Maj så här långt

Tänk … redan mer än halvvägs igenom maj, och tiden bara rusar på. Precis som vanligt. Men också som vanligt, så har vi inte precis suttit och rullat tummarna. Ja, jag vet … det är ju helt säkert därför man tycker att tiden rusar. Huvudsakliga sysslan så här långt den här månaden, har som vanligt handlat om ordet! Alltså både skrivande och korrekturarbete. Håller dels på med en ny omgång korrekturläsning av andra delen av vår gemensamma svit Det hände vid Skärsjön. Dels har jag även kompletterat arbetet med korrektur, inlaga och omslag åt en kund, och även skickat det manuset till tryckeri.
Mitt eget skrivande har pendlat från Anna till Asha tillbaka till Anna och så ett mord i Thiramaar. Jag färdigställde råmanuset till min roman Kalla mig Anna, och återgick därefter till det som ska bli del fyra i min fantasyserie Legender från ThiramaarAshas sten – men det fungerade inte riktigt. Levde på nåt vis fortfarande kvar i sjuttiotalets Malmö och handlingen i boken om Anna. Mitt i alltsammans kom in kärlek med en briljant idé, som kan bli den femte delen i Legender från Thiramaar!
För övrigt under maj månad har vi hunnit med Litteraturrundan 2023, och en näst intill fullständig röjning av vårt garage, inför det som ska bli en gemensam loppis i vårt område om två veckor.
Har deltagit för elfte gången i Blodomloppet, och därmed åter bidragit i kampen att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen.
Och så den här månadens absoluta höjdpunkt – Steve Hackett på Slagthuset i Malmö – och därmed min fjärde upplevda konsert med honom.
Har även äntligen fått fixat däcken på min cykel, så nu står den där ute och väntar otåligt på att undertecknad ska bege sig ut på en cykeltur! Och så förbereder vi just nu för fullt inför vår Bokfika på söndag den 21 maj i Vita Huset i Karups nygård.

Inte där …

Har hittills lyckats arbeta mig fram till och med kapitel 4 i Ashas sten … men! Det fungerar inte riktigt! Nu har jag tillbringat det mesta av denna fredagskväll åt att försöka hitta tillbaka in i Thiramaars magiska värld. Men det fungerar inte. Jag kommer inte riktigt in i världen. Jag kommer inte in i humorn fullt ut. Jag känner inte att jag till hundra procent kan fullfölja min egen humoristiska berättarstil! Inte just nu! Jag är mentalt fortfarande kvar i Annas värld – i min värld. I sjuttiotalets Malmö! Tror faktiskt att jag behöver avsluta den delen helt först innan jag fördjupar mig i Ashas värld. Så vad jag tänker göra nu, är faktiskt att återgå till Kalla mig Anna, på så vis att jag börjar läsa och redigera från början och framåt. Jag behöver nog det. Anna behöver det, och Asha mår nog bäst av att vänta ett tag till.

That’s it Anna

Beslut taget! Nu pausar jag arbetet med Kalla mig Anna. Har i stort sett fått ihop råmanuset, även om det saknas en del detaljer. Har en del researchresultat samlat som jag ska bearbeta framöver. Men just nu känns det som att manuset dels behöver läsas av någon annan. Dels kanske behöver ”vila lite”. Dessutom känner jag ett påträngande behov av att få återvända till Thiramaar för ett tag nu.

Tonfiskris – nostalgisk mat

Dagens måltid var nostalgisk, och inspirerad av mitt skrivande.
I mitten av sjuttiotalet var det här en av våra vanliga måltider när jag och mina båda kompisar Emma och Hans-Olle (det var så jag kallade dem i Idag kan det kvitta) fixade våra lördagsmiddagar tillsammans. Perfekt anpassat till vår begränsade budget, och samtidigt ändå i all sin enkelhet väldigt gott. Tonfiskris! En maträtt som dessutom självklart kommer fram i min delvis självbiografiska roman Kalla mig Anna som jag arbetar för fullt med just nu.
Som sagt – väldigt enkel mat! Tonfisk, champinjoner, lök, vitlök, rostad lök, japansk soja, cevapcicikrydda och ris.
Ur Kalla mig Anna;
Det var lördag när de som vanligt satt vid Jannes blodröda matbord i köket.
”Som vanligt så jävla gott”, sa Robban och torkade sig med servetten runt munnen.
”Tonfiskris”, svarade Janne. ”Världens enklaste maträtt.”
”Enkelt om man kan sånt ja.”
”Det är bara lite ris som du blandar ner med tonfisk, svamp, skivade tomater och kanske lite lök i stekjärnet. Lite soya på det. Ja, just det … en halv flaska lättöl också. Sen är det klart.”
”Är det allt? Det är väldigt gott.”

Idétorka

Just nu känns det som att Anna har svikit mig – eller är det jag som har svikit – näää, inget av detta egentligen. Det handlar nog snarare om att min hjärna har stängt och personalen har åkt på semester.

Med andra ord – jag har kört fast! Av erfarenhet har jag lärt mig att vid de tillfällena är det bättre att bara göra några anteckningar om de eventuella idéer som finns, och hasta vidare till nästa kapitel. Bättre att få klart hela manuset i första omgången och åstadkomma ett råmanus. Dit hän ska man ju under alla omständigheter, och förhoppningsvis kanske idéerna infinner sig när man plöjer igenom manuset andra gången. Sagt och gjort – vidare till nästa kapitel. Men inte fan hjälpte det! Tvärstopp även där. Så nu har jag två kapitel som enbart innehåller några fattiga anteckningar om vad jag har tänkt! Fortsatte vidare till nästa kapitel … och nu känns det som att jag har ett tredje kapitel att lägga till högen av sådant som behöver bearbetas framöver. Lite extra frustrerande är det onekligen eftersom jag faktiskt har en tidslinje för storyn som faktiskt känns riktigt bra. Men jag får bara inte till berättelsen! It goes on and on and on …

Skärsjön, Anna, en ungdjävel, fika i solen …

Den här veckan känns lite som att man laddar batterierna, inför nästa vecka då röntgen, epilering, Krattan, Bildkampen och logoped står på Att Göra-listan. Det blir en tur till Ystad, två till Malmö och en till Sjöbo.
Den här veckan var vi på möte med kommunen Fritidsutvecklare. För övrigt är det hemma som gäller hela den här veckan. Det betyder ju dock inte att man suttit med armarna i kors. Har sammanställt och förberett på fotoklubbens hemsida, resultatet av Bildkampen 2023. Men viktigast av allt är att jag blivit klar med korrekturarbete av Sommaren i Skärsjön, och vi är därmed ett steg närmare utgivning av andra delen i sviten Det hände vid Skärsjön. I övrigt har det mest handlat om Anna, och nu ska jag dessutom även ge mig på en ”Ungdjävel…”. Ja, det handlar om böcker … vad trodde ni?! Mitt aktuella Na-No-Wri-Mo-projekt och ett korrekturuppdrag.
För övrigt kan jag konstatera att vissa effekter av ett inlägg på hemsidan i mitten av februari, tydligen kom av sig och rann ut i sanden.
Den här veckan har vi kunnat ta vår eftermiddagsfika för första gången för den här säsongen på altanen. Och just idag är det 27 år sedan jag använde snus för sista gången.

Det där med research

Att skrivandet är en stor passion hos mig, är det förmodligen ingen som kan ta miste på nu mer. Jag har alltid älskat att skriva, och sen ett antal år tillbaka har också skrivandet allt mer tagit över helt på bekostnad av fotointresset. En stor del av skrivandet är också all research man behöver göra. Vare sig jag skriver fantasy eller verklighetsbaserat eller feelgood, så är jag mån om att det ändå ska finnas någon form av trovärdighet i min berättelse. Just nu arbetar jag med en feelgood/hbtq/historisk-roman, som utspelar sig främst under första halvan av sjuttiotalet. Eftersom romanen till vissa delar är baserad på mitt eget liv, finns det också en hel del musik med i berättelsen. Därför blev den extra guldgruva att hitta en spellista på Spotify som innehåller just musik från första halvan av sjuttiotalet. Men i researcharbetet finns flera tämligen enkla och banala företeelser som exempelvis hur användandet av Knorrs Aromatkrydda har sett ut. Fann till min förvåning att det är långt många fler än bara jag själv som periodvis levt på mackor eller knäckebröd med smör och Aromat. Från det är steget förvisso nästan gigantiskt till Vicente Marinos spöfiskade tonfisk från Bisqayabukten. Ändå är det exakt det jag också har med i min berättelse. Förvisso bara en liten detalj i den delikatessbutik min huvudkaraktär arbetar i, men ändå viktig.

Kort och gott kan nog sägas att den här romanens verklighetsbaserade delar bygger på spridda delar ur mitt liv, såväl som upplevda företeelser. Sen har jag naturligtvis blandat friskt. Dock är det väldigt inspirerande att skriva på det viset. Det blir tillbakablickar och lite ingående närstudier av företeelser som till och med jag ibland nästan trott varit bortglömda. På gott och på ont. Men skrivandet har den smått magiska effekten – man kan glida ut i lite nostalgiska drömmar och förvisso ibland lite ofrivilliga törnar. Men medan man skriver flyter man med tillsammans med sina karaktärer – som ibland är fiktiva, ibland rentav jag själv, ibland någon annan.
Och så kan jag konstatera att jag ligger bra på det när det gäller Na-No-Wri-Mo!

En nästan vanlig vecka efter påsk!

Kort vecka efter påsken, där första vardagen blev ett besök i kvarteren nere mot gamla Kockumsområdet. Platsen där jag hade min arbetsplats under åren 1974 till 1986. Årtal som gränsar till den roman jag just nu ägnar en hel del tid åt – Kalla mig Anna – som utspelar sig i Malmö från 1971 och framåt. Det kan tänkas att min huvudkaraktär i den romanen får genomgå samma sak som jag – besök hos logoped. Säkert också det jag gjorde under onsdagen, när jag åter var i Malmö, men den gången på Lasermottagningen på sjukhusområdet.

Veckans vardagar har vi avrundat med några ärenden bland annat hos grönsakshandlaren på torget plus en fika i Sjöbo, på Möllans café, och även ett besök hos Tofta blomsterhandel för att inhandla lite mer krukväxter främst till vårt nya arbetsrum.

För övrigt har veckan som vanligt mest handlat om texter. Korrekturläsning av del två ur serien ”Det hände vid Skärsjön” och fortsatt skrivande på ovan nämnda roman – ”Kalla mig Anna”.  

Skämtdag, vår i annalkande, julstjärnor som trivs och fortsatt skrivande!

Denna soliga första aprildag som på något vis blir ett gen-rep på hur folk alltid borde agera inför diverse fantasifulla ”nyheter” i media – var KÄLLKRITISK! Själv höll jag faktiskt nästan på att gå på ”nyheten” att man nu skulle skylta om kring Triangeln i Malmö, och faktiskt anamma hur malmöiter uttalar namnet – Triangelen! Briljant variant av aprilskämt, och dessutom väl genomarbetat!

Första officiella vårmånaden, men att våra julstjärnor frodas är emellertid inget aprilskämt. Julstjärnan vi köpte för drygt två år sen, har blivit rejält stor. En gren blev för tung och knäcktes av för en tid sedan. Den klippte jag ner och satte i vatten, fick rötter, och kunde sedermera planteras. Så där blev sammanlagt fem nya plantor. De julstjärnorna vi köpte på Granngården den 10 december är precis lika fina nu, som de var då! Jag är imponerad.

Förutom en lagom lång och lagom snabb promenad i solen, har denna dag mest spenderats i arbetsrummet – inte så ovanligt – med korrekturarbete av Sommaren vid Skärsjön, och senare fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Vad passar väl bättre en sån dag än hemmagjorda räkmackor som kvällsmat. Fast det passar å andra sidan bra vilken dag som helst.

Na-No-Wri-Mo april 2023

Lite hastigt och lustigt bestämde jag mig för att delta i Na-No-Wri-Mo, april 2023.
Kör ett lite blygsammare projekt den här gången. Bara 30 000 ord, och inriktar mig på min pågående roman ”Kalla mig Anna”.
Senast jag deltog var i november 2022, då målet var 50 000 ord – och mitt slutresultat landade på totalt 51 286 ord. Då var jag främst inriktad på ”Ashas sten”.