Den här dagen har dominerats av två saker! Korrekturläsning och långt supportsamtal med Microsoft!
Har ett romanmanus som känns riktigt spännande, och stundvis lagom humoristiskt också. Dessutom med två huvudkaraktärer som, trots att de lever i vår värld och vår nutid, ändå påminner en hel del om två av mina egna karaktärer ur min Thiramaar-värld. Detta manus har jag nöjet att få korrekturläsa nu.
Det mesta av eftermiddagen gick dock åt till supportsamtal med Microsoft, för att bringa ordning på ett Windows 11 i en av våra laptoppar, som av någon anledning halkat efter rejält i uppdateringarna. Men nu fungerar den perfekt! Samtidigt vill jag ge en stor eloge till Microsofts support – alltid lika tillmötesgående, trevliga, tålmodiga, tydliga.
Stor del av gårdagskvällen gick åt till att hantera dokument, både digitalt och i utskriven form. Bra att vi just investerat i en ny skrivare. I båda fallen för fotoklubbens räkning. Jag behövde spara i PDF-format senaste årsmötesprotokollet, balansräkning, resultaträkning, revisionsberättelse, verksamhetsberättelse, verksamhetsplan, budget och socialt bokslut! Detta skulle sedan i tur och ordning laddas upp i kommunens föreningsregister. En förutsättning för att föreningen ska få tillgång och utnyttja kommunens lokaler. Javisst, en klar fördel att som förening ha den möjligheten. Sen ska den här proceduren upprepas nästa år efter årsmötet. Och nästa år, och nästa, och … På detta skulle jag även fylla i ansökan till Skatteverket om befrielse från deklarationsplikt för förening. Den blanketten kunde laddas ner från Skatteverkets sida, och fyllas i på datorn. Men sen var man tvungen att skriva ut den, tillsammans med föreningens stadgar, senaste balans- och resultaträkning och senaste verksamhetsberättelse. Visst, det är ju rätt skönt att sen slippa deklarera fem år framåt. Men alla dessa handlingar, känns ändå lite väl mycket byråkrati! Kanske ändå bra som … hmm … träning. Snart kommer ju deklarationen för företaget!
Alla Hjärtans dag – rättan dag att ha en liten dragning i en enkel tävling på Instagram – en Giveaway med anledning av att jag publicerade mitt tusende inlägg. En dag när annars ordningen börjar återvända efter flera dagars uppgradering av datorn, en hel del flängande till Lund, Malmö och Ystad. Under eftermiddagen producerade jag en E-boknovell som gjorde oss sugna på pizza – så det blev kvällens middag denna fredag.
Och självklart blev det rosor till min kärlek denna dag!
Idag har vi haft en trevlig tur till Väla Center, för ett möte med författarkollegan CN Persson, som är vänlig nog att ta med våra böcker till Comic Con den 1 – 3 november. Efter en trevlig samtalsstund och fika, blev det också utrymme för lite shopping, innan vi återvände den relativt långa och bitvis stökiga färden längs E6 hemåt. Kvällens måltid blev ljuvligt god sushi.
Det här med korrektur och förberedelse av manus för publicering, är en rätt märklig historia. Det är förvisso i första hand så att merparten av de manus vi väljer att ta in i vår produktion, också är berättelser som på olika vis tilltalar oss. Ändå kanske det inte alltid är så! Lite motvilligt har vi även gått med på att ta med några manus vars innehåll vi egentligen inte alls ställer oss bakom. Heller inte författarens åsikter i flera för oss väsentliga frågor. Ändå kan man i vissa fall inte undgå att känna ett litet mått av … hmm … tja, förståelse eller nåt, när man bearbetar texten inför utgivning. Bearbetar en text skriven av en person som levt som yrkeskriminell i stort sett hela sitt liv, och jag ställer mig inte på något vis bakom det han skriver. Men det är ändå intressant att kunna se att det någonstans ändå tycks dölja sig någon ynka humanistisk glöd, långt därinne bakom allt kriminellt tänkande och all tvivelaktig kvinnosyn. Något slags önskan att ändå kunna leva ett, åtminstone någorlunda, normalt liv. Och tanken att aldrig någonsin klarat att leva upp till den anställdes underställda villkor under en chef som styr och ställer över allt som ska göras, stämmer väl in på mig också. Jag har alltid haft en drift att vara min egen chef, utan direktiv från någon över mig. Men sen läser jag vidare i manus, och inser att författarens och min syn på jämställdhet och HBTQI, och inte minst kvinnosynen, ligger årtusenden ifrån varandra, och jag konstaterar lite lättat att detta trots allt bara är ett uppdrag för vårt förlag. Vi kanske inte alltid måste hålla med! Kanske inte alltid behöver tycka lika. Kanske om vi utanför våra skrivna ord, trots allt bara håller tyst med vad vi tycker … och ändå respekterar att vi får lov att tycka olika … Det är så det blir ett proffessionellt samarbete.
Det känns onekligen lite fel när man stiger upp på morgonen och allvarligt funderar på att slå på värmen för att det känns ruggigt i huset. Och inte blev det särskilt mycket bättre under dagen. Det blev förvisso förmiddags- och eftermiddagsfika på altanen. Men inget mer därute idag. Ja, jag vet att vi snart snubblar in i september, men det känns ändå för tidigt. Minns förvisso att vi slog på luftvärmepumpen den 18 september förra året. Men ska det här fortsätta nu, är risken stor att det får bli tidigare i år. Det väsentliga är att jag inte vill ha höst och än mindre på länge än. Jag vill ha mer sommar!
Trösten är väl att vi har en hel del att ägna oss åt under hösten.
Efter gårdagens goda försäljning hade vi kanske en liten förhoppning om bra resultat även idag. Väderprognosen inför söndagen har väl inte sett så lysande ut. Fram till i fredags såg det ut att bli regn mer eller mindre hela dagen. Men det stannade faktiskt vid att det hade regnat under natten. Och även blåst. Så det första vi fick göra när vi kom till Häxans hus, var att så gott det gick rätta upp tältet, som hade blåst omkull, med en knäckt skarv som följd. Klen konstruktion förvisso. Eftersom vi inte med säkerhet kunde veta hur vädret skulle bli under resten av dagen, var det ju ändå viktigt att få tak över huvudet – och fram för allt över böckerna. Vet inte om det var en följd av tidigare dåliga väderprognoser eller vad, men besökarantalet idag var lägre. Fram för allt försäljningen var betydligt sämre än igår. Men å andra sidan är det alltid inspirerande och intressant att delta i sådana här evenemang, där man får chansen att tala för våra böcker och vårt arbete, och träffa en mängd olika trevliga människor.
Registrera böcker på Bokinfo, korrläsning, hemsidesarbete, protokollhantering och dessutom en runda i verkstan för att färdigställa små enkla hemmagjorda ”bokhyllor” att använda på bokmässor under hösten. Dessutom backup-körning samt vara behjälplig vid ”datorblåsning”!
Ändå har jag lite känslan att jag inte fått gjort så mycket idag …
Håller på för fullt med att försöka skapa inlagan till min tredje bok Regntider. Har gjort allt klart, valt typsnitt Bookman Old Style, ett lagom snyggt typsnitt som mig veterligen funnits som standardtypsnitt i Windows-datorer sen 1997. Minst! Sparar som PDF och laddar sen upp filen till BoD, helt enligt instruktionerna. Och får besked att det saknas inbäddat typsnitt – Times New Roman! Jag skriver till BoD och ber om hjälp. De förklarar lite översittaraktigt att det är så att Bookman Old Style ”förmodligen inte är något standardstypsnitt” och därför måste man bädda in det i dokumentet! Men trots att jag gjort det godtas ändå inte min fil för att den saknar inbäddat Times New Roman – som jag INTE ens använt!
Dessutom – kort och gott så är det så här – om jag använder ett typsnitt som inte är standard i alla datorer, kan jag välja i Word att ”bädda in typsnittet”! Därefter kan vem som helst öppna och läsa mitt dokument, med MITT typsnitt, i vilken enhet som helst. Men att det hos boktryckarfirman efterlyses ett inbäddat typsnitt som inte ens är använt i filen, är fullständigt ologiskt. Och deras förklaringar är heller inte särskilt logiska!
Att hamna i konflikter är något man alltid helst vill undvika. Men att hamna i ekonomisk konflikt med en liten tämligen obetydlig bokförläggare som tror motsatsen om sig själv och sin egen förmåga, och som dessutom tror sig veta och kunna allt bättre än alla andra, är oerhört frustrerande! En förläggare som gärna utnyttjar ens tjänster fullt ut, men när vi vill ha betalt, tolkas det som att vi hotar!
Vi föreslår en förlikning som ekonomiskt sett innebär mindre än hälften av vårt ursprungliga krav, enbart för att vi vill ha hela affären ur världen, för att kunna fortsätta vår verksamhet i lugn och ro. Det avfärdas arrogant, med en oförskämd kommentar om att vederbörande inte är skyldig oss någonting. Som att mer än 170 timmars arbete inte skulle kosta! När vi sen visar att vi på allvar kräver att få betalt, är plötsligt vårt ursprungliga förlikningsförslag ändå intressant. Men det går ändå inte att lita på vårt ord när vi förklarar hur det hela ska, och enligt alla gällande regler, kan gå till. Som den översittartyp förläggaren är, måste allt ifrågasättas. Precis med samma attityd som tidigare omöjliggjort samarbetet. Sen hänger dock en väsentlig fråga kvar i hela den här soppan! Om man kategoriskt bestrider hela vårt krav och kallar det för en ”påstådd skuld” – varför går man då med på en förlikning som motsvarar lite mindre än halva det ursprungliga beloppet?! Fortfarande handlar det om en relativt stor summa pengar! Det luktar onekligen!
Nu kan vi glädjande konstatera att konflikten är löst, vi har kunnat återkalla vårt krav hos tingsrätten, och har fått igenom den uppgörelse vi redan från början föreslagit. Därmed kan vi gå vidare med våra egna böcker i vår egen regi, och allt samarbete med detta giriga enmansförlag är definitivt avslutat.
Andie Lindskog 