Inledde denna dagen med en cykeltur till Sövde och tillbaka. Behöver verkligen se till att få in en fast rutin på det här med att cykla. Annars har den här dagen mest handlat om korrekturarbete, som inneburit en intressant och lite annorlunda inblick i stenindustrins värld. På fantasynivå!
Behovet av en karta över Camyrlin blir allt mer påtagligt. Just nu arbetar jag med en novell som handlar om den fasadklättrande mästertjuven Timo, som rör sig ungefär lika enkelt och smidigt på hustaken, som andra gör nere på stans trottoarer. Nu och om någonsin behövs kartan. Jag behöver kunna se klart och tydligt var Kracaastska Kompaniets lagerbyggnad finns. Eller Kapten Amaroks hyreshus, Hotell Örnnästet och Tembolianska palatset. Jag behöver veta det, om inte Timo ska riskera att tvingas kvar uppe på taken. Så vida han inte åter igen tappar taget och brakar ner och kanske fastnar i någon tvättlina, eller landar på en markis. Eller nåt! Kort och gott är det så att skrivandet och skapandet av nya berättelser, där handlingen utspelar sig på Camyrlins gator, eller uppe på hustaken, är intressant och spännande. Och det triggar hela tiden nya idéer.
Debatten har blossat upp rejält kring det här med att ta hjälp av AI till bokomslag och författande. Jag skriver själv, och klarar mig utmärkt utan AI. Möjligen kan AI spela viss roll när jag söker information om olika företeelser och detaljer i mina berättelser. Detaljer som jag med stor möda satt och bläddrade i Focus uppslagsböcker på nittiotalet när jag just börjat skriva om Thiramaar.
När det handlar om omslaget till min kommande femte roman i serien Legender från Thiramaar handlar det om en produkt helt skapad av mina egna bilder!
Jag har flera varianter av hur jag tänker mig att en av gatorna i hamnkvarteren i Camyrlin ser ut, och det finns flera Photoshop-filer sparade. Den första skapade jag 2015. Någon av dessa kommer jag att bygga på när jag skapar omslaget till Morden i Thiramaar (f n arbetstiteln) Men det viktiga är att bilden är en komposition av enbart mina egna bilder.
Mina PS Fantasy Art-bilder är sammansatta av mina egna foton plus några enstaka gratisbilder jag hämtat på nätet under åren 2015-2018.
Tredje året på Sjöbo marknad, och precis som förra året blev det en varm marknad. Skönt dock att vi valde att köra in redan sent på onsdagskvällen och sätta upp tält och bord, så man därmed slapp de tyngsta grejerna i värmen på torsdagen.
Försäljningen gick hyfsat bra, men jämfört med de två tidigare marknaderna i Sjöbo, så var denna den sämsta. Fredagen var ganska händelselös. Det var en strid ström av människor som passerade i ”vår gång” men det kändes som om de var på väg mot ett annat mål, bortom själva marknaden. Bara ett fåtal som stannade vid vår försäljning, och ännu färre som handlade. Ändå får vi nog vara nöjda med marknaden. Den gick i varje fall ihop ekonomiskt.
Nu är jag i ett läge i mordhistorien, där allt fortsatt skrivande är nytt skapande! Har gått igenom allt hittills skrivet, korrigerat, utvecklat och bearbetat. Nu har jag en, i sig ganska omfattande del av boken, som ska skrivas. Nu ska det med andra ord gnuggas fram nya idéer. Stor del av den här kvällen har jag ägnat åt att skapa en storyline specifikt för just den här delen. Så här långt omfattar manuset 60 200 ord, och jag är ganska säker på att den här boken blir minst lika stor som föregångarna.
En spännande och väldigt givande effekt av att faktiskt så här långt ha skrivit och publicerat fyra romaner och tolv noveller som handlar om Thiramaar, är alla kopplingar och återkopplingar man kan göra till olika händelser och företeelser. Detaljer som förekommit i tidigare berättelser kan tas upp och utvecklas, och kanske rentav få spela en betydande roll i nya berättelser. Ett exempel är att jag nu i min femte roman (arbetsnamn Morden i Thiramaar) plockar upp det drakskrin av äkta banga-banga-trä som Elana har gömt i sin garderob i ett av de första kapitlen i Eilaths hopp. Det får betydelse i händelseförloppet i den här boken!
Recension av @rickard_recenserar
Likt tidigare fristående delar i Legender om Thiramaar fortsätter författaren förmedla sin berättelse i samma härliga anda. Humoristiska och spännande äventyr i kombination med kärlek, längtan och vänskapsband som knyts. Allt i en perfekt tygpåse av magi. Författaren lyckas även med konststycket att väva in förlagets egna namn som en karaktär samt berätta om de tidigare böcker genom en konversation mellan två karaktärer – magiskt bra gjort!’
Det är svårt att inte skratta hjärtligt till de olika folkslagens knäppa upptåg och karaktärer med dålig hörsel. Berättelsen ger även svar på några olösta trådar från tidigare böcker vilket sluter tygpåsen ytterligare. Samtidigt finns där ett allvar om att passa in och att få tillhöra en annan, viktiga budskap som får ta plats i denna fantastiska fantastik.
Dödsgudinnans stenar är en magiskt bra fortsättning (och även som fristående del) som för samman karaktärer, berättelser och skapar en tydlig helhet till Thiramaar. En av de bästa fantastik-böcker i år!
Betyg: 5/5
Jag känner att jag verkligen behöver bli klar med roman nr 5!
När vi är ute på bokmässor och marknader, får vi ofta höra folk ursäkta sig med att de bara läser deckare, som argument för att slippa köpa mina Thiramaar-böcker. Lite ur det föddes idén till att faktiskt skriva en deckarhistoria i fantasyvärld. Självklart händer saker även i Thiramaar som kräver arbete av den här världens motsvarighet till vårt polisväsende. I maj 2023 skrev jag ner de första raderna i denna berättelse, som alltså ska bli den femte romanen i Thiramaar-serien. Inledningsvis fick den arbetstiteln Gudomligt mord, men längre fram ändrades det till Morden i Thiramaar.
Nu har vi dock bestämt att titeln ska vara Ett fall för Melinda Back.
Melinda Back är den särskilde utredaren vid Stadsvakten i Camyrlin som får uppgiften att utreda två mord som sker inom ett solvarv i stan. Hennes meriter och skicklighet i yrket gör henne till den mest dugliga bland alla anställda hos TS (Thiariska Stadsvakten).
Recension av @rickard_recenserar
Recension av Regntider av mästerliga Andie Lindskog
Författaren fortsätter briljera med sin skrivarförmåga från tidigare böcker i serien. Fortfarande med en härligt humoristisk anda, tätnar intrigerna och detaljer kring karaktärer djupas. Desto mer läsaren kommer in i Thiramaar, desto mer vill den utforska den rika världen och dess besynnerliga folkslag.
Vad som särskilt uppskattas är att kombination av fantastik och sci-fi fungerar så ljuvligt. I den tredje delen finns både drakar och tidsmaskiner, där de båda beskrivs och ageras på föredömliga sätt. Det är sällsynt att få ta del av en värld som skulle mäta sig gott med fantasy runt om i världen. Författaren berättar detaljerat i balanserad mängd om protagonisterna, antagonisterna samt bikaraktärer och väver samman påsen med den magiska kraften, samtidigt som författaren ger liv till världen, atmosfären och naturen på ett föredömligt sätt.
En bok helt värd att rekommendera till den som önskar episka berättelser med en stor portion humor.
Betyg: 5/5
Ikväll har jag spenderat ganska mycket tid i Pålitlige Pruzacs Prylmarknad, i sällskap med Elana och Adric. För fem år sedan hjälpte Adric till att tömma hennes lägenhet, och forslade iväg en hel del av hennes tillhörigheter till Pruzac. Bland de sakerna fanns ett drakskrin i äkta banga-banga-trä, som hon måste ha tillbaka. Det är självklart inte helt lätt!
Jag försöker fånga den där blandningen av damm, dofter av gammalt virke, olja och någon svårdefinierbar kryddig lukt, och få ner det i textform.
Alltså ett kapitel som långsamt växer fram i Morden i Thiramaar.
