Praktiskt taget varje kväll arbetar jag med Regntider. Det vill säga del tre i trilogin ”Legender från Thiramaar”. Det är lite av en berg-och-dal-bana. Vissa delar är sega och besvärliga att få till. Andra flyter på hur galant som helst. Men det handlar nog ganska mycket om mina personliga känslor för de olika karaktärerna. I den här delen förekommer både Elana (från ”Eilaths hopp”) och trollkarlen Cornizendo. Dessa båda är karaktärer som är roliga att skriva om, så där flyter det på ganska bra. Sen har jag även Kintara och Andor (som är huvudkaraktärer i ”Gudarnas spira”) vilka också egentligen är personer jag gillar. Men just i Regntider har jag svårt att få till något riktigt bra. Här kommer att krävas flera genomgångar av texten, innan jag är nöjd.
Men kort och gott, känner jag mig ganska nöjd med denna tredje del. Känns som att humorn och andan från ”Eilaths hopp” lever vidare i den här delen!
Nu när ”Gudarnas spira” kommer ut vilken dag som helst, känns det alldeles extra roligt att kunna konstatera att även denna, del tre – ”Regntider” – faktiskt bör kunna komma ut inom en snar framtid.
Och som författare vill jag absolut fullfölja mitt löfte som jag avgav i samband med utgivningen av del ett ”Eilaths hopp” – det vill säga att det var del ett i en trilogi.
Har annars fått veta från vissa förlag att man visst kan ge ut en bok som en del ett i en trilogi, men sen måste man inte fullfölja den trilogin! Något jag absolut inte ställer upp på.
När jag ger ut en bok med förklaringen att den är del ett i en trilogi, är det för mig en självklarhet att det SKA komma både en del två och en del tre. Allt annat vore att lura läsaren!
Ännu en recension av Eilaths hopp, som gör mig stolt! (av Agneta Holmström)
”Eilaths hopp” är den första fristående delen i Legender från Thiramaar skriven av Per Lindskog. Det är en fantasybok med en fantastiskt spännande värld av trollkarlar, pirater och andra figurer med intressanta och ofta starka personligheter. Samtidigt som det är en fantasybok gör den också ett avstamp i verkligheten genom att den berör ämnen som hbtq-frågor och kvinnors villkor.
Bokens huvudperson Eilath hamnar i en svår, utmanande och omtumlande situation när han drabbas av en trollkarls vrede och förbannelse. Han dras ut på äventyr som han inte ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Han tvingas omvärdera allt han tidigare stått för.
Jag blev trollbunden av boken från första sidan. Läsaren sugs in i handlingen i ett språk som är lätt att förstå med samtidigt mycket god kvalité. Ett språk som får en ordälskare att jubla av glädje. I boken finns en stark berättarglädje och författarens välbalanserade underfundiga humor och komik är underbar. Den är rakt igenom spännande med sina olika vindlingar, vändningar och överraskningar i handlingen. Författaren använder på ett lysande och unikt sätt fantasygenren för att lyfta hbtq-frågor och kvinnors villkor. Boken innehåller bra miljöskildringar som också förstärks av att boken har en välritad karta över denna fantasyvärld.
Detta är en bok som till och med får mig, som oftast läser andra genrer, att få mersmak för att läsa fantasy, framförallt av Per Lindskog. Jag väntar ivrigt på nästa del i denna serie. Läs boken. En magisk bok på alla sätt. Den får en klar femma i betyg.
Regntider klar – eller nåt!
Skrev faktiskt klart Regntider idag! Alltså del tre i min fantasytrilogi ”Legender från Thiramaar”. Jag inledde skrivandet den 26 december förra året, efter att Snezana och jag diskuterat upplägget för själva inledningen av boken i bilen på väg hem från julfirandet. Det har med andra ord gått ganska fort! Nu är det ju förvisso så att det här inte på något vis betyder att boken är klar att lämnas till tryck. Det är själva råmanuset som är klart. Nu följer ett antal genomgångar, och det finns bland annat två sidoberättelser som behöver fyllas ut och utvecklas. Sen är det ju även gestaltning och miljöbeskrivningar som behöver ses över och förbättras. Därefter ska den genomgå ett antal korrekturläsningar.
Men trots allt – själva grundberättelsen är klar!
Säljande recension för ”Eilaths Hopp” – igen!
(Hämtat från Adlibris)
Kommentar av Sandra Petojevic 2020-02-10
Tjuven Timo planerar en stöt mot Kraacastska Kompaniets huvudkontor och den magre rufsige kemisten Alan Byhl råkar ideligen ut för mystiska mordförsök med giftpilar. Men den egentliga huvudpersonen är skojaren och korthajen Eilath Scarp som råkar ut för märkliga missöden och motgångar i jakt på magikern Cyn Moriander som anklagat Eilath för fusk och som hämnd förtrollat honom på ett minst sagt retfullt sätt, vilket fullständigt vänder upp och ner på hans tillvaro. Det är svårt att berätta mer utan att spoila, eftersom denna muntra fantasyroman bygger på överraskningar. Bokens berättarröst påminner lite om Tage Danielsson med sitt lakoniska allvar som genomsyras av en underfundig komik, men det som får mig att gapskratta är alla de dråpliga och absurda situationer som uppstår, helt i enlighet med denna fantasyvärlds kultur och på grund av helt vanliga mänskliga reaktioner och fördomar. Inget överspel så långt ögat når, vilket är mycket glädjande, och som verkligen ger boken dess kvalitet som humoristisk fantasy. Ingen person är övermänsklig, trots att det här är en värld med både magiker och drakar, de begår helt vanliga misstag som även den klokaste kan råka ut för. Och det är därför jag som läsare med stort intresse följer protagonisternas öden och äventyr genom hela boken. Denna frodiga fantasyroman är skriven av Per Lindskog med en vass satirisk penna full av berättarglädje. Den belyser såväl flyktingpolitik och nazism som sexism, kommersialism och kapitalism på ett mycket flyhänt och underhållande vis. Det finns förstås sorgliga scener, men de är inte längre än att någon, t.ex. en läkare, på fullt allvar fäller en replik som vrider mungiporna uppåt igen. Synd bara att layouten brister lite här, men det är petitesser i det här sammanhanget. Att trollkarlen Cornizendo i texten har ett fårigt, istället för fårat, utseende ger dock en kul poäng. Och för alla er som har svårt att hålla isär ett stort persongalleri, kan jag med glädje tillägga att i den här boken är det så smidigt utfört att man direkt märker vem som talar så fort de öppnar munnen, även om det bara är bifigurer. Snygga och passande namn är det också, såväl på personer som på platser. Och så är det fantastiska miljöskildringar, alltifrån Maddocs stinkande fabriker till den tjusiga gården i Abdera. Redan i bokens början blir man lässugen, för där är en tydlig och välritad karta som är en fröjd för ögat, och i slutet knyts berättelsen ihop med en snygg piruett. För det här är en riktigt rolig och rafflande men ändå fullvuxen fantasyroman, skriven med både passion och precision, ett Eldorado för dem som söker skojiga men ändå tänkvärda trevliga böcker att förströ sig med. Var bara försiktig när du läser denna bok i kollektivtrafiken – många scener fick mig att asgarva så att hela bussen vände sig om. Denna underbart kvicka och fartfyllda fantasybok rekommenderas varmt till alla vänner av Terry Pratchett, och får fem välfyllda penningpungar av fem!
Det växer…
Ja, jag är nog igång på allvar, eller i alla fall delvis. Har flera trådstumpar som ska utvecklas för att så småningom förhoppningsvis kunna knytas ihop. Vissa idéer visar sig ibland mindre bra, men där har jag lärt mig att det är bättre att låta det vara kvar så långt man skrivit, gör en markering så det är lätt att hitta tillbaka. Sen kan man kanske framöver ändå komma på en bra fortsättning att lägga till. Om inte är det bara att ta bort.
Men det känns i alla fall bra att kunna konstatera att del tre i trilogin ”Legender från Thiramaar” växer fram sakta men säkert! Och det är extra roligt att kunna skriva om trollkarlen Cornizendo som får en mer framträdande roll i den här delen, och tidsresor och den mystiska Belvidia Bell som en gång skrev boken ”Besegra det onda”. Ja, det är verkligen roligt att kunna fabulera fritt!
Igång
Nu kan man nog säga att arbetet med del 3 i trilogin ”Legender från Thiramaar” är igång på allvar. Har hittills fått ihop fem kapitel och håller på med det sjätte. Det är lite trevande och lite spridda trådar, som jag förhoppningsvis ska kunna knyta ihop så småningom. Den här blir troligen också i samma humoristiska stil som Eilaths Hopp. Medan arbetet fortskrider väntar jag med spänning på resultatet av en testläsning av del två Gudarnas Spira, som pågår just nu. Åter igen lever man i spännande tider.
Ogdas hus (Legender från Thiramaar)
Välkommen till Medicinkvinnan Ogdas hus!
Ogda är flitigt omtalad i den här världen. Alla känner till medicinkvinnan som omges av ett envist rykte om att hon nog är död. En uppfattning som ständigt visar sig vara fel. Även om hon är till åren kommen. Hennes lilla stuga ligger halvvägs upp i bergen omgiven av tät skog en bit utanför hamnstaden Lunareth.
Klar… eller nåt!
Äntligen klar! Eller nåt! Del två i trilogin ”Legender från Thiramaar” är klar. Nu ska den kontrolläsas av någon annan än mig själv.
Efter att först ha läst hela boken under vår semester på Kreta i höstas, där jag gjorde totalt 131 anteckningar om olika ändringar, har jag nu läst igenom och skrivit om, skrivit till och tagit bort under tre genomläsningar.
När jag påbörjade genomläsningen under semestern var det i princip ett komplett manus. Men eftersom idén hade väckts, och anammats, att den skulle bli del två i trilogin behövde det göras en del förändringar för att anpassas till del ett – Eilaths Hopp!
Den här delen blir en aning allvarligare i jämförelse med del ett, men även den här har en del inslag.
Har arbetat med att försöka göra berättelsen lite kortare, och har förvisso lyckats ta bort en del ”överflödig” text. Men då man samtidigt arbetar för att få till en bra gestaltning, blir det samtidigt en del tillägg i text.
När jag räknar sidantal baserat på hur ”Eilaths Hopp” såg ut, hamnar ”Gudarnas Spira” på hela 561 sidor! Det går nog inte att korta ner den mer, utan att i så fall förlora allt för mycket av berättelsen.
Nu kan jag på allvar börja arbeta med del tre!
Grundplotten till Eilaths Hopp (Hur allt började, 3)
Arbetet med Gudaspiran drog ut på tiden. När den var färdigskriven första gången i november 1994, var jag fullt medveten om att den ändå långt ifrån var färdig. Jag visste att det krävdes många genomarbetningar av hela texten, innan den kunde anses klar. En tid kämpade vi med den nästan varje gång vi sågs. Men det gick trögt. Efter flera år då arbetet gått i vågor, kom kompisen plötsligt en dag med en grundidé till en humoristisk fantasy! Jag läste och fastnade! Idén var bra, väldigt bra. Det var början till Eilaths hopp. Fast då kallade vi den Eilaths spel. Jag var helt klart intresserad att börja skriva på den romanen. Men jag ville absolut göra klart Gudarnas spira först. Efterhand tröttnade kompisen, och det blev inte någon riktig ordning på skrivandet. Mitt i alltsammans råkade jag ut för en hårddiskkrasch, med bristfällig backup av de båda manusen. Detta var på den tiden man hade backup på disketter, och det var ofta stora problem med dem. Hela manuset till Gudaspiran (som den hette då) gick förlorad. Lyckligtvis fanns det ett utskrivet exemplar, som jag fick sätta mig och skriva av för att få in det igen i datorn!
Genom årens lopp har arbetet dock gått i vågor. Kompisens intresse svalnade, men under lång tid ville han ändå inte hoppa av projektet. Jag å andra sidan kände inte för att ta tag i arbetet själv, om jag inte fick äga det helt. Till slut hoppade han av i alla fall, men vid det laget hade det gått för lång tid mellan tillfällena, så jag hade glömt en del av handlingen och även en del idéer jag haft.
Inte förrän jag träffade min kärlek Snezana, kom arbetet igång på allvar. Med hennes hjälp, goda idéer och uppmuntran blev först Eilaths hopp äntligen färdig. Men den här berättelsen skiljer sig ganska mycket från den ursprungliga idén. Fram för allt slutet är inte alls så som det var tänkt från början.
Lyckligt slut på året!
Bästa recensionen hittills! Fem stjärnor och en längtan efter en fortsättning – kan det bli bättre? Ser ut att bli ett perfekt slut på året. Tack Den kan läsas nedan: Sista boken för i år är utläst. Det var med ett sting av saknad som jag slog ihop pärmarna till ”Eilaths hopp” av @per.lindskog . Eilath, Elana, Adric och de andra har blivit mina vänner och jag hoppas på att få återse dem i många fler böcker.
Eilaths hopp är den första fristående delen i Legender från Thiramaar. En fantasy som har allt från trollkarlar, pirater och kattdrakar till spännande intriger och omöjlig kärlek.
Bokens huvudkaraktär hamnar i en, minst sagt, besvärlig situation och tvingas omvärdera allt han tidigare stått för. Förutom att vara en spännande fantasy är detta också en bok om att hitta sig själv.
Det går lätt att komma in i handlingen och boken flyter på i ett behagligt tempo. Språket är enkelt och handlingen har en fin balans mellan spänning, allvar, humor och ironi. En lättläst bladvändare i en väl skildrad fantastikvärld.
Även om det är en fristående del så hoppas jag på någon form av fortsättning, eftersom slutet lämnade mig med en stark önskan om att få veta mer om de olika karaktärernas öden.
Skriv på nu, Per Lindskog. Jag behöver nästa bok!🌟🌟🌟🌟🌟
Andie Lindskog 