En lördag då jag vaknade åt helsike för tidigt, och i princip var uppe och väckte tuppen. Fick möjligheten att bistå med lite kunskap kring Photoshop över en god fika. Eftermiddagen ägnades åt att koppla in en ljusslinga – alldeles för tidigt, jag vet – men november behöver lite extra ljus.
Kvällen ägnades nästan uteslutande åt att skapa inlagor för ett par olika böcker för tryck respektive E-bok. Det är tydligen så det är att vara egen företagare. Jobbet ser ingen skillnad på veckodagar. Å andra sidan – kan det vara så att man tycker det här är roligt?! Förmodligen. Det var ju det här mitt liv skulle handlat om redan från början …
Jag skriver humoristisk fantasy … eller?! Det är i varje fall så jag alltid har definierat mina böcker i serien Legender från Thiramaar, och även novellsamlingen Berättelser från Thiramaar. Men de senaste årens deltagande på olika marknader har fått mig att fundera lite. Många marknadsbesökare viftar lite nonchalant och avvärjande med handen och säger ”nää, jag läser inte fantasy”. Men det har fått mig allt mer att börja fundera över begreppet ”fantasy”! Vad exakt lägger folk in i begreppet fantasy? Och var exakt på ”fantasyskalan” landar egentligen mina böcker? De utspelar sig i en egen tid, som har rätt stora likheter med vårt 1600- och 1700-tal. Det är lite steampunk, och förvisso förekommer ett litet mått av magi och en och annan drake. Men jag är samtidigt ganska mån om att inte lösa alla problem med magi och trollkarlars ”enkla” lösningar. Jag försöker ändå hålla en viss logisk ordning.
Men – jag skulle vilja fråga alla de som avfärdande säger att de ”inte läser fantasy” om de till exempel har sett filmen och även serien om Ronja Rövardotter? Eller E.T? Eller Star Wars? Indiana Jones? Bröderna Lejonhjärta? The Witcher? Games of Thrones? Man in the hightower? Och så vidare! Mer eller mindre är även dessa filmer en form av fantasy! Och det finns självklart åtskilligt många fler!
Så kanske man bör tänka efter en vända till när man säger att man ”inte läser fantasy”! Vad exakt är fantasy för dig?! Jag skulle nog hellre vilja placera mina böcker i någon form av fantastik, med inblandning av steampunk, förvisso fantasy men även faktiskt en annan tid lik vår tidsera, men kryddad med fantasi.
November månad innebär att skrivmaratonet Na-No-Wri-Mo går igång. Alltså National Novel Writing Month.
Men jag har nog i och för sig varit tveksam till det spektaklet även tidigare. Det stämmer inte in med mitt sätt att skriva. Trots det har jag ändå deltagit vid några tillfällen tidigare år, och även fullföljt de uppsatta målen med antal skrivna ord. Vilket i och för sig i regel inte är något större problem för mig. Fördelen med Na-No-Wri-Mo skulle möjligen kunna vara lite inspirerande till att verkligen ligga i och skriva. Men efterhand har organisationen bakom det här blivit allt mer giriga, och har tiggt ekonomiska bidrag i allt större omfattning. Sen finns det rykten om diverse oegentligheter kring hela organisationen också. Inget jag är direkt insatt i, men det bidrar klart till att kyla mitt intresse.
Dessutom tycks de ha strukit mitt användarkonto av någon märklig anledning, men jag tänker inte anstränga mig att försöka återupprätta det.
Jag skriver – väldigt mycket – med eller utan Na-No-Wri-Mo … så … när det gäller den organisationen …
Veckan inleddes med den där lite trista dagen då vi obönhörligen tvingas lämna sommaren bakom oss, när klockan ska skruvas tillbaka en timme! Med ens blir kvällarna så där dystert mörka igen! Annars har den här veckan i vanlig ordning mest handlat om vår förlagsverksamhet med allt vad det innebär. Vi har också konstaterat, eller kanske fått bekräftat, att vi bor bra som vi bor, inom överskådlig tid. Har annars haft en hel del att pyssla med kring ljudboksproduktion, där det onekligen sker spännande saker just nu. Och så är det ju fotoklubbens årstävling, som känns tämligen osäker … liksom egentligen hela klubbens existens. Känns väldigt mycket som att vi kämpar i motvind. Intresset för klubbens existens känns ganska begränsat, vilket samtidigt är ganska sorgligt! Dels för att vi är några eldsjälar som faktiskt kämpat efter absolut bästa förmåga sedan klubben bildades, dels att vi fått in några nya medlemmar som har ett tydligt intresse och säkert potential att ge liv åt klubben. Bara att hoppas att vi kan gå vidare, och hålla liv i vår fotoklubb. Avrundade veckan med klippning hos fina Krattan, och en härlig räkmacka hos Mormors hörna. Viktigaste händelsen den här veckan är ju annars självklart mitt läkarbesök under onsdagen, som nog får betraktas som en av årets viktigaste händelser. Det där som framöver kommer att betyda vissa förändringar av siffror!
Jag har bott i kommunen i 38 år. Har kört förbi ett flertal gånger, och har till och med varit spekulant på ett hus i Eriksdal. Ändå har jag aldrig tidigare besökt Fyleverken. Men i söndags blev det av, tack vare en av våra driftiga medlemmar i fotoklubben, som arrangerade en utflykt dit. På det har kärleken och jag gjort ytterligare utflykter dit. Så plötsligt har jag varit där tre gånger! En fantastisk och fascinerande plats, väl värt ett besök. Utöver det har veckan föga förvånande mest handlade om skrivande! Just nu är det främst vår novellantologi Löftet som gäller. Vi håller för fullt på med korrekturläsning, och kan också konstatera att det kommer att bli en tjock bok! Någonstans mellan 405 och 430 sidor! Nu vill vi skynda oss att få den färdig. Planerad utgivning är fram på vårkanten nästa år. Arbetar också för fullt med att göra om inlagor till mina Thiramaar-böcker, för att vara förberedd när det är dags att beställa nytryck, då dessa ska gå över i konceptet Bookbox! Vi har anmält till en av årets trevligaste bokmarknader, och håller nu tummarna för fullt att vi kommer med även i år. För övrigt har jag varit på ännu en behandling – den sjuttonde i ordningen – på Hudkliniken i Malmö.
Sen håller jag på för fullt att försöka förbereda mig mentalt för mitt kommande uppdrag som samtalsledare vid bokmässan i Lund den 16 november. Men fram för allt försöker jag också förbereda och stärka mig själv inför den kommande veckans viktiga möte. Lite viktiga samtal om vårt hem har vi också hunnit med. Och så avrundar vi veckan med att definitivt lämna sommaren bakom oss för den här gången. I morgon när vi stiger upp har vi halkat bakåt en timme igen. Suck!
Just den här dagen för fem år sedan fanns min första humoristiska fantasyroman Eilaths hopp, ute i internethandeln! Sen dess har det löpt på, och så här långt har det blivit till en serie om fyra romaner och sex noveller. Och det bara fortsätter. Femte delen är på gång, och fler noveller likaså.
Kanske var det då som allt vände och skrivandet definitivt tog över, och samtidigt trängde undan fotograferandet, som ju faktiskt efterhand blivit allt mer begränsat.
Sen den fjärde delen – Dödsgudinnans stenar – kom ut i somras, har serien Legender från Thiramaar blivit vår absoluta bästsäljare. Och jag är omåttligt stolt – och lycklig!
Det blev bestämt lite hastigt och lustigt, efter att vi fått inbjudan under Mikaeli marknad för två veckor sen. Så vi deltog på Höstmarknad i Skurup idag. Roligt att prova på lite nya ”jaktmarker”, och nu vet vi ett ställe till att sikta på den kommande sommaren. Trots en ganska liten marknad, gav det bra resultat. Dessutom några nya spännande kontakter. Och vår egen alldeles speciella stamkund dök också upp, och satte ytterligare guldkant på vår dag.
Hemma firade vi kärleken med sushi. För övrigt var kvällen väldigt seg – kanske inte så konstigt då jag varit uppe runt halv fem i morse!
Idag har vi haft en trevlig tur till Väla Center, för ett möte med författarkollegan CN Persson, som är vänlig nog att ta med våra böcker till Comic Con den 1 – 3 november. Efter en trevlig samtalsstund och fika, blev det också utrymme för lite shopping, innan vi återvände den relativt långa och bitvis stökiga färden längs E6 hemåt. Kvällens måltid blev ljuvligt god sushi.
Andra dagen förflöt mest i stillhet. En kund köpte våra bokpaket – Legender från Thiramaar – och även – Det hände vid Skärsjön. Det vill säga båda kompletta serierna! I övrigt var det lite mindre småförsäljning. Men egentligen spelade det inte så stor roll, eftersom vi redan under gårdagen sålde för mer än vi gjorde båda dagarna på förra årets upplaga av Mikaeli marknad.
När man nu är på marknad igen, får man klart också passa på att handla lite. Vi hade en positiv ostsäljande granne där vi inte kunde låta bli att förse oss med en skaplig bit Parmesan. Och så den där gröna underbart goda Pestoosten, som vi sökt efter ända sedan julmarknad på Marsvinsholm 2017! Lite kryddor fick det också bli. Bland annat Cevapcicikryddan, den som Santa Maria av någon outgrundlig anledning har tagit ur sitt sortiment! Nu testar vi Borgesbys version istället, och hoppas att den är lika god. Sen blev det också lite påfyllning till garderoben.
Och som vanligt med dessa marknader är det ju så mycket mer än bara försäljningen, som gör det givande. Alla möten med olika människor, och nu har vi varit ute på sådana här tillställningar så pass ofta att många besökare känner igen oss. Det värmer alldeles extra mycket när tidigare bokköpare återkommer och vill ha fler böcker, för att de gillar vårt skrivande!
Två givande dagar med bra försäljning, härliga möten och vackert väder!
Andie Lindskog 