Åter igen kan jag konstatera att det aldrig är bra att vara borta från en text för länge. Försöker åter ta tag i mina memoarer, som jag senast arbetade seriöst med i oktober förra året. Nu har jag ägnat ett par timmar denna kväll åt att försöka få ihop ett kapitel som handlar om en mycket viktig händelse för tio år sedan. Bara för att senare inse att jag redan skrivit ett kapitel om detta. Som dessutom är betydligt bättre än det jag lyckades få till ikväll. Så nej, det är inte någon fördel att hoppa allt för mycket mellan de olika skapande processerna. Åtminstone inte mellan olika skrivprojekt!
Med lunginflammation och Covid har skrivandet gått i stå! Jag har förvisso svårt att låta bli tangenterna, men hjärnan är för seg för att kunna tänka ut några användbara idéer. Med några få undantag har jag varit ganska ineffektiv vad gäller skrivande i princip sen trettonhelgen. Sen Covid bröt ut i början av den här veckan har det varit än mer begränsat. De senaste dagarna har jag i princip bott i soffan i sällskap med Netflix och Mogwai (vår katt). Men, jag är ju den där typen som i motgångar och besvärligheter i allmänhet resonerar att det är bara att bryta ihop och gå vidare, så jag tycker mig ändå se ljuset i tunneln. Vistelsen i soffan har nog haft ”läkande effekt”, för det gör mindre ont i lungorna och det är mindre rivit i halsen. I sammanhanget kan jag konstatera att ölen inte smakat särskilt bra! Så visst fan är jag sjuk!
Ibland när man skriver kan man lyckas klämma fram något som känns riktigt bra. Man lutar sig tillbaka, läser igenom texten och känner att det här var verkligen en fullträff. Så går det någon dag innan man ska försöka lägga in avsnittet i det befintliga manuset. Då infinner sig funderingarna! Vänta nu! Håller detta verkligen? Stämmer det överens med vad jag skrivit tidigare? Är detta rimligt? Och så vidare. Inte sällan inser man att den förträffliga texten faktiskt inte fungerar alls, och man blir tvungen att åter igen uppfylla maningen ”kill your darlings!” Fast inte helt, för jag brukar alltid spara sådana textavsnitt i en mapp kallad ”Bortplockat”. Ibland kan det faktiskt hända att texten ändå kan komma till användning i en modifierad version i ett annat sammanhang.
Det har varnats för storm sen i går! Ofta brukar det vara så när det varnas så mycket i förväg, att det faktiskt inte blir riktigt så besvärligt. Hur det nu är den här gången har jag ingen riktig koll på. Vi har valt att hålla oss hemma, lite på grund av att min kondis fortfarande är starkt begränsad efter min lasarett-turné. Men när det gäller stormen är vi förberedda. Vedspisen fungerar. Laptoppar laddade, surfplattor laddade, powerbanks laddade. Så om det skulle bli strömavbrott är första alternativet laptoppen. Alla filer finns up-to-date på Dropbox, så skrivandet kan lugnt fortsätta. Skulle det sen bli långvarigt strömavbrott så att laptoppen hinner ta slut, är det bara att gå över till surfplattan, som sen kan laddas en och kanske två gånger (kanske mer) via power banks. Räcker inte det, har vi vår lilla Dynamo FM radio, som vevas i cirka tre minuter. Sen kan vi lyssna på radio och samtidigt ladda surfplattor. Och när dagsljuset infinner sig, har vi även portabla solceller som kan ladda plattan. Så skrivandet påverkas inte nämnvärt av att det blåser lite.
Vid frukostbordet ungefär en vecka in på detta nya år, pratade vi om skrivande och berättande. Ja, som om det nu vore något ovanligt. Det sker typ dagligen, och det är en av många detaljer som gör vårt liv tillsammans till den outsägligt fantastiska tillvaro vi har. Hur som helst så uppkom denna morgon idén till en flödesskrivning som förhoppningsvis kan hjälpa inspirationen och idéer att hitta fram. Sedan flera år använder jag mig flitigt av flödesskrivning, men tanken med den här är att jag ska försöka ta tio minuter varje dag och skriva någonting som på ett eller annat vis anknyter till min fiktiva värld Thiramaar. Det kan vara ett utkast till något aktuellt avsnitt i mitt skrivande eller bara en vild idé rätt upp och ner. Eller bara nonsens skrivande. Vem vet – kanske jag ska försöka nån dag att skriva tio minuter på kaldiniska? Hur som helst kan vissa av dessa texter rentav publiceras här, och kan i de fallen kanske ses som ett första utkast till något kommande. Eller bara något misslyckat blaha-blaha-skrivande. Vad vet jag. Jag tänker i varje fall försöka ha roligt under tiden, och förhoppningsvis få lite fart på idémakeriet som en liten bonus.
Denna kväll har vi varit på – för vår del – den tionde julsageträffen, vilken i år avhölls i Folkhemmet i Östra Hoby. Förra året gick det ju inte att träffas på grund av coronan, så den träffen genomfördes via Zoom. Men i år fungerade det med riktig träff. Dock i en lokal där vi kunde hålla hyfsat avstånd. Det här är en trevlig tradition, inte minst eftersom man sporras till att skriva något nytt, eftersom just en nyskriven julsaga är huvudsyftet med de här träffarna. Vi har ju också en del av våra julsagor som senare också kunnat ”återanvändas” i andra sammanhang, då vi skrivit om dem och ”återanvänt”. Exempelvis har sagan ”Bara en mistel” som vi skrev 2015 omarbetats en del, och kommer för min del i novellantologin ”Minnenas musik” som ges ut av Miramir förlag till våren 2022.
(Bilderna kunde varit bättre, men ljusförhållandena var lite besvärliga för den kameran jag hade med mig denna kväll.)
De tre böckerna i serien Legender från Thiramaar bjuder på humoristisk fantasy. Läs, skratta och dras med i de charmiga karaktärernas äventyr. Starka kvinnor, kluriga trollkarlar och ett småfolk med säregen humor. Perfekt som julklapp! Köp dem signerade av mig, till förmånligt julpris.
Eilaths hopp: 150 kr
Gudarnas spira: 150 kr
Regntider: 150 kr
Alla tre böckerna: 400 kr Alla priser inklusive frakt! Beställ antingen genom PM till mig, eller via e-post till BelvidaBell@outlook.com Betalning via Swish när jag har mottagit din beställning. Varmt välkomna! För leverans före jul, beställ senast den 17 december. Erbjudandet gäller fram till julafton 2021.
Utdrag ur mina memoarer, kapitel 15 – Från trygghet till eget; ”När jag under den hösten packade ihop mina tillhörigheter för att kunna flytta hemifrån, hade jag på sätt och vis börjat ett helt nytt liv. På skivspelaren snurrade senaste plattan från Bowie på hög volym, och medan jag sjöng med i Time, förundrades jag över att min mor faktiskt inte klagade över att jag spelade högt. Förmodligen för att hon inom sig jublade över att det var sista gången, antagligen någonsin, hon behövde vara störd av sitt oönskade barn. Den gångna sommaren hade jag rest på min första utlandsresa utan föräldrarna, istället tillsammans med bästa kompisen. Det blev två veckors festande på spansk mark, men med ganska begränsat utrymme för andra upplevelser än de som förekom i hotellets bar eller dess omedelbara närhet. Hotellet delades mellan en Skandinavisk och en brittisk resebyrå, och vi kunde därmed bli kompisar med ett gäng engelska medborgare som också bodde på hotellet. Det innebar en intressant insikt i mina engelska kunskaper, som så här i verkliga livet visade sig fungera betydligt bättre än vad mitt slutbetyg i skolan hävdade. Två spännande veckor med intressanta samtal på engelska, allt för mycket festande och en och annan mer eller mindre så kallad kärleksaffär. Därtill en sexuell erfarenhet jag fram till dess kanske inte riktigt väntat mig.”
Andie Lindskog 