Etikett: Författare

Publicerat den

Mina regler för bokrecensioner

I augusti 2019 startade jag min egen bokblogg på nätet. Jag hade en tid då haft en sida på min vanliga hemsida reserverad just för bokrecensioner, men eftersom min lästakt gjorde att jag publicerade flera recensioner på kort tid, tänkte jag att det kanske var bättre att redan från början skapa en särskild sida för ändamålet.
Redan från början hade jag skapat ganska klara direktiv för mig själv för hur det hela skulle hanteras. Eftersom jag själv är författare är jag väl medveten om hur viktig en positiv recension är, och likaså smärtsamt medveten om vad en dålig recension betyder. Ja, man måste naturligtvis kunna ta både bra och dålig kritik. Men författaren sliter med sin bok oftast i månader eller år och tjänar som regel heller inte några stora pengar. Det är få författare som kan leva på sitt skrivande.
För den som tar på sig uppgiften att recensera böcker finns det en del krav man enligt mig absolut måste leva upp till. För det första måste man läsa hela boken! Att läsa några inledande kapitel, eller 30-40 sidor och sen recensera boken är förkastligt. Känner man redan inledningsvis att boken inte tilltalar en, är det bättre att bara lägga ner den och strunta i att recensera. För att kunna ge en så korrekt och rättvis bedömning som möjligt måste man helt enkelt försöka ta till sig boken till fullo. Man måste ge den tid som krävs. Vissa böcker kan man läsa på mindre än en dag, andra kan ta betydligt längre tid. Men att stressläsa en bok innebär med största sannolikhet att man missar väsentliga detaljer, missar poänger med mera. Som recensent är man skyldig att ge boken och författaren all den uppmärksamhet den förtjänar. Man måste försöka sätta sig in i vad författaren vill ha fram, vill ha sagt och bedöma utifrån det. Visst kan man missförstå böcker, och visst finns det böcker man kort och gott inte tycker är bra.
Men en enkel tumregel som jag följer är att om jag inte tycker att boken är värd minst tre i betyg, skriver jag ingen recension och sätter heller inget betyg. Jag har inget behov av att förstöra möjligheterna för en författare att få sin bok såld. Bara för att jag inte gillar den, betyder inte det att den är dålig.

Annat i detta ämne;
Att recensera böcker

Publicerat den

Marknadsföring utan hänsyn till andra

Det finns en mängd olika sidor för författare på Facebook, varav flera tillåter att man gör reklam för sina böcker. Andra sidor är till och med skapade för det ändamålet. Det är en nog så värdefull plattform för alla oss som kämpar för att få sålt våra böcker, som vi spenderat dagar, veckor, månader och år på att få klara.
Men det känns helt fel när även förlag och vissa egenutgivare använder sig av dessa sidor för en aggressiv och systematisk reklamkampanj där man dagligen lägger upp reklam för sina egna böcker. Jag tror inte dessa plattformar egentligen skapats för förlagen, utan för de enskilda författarna. Att aggressivt pumpa ut reklam dagligen tror jag snarare är kontraproduktivt. Det är ett egoistiskt förfarande som hela tiden mer eller mindre systematiskt tränger undan alla enskilda författares försök till reklam. Det blir en orättvis konkurrens. Som enskild författare har man som regel i första hand en aktuell bok att göra lite extra reklam för. Medan ett förlag oftast har ett flertal titlar att fylla upp med. Frågan är ju också hur effektiv den reklamen är. Att lägga upp på Facebook-sidor som är avsedda just för reklam, kan möjligen ha en viss begränsad effekt. Men att även lägga reklamen i samma omfattning på diverse sidor som är ämnade för ventilerande om böcker och kring författande har förmodligen ingen annan effekt än ren irritation.

Publicerat den

Överlevt

Så har vi tagit oss igenom ytterligare en coronavecka, med livet i behåll.
Veckan har präglats av ganska mycket bokläsning. Läste klart två olika böcker – ”När berget röt” av Yvonne Waern och ”Bortsprungen” av Britt Collins) – i helgen. Under veckan läste jag även Ester Roxbergs bok ”Min pappa Ann-Christine”. Samtliga tre böcker har fått recensioner på min bokblogg.
Under veckan fick jag nöjet att få agera enmansjury åt Ystads Fotoklubb i deras coronaaktivitet ”Veckans bild”. En aktivitet som jag tyckte var en god idé för våra fotoklubbar, nu när pandemin sätter käppar i hjulen för vår vanliga aktivitet. Så jag frågade om även vår klubb, Sjöbo fotoklubb, fick vara med. Och det fick vi, så från denna veckan deltar även vi.
Mitt i veckan drev avsaknaden av inspiration oss till att ta en filmkväll. Filmvalet var inspirerat av det faktum att skrivandet av del tre i min fantasytrilogi ”Regntider” innehåller tidsresor. Så vi såg samtliga de gamla filmerna ”Tillbaka till framtiden”.
Coronan begränsar ju en hel del, och bland annat har jag inte kunnat bli klippt på ett tag. Jag kan visst stå ut med långt hår, men problemet är att mitt hår har en tendens att bli spretigt och okontrollerat framför allt kring öronen. Det är superirriterande! Lösningen kom av att min älskade kärlek åtog sig att klippa, trots minimal erfarenhet av sådan aktivitet. Själv resonerade jag att det spelar mindre roll hur det ser ut. Det växer ju ut igen. Och det blev över förväntan riktigt bra!
Lördagskvällen ägnades åt att spela in webbradio och en så kallad ”coronaspecial” som ska publiceras på Ariton förlags hemsida.
För övrigt har veckan totalt sett ändå främst, precis som vanligt, handlat om skrivande. Dels arbetet med del tre i min fantasytrilogi. Men även en del slutarbete med del två, där jag fått oväntad hjälp med manusutveckling.

Publicerat den

Pandemivecka, ändå lite som vanligt

 Ännu en vecka har nått sitt slut. En vecka som inleddes med en irriterande mejlväxling som hade negativ effekt på inspirationen, och som vi ännu inte sett något konkret resultat av. Irriterande med folk som ser en korrekt efterfrågan om ersättning för utfört arbete som ett hot.
Annars har ju veckan präglats av den rådande situationen i vår värld. För vår personliga del har det egentligen inte haft någon direkt effekt. Vi har fortsatt våra liv i stort sett som vi brukar. Jag besökte Willys i Ystad för att storhandla, då det var en hel del varor vi behövde. Inga större problem. Möttes av en som vanligt välfylld och fräsch butik, där egentligen de enda varor som saknades var flertalet pastasorter, de vanligaste rissorterna, mjöl, jäst och många konserver. Och så naturligtvis toalettpapper. Ingenting som innebär någon panik för oss. Vi tar till oss av nyhetsrapporteringen och konstaterar att den överenstämmer väl med verkligheten. Det är faktiskt inte någon brist på varor, förutom de som folk panikartat och egoistiskt bunkrat. De varorna är det tillfälligt brist på, då leveranserna inte hunnit fram till alla ställen.
Stor del av kvällarna den här veckan har handlat om att se en tv-serie. Nämligen Extant med Halle Berry i huvudrollen. En lite annorlunda och spännande sci-fi-historia. Bra sätt att kolla in serier som har några år på nacken, så att alla avsnitt har visats. På så vis kan man klämma två-tre avsnitt per kväll.
Annars har veckan precis som vanligt handlat om skrivande, och en del hemsidesarbete för den del jag har betalt för.
Den kommande veckan innebär inte heller några större åtaganden. Vi närmar oss helgen då det åter är dags att skruva fram klockan, och här hoppas jag att man under de kommande månaderna tar ett vettigt beslut, och låter oss behålla ”sommartiden” som permanent tid. Vi vet ju alla att vi mår bra av ljus, och med permanentad sommartid får vi ju ljust lite längre på dagarna.

Publicerat den

Signerad bok kan beställas direkt från mig via e-post
Saxat ur recension;
”Nu när boken tagit slut längtar jag redan efter att få återvända till världen Thiramaar.”

Publicerat den

Säljande recension för ”Eilaths Hopp” – igen!

(Hämtat från Adlibris)
Kommentar av Sandra Petojevic 2020-02-10

Tjuven Timo planerar en stöt mot Kraacastska Kompaniets huvudkontor och den magre rufsige kemisten Alan Byhl råkar ideligen ut för mystiska mordförsök med giftpilar. Men den egentliga huvudpersonen är skojaren och korthajen Eilath Scarp som råkar ut för märkliga missöden och motgångar i jakt på magikern Cyn Moriander som anklagat Eilath för fusk och som hämnd förtrollat honom på ett minst sagt retfullt sätt, vilket fullständigt vänder upp och ner på hans tillvaro. Det är svårt att berätta mer utan att spoila, eftersom denna muntra fantasyroman bygger på överraskningar. Bokens berättarröst påminner lite om Tage Danielsson med sitt lakoniska allvar som genomsyras av en underfundig komik, men det som får mig att gapskratta är alla de dråpliga och absurda situationer som uppstår, helt i enlighet med denna fantasyvärlds kultur och på grund av helt vanliga mänskliga reaktioner och fördomar. Inget överspel så långt ögat når, vilket är mycket glädjande, och som verkligen ger boken dess kvalitet som humoristisk fantasy. Ingen person är övermänsklig, trots att det här är en värld med både magiker och drakar, de begår helt vanliga misstag som även den klokaste kan råka ut för. Och det är därför jag som läsare med stort intresse följer protagonisternas öden och äventyr genom hela boken. Denna frodiga fantasyroman är skriven av Per Lindskog med en vass satirisk penna full av berättarglädje. Den belyser såväl flyktingpolitik och nazism som sexism, kommersialism och kapitalism på ett mycket flyhänt och underhållande vis. Det finns förstås sorgliga scener, men de är inte längre än att någon, t.ex. en läkare, på fullt allvar fäller en replik som vrider mungiporna uppåt igen. Synd bara att layouten brister lite här, men det är petitesser i det här sammanhanget. Att trollkarlen Cornizendo i texten har ett fårigt, istället för fårat, utseende ger dock en kul poäng. Och för alla er som har svårt att hålla isär ett stort persongalleri, kan jag med glädje tillägga att i den här boken är det så smidigt utfört att man direkt märker vem som talar så fort de öppnar munnen, även om det bara är bifigurer. Snygga och passande namn är det också, såväl på personer som på platser. Och så är det fantastiska miljöskildringar, alltifrån Maddocs stinkande fabriker till den tjusiga gården i Abdera. Redan i bokens början blir man lässugen, för där är en tydlig och välritad karta som är en fröjd för ögat, och i slutet knyts berättelsen ihop med en snygg piruett. För det här är en riktigt rolig och rafflande men ändå fullvuxen fantasyroman, skriven med både passion och precision, ett Eldorado för dem som söker skojiga men ändå tänkvärda trevliga böcker att förströ sig med. Var bara försiktig när du läser denna bok i kollektivtrafiken – många scener fick mig att asgarva så att hela bussen vände sig om. Denna underbart kvicka och fartfyllda fantasybok rekommenderas varmt till alla vänner av Terry Pratchett, och får fem välfyllda penningpungar av fem!
Publicerat den

Det växer…

Ja, jag är nog igång på allvar, eller i alla fall delvis. Har flera trådstumpar som ska utvecklas för att så småningom förhoppningsvis kunna knytas ihop. Vissa idéer visar sig ibland mindre bra, men där har jag lärt mig att det är bättre att låta det vara kvar så långt man skrivit, gör en markering så det är lätt att hitta tillbaka. Sen kan man kanske framöver ändå komma på en bra fortsättning att lägga till. Om inte är det bara att ta bort.
Men det känns i alla fall bra att kunna konstatera att del tre i trilogin ”Legender från Thiramaar” växer fram sakta men säkert! Och det är extra roligt att kunna skriva om trollkarlen Cornizendo som får en mer framträdande roll i den här delen, och tidsresor och den mystiska Belvidia Bell som en gång skrev boken ”Besegra det onda”.  Ja, det är verkligen roligt att kunna fabulera fritt!