Camping har blivit lyxsemester!

När jag i ”tidernas begynnelse” kunde bege mig ut på campingsemester i ett lånat tält, var det lite av en ”lågbudgetsemester”. Det var slutet av 70-talet, och om en natt med tält kostade mellan 25-30 kronor var det dyrt.
Billigaste campingen då kostade oss 8 kronor för en natt.
Det var dessutom ganska stor skillnad i pris mellan tält och husvagn!
Men att campa idag är rena lyxsemestern!
Det är heller ingen ekonomi att campa någon enstaka natt! Åtminstone inte så länge man söker campingplatser via SCR (Svensk Campings branchorganisation).

Exempel: En natt med husvagn inklusive el kostar 280 kronor! Men sen måste man även ha campingkortet – vilket kostar 150 kronor! Om vi tänkt oss en enda övernattning med husvagn under hela året kostar den futtiga natten alltså 430 kronor. Därtill kommer merkostnaden i drivmedel för att dra på husvagnen.

Och jag har hittills inte fått någon som helst klarhet i vad jag får för de 150 kronorna som campingkortet kostar! Inga rabatter erbjuds! Det enda man erbjuder är någon form av försäkring, som känns ganska onödig, när man har försäkring på bilen, husvagnen och även resandet via hemförsäkringen. Branschen däremot får min adress och kan tvinga på mig adresserad reklam. Plus att de tjänar 150 kronor på mig!

Ja, jag förstår också att penningvärdet skiljer sig väsentligt från hur det såg ut i slutet av 70-talet, men det här är ändå alldeles för mycket!

När jag ligger på en camping upptar jag en yta av kanske 12-15 kvm, jag använder en del el, och vill gärna ha tillgång till dusch och kanske toalett. (sistnämnda inte helt nödvändigt eftersom jag har toalett i husvagnen). Men det är jag själv som står för städning och annat i ”bostaden”. Likaså sängkläder, handdukar och allt övrigt som behövs i kök, toalett och sovrum.

Kanske inte så konstigt att vi allvarligt överväger att sälja husvagnen!

Norge – Dag 3

Färden idag gick vidare via Trollstigen. Ett dramatiskt landskap med höga fjäll och moln som bäddade in topparna. Och egentligen inte bara topparna. De gick långt ner. Själva trollstigen såg vi egentligen inte så mycket av för det rådde en extremt tät dimma. Det blev en vansklig körning där man inte riktigt visste hur vägkanten såg ut. Man fick ta sikte på kantmarkeringen och hoppas att den var korrekt. Inte helt lätt heller när det handlar om serpentinvägar. Men det blev ju dock till ett litet äventyr, och min vana vid att köra bil i tät dimma ställdes verkligen på prov. Skillnaden här mot när man kör hemma nattetid med tidningar där största risken är att köra på någon brevlåda eller så, var att här riskerade man att köra rakt ut för ett stup!
Det gick bra i alla fall.
Strax efter vi kommit ner för den slingriga vägen fanns det en anläggning med bland annat stugor för uthyrning. Tyvärr fanns det inget ledigt. Annars hade vi tänkt oss att övernatta och sedan ta en ny tur dagen efter då prognosen sa att förmiddagen skulle det bli bättre väder.

I övrigt har färden gått via ännu ett antal tunnlar varav en gick under vatten i en av de många fjordarna. Vidare har vi fått åka färja några gånger också. Det är så att vägen tar helt enkelt bara slut och så får man ta färjan som fortsätter där vägen slutar.

Så småningom nådde vi ner till den norska västkusten, och främsta målet där var Atlanterhavsveien. Den var egentligen lite av en besvikelse. Jag hade nog väntat mig mer. Å andra sidan skulle man nog helst upplevt den sträckan när det stormar och havsvattnet slår in över broarna som vissa sträckor går fram ute i havet.

Efter 22.00.tiden tog vi in på en camping som hette Magnillen på vägen mot Trondheim. Det blev lite samma situation som igår att vi fick köra en lång sträcka innan vi hittade rätt. Som tur var fanns det en stuga ledig, och det kostade 300,00 precis som de tidigare nätterna. Stugan var antagligen inredd på 70-talet och sedan dess har tiden stått still. Ja, tidens tand har förvisso gjort sitt. Det var ganska slitet. Men å andra sidan skulle vi i stort sett bara sova där.