat vänja mig, men å andra sidan hjälper det lite att försöka låta tankarna glida in på aktuella skrivprojekt. Stundvis kan man glömma bort, eller åtminstone förtränga att det gör lite ont.

Efter detta passade det som vanligt utmärkt med en fika på favoritstället St Jakobs, innan vi fortsatte över till andra sidan stan, och Västchark och Abdos för att handla. På det ett planerat ärende till Jula där vi köpte tält, och sedan till Hornbach där vi bland annat köpte uppladdningsbar arbetslampa. Dessa båda köp fick gå på företagskontot. Och nej, vi ska inte ut och campa. Det här handlar om framtida marknader för bokförsäljning. Apropå det så var vi även på besök i bokhandeln Page 28, den enda HBTQI-bokhandeln i Sverige, för att prata lite om våra böcker. Kan kanske bli en försäljningskanal för oss där. På Hornbach köpte vi även en STOR kruka, för att kunna plantera om våra bananträd! (mer om det följer)

Kvällen avrundades på altanen, där jag för egen del försöker få ihop de sista kapitlen av min roman Kalla mig Anna.

Julen varar fram till julen …

Det där med att ta sticklingar på växter är egentligen väldigt spännande. På åttiotalet bodde jag en tid i en ateljevåning med höga fönster i söderläge, vilket starkt bidrog till att mina krukväxter stortrivdes. Jag tog en hel del sticklingar på Benjaminfikus, och var nästan självförsörjande på sådana. Vårt boende idag är också tacksamt för krukväxterna. Framför allt stortrivs de i vårt uterum. Men nu är det inte längre någon Benjaminfikus vi lyckas med. Det är i första hand och faktiskt för mig lite förvånande, julstjärnorna som vi nästan börjar bli självförsörjande på. Att det sen dessutom är A och O att ha koll på krukstorleken och plantera om i större krukor i tid, ser vi flera bevis för. Vi har en Philodendron (gissar vi) som jag ursprungligen köpt till min far på Fars dag 2005, och som jag därefter själv tog hand om när han gick bort. I början av april planterade vi om den, då den dels hade blivit för stor för sin kruka, och dels dessutom hade skjutit upp ett nytt skott. Resultatet blev istället två stora växter, som i dagarna dessutom tackat oss genom att blomma. Samma sak med bananplantan. Den köpte jag på ICA i Bjuv till extrapris 2010. Den har därefter planterats om flera gånger, och senast resulterade det i att den skjutit upp ett sidoskott också. Förutom att den dessutom blivit väldigt kraftfull.

Det är faktiskt kul att ha lite grönaktiga fingrar!

Julen dröjer sig kvar – eller nåt!

Sen julen 2021 tycks vi ha blivit nästan självförsörjande på julstjärnor. Den julstjärna vi köpte 2020 tappade först alla sina blad, och vi skulle kasta den, men hejdade oss. Klippte ner alla grenarna, och lät den stå. Efter en kort tid började det komma mängder med nya blad. Idag är plantan nästan en meter hög och ser nästan ut som en liten buske. Den har, som det verkar, överlevt spinnangrepp. Vi har tagit flera sticklingar från den, och nu planterade vi dessa i nya krukor. Det blev sex nya plantor, och fler sticklingar står i vatten i väntan på att gro rötter. Sen har vi dessutom de båda julstjärnor vi köpte hos Granngården i mitten av december, som fortfarande är fulla av röda blad. Nu har de dessutom fått sällskap av en av de nya plantorna. Med den här takten kan vi snart börja sälja julstjärnor!
Och så har vi massor med popcorn … eh … majs till altanen i sommar.

En vanlig ovanlig fredag

En på ett sätt vanlig fredag, som ändå känns väldigt ovanlig. Lite pyssel med växter under dagen. Nya julstjärnor på plats som får göra vår stolthet sen två år tillbaka sällskap.
SPA-bad som är balsam för själen och bra för inspirerande samtal. Sen kvällsmat bestående av hemmagjord gudomligt god räkmacka. Ett positivt besked – för en gångs skull – från Skatteverket, som enkelt förklarat betyder att vi kan köra på precis som vanligt med Belvida Bell! Och så en liten bokleverans (2 ex) av en lite annorlunda novellantologi som jag haft nöjet att medverka i.
Och imorgon ska vi stiga upp tidigt.

Tid med vänner, pensionstid, kyrktid och Regntider

Veckan som inleddes med ett besök på Vårdcentralen för provtagning inför en kommande behandling, har i övrigt passerat relativt obemärkt. Vi väntar fortfarande efter två veckor på att få leverererat en ny köksfläkt istället för den uselt förpackade vi fick som var trasig.

Kärleken har fått klartecken att till hösten kunna ta ut halvpension, och får därmed lite lugn och ro i tillvaron. Positivt för mig är att vi fortsatt har oförändrat lika mycket tid tillsammans under dagarna.

Vädret har varit lite instabilt den här veckan, men vi har trots allt kunnat tillbringa tre kvällar på altanen.

Mot veckoslutet invigdes World pride i Malmö och Köpenhamn, jag har ägnat ganska mycket tid åt mina memoarer, och dessutom har jag arbetat med inlagan till Regntider, som nu närmar sig helt färdigt skick och kan snart skickas till tryckeri! Kan konstatera att boken blir på 416 sidor. Räknat i ord hamnar den mitt emellan de båda föregångarna.

Lördagen hade vi besök av två kära vänner, som vi på grund av coronan inte kunnat träffa sen sommaren 2019. Under söndagen hade vi besök av våra kära grannar.
Och vi fortsätter glädjas åt hur förra julens julstjärna fortsätter att utvecklas.
Dessutom – denna söndag har jag, av alldeles speciella skäl, tagit del av en livesänd gudstjänst! Hör ju inte precis till vanligheterna.

Påsk i coronatider

Långfredag – när man var liten var det årets i särklass längsta dag. I dryga trettio år i mediabranschen har långfredagen alltid inneburit en extra ledig dag, även om det sen samtidigt varit irriterande då lördagen räknades som en ”normal arbetslördag”, så hade man inte lyckats få semester, och det fick man sällan, var man tvungen att jobba den dagen. För att sedan åter kunna åtnjuta hela två lediga dagar i följd med söndagen och annandag påsk. Men sådana bekymmer har jag inte längre. Jag är alltid ledig! Ändå är ju den här påsken inte riktigt som de brukar. Vi får inte träffa barnbarnen, utan får fira påsk för oss själva.
Så – denna dag har jag planterat om lite bananplantor, som är ”avkommor” av ett vad man väl nog kan kalla bananträd, som jag ursprungligen köpte på ICA i Klippan av alla ställen 2010. Detta träd har vi i dagarna tvingats kasta ut på grund av envisa angrepp av spinn. Nu sätter jag tilliten till skotten från den istället, och hoppas att det ska lyckas.
Påsk för övrigt handlar ju ganska mycket om mat. Ungefär samma upplägg som till midsommar och även jul, med vissa modifikationer. För egen del är jag fullt nöjd om jag får matjestårta – denna fantasiska kreation som får smaklökarna att dansa en ordentlig svängom! Någon annan påskmat behövs inte!