För de som inte vet, så har jag en bokblogg där jag recenserar de böcker jag läser.
Lästakten varierar lite! Ibland läser jag klart en bok på mindre än två dagar. Ibland kan det ta veckor och till och med månader. Just nu kan det gå lite långsamt eftersom jag är inne i slutskedet av korrekturarbetet med min egen ”Gudarnas spira” innan den ska iväg till en testläsare.
Dessutom har jag några egna testläsningar åt andra författare att ta hand om nu.
Min bokblogg hittas här!
Ännu en femstjärnare – Så stolt!
Har fått ännu en recension som nästan får en att lyfta en bit från marken! Kommer att återge den här (bland annat) så snart den har publicerats, men måste ändå återge några delar ur den redan nu.
”Bokens berättarröst påminner lite om Tage Danielsson med sitt lakoniska allvar som genomsyras av en underfundig komik, men det som får mig att gapskratta är alla de dråpliga och absurda situationer som uppstår, helt i enlighet med denna fantasyvärlds kultur och på grund av helt vanliga mänskliga reaktioner och fördomar. Inget överspel så långt ögat når, vilket är mycket glädjande, och som verkligen ger boken dess kvalitet som humoristisk fantasy.”
Eller detta;
”Denna frodiga fantasyroman, Eilaths hopp, är skriven av Per Lindskog med en vass satirisk penna full av berättarglädje. Den belyser såväl flyktingpolitik och nazism som sexism, kommersialism och kapitalism på ett mycket flyhänt och underhållande vis.”
Och så slutklämmen;
”Det här är en riktigt rolig och rafflande men ändå fullvuxen fantasyroman, skriven med både passion och precision, ett Eldorado för dem som söker skojiga men ändå tänkvärda trevliga böcker att förströ sig med. Var bara försiktig när du läser denna bok i kollektivtrafiken – många scener fick mig att asgarva så att hela bussen vände sig om. Denna underbart kvicka och fartfyllda fantasybok rekommenderas varmt till alla vänner av Terry Pratchett, och får fem välfyllda penningpungar av fem!”
Kan man annat än att känna sig stolt?!
Ogdas hus (Legender från Thiramaar)
Välkommen till Medicinkvinnan Ogdas hus!
Ogda är flitigt omtalad i den här världen. Alla känner till medicinkvinnan som omges av ett envist rykte om att hon nog är död. En uppfattning som ständigt visar sig vara fel. Även om hon är till åren kommen. Hennes lilla stuga ligger halvvägs upp i bergen omgiven av tät skog en bit utanför hamnstaden Lunareth.
Klar… eller nåt!
Äntligen klar! Eller nåt! Del två i trilogin ”Legender från Thiramaar” är klar. Nu ska den kontrolläsas av någon annan än mig själv.
Efter att först ha läst hela boken under vår semester på Kreta i höstas, där jag gjorde totalt 131 anteckningar om olika ändringar, har jag nu läst igenom och skrivit om, skrivit till och tagit bort under tre genomläsningar.
När jag påbörjade genomläsningen under semestern var det i princip ett komplett manus. Men eftersom idén hade väckts, och anammats, att den skulle bli del två i trilogin behövde det göras en del förändringar för att anpassas till del ett – Eilaths Hopp!
Den här delen blir en aning allvarligare i jämförelse med del ett, men även den här har en del inslag.
Har arbetat med att försöka göra berättelsen lite kortare, och har förvisso lyckats ta bort en del ”överflödig” text. Men då man samtidigt arbetar för att få till en bra gestaltning, blir det samtidigt en del tillägg i text.
När jag räknar sidantal baserat på hur ”Eilaths Hopp” såg ut, hamnar ”Gudarnas Spira” på hela 561 sidor! Det går nog inte att korta ner den mer, utan att i så fall förlora allt för mycket av berättelsen.
Nu kan jag på allvar börja arbeta med del tre!
Veckan som gick…
En del krokiga spörsmål kunde rätas ut under veckans inledning, så övriga veckan har kunnat löpa på nästan som vanligt. Det vill säga med korrekturarbete, både för egen del och för annan part. Intressant och lite spännande att vara delaktig i andras skrivande. En dag denna veckan fick vikas åt ett besök i min gamla hemstad – Malmö – för en remitterad undersökning på Tandläkarhögskolan – som egentligen inte gav några svar. Men så kunde vi passa på att äta asiatisk buffé på Triangeln. Vi fick en påminnelse om det där med att allt inte alltid är vad det synes vara. Och så har Arbetsförmedlingen fått sig en välförtjänt åthutning. Ja, jag vet… det gör varken till eller från, men det känns bra för min egen del. Under torsdagen släpptes biljetter, och fan vet om inte jag var en av de första att köpa. Lite framförhållning är aldrig fel, men det blir konsert igen i oktober med Steve Hackett & Co! Tredje gången gillt, men helt klart värt pengarna.
Så blev det fredag igen, och än en gång fylls jag av tillfredsställelsen att kunna sitta och skriva och ta några glas vin, lycklig i vetskapen att jag inte längre ska jobba natten till lördag. Och allt under veckan, precis som vanligt, i sällskap med min stora kärlek!
Grundplotten till Eilaths Hopp (Hur allt började, 3)
Arbetet med Gudaspiran drog ut på tiden. När den var färdigskriven första gången i november 1994, var jag fullt medveten om att den ändå långt ifrån var färdig. Jag visste att det krävdes många genomarbetningar av hela texten, innan den kunde anses klar. En tid kämpade vi med den nästan varje gång vi sågs. Men det gick trögt. Efter flera år då arbetet gått i vågor, kom kompisen plötsligt en dag med en grundidé till en humoristisk fantasy! Jag läste och fastnade! Idén var bra, väldigt bra. Det var början till Eilaths hopp. Fast då kallade vi den Eilaths spel. Jag var helt klart intresserad att börja skriva på den romanen. Men jag ville absolut göra klart Gudarnas spira först. Efterhand tröttnade kompisen, och det blev inte någon riktig ordning på skrivandet. Mitt i alltsammans råkade jag ut för en hårddiskkrasch, med bristfällig backup av de båda manusen. Detta var på den tiden man hade backup på disketter, och det var ofta stora problem med dem. Hela manuset till Gudaspiran (som den hette då) gick förlorad. Lyckligtvis fanns det ett utskrivet exemplar, som jag fick sätta mig och skriva av för att få in det igen i datorn!
Genom årens lopp har arbetet dock gått i vågor. Kompisens intresse svalnade, men under lång tid ville han ändå inte hoppa av projektet. Jag å andra sidan kände inte för att ta tag i arbetet själv, om jag inte fick äga det helt. Till slut hoppade han av i alla fall, men vid det laget hade det gått för lång tid mellan tillfällena, så jag hade glömt en del av handlingen och även en del idéer jag haft.
Inte förrän jag träffade min kärlek Snezana, kom arbetet igång på allvar. Med hennes hjälp, goda idéer och uppmuntran blev först Eilaths hopp äntligen färdig. Men den här berättelsen skiljer sig ganska mycket från den ursprungliga idén. Fram för allt slutet är inte alls så som det var tänkt från början.
Lyckligt slut på året!
Bästa recensionen hittills! Fem stjärnor och en längtan efter en fortsättning – kan det bli bättre? Ser ut att bli ett perfekt slut på året. Tack Den kan läsas nedan: Sista boken för i år är utläst. Det var med ett sting av saknad som jag slog ihop pärmarna till ”Eilaths hopp” av @per.lindskog . Eilath, Elana, Adric och de andra har blivit mina vänner och jag hoppas på att få återse dem i många fler böcker.
Eilaths hopp är den första fristående delen i Legender från Thiramaar. En fantasy som har allt från trollkarlar, pirater och kattdrakar till spännande intriger och omöjlig kärlek.
Bokens huvudkaraktär hamnar i en, minst sagt, besvärlig situation och tvingas omvärdera allt han tidigare stått för. Förutom att vara en spännande fantasy är detta också en bok om att hitta sig själv.
Det går lätt att komma in i handlingen och boken flyter på i ett behagligt tempo. Språket är enkelt och handlingen har en fin balans mellan spänning, allvar, humor och ironi. En lättläst bladvändare i en väl skildrad fantastikvärld.
Även om det är en fristående del så hoppas jag på någon form av fortsättning, eftersom slutet lämnade mig med en stark önskan om att få veta mer om de olika karaktärernas öden.
Skriv på nu, Per Lindskog. Jag behöver nästa bok!🌟🌟🌟🌟🌟
Julbokmarknad på Victoria
Idag besökte vi den gamla anrika före detta biografen Victoria i Malmö, där Mediaverkstaden arrangerade julbokmarknad. Många spännande och intressanta böcker. Trots att vi själva egentligen med tanke på våra framtidsplaner försöker dra ner på ägodelar, köpte vi faktiskt två böcker. Det handlar om böcker som vi tycker passar utmärkt till vårt vid det här laget klassiska julklappsspel. Återstår att se vem som blir lyckliga ägare till dessa böcker. Egentligen hade vi själva önskat att få ha bokbord här, men vi var tyvärr för sent ute. Nu vet vi bättre, så inför julen 2020 har vi bättre framförhållning.
Att kliva in i den lilla före detta biografen för samtidigt en hel del nostalgiska känslor med sig. Vet inte hur många gånger i min ungdom jag sett olika spännande filmer här. I många år hade jag för vana att spara alla mina biobiljetter, där jag sen skrev på baksidan vilken film och vem jag besökt biografen tillsammans med. Tyvärr finns inte dessa biljetter kvar längre, annars hade jag exakt kunnat säga vilka filmer jag sett just på Victoria!
Men det är ju många år sen den upphörde att vara biograf. Nu mera fungerar den som en liten teater. Min för egen del senaste upplevelse där var den 1 december 2001 då jag såg och framför allt hörde den eminenta gruppen Chesty Morgan!
Gudarnas Spira – börjar bli klar!
Har just korrekturläst hela Gudarnas spira för andra gången. Eller ja, det har skett åtskilligt många fler gånger än så. Men för andra gången sen semestern på Kreta i oktober. Då läste jag hela manuset, och gjorde sammanlagt 132 anteckningar om tänkbara korrigeringar. Syftet har hela tiden varit att skriva om och anpassa berättelsen till den redan utgivna Eilaths Hopp, så att de fungerar ihop som de två första delarna i trilogin Legender från Thiramaar. Nästa steg nu är att min kärlek ska korrekturläsa. När hon sen är klar med sin kritiska granskning, ska jag gå igenom ytterligare en gång, och bland annat se om jag kan få till lite mer humor av samma kaliber som i första delen.
Därefter är det dags att på allvar börja arbeta med del 3!
Målsättningen att Gudarnas spira ska kunna vara klar i tid till bokmässan i Göteborg 2020 känns faktiskt ganska relevant.
…hos Cornizendo
Andie Lindskog 