I fjol blev julfirandet kantstött! Efter att vi förlorat vår kära Scrollan, Mogwai hade ett sår i ansiktet som krävde daglig vård, och Snezana dessutom drabbats av covid, fick vi fira julen hemma bara vi två. Inget fel i det i och för sig – vi har det alltid bra tillsammans! Men det blir ju inte riktigt jul om man tvingas avvika från traditionerna.
Det här året blev julfirandet också en aning begränsat, och historien upprepar sig lite. I år har oron kring älskade Mogwais hälsa begränsat julefröjden. Så det blev en i tid räknat något kortare tripp till Fristad, än vanligt. Sen kändes det osäkert även när det gällde väglaget. Men där klarade vi oss faktiskt bättre än väntat. Väderkartan visade hårt och snöigt väder i breda fält både i väster och i öster. Men däremellan fanns ett stråk med betydligt bättre förhållanden, och det var där vi skulle köra! Men på hemvägen fick jag hålla ordentligt i ratten, för det blåste rejält hårda vindar.
Så det blev jul ändå.
En lite rolig notering när vi tankade vid hemkomsten; Full tank – 666kr Mätarställning 171717. (för avdelningen för onödiga noteringar)
Idag frångick jag mina principer när det gäller julmusik! Ingen julmusik före första advent! Men för att få inspiration att kunna fullfölja årets julsaga, gjorde jag ett undantag. Så med Moody Blues härliga julplatta ”December” i högtalarna, kunde jag förvisso med god hjälp av kärleken färdigställa julsagan, som blir mitt bidrag att läsa upp på den årliga julsageträffen dagen innan lucia! (Bilderna symboliserar lite av vad den handlar om, men har också varit en del av inspirationen)
Redan i slutet av augusti började affärer som exempelvis Dollarstore fylla hyllorna med dekorationer, ljusstakar och ljusslingor för julen. I slutet av september började livsmedelsaffärerna sälja julmust, och nu har även vörtbrödet kommit upp i hyllorna. Men det är faktiskt fortfarande nästan två månader kvar till julafton. All denna årstidshysteri som främst drivs på av handeln, är ganska tröttsam. Media bidrar också en hel del. Knappt har vi hunnit in i augusti förrän man börjar prata om att hösten är här. En bit in i september brukar spådomarna komma som förutsäger att den kommande vintern blir en av de värsta i mannaminne. Strax därefter är det hög tid att tänka på Halloween. Som inte ens är en svensk tradition. Men handeln tjänar grova pengar på den. Det intressanta är att inte ens handeln själva hänger med i de här snabba svängningarna. Långt in på hösten kan man höra reklam på radion om att det är dags att tänka på sommarrabbaten och trädgårdsmöblerna. Snart är det också dags för mig att ta en lång paus från allt radiolyssnande, för att slippa höra all julmusik som spelas mer eller mindre dygnet runt åtminstone från slutet av november och även långt efter jul! Och snart är det väl också dags för det inskränkta men tyvärr numera årligt återkommande konspirationssnacket om att TV tänker stoppa Kalle Anka, eller att Sverige anpassar sig efter muslimerna och avvecklar Luciatraditionen och så vidare. Nej, jag har ingenting emot julen. Jag vill bara hålla kvar lite av den där spänningen som fanns förr, då man tände första ljuset i adventsstaken och långsamt dag för dag kunde känna stämningen krypa allt närmare. Jag vill gärna ha vörtbröd (med russin), sill, köttbullar, rödbetssallad, kalkonsylta och den för vår del numera obligatoriska matjestårtan som helt klart står över all annan julmat. Det är mysigt att sätta upp julbelysning i hemmet, höra knastret från den värmande kaminen, ställa fram vår svarta plastgran med lila belysning och så givetvis vår stadiga tradition med julsageträffen den 12 december. Naturligtvis också all dekorativ belysning i städer och byar. Men fram till första advent får jag väl låta bli och lyssna på radio, ha skygglappar på när jag går och handlar och snabbt bläddra förbi alla annonser i tidningen och lika snabbt skrolla förbi allt juligt på sociala medier.
Andie Lindskog 