Denna dag har handlat om två saker. Att skjutsa kärleken till några olika möten i Lund och att skriva.
Medan jag väntade satt jag i cafeterian på Lunds Stadsbibliotek och skrev. Det är nåt visst med det där att medan man väntar, sätta sig på något lämpligt fik, omgiven av diverse olika människor, och ägna sig åt skrivande. Det kan förvisso variera en hel del på hur produktiv man klarar att vara i de situationerna. Ibland kan det finnas väldigt högljudda människor som hämmar ens tankar. Men i det avseendet borde det ju fungera bra när man sitter på ett bibliotek.
Jag kom faktiskt ganska långt i mitt arbete med Dödsgudinnans sten idag, så jag känner mig helt klart nöjd så här långt. Och det blir fler annorlunda skrivplatser den här veckan.
Igår gick det trögt med skrivandet. Fick bara åstadkommit ett enda kort avsnitt, och heller inte mycket korrekturläsning. Idag tycks det dock fungera betydligt bättre. Men så har också ett av avsnittet handlat om en av min favoritkaraktärer – medicinkvinnan Ogda – som fortfarande lever – och inte minst hennes busige kattunge Oliver. Det är onekligen också så att jag blir lite inspirerad att kanske framöver återuppta de där katthistorierna jag skrev på åttiotalet, och försöka göra något nytt och bättre av dem. Men – inte nu! Nu är det Asha, Ogda, Belvida Bell, Cornizendo och kaldinierna Robia och Neibi som gäller. Nu är det Dödsgudinnans sten som ska bli klar! Härligt lördagsnöje, med kärleken hela tiden vid min sida! Va?! Sa nån Mello? Varför det?
Arbetet går vidare med korrekturarbetet av Dödsgudinnans sten, och parallellt med det fortsätter jag även söka AI-bilder för att få en bild som typ ”underlag” för hur det ser ut i min Thiramaar-värld, och likaså hur de olika karaktärerna ser ut. Allt blir lättare att beskriva i ord om man har lite bilder. Nu har jag till exempel en klarare bild av hur Elana ser ut, eller Thiariens näststörsta stad Camyrlin. För att inte tala om Kracaastska Kompaniet. Apropå Thiramaar har jag så smått börjat förbereda för ett lite speciellt jubileum. Mer om det i slutet av nästa vecka!
Sen har det handlat om en del andra spännande bokprojekt också under den här veckan. Några nya intressanta avtal på gång, samtidigt som vi ser i statistiken att det var ett klokt drag att ta in en truecrime-roman i vår utgivning. Mogwais strävan efter att bevara och helst utöka sitt territorium fortsätter att ställa krav på oss. Ja, visst vore det enklare om han fått förbli innekatt – men det började bli allt mer påtagliga problem med det. Omgivningens katter som rörde sig fritt utanför vår bostad, blev mer och mer påfrestande för hans eget behov av dominans. Han började visa tendenser till att vilja märka revir inomhus!
Vad mer då? Jag har varit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, där det var ganska slående hur lugnt och stillsam Regementsgatan blivit nu med vissa delar avstängda, till följd av det kritiserade ombyggnadsprojektet för den nya monsterbussen. Viktigaste händelsen den här veckan var dock ett meddelande jag fick under onsdags kvällen, som på sätt och vis kan symboliseras av min självporträttsbild i fotoklubbens månadstävling, som jag fick en förstaplats med. Den är ju ett montage som k0m till efter att vi gjort omslaget till mina memoarer.
Säger som Terry Pratchett – Vi lever i spännande tider.
Har ägnat söndagskvällen och även en bit av natten mot måndag åt korrekturarbetet av Dödsgudinnans sten. När jag var klar med råmanuset hade jag en liten känsla av att boken var lite väl tunn. I jämförelse med de tre tidigare utgivna böckerna i Thiramaar-serien, skulle den här boken vara ungefär hälften så tjock. Det är dock ingenting som direkt oroar mig, eftersom jag har flera kapitel som är fulla med ”stolpar” med vad som ska hända. Och det finns en hel del kvar att berätta. Det första jag gjorde när jag påbörjade korrekturarbetet var att plocka bort två kapitel på totalt mer än tusen ord. Efter dagens arbete har jag kommit upp till nästan samma totala antal ord som jag hade innan de kapitlen ströks! Så boken kommer helt säkert att växa till ungefär samma storlek som sina föregångare.
Nu har det hänt igen! Huvudkaraktären i Disneys senaste film har man valt att döpa till Asha! Dödsgudinnan i min humoristiska fantasyvärld Thiramaar heter Asha – och hon har faktiskt varit levande, om uttrycket ursäktas, sen år 1994 då det första råmanuset till ”Gudarnas spira” blev färdigställt. Så jag var definitivt först! Eller i varje fall före Disney.
Det här är ju inte första gången Disney ”snor” mina karaktärers namn. I Star Wars-serien ”Andor” gjorde de samma sak! Andor är en av huvudkaraktärerna just i ”Gudarnas spira”.
Kunde alltså komma igång med att läsa mitt manus till Dödsgudinnans sten från början idag. Men det var ju inte helt problemfritt. Någonstans på vägen uppstod plötsligt problem med datorn, och allting tycktes ”fastna”! Blev tvungen att göra en tvångsomstart, vilket innebar att jag därefter tvingades kolla igenom samtliga filer och spara om efter gedigen kontroll och uppdatering av innehåll. Det är alltid lika frustrerande och irriterande när sådant händer. Med det gick också stor del av kvällens tänkta arbetstid till spillo.
Hur som helst – jag fick trots allt till några av de inledande kapitlen, och kan väl tycka att arbetet är på väg i alla fall.
Ikväll äntligen fick jag skrivit klart de två sista kapitlen i Ashas sten – eller Dödsgudinnans sten – som jag bestämt mig för att den ska heta. Det är nu det riktigt roliga arbetet börjar. Alltså när manuset ska gås igenom från början och förhoppningsvis förbättras ordentligt med bra gestaltning och det jag brukar kalla färgläggning. Sen när det är klart är det Snezanas tur, och efter det återstår det att se hur många turer vi behöver köra med manuset innan den är klar för utgivning.
Har ägnat en stor del av den här kvällen med ett kapitel som utspelar sig i kaldiniernas huvudby Tishana. Ja, alltså … de säger inte huvudstad. Så stort är det inte, men det är ändå deras största … ort, by … ja, ni fattar. Det här blev dessutom bokens hittills längsta kapitel med sina dryga tio sidor. Men när jag sen skulle gå vidare i manuset, insåg jag flera brister i storyn. Viktiga detaljer som helt enkelt inte håller ihop! Vi resonerade hit och dit, och vilka lösningar vi än kom på, uppstod det brister på andra håll istället. Ett tag var jag faktiskt nästan på väg att ge upp. Men så – PANG! Nya idéer, och i andra änden i stället en ännu bättre upplösning på berättelsen än som var tänkt sen tidigare. Så jag kan gå vidare i texten med ny glöd. Eller nåt!
Har faktiskt fått till ett ganska bra flyt på arbetet med Ashas sten de senaste dagarna. Så pass att jag hyser en svag förhoppning om att jag de närmaste dagarna ska kunna anse att råmanuset är klart! Efter dagens arbete återstår sex kapitel att skriva, där jag redan i förväg har spaltat upp händelseförloppet ganska tydligt. Sen är det förvisso inte därmed sagt att det verkligen räcker med sex kapitel. Men manuset ska ju gås igenom flera gånger till, efter detta. Så det lär ju växa en hel del. Med dagens skrivande har jag åtminstone fått med några nya karaktärer. Millo, en kaldinierhövding som är ungefär lika stor i omfång som han är hög. Även Cornizendos företrädare Ferdano, även om han bara nämns i berättelsen. Passar för övrigt alldeles extra bra att kunna spendera tiden med att skriva, nu när det är så förbannat kallt ute.
Det har varit mest grått utanför fönstret den här veckan, kanske som en sorglig påminnelse om läget i vår omvärld. Men man får försöka efter bästa förmåga att sätta färg på tillvaron, och sig själv.
Vi har kört vad vi kallar ”Mager vecka”, med yoghurt och flingor till frukost, chiaknäcke med keso och hemmagjord humus till eftermiddagsfika, och soppa av olika slag till middag – Varje dag! Allt för att helt enkelt försöka få ner vikten. En diet som känns alldeles perfekt, inte minst eftersom jag är bortskämd med en kärlek som gör gudomligt goda soppor. Idag avrundades dieten med nybakta ”tiominutersfrallor” till frukost, och en ljuvligt god laxsoppa till kvällsmat.
För övrigt har den här veckan handlat om fotoklubben med planering inför vårens möten inklusive årsmötet. Inte helt lätt att lyckas engagera medlemmarna.
Och ja, självklart har det mest av allt handlat om skrivande, och jag har äntligen lyckats komma en god bit på vägen med Ashas sten.
Andie Lindskog 