Den här veckan har egentligen handlat en hel del om detaljer som på olika vis knyter an till mina memoarer. Nu är kanske inte det i sig något konstigt, eftersom memoarerna ju handlar om mitt liv. Men ändå! Först och främst handlar det om arbetet med min novell, som ursprungligen fick titeln Förlorade år, under vilken den blev publicerad i boken Transvoices förra året. Har bearbetat den och nu idag har jag publicerat den som e-bok-novell under titeln Vad ska jag kalla dig? Kommer att finnas i internethandeln senast på måndag. Men det stannar inte där. Denna novell kommer så småningom att vidareutvecklas till en roman, som blir en blandning av fiction och självbiografi. Mer om detta följer!
Lite indirekt anknytning till mina memoarer, eller kanske snarare vad det handlar om, har även min tur till Malmö den här veckan. Har varit på min tjugosjunde epilering, och dessutom första besöket hos logoped. Fler kommer och det här kan bli spännande.
Och under veckan har vi också glädjande kunnat konstatera att vår lille Mogwai återhämtat sig helt från sitt allvarliga sjuktillstånd för så där två veckor sedan. Nu är det åter återkommande konfrontationer med grannskapets katter som gäller. Mogwai jagar dem gärna hela vägen in i skogen!
Fortfarande väntar jag med spänning på fortsättningen av det som satts i rullning av tidigare inlägg – ifall jag kunde berätta, eller inte …
Efter dagens goda currygryta, ägnas resten av kvällen åt att vidareutveckla romanversionen av Förlorade år, och jag smider medan järnet är varmt.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
De senaste dagarna har jag arbetat med min novell Förlorade år, som i slutet av förra året blev publicerad i boken ”Transvoices”. Tanken är att den framöver ska ges ut som e-novell. Men jag har också länge närt en dröm om att faktiskt göra om den till en roman. Arbetar för fullt med att försöka ”färglägga” berättelsen ytterligare och göra den mer fullständig. Jag är inte helt klar än med novellen, men bara under denna kvällen har den växt med drygt 600 ord. Att det så småningom ska kunna bli en roman av den, råder det faktiskt inte längre några tvivel. Har så många idéer!
En novell med lite oväntat slut …
Snart ute i Internet bokhandeln.
Börjar denna dag med att underteckna ett avtal för min novell ”Förlorade år” som delvis bygger på mina memoarer ”Idag kan det kvitta”
Befinner mig fortfarande i något slags tomrum, sen arbetet med memoarer blev fullbordat och så att säga krönt med utgivning! Efter tio års arbete äntligen framme. Men som alltid efter ett avslutat skrivprojekt infinner sig funderingen – va fan ska jag skriva nu?! Har kikat på lite olika texter som ligger och väntar. Det är en drama/feelgood/HBTQ (Förlorade år) som ursprungligen är en novell som jag funderar på att göra om till roman. En feelgoodroman som jag lite grann fått ta över (Varför inte?). Ytterligare en feelgood-roman som är ett gemensamt projekt som blivit liggande lite för länge (Karins trädgård). Och så naturligtvis fjärde delen i min humoristiska fantasy-serie ”Legender från Thiramaar (Ashas sten). Men det vill sig ändå inte riktigt. Nu har vi i helgen haft två SPA-kvällar med en hel del konstruktiva samtal, så just Asha har jag faktiskt kommit framåt en liten bit med. Sen är det ju snart dags att ta tag i årets julsaga!
För övrigt den här veckan har jag fått ägna en del tid åt byråkratiskt arbete, och ladda upp en mängd efterfrågade handlingar till kommunens föreningsregister, för att göra vår fotoklubb bidragsberättigad.
Fick ett positivt besked från min läkare på Vårdcentralen som därmed kan avsluta sviterna av lunginflammationen jag hade i början av året. Ultraljudsundersökning av hjärtat visar en väsentligen normal bild. Finns ingen kvarvarande vätska, så det finns ingen anledning för ytterligare undersökningar.
Med tanke på kommande marknader under höst och vinter, har jag valt att beställa nya visitkort. Helt enkelt eftersom namnet på de befintliga korten inte längre är aktuellt!
För övrigt har veckan även innehållit mitt nioende besök i Slottstaden i Malmö.
Söndagsmorgonen inledde vi med en promenad i området, med ambitionen att på allvar komma igång med det nu. Behöver röra på oss, och samtidigt kan det förhoppningsvis få skalan på badrumsvågen att dela lite snabbare neråt.
Vi gick in i den här veckan med insikten om att en lösning är på gång i konflikten som stört vår verksamhet det senaste året. Det handlar om ett förlikningsförslag vi lagt fram tidigare, som då ratades totalt, men som nu när det börjar hetta till ändå tydligen smakar.
Annars har vi kört ett coronaanpassat medlemsmöte i fotoklubben, där vi samlades på tisdagskvällen för lite korvgrillning och fotosnack utomhus.
Kunde äntligen göra klart uppfästningen av segeldukstaket på altanen, efter leverans av ordentliga uppfästningsanordningar. Apropå ”altanbygget” är vi fortfarande helt inne på att inte handla hos Byggmax vid framtida byggprojekt.
För övrigt har den här veckan kretsat ovanligt mycket kring mina memoarer. Vid frukosten på torsdagen hade vi ett långt och konstruktivt samtal om hur det hela egentligen ska berättas. Som ett användbart underlag beslöts att jag även ska rekvirera handlingar som rör min ”historia”. Och som ett märkligt utropstecken kom samma dag en kallelse till ett spännande möte.
Som vanligt innebär skrivandet en hel del research, och att skriva om sitt eget liv tycks inte utgöra något undantag. Man får gräva i sitt eget minne, titta på gamla bilder och hoppas att fler minnen väcks upp. Eller fråga närstående som möjligen kan eller vill bistå med mer kunskap.
Efter en sådan vecka kändes det motiverat att fira under fredagen med sushi!
Och helgen ägnades ingående åt ny bearbetning av memoarerna, vilket i någorlunda klartext innebär en sammanslagning av tidigare skrivna memoarer och den delvis fiktiva romanen Förlorade år som jag skrivit på en tid.
Gick in i den här veckan med ett belåtet leende på läpparna, efter att ha fått ännu en fin recension för Eilaths hopp. Den här gången av Linda Andersson.
Det har nu gått halva tiden av den lilla tävling vi la upp på Instagram, i samarbete med @kafferatur, vilken gick ut på att ge en fyndig och spännande beskrivning av den magiska stenen Klash Nema, som förekommer i min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar. Har fått in många kreativa spännande förslag, och det blir sannerligen inte någon lätt uppgift att välja en vinnare.
Det har blivit en hel del hemsidesarbete under veckan, i första hand med Belvida Bells hemsida, där jag bland annat byggt om sidan om våra böcker, och även lagt till förbättrade funktioner för möjligheten att köpa böcker av oss.
Så har jag fått veta att jag kan vänta ytterligare ekonomiskt lyft till sommaren, med pensionstillägg jag inte ens varit medveten om. Förvisso ingen förmögenhet, men tillräckligt för att stärka kassan en aning.
Ett annat positivt besked kom mot slutet av veckan, då det är öppet för min del att boka tid för första vaccinsprutan. Vilket härmed är gjort.
Så kan jag konstatera att det inte alltid går som man önskar med skrivandet. Min delvis självbiografiska novell ”Förlorade år” kom inte med i novellantologin om psykisk ohälsa. Det gav dock lite tankar kring om den rentav skulle kunna bli bättre som roman!
Sen var det då fotoklubbens årstävling som presenterades vid en trevlig grillträff på lördagen, som inte heller gick så bra. Tuff konkurrens och förvisso ett fotograferande i avtagande de senaste åren, till förmån för skrivandet.
Andie Lindskog 