Mellan skilda världar!

Varför utsätter man sig egentligen för det här? I slutet av sjuttiotalet arbetade jag seriöst med en framtidsvision om en annalkande istid. Efter en hel del flitigt researcharbete och även seriöst coach- och korrekturläsande av en etablerad författare vars omdömen var väldigt uppmuntrande, stannade hela projektet ändå upp. När sen han dessutom dog, trist och oförberett, gjorde min framtidsvision samma sak. Gled över i lite enklare berättarbanor som gick ut på att skriva kåseriliknande berättelser om mina katter. Blev en del sådana förvisso, och en del blev också publicerade i en medlemstidning för en skånsk kattförening. Fanns seriösa planer på att faktiskt skriva en bok om min katter, med lite inspiration av Doreen Toveys Katt i huset och Katter i maj. Men även de planerna dog ut. Inte förrän världen Thiramaar uppstod en snöig februarikväll 1994 kom mitt skrivande igång på allvar. Ändå tog det många år innan det verkligen blev något av det. Men idag har den världen gett liv åt tre romaner och hittills fyra noveller. Och mer är på gång. Ändå kunde jag inte nöja mig med det. Med en rörig och stundvis problematisk uppväxt kände jag mig tvungen att försöka bearbeta allt skit som funnits historiskt i mitt liv, vilket resulterade i min självbiografi Idag kan det kvitta. Det ena ger det andra, och med den hade jag också fått smak för det här med feelgood och lite lokalhistoria. Det är väl därför jag står där jag står just nu … eller sitter …klämd mellan flera totalt skilda världar. Malmö genom mina memoarer och den delvis fiktiva romanen Kalla mig Anna, som dessutom lite oväntat lett in mig i betraktelser av sjuttiotalets Marocko, av alla ställen, till min totalt fiktiva världsdel Thiramaar. Fan vet … det kanske hade varit enklare om jag nöjt mig med kattberättelserna. Fast nää … det här är ändå mycket mer spännande!

Kalla mig Anna – Klar!

I går kväll blev jag klar med genomgången av Kalla mig Anna. Nästa steg nu är att den ska ut till testläsare, för att kunna få lite input om berättelsen håller, och om den är intressant. Kort och gott om den är läsvärd. Min förhoppning är givetvis att det här är en hållbar och spännande och gärna gripande berättelse. Återstår att se!

Anna har landat!

Anna har landat i Casablanca! Ja, alltså … det handlar om min karaktär i mitt pågående romanmanus. Hur intressant är då detta för ”gemene man”? Förmodligen inte alls. Men jag vill bara med detta säga att det här manuset har öppnat helt andra vägar i mitt skrivande, än jag någonsin tidigare ens kunnat föreställa mig att jag skulle hitta in på. Nej, jag har inte gett upp fantasy! Absolut inte! Men det här är en berättelse som också ligger mig varmt om hjärtat, och den medför långt mer research än jag kunnat förvänta mig. Spännande och intressanta detaljer att söka fakta om, som till exempel sjuttiotalets Malmö, där jag förvisso av naturliga skäl besitter en hel del kunskap. Men även Casablanca under samma tid, vilket bland annat också medför att jag behövt kolla upp så skilda saker som vilka flygmodeller man använde då, typ av resväskor eller aktuella böcker! Kort och gott – att vara romanförfattare är både spännande och lärorikt.

Kalla mig Anna – råmanus klart!

Igår skrev jag klart sista kapitlet på min nya roman Kalla mig Anna, och kan därmed säga att råmanuset äntligen är klart. Det här är romanen som till vissa delar bygger på den ursprungligt tänkta versionen av mina memoarer, som då var avsedd att skrivas i tredje person och med vissa fiktiva inslag. Nu blev det ju inte så med memoarerna (Idag kan det kvitta), och istället har jag bearbetat den här versionen så att det är mest fiktion. Nu ska jag börja läsa om igen från början. Det är nästan nu det roliga börjar, för nu ska det gestaltas, fyllas ut och färgläggas. Kanske också kolla upp än en gång så att all research stämmer.

Sommaren vid Skärsjön – kommer snart!

Snart är uppföljaren till ”Sommaren vid Skärsjön” här!
”Sommaren vid Skärsjön” är en berättelse om innerlig vänskap,
och drömmar om en framtid där kärleken är en ledstjärna.
Del två i HBTQ serien ”Det hände vid Skärsjön” och en fristående
fortsättning på ”Vi badade i Skärsjön”

Research at it’s best

Att jag älskar att skriva är knappast någon hemlighet. Men utöver tjusningen med att kunna skriva ner sina tankar och fantasier, finns också det oerhört spännande med all research. Som till exempel nu med mitt skrivande av romanen Kalla mig Anna, som lett in mig på att forska en hel del inledningsvis på Malmö under sjuttiotalet, och sen även Casablanca under samma period. Att leta efter kartor och annan information som kan ge en bild av just den tiden är väldigt spännande. Än mer spännande blir det när man sen försöker djupdyka i närmare detaljer. Det har bland annat till och med inneburit nu att jag fått kontakt med en författare i Frankrike, som faktiskt sitter inne med en del intressant information. Information som bland annat inneburit att jag kunnat få till en trovärdig beskrivning av specifika lokaler i de centrala delarna av Marocko under sjuttiotalet. Vad vore författarlivet utan Internet?!

Idétorka

Just nu känns det som att Anna har svikit mig – eller är det jag som har svikit – näää, inget av detta egentligen. Det handlar nog snarare om att min hjärna har stängt och personalen har åkt på semester.

Med andra ord – jag har kört fast! Av erfarenhet har jag lärt mig att vid de tillfällena är det bättre att bara göra några anteckningar om de eventuella idéer som finns, och hasta vidare till nästa kapitel. Bättre att få klart hela manuset i första omgången och åstadkomma ett råmanus. Dit hän ska man ju under alla omständigheter, och förhoppningsvis kanske idéerna infinner sig när man plöjer igenom manuset andra gången. Sagt och gjort – vidare till nästa kapitel. Men inte fan hjälpte det! Tvärstopp även där. Så nu har jag två kapitel som enbart innehåller några fattiga anteckningar om vad jag har tänkt! Fortsatte vidare till nästa kapitel … och nu känns det som att jag har ett tredje kapitel att lägga till högen av sådant som behöver bearbetas framöver. Lite extra frustrerande är det onekligen eftersom jag faktiskt har en tidslinje för storyn som faktiskt känns riktigt bra. Men jag får bara inte till berättelsen! It goes on and on and on …

Det där med research

Att skrivandet är en stor passion hos mig, är det förmodligen ingen som kan ta miste på nu mer. Jag har alltid älskat att skriva, och sen ett antal år tillbaka har också skrivandet allt mer tagit över helt på bekostnad av fotointresset. En stor del av skrivandet är också all research man behöver göra. Vare sig jag skriver fantasy eller verklighetsbaserat eller feelgood, så är jag mån om att det ändå ska finnas någon form av trovärdighet i min berättelse. Just nu arbetar jag med en feelgood/hbtq/historisk-roman, som utspelar sig främst under första halvan av sjuttiotalet. Eftersom romanen till vissa delar är baserad på mitt eget liv, finns det också en hel del musik med i berättelsen. Därför blev den extra guldgruva att hitta en spellista på Spotify som innehåller just musik från första halvan av sjuttiotalet. Men i researcharbetet finns flera tämligen enkla och banala företeelser som exempelvis hur användandet av Knorrs Aromatkrydda har sett ut. Fann till min förvåning att det är långt många fler än bara jag själv som periodvis levt på mackor eller knäckebröd med smör och Aromat. Från det är steget förvisso nästan gigantiskt till Vicente Marinos spöfiskade tonfisk från Bisqayabukten. Ändå är det exakt det jag också har med i min berättelse. Förvisso bara en liten detalj i den delikatessbutik min huvudkaraktär arbetar i, men ändå viktig.

Kort och gott kan nog sägas att den här romanens verklighetsbaserade delar bygger på spridda delar ur mitt liv, såväl som upplevda företeelser. Sen har jag naturligtvis blandat friskt. Dock är det väldigt inspirerande att skriva på det viset. Det blir tillbakablickar och lite ingående närstudier av företeelser som till och med jag ibland nästan trott varit bortglömda. På gott och på ont. Men skrivandet har den smått magiska effekten – man kan glida ut i lite nostalgiska drömmar och förvisso ibland lite ofrivilliga törnar. Men medan man skriver flyter man med tillsammans med sina karaktärer – som ibland är fiktiva, ibland rentav jag själv, ibland någon annan.
Och så kan jag konstatera att jag ligger bra på det när det gäller Na-No-Wri-Mo!

Skämtdag, vår i annalkande, julstjärnor som trivs och fortsatt skrivande!

Denna soliga första aprildag som på något vis blir ett gen-rep på hur folk alltid borde agera inför diverse fantasifulla ”nyheter” i media – var KÄLLKRITISK! Själv höll jag faktiskt nästan på att gå på ”nyheten” att man nu skulle skylta om kring Triangeln i Malmö, och faktiskt anamma hur malmöiter uttalar namnet – Triangelen! Briljant variant av aprilskämt, och dessutom väl genomarbetat!

Första officiella vårmånaden, men att våra julstjärnor frodas är emellertid inget aprilskämt. Julstjärnan vi köpte för drygt två år sen, har blivit rejält stor. En gren blev för tung och knäcktes av för en tid sedan. Den klippte jag ner och satte i vatten, fick rötter, och kunde sedermera planteras. Så där blev sammanlagt fem nya plantor. De julstjärnorna vi köpte på Granngården den 10 december är precis lika fina nu, som de var då! Jag är imponerad.

Förutom en lagom lång och lagom snabb promenad i solen, har denna dag mest spenderats i arbetsrummet – inte så ovanligt – med korrekturarbete av Sommaren vid Skärsjön, och senare fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Vad passar väl bättre en sån dag än hemmagjorda räkmackor som kvällsmat. Fast det passar å andra sidan bra vilken dag som helst.

Buffé, grönsaker, korrektur, en tur till Malmö och så Anna – en rätt vanlig vecka!

Stillsam, i stort sett, kan man nog säga att den här veckan har varit. Mest korrekturarbete i form av uppdrag, av en spännande livshistoria. När det handlar om skrivandet, så har jag kommit en bit på väg med Anna. Det vill säga min roman Kalla mig Anna, som jag arbetar med lite parallellt med Ashas sten.

Så den där turen till Malmö som nästan blivit lite tradition, och som får fortsätta ett tag till. Elva gånger till är inplanerat tills vidare.

Fredagen blev det lunchbuffé – igen – på Restaurang Gondolen – mitt i byn. Som vanligt väldigt gott, men lite modell matkoma. Sen kunde vi med oförställd förtjusning konstatera att grönsaks- och frukthandlaren på torget i byn är tillbaka efter vinteruppehållet. Så här är det – så länge de trevliga handlarna finns på plats dagligen, är det vårt absolut självklara alternativ när det handlar om grönsaks- och frukt-handel. Toppkvalité och priser som gör att Kvantum, Supermarket och Coop kan kamma sig!
Tja, det var väl en rätt vanlig vecka!