Lyckades komma en bit på vägen med Anna under kvällen. Alltså min roman Kalla mig Anna.
Med ens halkar jag tillbaka till tidigt 70-tal, och situationer som delvis är självupplevda, delvis uppdiktade, och det är riktigt fascinerande. Medan den fiktiva delen långsamt växer fram följer personliga upplevelser med i bakgrunden som en stöttande och inspirerande stark tråd. Känslan blir både intressant, spännande och emellanåt rentav nästan lite skrämmande. Trots den fiktiva delen, blir jag samtidigt påmind om hur ytterst nära jag själv faktiskt varit vid flera tillfällen framför allt i min ungdom att köra fast i ett förtärande destruktivt träsk av misslyckanden i livet.
Har för tillfället växlat till feelgood. Känns lite som att jag fastnat när det gäller Ashas sten. Har i grova drag en hållbar storyline, men har lite svårt att hitta någon riktigt hållbar berättelse. Så nu har jag valt att tillfälligt pausa det skrivandet. Istället skriver jag feelgood! För några år sedan skrev vi gemensamt en novell som vi kallade Det blommar i Karins trädgård, vilken var tänkt som ett bidrag till en novellantologi. Den kom inte med, och blev därefter liggande en tid. Men så började vi fundera på om man inte skulle kunna göra om den till en lite smårolig feelgood-roman istället. Snezana har skrivit en del intressanta avsnitt, och nu försöker jag kämpa vidare med den. Berättelsen är tänkt att kretsa kring ett par hus i ett vanligt svenskt villaområde med en lagom blandning av personkemier. Arbetstiteln blir Karins trädgård, ochden innehåller en lagom färgstark blandning av karaktärer. Huvudpersonen då, den 68-årige Karin, den nyinflyttade grannen Peter, 64 år gammal med Zlatantofs och hans nippertippa till älskarinna Camilla. Självklart en sur granne – Lars-Göran Brandt som har koll på allt som händer. Och så de båda systrarna, eller vad de är, Anna-Stina och Henrietta och Ilona som är ensamstående med två barn. Det här kan faktiskt bli riktigt roligt att arbeta med.
Befinner mig fortfarande i något slags tomrum, sen arbetet med memoarer blev fullbordat och så att säga krönt med utgivning! Efter tio års arbete äntligen framme. Men som alltid efter ett avslutat skrivprojekt infinner sig funderingen – va fan ska jag skriva nu?! Har kikat på lite olika texter som ligger och väntar. Det är en drama/feelgood/HBTQ (Förlorade år) som ursprungligen är en novell som jag funderar på att göra om till roman. En feelgoodroman som jag lite grann fått ta över (Varför inte?). Ytterligare en feelgood-roman som är ett gemensamt projekt som blivit liggande lite för länge (Karins trädgård). Och så naturligtvis fjärde delen i min humoristiska fantasy-serie ”Legender från Thiramaar (Ashas sten). Men det vill sig ändå inte riktigt. Nu har vi i helgen haft två SPA-kvällar med en hel del konstruktiva samtal, så just Asha har jag faktiskt kommit framåt en liten bit med. Sen är det ju snart dags att ta tag i årets julsaga! För övrigt den här veckan har jag fått ägna en del tid åt byråkratiskt arbete, och ladda upp en mängd efterfrågade handlingar till kommunens föreningsregister, för att göra vår fotoklubb bidragsberättigad. Fick ett positivt besked från min läkare på Vårdcentralen som därmed kan avsluta sviterna av lunginflammationen jag hade i början av året. Ultraljudsundersökning av hjärtat visar en väsentligen normal bild. Finns ingen kvarvarande vätska, så det finns ingen anledning för ytterligare undersökningar. Med tanke på kommande marknader under höst och vinter, har jag valt att beställa nya visitkort. Helt enkelt eftersom namnet på de befintliga korten inte längre är aktuellt! För övrigt har veckan även innehållit mitt nioende besök i Slottstaden i Malmö. Söndagsmorgonen inledde vi med en promenad i området, med ambitionen att på allvar komma igång med det nu. Behöver röra på oss, och samtidigt kan det förhoppningsvis få skalan på badrumsvågen att dela lite snabbare neråt.
Under veckan då vi försökt vänja oss vid den obehagliga tanken att vi tvingas dras med en blåbrun regeringssörja de kommande fyra åren, har de egna engagemangen i alla fall hjälpt till lite grann att glömma eller förtränga eländet. Medan vi följde valvakan på sydsvenskan.se ägnade jag mig åt förberedande arbete kring en novell jag skrivit – Förlorade år – som jag tänkt omarbeta till en roman. Får se hur det går med det. Hela måndagen gick åt till en tur till Malmö, som trots att den var planerad, ändå fick lite karaktär av spontanutflykt, som inbegrep bland annat en tågtur i citytunneln. Under veckan har vi fått leverans av fyra böcker från tryckeri! Bland annat mina memoarer Idag kan det kvitta och nyutgåvan av Snezanas briljanta fantasy Av Gudarna märkta. Men leveransförfarandet är onekligen lite förbryllande. Alla böckerna är beställda samtidigt, och de är dessutom försedda med Svanen-märket som intygar att det är en miljövänlig tryckprocess bakom dem. Men det känns faktiskt som att den miljöbesparingen går förlorad när man delar upp leveransen på tre dagar! Under den här veckan har vår första egenproducerade ljudbok kommit ut i näthandeln och på streamingtjänsterna. Det är Snezanas novell Och löven faller! Fler ljudböcker från Belvida Bell är på gång! Mer böcker! Mina memoarer har nätt och jämt kommit ut i bokhandeln, och jag har redan fått beställning från en kvinna vars ena barn nyligen kommit ut som trans, där min bok kan få fylla en roll som vidgande av perspektiv. Känns helt underbart. Och så har jag varit på mitt åttonde specifika besök i mina gamla hemtrakter i Malmö, och samtidigt kombinerat det med en fika tillsammans med en gammal kompis. Som det ser ut nu kommer det att bli ytterligare tolv besök i samma område, och därmed också utrymme för fler fikastunder. Under veckan har landets politiker agerat för att hitta en ny ordning, och S-ledaren har lämnat dörren öppen för samarbete med svekets ansikte Ulf Kristersson! Varför inte?! Politikerna i vår hemkommun har visat under tolv års tid att det är fullt möjligt med samarbete över blockgränserna för att hålla nunazisterna på avstånd.
3076 följare på våra gemensamma konton på Instagram!✨ Många är nya och det kräver lite nya rader om oss. VI – Snezana och Andie Lindskog –gemensamt författarnamn S&A Lindskog
Vi är 127 år tillsammans, massor med erfarenhet samlad i en ryggsäck – Förhoppningsvis! VAD VI GÖR OM DAGARNA – skriver ihop sedan 10 år tillbaka redigerar våra och andra författares texter Gillar att fotografera och leka i Photoshop och skapar alla våra reklambilder själva, gör filmklipp, omslag till böcker mm. LITE ANNAT KUL OM OSS –
Vi bor på landet med Golden retrievern Scrollan och katten Mogwai som ibland visar drag av en Maincoon och ibland av en Norskskogskatt, en bestämd ras som sätter oss på prov ofta. Vi är positiva och extroverta och dåliga på matte. Andie gillar öl, Snezana dricker martini Snezana är ganska oorganiserad, allt hon behöver måste finnas inom räckhåll på skrivbordet, från pincetter, handkräm, nagelfilar, mobilen mm. Är den borta brukar den bli kvarglömd på toaletten. Spisfläkten är utbytt och när Snezana glömmer att få igång den vid matlagningen hittar hon på nya sätt att förklara varför den ”strejkar”. – Andie gillar ordning och reda och att passa tider. Det tekniska ska fungera och att olika program försöker bestämma var filer ska sparas är mycket frustrerande. Andie har skrivit dagbok i mer än 50 år. I ord räknat och omsatt i bokform minst lika mycket som 7 volymer av Sagan om ringen. Alltså mer än 3 miljoner ord. Att föra statistik är superkul tycker Andie.
VAD VI HAR SKRIVIT –
Snezana: ”Av gudarna märkta” Och några erotiska noveller
Andie Lindskog under namnet Per Lindskog: Humoristisk fantasy – Serien heter ”Legender från Thiramaar, hittills är tre böcker utgivna. Eilaths hopp Gudarnas spira Regntider
Aktuella tillsammans med en HBTQ – feelgood trilogi som utspelar sig mellan åren 1926 – 1966 Del 1- ”Vi badade i Skärsjön”
Den här veckan inleddes med något så ovanligt som ett besök hos Krattan. Alltså vår duktiga frisörska för första gången på två år och nio månader. Men till alla er som nu börjar mumla att det ”var väl på tiden att du blev klippt”, kan jag bara säga – sorry! Det enda jag gjort är att jag fått klippt topparna. Husets varmvattenberedare valde till slut att ge upp, och tvingade oss installera en ny. En rätt dyrbar affär, men förhoppningsvis ska den här hålla resten av vår tid i huset. Och vi kan tryggt ha fler SPA/Planerings-bad framöver. Den här veckan har jag äntligen åter igen kunnat delta i Blodomloppet. Två år sen sist. Vårt gemensamma projekt, feelgood/HBTQ-romanen Vi badade i Skärsjön som är första delen av tre böcker, har vi äntligen kunnat lämnat till tryckeri. Och spännande planering och förberedelser pågår för ett deltagande i Malmö Pride! Veckan avrundades med ett digitalt deltagande för min del i egenskap av delegat för Sjöbo Fotoklubb i Riksförbundet Svensk Fotografis årsstämma. Så har vi beslutat att fortsättningsvis ge Mogwai full frihet att gå ut närhelst han vill under dag- och kvällstid. Hans två månader långa frånvaro från bygden, har gjort att han blivit rastlös och väldigt krävande, och vi känner att det här nog är en förutsättning för att det ska kunna fungera friktionsfritt även fortsättningsvis. Och vår julstjärna bara fortsätter att växa! För övrigt har hela veckan kretsat en hel del kring memoarerna, och mycket av det arbetet har kunnat skötas i solens värme på altanen. Nån nytta ska man väl ha av att vara pensionär!
Det här är sååå spännande. Nu går vi in i en fas där väntan inför omdömen av förhandsrecensioner är olidlig. 😱 Utgivning närmar sig. Håll er uppdaterade för snart kommer en bild som visar lite mer av bokomslaget. Detta blir i slutändan en svit om tre HBTQ berättelser om människor som älskar varandra oavsett kön, där själen är det vackra vi faller för. Berättelserna utspelar sig mellan åren 1926 -1966. Missa inte dessa böcker.
Några omdömen kommer här:
”Fantastiskt fin romans i historisk miljö, en levande skildring av det förgångna och av förlegade attityder som än idag spökar, med ett vackert avslut.”
”Manuset är välskrivet och språket är rikt och detaljerat. Boken fångar läsarens intresse direkt från början.”
”Berättelsen är en upprättelse – för allas rätt till kärlek, omtanke och att bli accepterade för den mdethänderpålimhamn
Den här veckans viktigaste händelse var ju helt klart att bästa lokaltidningen Ystads Allehanda skrev om våra böcker och vårt skrivande. Förutom att det alltid känns positivt att bli omnämnd i media, så är det kanske alldeles extra betydelsefullt nu när vi snart står i begrepp att ge ut första delen i vårt gemensamma projekt ”Det hände vid Skärsjön”. Vi har en hel del planering på gång kring den snart aktuella releasen, med sikte på Litteraturrundan, Café Borgstugan och Pride i Malmö. Bland annat. Så kom också äntligen novellantologin ”Minnenas Musik” där jag medverkar med novellen ”Bara en mistel”. Veckan avrundades med besök på restaurang VED i Lund, och annorlunda och riktigt god pizza. Så har jag fått min fjärde Covidspruta, och gör alltså fortsatt vad jag kan för att hålla influensan borta, eller åtminstone göra eventuella effekter mildare ifall jag skulle drabbas igen. Vår lille Mogwai har tydligt hämtat sig, och håller dessutom på att bli en allt mer social katt. Har till och med självmant lagt sig i sängen hos oss. Något som aldrig hänt tidigare. Söndagen så som det sägs ska vara vilodag – så det var full aktivitet vid skrivbordet. Bra vila med andra ord.
Andie Lindskog 