Min fantasyvärld – Välkommen till Thiramaar

Följde upp en tagg på Instagram – #fantasyvärld – och presenterade mitt Thiramaar!

Mina böcker utspelar sig i världsdelen Thiramaar, och främst i landet Thiarien. Övriga länder är Matrurien, Irrydien, Arsisien, Larothien och Kraacast.

Tideräkningen utgår från den dagen djävulen Hivers slutligen förintades, efter att dödsgudinnan Asha lurat i honom förgiftat vin.

I Thiramaar finns mäktiga trollkarlar och magikerkvinnor, trollpackor, små som stora drakar. Medicinkvinnan Ogda, som fortfarande lever och det knähöga och lynniga kaldinierfolket, som levt i Thiarien i hundratals år innan människan anlände och började sprida sig över kontinenten. Förresten är även gudarna minst lika lynniga i den här världen. Tempelherrarna läser böner och ber gudarna om deras välsignelse. Men det är mest ett spel egentligen, det är bara några få magiker som besitter förmågan att åkalla gudarna.

(först publicerat under Instagram-taggen #fantasyvärld)

Behov av en stadskarta

Att skriva fantastik är inte bara att knåpa ihop en historia. Man behöver bygga en värld där historien kan utspela sig också. Man behöver rita en karta. Något jag insåg redan när det allra första kapitlet om min värld Thiramaar började ta form. Kartan skissades upp, och har sedan dess utökats och växt efterhand som berättelserna tagit form. Numer skapad i Photoshop är det en ganska detaljerad karta, som jag alltid bifogar i mina böcker, men också låter mina läsare hitta högupplöst på min hemsida. Men jag har allt mer börjat inse att det inte räcker riktigt med den kartan. Stor del av handlingen i mina böcker utspelar sig i den andra stora staden Camyrlin. Det är ju bland annat alldeles utanför den staden som magikerparet Cornizendo och Belvida Bell bor i det gamla fyrtornet. Och jag inser att behovet av en karta över Camyrlin är stort. Så … dags att börja knåpa ihop en ny karta.

Ekonomi, promenad, droger och ett och annat mord

Julen sjunger på sista versen … eller nåt … fast här har julmusiken redan klingat ut för den här säsongen. Denna gråa decemberdag har annars handlat om en hel del ekonomiskt arbete, dels av personlig karaktär men också i form av förberedelser för kommande utbetalningar från förlaget.

Det fanns även utrymme för en kort och kylig promenad i området, och kvällens middag var en enkel, hemmagjord men utsökt god hamburgare i airfryern.

Under kvällen kan man kanske lite skruvat konstatera att det också handlat lite om ekonomi – så som hur mycket ett parti illegala droger kan vara värt, vilket landat i typ två årsmedelinkomster i Thiarien. Det är lite så en stor del av min tillvaro framöver kommer att se ut – värdefulla drogtransporter och flera till synes oförklarliga mord. Riktigt spännande att ge sig in på hittills okända områden. Ja, alltså … i min egen fantasyvärld Thiramaar naturligtvis – vad trodde du?!

Femte boken på riktigt!

Befinner mig i det där spännande läget när spretiga idéer långsamt börjar formas till en helhet. Eller nåt! Vilket i klartext betyder att min femte roman i serien Legender från Thiramaar börjar ta form – på riktigt!

Efter flera kreativa samtal vid vårt frukostbord, har idéerna samlats och växt till sig, och nu känns det onekligen som att jag är på gång! Jag har ofta funderat över vad jag egentligen gav mig in på när jag bestämde att den femte boken skulle bli en mordhistoria – men nu känns det onekligen som att det faktiskt är exakt det den kan bli!

Samtidigt inser jag att behovet av en karta över Thiariens andra största stad Camyrlin onekligen börjar bli en nödvändighet. Till och med jag börjar få svårt att hitta i stan.

Att skriva en mordhistoria

Ibland undrar jag om jag visste vad jag gav mig in på när jag fick för mig att den femte Thiramaar-berättelsen skulle vara en mordhistoria! I grund och botten handlar det lite om att helt enkelt testa mig själv. Det här med deckare och kriminalhistorier tycks ju vara omåttligt populärt. Jag vet inte hur många gånger jag fått svaret från marknads- och mässbesökare, att de ”läser bara deckare”! Okej , tänk om jag då kan hålla fram min femte bok i serien Legender från Thiramaar, med orden ”det här är en deckare!” Och förvisso humoristisk fantasy också. Jag är införstådd med att det krävs att man får till en spännande berättelse med oväntade vändningar och avslöjanden som håller läsaren på tårna, och samtidigt vill jag gärna behålla den humoristiska fantasyglöden från mina tidigare romaner. Det känns onekligen som en utmaning. Får väl se om jag klarar den.

Film, mordhistorier och mitt musikår

Skrivandet för närvarande går sådär. Har gjort några försök med Morden i Thiramaar (femte romanen i serien), men det har bara blivit några kortare stycken. Det saknas konstruktiva idéer! Vi har skrivit och bearbetat årets julsaga inför den årliga träffen som ska vara nu på torsdag. Dessutom har vi dammat av och fräschat upp några tidigare julsagor, och publicerat som E-böcker lagom inför julen.

Har avverkat både medlemsmöte och styrelsemöte med fotoklubben den här veckan, och den viktigaste frågan att diskutera har varit den om lokalen. Alltså var vi framöver ska hålla till med våra möten. Tror vi har hittat en bra lösning.

För övrigt har det varit en relativt stillsam vecka, då vi också unnat oss att kolla in några filmer; A man called Otto, Finding Forrester och Gifted hands.

Och så har jag fått den årliga sammanställningen från Spotify över hur mycket musik jag har konsumerat, och vad jag lyssnat mest på. Har lyssnat i 95 694 minuter, på sammanlagt 9 736 olika låtar. Den låt jag spelat mest är Liberation av James Newton Howard. Det är musik ur den fantastiska miniserien All the light we cannot see som vi såg i vårt nyårsmaraton senaste nyårsafton. En serie som berörde, och som faktiskt levt kvar hela året som den bästa ”filmen” vi sett. Ja, trots att det alltså egentligen var en serie (cirka fyra timmar lång)

En stillsam vecka … eller nåt!

Veckan inleddes med X antal timmars supportsamtal med Microsoft, för att en gång för alla få löst problemen med Outlook! Som dessutom ledde fram till att vi nu avslutar Panda Antivirus! Onödig kostnad.

Annars har det varit en stillsam vecka, om man med stillsam syftar på det faktum att vi knappast lämnat hemmet, förutom några kyliga men sköna promenader i området. En enda gången har bilen varit igång – för handel i Sjöbo. Om det sen kan anses stillsamt här hemma, med ett antal E-böcker att publicera, en hel del bokföring och fakturering, och givetvis skrivande, är ju klart en annan fråga. Och att ljudboken av Gudarnas spira nu publicerats, nästan samtidigt med den sjunde novellen om Thiramaar – En värdig efterträdare.

 Plus det faktum att vi konstaterat att jag måste göra om hela inläsningen av Idag kan det kvitta!

För övrigt har jag arbetat vidare med uppföljaren till Kalla mig Anna. Och så kan jag med tillfredsställelse notera att alla nödvändiga handlingar nu skickats till RR.

En värdig efterträdare – sjunde delen i ”Det händer i Thiramaar”

Nu kommer sjunde delen i novellsamlingen ”Berättelser från Thiramaar” (tillgänglig i internethandeln och streamingtjänster inom de närmaste dagarna)

Övermagikern i Irrydien Karl Geus är gammal. Till och med för en trollkarl. Så pass gammal att folk i allmänhet nästan glömt bort att det kanske snart vore dags att hitta en värdig efterträdare åt honom. Men herr Geus själv söker för fullt. Men varje stackare som aspirerar till tjänsten, drabbas av olycka och får istället resa upp till Ashas dödsrike. Den senaste aspiranten från ön Selice störtar in i trollkarlens audiensrum allvarligt knivskuren, och det enda han hann uträtta var att fläcka ner magikerns matta och soffa med sitt blod.

Väverskan Calindrea på Tacedo Calue – ja, alltså Vävaregränd – får hjälpa honom att ersätta de förstörda inventarierna. Men hon har även andra egenskaper som trollkarlen kan dra nytta av.