Doften av nattviol (Skrivlucka 18)

(Låt en smak eller / och en doftupplevelse bli en ingång till ett minne. Sant eller påhittat.)

Muntert nynnande vek han in genom den stora portöppningen till varuhuset, för att i nästa ögonblick kollidera med en kund som just var på väg ut. Instinktivt slog han ut armarna och grep tag i personen, som annars skulle fallit handlöst.
Han såg rakt in i ett par mörkblå kattaktigt lätt sneda ögon med täta långa ögonfransar som fulländade bilden. Det stod en frisk fläkt av nattviol omkring henne. Hela hans inre genomfors av en innerlig önskan om att för evigt låsa detta ögonblick. Röster inom honom tycktes skrika maningar till honom att verkligen hålla fast den här gången.
Bara en gång tidigare hade han sett en så vacker kvinna som denna som just detta korta ögonblick fanns i hans armar. Bara en gång tidigare i sitt liv hade hans luktsinne uppfattat denna ljuva doft av nattviol.  Det var för bara någon dag sedan i Camyrlin, då han första gången av en ren slump råkat springa på samma kvinna.
Åter igen tvingades han följa förståndets tydliga men tråkiga röst. Han släppte varligt greppet kring henne.

(Denna text är saxad ur min fantasyroman ”Eilaths spel”)

elana-insp

 

Klädd i blått (Skrivlucka 17)

(Favoritkepsen, mormors brudklänning, de slitna jeansen som sitter som ett andra skinn, strumporna som blir vändpunkten i en historia. Det centrala i din text idag är ett klädesplagg. Öppna fantasins eller minnenas garderob!)

”Var blir hon av?” undrade Andor otåligt.
”Hon kommer.” lugnade Samus. ”Du vet väl att kvinnor tar god tid på sig?”
Han knuffade Andor lätt i sidan.
”Och hon är väl värd att vänta på, eller hur?”
Just då hördes ett lätt frasande ljud från ovanvåningen och de tre såg upp. På översta trappsteget stod Kintara, iklädd en fotsid djupblå sidenklänning med vita broderier och långt släp som kammarjungfrun bar upp bakom henne. Klänningen hade hög midjelinje som framhävdes med ett brett sammetsband, en u-formad urringning med breda schalslag. Hennes långa hår var uppsatt med inflätade vita sidenband som ytterligare framhävde hennes svarta hårfärg.
”Min syster!” sa Samus med omåttlig stolthet i rösten.
”Allt tycks gå i blått på det här stället.” mumlade Tobin.

(Detta är saxat ur min fantasyroman ”Gudaspiran” som jag skrivit tillsammans med min kärlek. Det är även hon som gjort bilden som får illustrera detta inlägget)

kintara-b

Innan operationen (Skrivlucka 14)

(Hur låter en person? Låt ett eller flera ljud beskriva en person. Hasandet av tofflorna, mumlet över tangentbordet, hjärtslagen)

Det var äntligen dags för operation av min tumled, och det var meningen att den skulle påbörjas tidigt på morgonen. Så jag valde att åka in kvällen innan, för att sova på plats. Tänkte att det kanske vore lugnast så.

Låg och kollade film på min surfplatta till klockan var närmare två på natten, men hade ändå lite svårt att komma till ro och somna. Lyckades ändå till slut, bara för att bli väckt igen efter kanske fem minuter.
”Ååh! Så måste man kissa också.” mumlade den 67-årige mannen som jag fick dela rum med.
Jag kunde höra hur hans fötter fumlade i det dunkla ljuset efter morgontofflorna, och därefter följt av det karaktäristiska flipp-flopp-ljudet när han tog sig förbi min säng och ut till toaletten. Den låg vägg i vägg med vårt rum, och jag kunde höra hans suckande och muttrande över ännu ett misslyckat försök att lätta på trycket. Strax därefter åter ljudet av morgontofflorna när han tog sig tillbaka in till sin säng.
”Skulle jag nu ha de tabletterna… eller… va fan…” mumlade han för sig själv.
Jag hörde hur han tryckte på knappen, men jag hade ändå precis lyckats slumra in när dörren öppnades och en sköterska kom in i rummet.
”Hur är det fatt?” hörde jag henne fråga.
”Jag mår illa.”
Det fixades en del innan sköterskan försvann igen med orden att han fick ringa igen om han behövde nåt.
Äntligen tyst och lugnt. Jag slumrade sakta in.
”Va fan!” hördes plötsligt från rumskompisens säng, följt av ett prasslande ljud och därefter det där otrevliga ljudet som kommer av att någon mår illa, på riktigt så att säga. Han hulkade några gånger, lutade sig bakåt i sängen och kramade ihop öppningen på påsen så att det prasslade. En stund senare var det dags igen.
Den proceduren upprepades ett antal gånger under det mesta av den natten.
Runt halv sex på morgonen kom sköterskan och väckte mig. Dags att göra sig i ordning för att åka upp till operation.
”Har du sovit gott?” frågade hon muntert.
”Nja… sådär.”
Tyckte ändå synd om min rumskamrat. Han hade blivit opererad under dagen och hade inte tålt att vara nersövd. Tillika hade han även problem med toalettbehoven. Behövde men kunde inte. Men jag hade önskat att han åtminstone hade låtit bli att mumlande kungöra alla problemen för sig själv.

sjukhus

Från mörker till ljus (Skrivlucka 13)

(Skrivlucka 13 – Skriv om ljus och mörker. Ljuset i mörkret eller mörkret i ljuset. Kanske finns det en vändpunkt när det ena tar över, kanske kan de samsas tillsammans. Gryningen, ett fyrverkeri, ett förlösande gapskratt mitt i ett gräl.)

I ett försök att få ordning på sin trassliga ekonomi hade hon bytt ner sig från en skapligt stor tvårumslägenhet till en liten atelévåning på lite drygt trettiofem kvadrat.
Från ett boende på första våningen där hennes livsönskan tvingade henne att röra sig bakom nerfällda persienners mörker för att slippa nyfikna dömmande blickar, hade hon nu hamnat i rena paradiset. Högst upp på husets ena gavel, med det enda fönstret mot en stor gräsmatta i söder och närmsta hus två kvarter bort.
Nu kunde hon röra sig fritt i sin egen bostad, utan att behöva stänga ute dagsljuset.

looking-out

Julsagan (Skrivlucka 11)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Projektet är rubriken för dagens text. Något håller på att ta form; en trädgård, en lekstuga, en målning eller kanske en berättelse… Berätta om den kreativa processen. Skriv minst tre meningar)

Dagarna efter vi fått läsa upp vårt bidrag till julsagan, sitter jag som så ofta annars och skapar bilder. Inspirerad av juletiden blir det motiv som handlar om förhoppning och längtan. Ett barn vänder längtansfullt blicken mot skyn. Det sägs ju att tomten kommer farande där på sin släde, dragen av…! Aha! En idé! Varför måste det tvunget handla om renar?
Bildskapandet tar fart. Jag letar lämpligt material och börjar bearbeta i Photoshop. Men det blir inte bra och efterhand avtar inspirationen. Men en ny idé börjar ta form. En idé till nästa års julsaga!
Vi är ett team, min kärlek och jag. Vi diskuterar idéer, provskriver, läser igenom, stryker, lägger till. Projektet sparas i en mapp, och tas fram lite då och då under årets gång. Men det är lite svårt att få inspiration till en julsaga när det är sommar. Så sitter vi i november och njuter av värmen på Mallorca och diskuterar idéerna till julsagan.
Lagom så där en vecka innan den ska läsas upp är sagan trots allt färdig.

lookout-for-santa

Close to earth (Skrivlucka 6)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Dagens utmaning var att skriva en haiku)

Vilda viskande djup
klot som svävar och glöder
Klipporna kallar

down-to-earth-3

Seg inledning på dagen

Inledde dagen med en stor uppdatering till Photoshop! Det gick väldigt trögt, så det blev inte gjort så värst mycket annat. Ser onekligen fram emot fiberinstallationen!
Ja, jag vet… ilandsproblem!

Ännu en grå novemberdag

evening-lightVädret är typiskt novemberväder – regnigt och grått – och man kan inte låta bli att drömma sig tillbaka till värmen på Mallorca.
Det blir skrivbordssysslor hela dagen idag, som så ofta annars, med en del uppgifter för fotoklubben, en del bildhantering och även lite manusläsning.
Och nej, jag tillhör inte dem som varit ute och försökt få bild på supermånen. Det handlade ju om nattetid, och nu för tiden sover jag då. Och jag kan ju alltid ”göra en egen supermåne”!