Det där med respekt i trafiken

Det finns allt för många dårar ute i trafiken. Människor som inbillar sig att de är så oerhört duktiga bilförare, men som i själva verket totalt saknar både respekt och omdöme. Till och med i vår gata bor människor som tror att de är förmer än andra, och att omgivningen omedelbart måste köra åt sidan och lämna plats när de kommer körande! Ja, den villfarelsen kan de dock släppa när de möter mig. Jag har alltid som regel att jag backar in när jag ska parkera, då jag anser att det faktiskt är säkrare att backa vid det tillfället, än att tvingas backa ut i trafiken när jag ska köra. Men det finns de i vår gata som inte har förstånd att stanna upp och vänta tills jag har backat klart. I stället försöker de hetsa mig genom köra väldigt nära.

Men det straffar sig enbart! Det gör bara att jag tar det alldeles extra lugnt i min manöver.

Den här personen känner uppenbart inte mig, och tror kanske att hen ska kunna skrämma och hetsa mig till att skynda mig. Men jag har kört så mycket bil i mitt liv, både privat och i arbetet, så jag är absolut inte lättskrämd!

Kort och gott – Visa respekt, och du får respekt! Bär dig åt som en skitstövel, och du blir bemött som en sådan!
(Se tidigare inlägg!)

Vinter!

Fick kämpa med både snöskyffel och borste, dels för att få infarten någorlunda fri från snö. Dels också för att få bort all snö på bilen! Vill också göra ett noggrant arbete, i synnerhet med bilen. Irriteras alltid över alla de lata egotrippade bilister som bara viftar bort snön från vindrutan med torkarna, och sen ligger det en eller två decimeter snö på taket! Att den snön sen kan frysa och så småningom fara av mot bakomvarande fordon och ställa till med både bristande sikt och i värsta fall skador, bryr dessa nötter sig inte om. Tyvärr är det sällsynt att de åker fast också! Om så skedde, hade körkortet hängt löst!

Dock – jag gillar inte vinter! Men om det nu absolut måste snöa, är det ju i alla fall positivt om det är vindstilla och solen skiner. Då kan det ju till och med vara lite vackert.

Det blev jul ändå!

I fjol blev julfirandet kantstött! Efter att vi förlorat vår kära Scrollan, Mogwai hade ett sår i ansiktet som krävde daglig vård, och Snezana dessutom drabbats av covid, fick vi fira julen hemma bara vi två. Inget fel i det i och för sig – vi har det alltid bra tillsammans! Men det blir ju inte riktigt jul om man tvingas avvika från traditionerna.

Det här året blev julfirandet också en aning begränsat, och historien upprepar sig lite. I år har oron kring älskade Mogwais hälsa begränsat julefröjden. Så det blev en i tid räknat något kortare tripp till Fristad, än vanligt. Sen kändes det osäkert även när det gällde väglaget. Men där klarade vi oss faktiskt bättre än väntat. Väderkartan visade hårt och snöigt väder i breda fält både i väster och i öster. Men däremellan fanns ett stråk med betydligt bättre förhållanden, och det var där vi skulle köra! Men på hemvägen fick jag hålla ordentligt i ratten, för det blåste rejält hårda vindar.

Så det blev jul ändå.

En lite rolig notering när vi tankade vid hemkomsten; Full tank – 666kr Mätarställning 171717. (för avdelningen för onödiga noteringar)

Fyrtiofem år bakom ratten!

Ska man glädjas, fascineras eller rentav baxna …?! Hur som helst noterar jag att det i dag är 45 år sen jag fick mitt körkort. Efter en körning jag inte minns ett dyft av, satt vi i körskolans bil vid Trafikverket vid gamla Bulltofta flygplats i Malmö, när jag fick mitt efterlängtade körkort i handen. Därpå följde mitt i tid räknat (som det kändes) absolut längsta bussresa någonsin. Från ena sidan av stan till den andra – Bulltofta till Slottstaden – där jag äntligen kunde sätta mig i morfars gamla PV544 -60, som hade stått ett par månader på vår parkering och väntat,  och ge mig ut på mitt livs första biltur på egen hand! Sen dess har det ju blivit ett antal mil! Självklart helt omöjligt att räkna, men uppskattningsvis har jag kört runt 200 000 mil sen dess.

Numer blir det av förklarliga skäl inte så värst mycket. Nä, det beror inte på åldern. Men dels kör jag ju inte längre till och från arbetet, där det ju blev i runda slängar tio mil per natt. Numera kör jag mest några turer till Sjöbo då och då för att handla, ibland några rundor vi gör tillsammans, och med jämna mellanrum kör jag till Malmö. Ligger trots allt fortfarande runt 2 000 mil per år.

Ineffektiva fartkameror

Idén med fartkameror i Sverige är egentligen ganska korkat! Ja, uppenbart behövs de, men effekten är marginell. Eftersom man varnar med skyltar på lagom avstånd från kameran, hinner alltid fartsyndarna sänka hastigheten. Bara för att dra på igen så snart de passerat kameran! Så vad är effekten!? Tja, man får en dämpad hastighet på en sträcka på mindre än en kilometer. Dessutom gör det trafiken väldigt ryckig, på grund av alla amatörer som inte vågar lita på bilens hastighetsmätare. Kör de på en 90-väg sänker man hastigheten många gånger ända ner till 70 medan man passerar. För oss som använder farthållaren och ställer in den på gällande hastighet, blir körningen väldigt ryckig när man hela tiden måste bromsa in för fegisarna.
Nu menar jag inte att vi inte ska ha fartkamerorna. Tvärtom, men vi borde göra som i övriga Europa. Upplys via skyltar att det finns fartkameror längs x antal kilometer lång vägsträcka. Men inte exakt var! Det skulle helt säkert innebära ett allmänt lugnare tempo i trafiken, och inte minst en jämnare hastighet utan en massa inbromsningar.

Denna dag – ett äventyr!

 

 

Planen idag var att köra till Ystad för att uträtta några ärenden, och lite för att kanske få en uppfattning om hur vägarna såg ut, då meningen var att jag till kvällen skulle köra till Hörby. Det hade ju varnats på radio för ett annalkande snöoväder, och det klämde också mycket riktigt i ett tag under förmiddagen. Men det tunnades ganska snabbt ut, och sen tittade till och med solen fram en stund. Så vi körde!
Var på Willys och El-Giganten som planerat. Sen var tanken att fortsätta in till stan för lunch!
Det hade förvisso talats om att det skulle komma mer snö senare på eftermiddagen. Och det gjorde det! Under tiden vi var inne på El-Giganten slog vädret om totalt. Det snöade och blåste, så sikten inne i Ystad var väldigt begränsad. Men det var ändå ingenting mot hur det sen var när vi kom ut på väg 13 mot Sjöbo. Med snötäckt vägbana och snö som rök för fullt i sidled var det som att köra i mjölk. Sikten var i stort sett noll bitvis. Körde i 20-30 km/h som mest, och fick bitvis stanna upp för att försöka åter hitta vägkanten. Några korta sträckor hade inte snön täckt vägytan helt, och där var det en aning lättare. Men det blev allt sämre sikt, och en bit innan Sövestad fick vi hastigt syn på en bil som stod på tvären nästan framför oss. Tack vare den låga hastigheten hann jag stoppa i tid. Det visade sig vara en bil som kört ner i diket på vår sida.
Ingenting vi kunde göra, men innan vi kunde köra vidare fick jag försöka rensa is från vindrutetorkarna. En annan bil hade då stannat bakom mig, och efter en stund hörde vi en smäll. Exakt vad som hänt vet jag inte, för jag kunde bara urskilja fronten på den bil som var närmast mig. Men någon måste ha kört på den bilen bakifrån!
Till slut kunde vi i alla fall komma vidare, evinnerligt långsamt, och lyckades trots allt hitta hem efter en bilfärd som tog 1½ timme mot normal 30 minuter!
Med facit i hand – ja, vi skulle stannat hemma!
Kan i alla fall konstatera en sak – mina 29 år som tidningsbud, har åtminstone inneburit värdefull vana att köra bil i svåra trafikförhållanden.

Ordningen återställd!

Idag kunde vi köra till Hörby bil och hämta vår bil från reparationen från krockskadan den 23 december. Ungefär en vecka tidigare än beräknat! Kunde därmed också lämna tillbaka hyrbilen. Skönt att kunna köra sin egen bil igen.

Tillfälligt billös

Efter olyckan i lördags har vi ju kört med hyrbil. Men nu är det slut med det. Var inne i Lund idag och lämnade den, och vi har bestämt oss för att klara oss utan bil den kommande veckan fram till fredag, då vi har reserverat en annan lite billigare bil från Bil-Bengtsson i Sjöbo. Ganska onödigt att köra omkring med en BMW när det egentligen bara handlar om att förflytta sig mellan punkt A och punkt B. Vår egen bil lär vi inte få se på ett par veckor än.

Lång färd

Idag har vi gjort en resa som blev avsevärt längre än vi någonsin kunnat föreställa oss.
En tur som normalt brukar ta cirka fyra timmar, tog den här gången tio timmar!
I utkanten av Höör ser jag i backspegeln hur en polisbil med blåljus hastigt dyker upp efter en kurva. Som jag alltid brukar göra när jag ser utryckningsfordon styr jag bilen ut åt höger för att lämna plats. Ögonblicket efter dyker polisbilen in rakt framför mig för att svänga in på Södra Rörumsvägen med resultatet att jag rammar honom rakt i hans högra sida, så att han får rejäl sladd på bilen. Jag hann formulera en fråga i mina tankar – vad i hela friden har jag gjort för att bli prejad av en polis!? Ja, ingenting naturligtvis. Han gjorde en helt tokig felbedömning av situationen, och utryckning eller inte, så måste ändå vissa trafikregler gälla. Man svänger inte in mitt framför en bil på det sättet. Allt gick så otroligt fort, att jag inte ens vet om jag hann bromsa något.
Jag kan i vilket fall som helst komma på betydligt bättre sätt att inleda julfirandet på. Nu blev det bärgning av bilen, taxi till Lund för att hämta jourbil, akuten för min kärlek, som dock lyckligtvis klarade sig med enbart lite ömhet.
Och en rädd hund.
Och så naturligtvis allt som tillkommer med bilreparation, hyrbil och så vidare.
Å andra sidan – om man nu absolut måste krocka kan det kanske vara en fördel att göra det med polisen. Då kan man ju vara säker på att de är snabbt på plats.

Förbjudet att köra bil med mobil i hand!

Läser idag att det från den 1 februari 2018 ska bli förbjudet att köra bil med mobiltelefonen i handen! Det är inte en dag för tidigt! Sverige som annars är känt för så många förbud, har fram till nu varit förvånansvärt och egentligen korkat liberal i den här frågan, jämfört med övriga Europa och egentligen hela världen. För mig är det fullständigt obegripligt att det inte rått totalförbud på det sen åratal tillbaka! Det går inte att köra bil på ett ansvarsfullt och uppmärksamt vis om man samtidigt håller på och fibblar med mobilen. Den som tror det är bara otroligt korkad. Och vederbörande har högst troligt så här långt enbart haft en enorm tur om ingenting har inträffat. Det spelar ingen roll hur erfaren bilförare man är. Man brister i uppmärksamhet när man håller på med mobilen, tillräckligt mycket för att äventyra säkerheten.
Med 29 år i min bransch som bilburet tidningsbud anser jag mig själv som en ganska erfaren bilförare. Jag vet exakt vad som kan inträffa om jag brister i uppmärksamhet bara under bråkdelen av en sekund. Om man har blicken riktad mot ett annat håll än vägen för enbart en sekund, tenderar man att omedvetet dra i ratten åt ena eller andra hållet. Inte mycket men tillräckligt för att bilen ska gå på fel håll. Och det behövs inga höga hastigheter för att det ska kunna gå riktigt galet.
Så det är verkligen på tiden att Sverige ställer högre krav på bilisterna!