Genomgående uppgifter den här veckan tycks handla om två saker! Skrivande – som vanligt, och fotoklubbens årsmöte! Det sistnämnda handlar om att försöka få till ett fungerande årsmöte i februari, trots Coronaeländet. Inte helt lätt då tanken är att försöka hantera det hela via ett webbformulär på Google. Problemet är att flera inblandade tycks tro att de inte behöver svara. Resultat – jag försöker hantera det hela själv, och upplever allt mer känslan att jag är en av få som försöker hålla klubben flytande. Ska dock tilläggas att andra halvan av styrelsen f n har giltigt skäl att inte delta i det här arbetet. Skrivandet då? Tja, det är ju inget ovanligt egentligen. Skrivandet upptar större delen av min tid. För närvarande är det två manus som är högaktuella. En novell som ursprungligen kallats ”Förlorad” är i det närmaste färdigställd. Samtidigt är det en sista genomläsning av ”Regntider” som gäller innan den ska skickas till testläsare. Just den delen är oerhört spännande, eftersom det blir första gången någon ”utomstående” ska läsa och tycka till! Medan ordens förtrollande värld fyller fredagskvällen, försöker jag samtidigt vänja mig vid resultatet av dagens tandläkarbesök, samtidigt som vi gemensamt gläds åt att vårt förlag Belvida Bell kan fakturera ytterligare en god intäkt för utfört arbete!
De två senaste veckorna har det varit en aning sparsamt med skrivandet. Föregående vecka handlade mer om hemsidesarbete. Förutom en del uppdateringar av egna sidor, arbetade jag en hel del med att hjälpa till att bygga upp en hemsida kring våra trevliga julsageträffar. Det har inneburit ganska mycket arbete, men samtidigt är det sådant som är roligt att pyssla med. I början av förra veckan kom en ny förkylning lömskt krypande och gjorde sitt yttersta för att förpesta tillvaron. Det var mindre än en månad sedan förra. Men med extra tillskott av vitaminer och massor med vitlök i maten höll vi den ändå hyfsat på mattan. Åtminstone vill jag gärna tro det. Oavsett vilket så är det ju gott med vitlök. Sen är det klart oundvikligt i dessa tider att oroas över att det kanske är värre saker än förkylning man drabbats av. Så – vi tog en Coronatest häromdagen, ungefär samtidigt som förkylningen klingade av. Haha … lurad! Det tråkiga med förkylningen är att jag tvingats avboka en tid hos tandläkaren, och ny tid gick inte att få förrän i januari. Har fått ett godkännande av livförsäkring som gäller till 85-årsdagen, vilket härmed stärker känslan att man troligen borde kunna leva rätt många år till. Enligt nuvarande försäkring tycks det som att allt upphör om ett halvår då min sextiofemte födelsedag infaller. Det passar mig inte alls. Föregående vecka handlade även om en del redigeringsarbete av vårt fjärde webbradioprogram för Ariton förlag. En liten julspecial. Det här är så roligt att pyssla med, och något som passar mig alldeles utmärkt, då jag alltid har älskat att syssla med ljudmixning och radioproduktion, även om jag aldrig fått riktigt möjlighet till det. Även den här helgen är det tänkt att bli inspelning av webbradio, och den här gången handlar det om ett nyårsprogram. Lite skrivande har det ändå blivit. Har dels bearbetat en novell vi skrev 2015 för att anpassa till en aktuell novelltävling. Dessutom en novell jag kallat ”Förlorad” har fått genomgå en del omarbetning för att anpassas till en novelltävling på temat HBTQ och psykisk ohälsa. Apropå det ämnet har vi också sett en klart sevärd film med titeln ”Boy meets girl”. Vi har även fått ytterligare bekräftelse på att vi gjorde klokt i att hoppa av det samarbete vi inledde förra sommaren. Det ligger helt enkelt inte i vårt intresse att producera i stora kvantiteter, på bekostnad av kvalitén. Ger all anledning att fundera över kvalitén när ett enmansförlag kan ge ut drygt trettio böcker på mindre än ett halvt år. Det sker bevisligen på bekostnad av korrektur- och lektörsarbetet. Under den här perioden har det även varit aktuellt med en fin tradition – nämligen vår julsageträff till Lucia! Men som med så mycket annat detta Coronaår blev den vanliga träffen inställd. Men istället höll vi en Zoomträff där alla deltagande fick läsa upp sina julsagor på nätet istället. Apropå nämnda avhoppade samarbetsavtal, kan vi också gång på gång konstatera felaktigheter som begåtts av det aktuella förlaget, som bland annat för min del inneburit sex månader utan någon koppling till fantasygenrén på Storytel, och en envist kvarhängande felaktig koppling mellan min debutbok och en e-boksroman som jag inte har ett dugg med att göra. Andra veckan avrundades med en blåsning av datorn, och frisk start ”från början”. Och så kommer lördagen med ännu en inspelning av dessa härliga webbradioprogram.
Vi var åter i Önneköp och den charmiga butiken ”Vackra ting” för ett andra försök i vårt fotograferings- och filmuppdrag med Belvida Bell förlag. Den här gången fungerade allt som det skulle, så vi kunde åka hem med material för vidare bearbetning. Mätta och belåtna efter kvällens hemmagjorda tonfiskpizza, ägnade vi resten av kvällen åt radioproduktion. Mer om detta kommer snart.
Denna lite ruggiga och grå novemberdag gjorde vi en tur till Önneköp. Den lilla byn drygt två mil från Hörby, där det fina lanthandelsmuséet ligger, har även en charmig butik kallad ”Vackra ting”, som bidrar ytterligare till den där nostalgikänslan. En butik så full av gammalt fint porslin och diverse andra gamla och även en del kanske inte helt så gamla prylar, att man mer eller mindre omedvetet rörde sig försiktigt mellan hyllorna och ansträngde sig för att dra in allt som kunde tänkas ”sticka ut” i form av kameraväska etc, för att inte riskera att välta ner något värdefullt. Här var vi på ett fotograferings- och filmuppdrag för Belvida Bells förlag, för en författare som just släppt sin andra bok! Mer info kommer om detta. Dessvärre blev resultatet inte vad vi hade önskat, främst på grund av att vår Panasonic filmkamera inte riktigt lever upp till förväntningarna. Så vi blir tvungna att göra om det hela. Nästa gång sker det helt och hållet med Canon och självklart ingen extra fakturering för kunden. Kvällen avrundades med smaskig hemmagjord köttfärspaj, och därefter flitigt, eller ansträngt, arbete med några tänkta tävlingsbidrag till en aktuell novelltävling.
Idag blev min julsaga 2020 klar! Ett perfekt slut på en vecka som även i övrigt till största delen handlat om skrivande. Med andra ord precis som vanligt. Vi har även deltagit i två olika Zoom-event på nätet. Det ena handlade om en bokrelease för en författarvän där vi varit lite delaktiga i en del av produktionen. Det andra handlade om ett event med inriktning på jul och nyår. Av den anledningen har vi faktiskt redan fixat en del juldekorationer i vårt hem för att få den rätta bakgrunden.
En hastigt, mer eller mindre, nertecknad storyline, eller nåt. Ett konstruktivt samtal med min kärlek. Lite allmänt bollplankande med idéer. Ha – där är ännu ett sådant där lustigt uttryck, precis som det där med att ’spåna’. Att bollplanka! Enligt SAOL bildlikt en diskussionspartner som man bollar idéer till. Jo, det visste vi ju, men det är ändå lite lustigt uttryck. Med mitt bollsinne skulle resultatet av en kastad boll mot ett plank antingen resultera i att den studsade iväg på helt fel håll, eller rentav träffa mig själv rakt i plytet. Kanske med pajade glasögon, så hade jag ändå inte kunnat skriva något mer. Nåväl! Med nämnda storyline och bollplank tror jag faktiskt jag vågar påstå att jag är igång på allvar med del fyra! Eller nåt! Arbetsnamnet är tills vidare ”Robia”. Varför? För att en av huvudkaraktärerna i den här boken är just Robia, som är magikerlärling hos kaldiniernas högsta andlige ledare Ambarand.
Egentligen hade jag tänkt mig att jag skulle få skrivit lite på mina memoarer. Uj, bäva månde de som burit sig illa åt mot mig genom mitt liv … Men faktum är att jag just nu känner starkare för att fortsätta mina legender från Thiramaar. Så denna kväll har först handlat om en del bokföringsarbete för förlaget, med i första hand inkommande. Det går bra nu! Några produktioner är på gång, så vi borde kunna leverera något mer innan året är slut. Trots att vi dras med en kund som betraktar krav om betalning för utfört arbete som ett hot. Resten av kvällen har handlat om att komma igång med första kapitlet i det som ska bli den fjärde boken om Thiramaar.
Nu är den avslutande punkten satt i Regntider. I det här läget motsvarar antalet ord ungefär 423 sidor i bokform. Det gör den här boken till den näst största i serien! Jag skrev det inledande avsnittet den 26 december 2019, och den15 juli i år kunde jag konstatera att råmanuset var klart, efter totalt 202 dagar! Satte igång direkt då med redigering. Hade hunnit med någonstans mellan tio och tjugo kapitel fram till slutet av månaden, då jag råkade ut för ett filhaveri på en extern disk. Just den disk där hela manuset och hela min flödesskrivning fanns sparat. På grund av olika omständigheter var min senaste backup körd den 19 juli! Jag saknade en veckas arbete! Eftersom vi tillbringat så gott som varje kväll på altanen där jag arbetat med redigeringen, hade jag kommit ganska långt. Nu tvingades jag i princip börja om från början. Det blev en ganska besvärlig och stundvis frustrerande genomgång. Hade under den där effektiva juli-veckan fått till flera avsnitt i boken som jag själv var väldigt nöjd med. Nu kunde jag inte minnas vad jag hade skrivit. Så det blev till stor del att tänka ut nytt. Därefter fick Snezana läsa igenom och bearbeta hela manuset, och den 8 oktober fick jag tillbaka manuset från henne. Och nu har jag gjort ännu en genomgång, vilken alltså härmed är klar! Men! En genomgång till ska vi göra, var för sig! Det är ju bara så att även om man lyckas få till ett bra manus, så kan det alltid göras bättre. Och sen behövs det alltid göras förbättringar av formuleringar och så vidare. Så vi anser båda att det behövs flera genomgångar av en text innan den kan anses klar för utgivning. Hellre kvalité än kvantitet!
Andie Lindskog 