
Nu är vi på Bokmässan i Göteborg



Idag har jag pendlat mellan olika världsdelar, eller nåt. Från Malmö på sjuttiotalet till Marockos huvudstad Casablanca och vidare till Thiramaar! Har suttit i studion under dagen och läst in tolv kapitel ur Kalla mig Anna, och genom det faktiskt lite kort fått prova på att läsa på danska, stockholmska, engelska, franska och italienska – förutom naturligtvis mitt eget modersmål. Bra eller dåligt – ingen aning – men det är kul. Tror kanske att det skrivna är lite bättre, då det torde vara språkligt riktigt. Mitt uttal, i synnerhet när det gäller franska och italienska, är kanske inte det bästa. Men det får väl duga. Oavsett vilket, så får jag ändå en särskild känsla av stolthet när jag läser igenom manuset till den här boken. Ett gediget researcharbete kombinerat med faktiskt rätt bra idéer och egen sakkunskap har gett en, om jag själv får säga det, bra roman!
Den här kvällen lämnar jag dock både Malmö och Casablanca bakom mig, och återvänder till Thiramaar.


Arbetade med Morden i Thiramaar. Intressant hur man hela tiden kommer på detaljer som behöver justeras, och hur det faktum att det nu finns fyra romaner och åtta noveller om den här världen, gör att det finns fakta att gräva fram. Alltså fakta av sådant som berättats om tidigare. Som idag när jag skriver om Eilath – ja, jag har gått tillbaka i tid – och plötsligt inser att han ju har en egen ganska speciell häst. En svart hingst med ett halvmåneformat märke i pannan, som kallas Falkfot! En detalj jag sånär hade glömt! Det är ju just det som är spännande när man skriver om en värld och karaktärer som redan är så att säga etablerade. Ställer samtidigt krav på att man faktiskt har koll på vad man berättat tidigare. Allt måste ju stämma! (AI klarade dock inte av att ge mig en korrekt hingst)

Den här kvällen har jag koncentrerat mitt arbete på att komma vidare med Morden i Thiramaar. Alltså den femte delen i min fantasyserie Legender från Thiramaar. Fem äventyrare med, faktiskt, Eilath Scarp i spetsen, befinner sig i hamnstaden Lunareth där de försöker ta sig ut vid den norra stadsporten i flykt undan stadsvaktens långa armar. Eller nåt! Känns faktiskt som att jag börjar komma någon vart nu! Förhoppningen är att det här ska bli en lagom mustig, och självklart ändå humoristisk berättelse. Ett slags deckarhistoria i Thiramaarisk miljö! Kan det va nåt?!


Nu har den senaste inlagan till Gudarnas spira gått iväg till tryckeriet. Därmed är upplaga 3 definitivt i produktion, och med den börjar vi på allvar byta ut böckerna med mitt gamla och numera ”ogiltiga” namn! Inom en ganska nära framtid är det även aktuellt för en tredje upplaga av Eilaths hopp!
Och i sammanhanget vill jag ge en eloge till tryckeriet – Scandinavian Books – och i synnerhet Lars Höyer för riktigt bra tillmötesgående och hjälpsamt agerande!

Idag var det dags för den första dagen i Litteraturrundan i Skurup. Vi har tidigare deltagit här hemma omkring i det så kallade Vita Huset i Karup, och i fjol var vi med vid Studiefrämjandet i Kristianstad. Men i år valde vi alltså att delta i Skurup. Främst för att det är intressant att prova lite olika marknader.
Höll dessutom ett föredrag tillsammans med fantasyförfattaren Cecilia Nilsson om det här med världsbygge inom fantasy. Intressant och spännande, även om jag nog kände att jag personligen kunde ha varit en aning bättre förberedd. Kan dock konstatera att föredrag blir bäst när publiken ställer frågor, och man därigenom får möjlighet att tala mer utan underlag. Trots allt bra som träning – snart dags igen, men med lite djupare mening!
Och i vanlig ordning betyder alla sådana här sammankomster en mängd spännande och trevliga kontakter.

En idé till en ny roman i min humoristiska fantasyserie Legender från Thiramaar föddes idag vid vårt frukostbord. Jag arbetar just nu med korrekturarbetet av en novell som är tänkt att ingå i en planerad samling med Thiramaar-noveller. Den handlar om kaldiniern Robia och hennes kracaastiska prattrast. I den plus allt annat jag skrivit om henne tidigare finns underlag för det som är tänkt att bli den sjätte romanen i serien! Robia som är kaldiniernas övermagiker Ambarands lärling och tillika skickliga skrivare, dyker upp första gången i Regntider, och spelar även en viktig roll i Dödsgudinnans stenar. Hon tillhör en av mina egna personliga favoritkaraktärer som är inspirerande och roligt att skriva om.