Heldag i Malmö

Idag var det väckarklockan som bestämde när jag skulle gå upp. Det stod 7.04 på displayen när jag gav upp det där med snooze. Det blev nästan en heldag i Malmö. Först en bokad och spännande tid hos logoped, vilket därmed också innebar ännu ett återseende av den del av Malmö som jag tillbringade tolv av mitt yrkesverksamma liv i. Fascineras verkligen av den totala förändring som skett i det området. Inte mycket av kvarteren längs Nordenskiöldsgatan och gamla Kockumsområdet som ser ut som det gjorde på sjuttio- och åttiotalet. Fortsatte efter detta direkt till Slottstaden där jag parkerade bilen på det som var min närmaste bostadsparkering i åtta år en gång i svunnen tid. Sedan hade jag nästan fyra timmar att fördriva innan nästa avtalade tid. Slog mig ner hos St Jakobs Glass för en fika med stenugnsbakat bröd och skagenröra, sallad och groddar, och en skrivstund. Inte alltid helt lätt att koncentrera sig på skrivandet i allt sorl runt omkring. I synnerhet som närmaste bordsgrannarna är två äldre väldigt högljudda damer som pratar och skrattar oavbrutet på något för mig främmande språk. Men det finns samtidigt en inspirerande charm i det, och efter hand flyter skrivandet ändå på. Var efter detta på min tjugosjunde behandling hos Elisabetkliniken. Lite snabb kompletterande livsmedelshandel på ICA Maxi vid Toftanäs, ett ärende hos Hornbach och därefter hem. Skönt att hinna hem innan kvällen, då de hela dagen har varnat högljutt om åtskilliga centimeter snö till kvällen, även om de i nästa andetag mildrade varningen till viss del. Det är ju bara norra Skåne som kommer att drabbas. Eller nåt.

Vilse i gamla välbekanta kvarter

Har varit en liten tur igen till Malmö idag. Den här gången i områden där jag arbetat under sammanlagt fjorton år, mellan 1974 och 1988. Hamnområdet kring Nordenskiöldsgatan och gamla Kockumsområdet, och även Utställningsgatan.
Jag har gått, cyklat, kört moped och kört bil i de här omgivningarna. Till och med gått under Nordenskiöldsgatan. Fanns en kulvert under gatan mellan kvarteren Scylla och Niagara.

Att köra bil i området idag känns lite som att komma till en stad man aldrig har varit i. De flesta husen som fanns på den tiden existerar inte längre. I synnerhet inte någon av de byggnader jag har arbetat i. Det hör också till saken att under ett antal år under den perioden körde jag varutransporter runt i princip hela innerstan, och ibland även längre ut. Så jag var ganska välbekant med området. Det känns som att jag inte är det riktigt längre. Dels har man klart hunnit glömma en del, men det mesta har ju också förändrats totalt. Det är ju trots allt trettiofyra år sen. Det är det som kallas utveckling. Och det är onekligen ganska spännande!