Efter gårdagens goda försäljning hade vi kanske en liten förhoppning om bra resultat även idag. Väderprognosen inför söndagen har väl inte sett så lysande ut. Fram till i fredags såg det ut att bli regn mer eller mindre hela dagen. Men det stannade faktiskt vid att det hade regnat under natten. Och även blåst. Så det första vi fick göra när vi kom till Häxans hus, var att så gott det gick rätta upp tältet, som hade blåst omkull, med en knäckt skarv som följd. Klen konstruktion förvisso. Eftersom vi inte med säkerhet kunde veta hur vädret skulle bli under resten av dagen, var det ju ändå viktigt att få tak över huvudet – och fram för allt över böckerna. Vet inte om det var en följd av tidigare dåliga väderprognoser eller vad, men besökarantalet idag var lägre. Fram för allt försäljningen var betydligt sämre än igår. Men å andra sidan är det alltid inspirerande och intressant att delta i sådana här evenemang, där man får chansen att tala för våra böcker och vårt arbete, och träffa en mängd olika trevliga människor.
Just nu pågår redigeringsarbete med novellen ”Häxorna från Thiramaar”. Två karaktärer som påminner om mig och Snezana när det gäller ordning och reda. Jag säger inte vem av oss som påminner om Eufrasia. Ni får gärna gissa.
Tänk … redan mer än halvvägs igenom maj, och tiden bara rusar på. Precis som vanligt. Men också som vanligt, så har vi inte precis suttit och rullat tummarna. Ja, jag vet … det är ju helt säkert därför man tycker att tiden rusar. Huvudsakliga sysslan så här långt den här månaden, har som vanligt handlat om ordet! Alltså både skrivande och korrekturarbete. Håller dels på med en ny omgång korrekturläsning av andra delen av vår gemensamma svit Det hände vid Skärsjön. Dels har jag även kompletterat arbetet med korrektur, inlaga och omslag åt en kund, och även skickat det manuset till tryckeri. Mitt eget skrivande har pendlat från Anna till Asha tillbaka till Anna och så ett mord i Thiramaar. Jag färdigställde råmanuset till min roman Kalla mig Anna, och återgick därefter till det som ska bli del fyra i min fantasyserie Legender från Thiramaar – Ashas sten – men det fungerade inte riktigt. Levde på nåt vis fortfarande kvar i sjuttiotalets Malmö och handlingen i boken om Anna. Mitt i alltsammans kom in kärlek med en briljant idé, som kan bli den femte delen i Legender från Thiramaar! För övrigt under maj månad har vi hunnit med Litteraturrundan 2023, och en näst intill fullständig röjning av vårt garage, inför det som ska bli en gemensam loppis i vårt område om två veckor. Har deltagit för elfte gången i Blodomloppet, och därmed åter bidragit i kampen att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen. Och så den här månadens absoluta höjdpunkt – Steve Hackett på Slagthuset i Malmö – och därmed min fjärde upplevda konsert med honom. Har även äntligen fått fixat däcken på min cykel, så nu står den där ute och väntar otåligt på att undertecknad ska bege sig ut på en cykeltur! Och så förbereder vi just nu för fullt inför vår Bokfika på söndag den 21 maj i Vita Huset i Karups nygård.
Har lämnat böcker som ska finnas med i Fantastikbokklubbens monter på Sci-Fi World nu i helgen i Malmö (29-30 april). Tyvärr har vi inte själv möjlighet att delta, så det är verkligt uppskattat att vi ändå får möjligheten att vara representerade där.
Hoppar på taggen #verksomliknar på Instagram, som går ut på att plocka upp kända författare/böcker som ens eget skrivande jämförts med. Några klipp ur olika recensioner på mina böcker i serien ”Legender från Thiramaar”
Jag fastnade för Per Lindskogs stilspråk och berättarteknik redan när jag läste Eilaths hopp, som är den första boken i serien. Jag jämförde hans debutbok med Sagan om ringen, och min uppfattning står kvar: Per Lindskog är något av Sveriges svar på J.R.R Tolkien. @malin.v.olsson
En fantasyroman med en nypa komedi i äkta Tolkien anda, svårt att inte ryckas med i historien och dra på smilbanden emellanåt. Hur författaren helt naturligt får in en tjuv som inte kan höger och vänster och därav gör sitt jobb svårare en natt fascinerar mig, Per’s sätt att väva samman olika karaktärers historier varteftersom boken fortgår är fantastiskt! @kafferatur
Det är inte lätt att hitta balansen mellan skratt och spänning så att historien förblir engagerande och angelägen. Per Lindskog landar dock helt rätt i en berättelse som känns som ett möte mellan P. G. Wodehouse och Dumas den äldre i ett fantasilandskap där mäktiga trollkarlar trängs med pirater och drakar i en epok som förmodligen motsvarar vårt 1600-tal. @mikaelhärdig
Likt Pratchett så är det inte en episk berättelse utan en mera nära fantasy och mera av ett fartfyllt äventyr för en handfull karaktärer. Språket är väldigt lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra. Handlingen är spännande och känns lite av en mix av Pratchett humoristiska fantasy och äventyrsfantasy i stil med till exempel Robert E. Howards Conan och Robert Asprins Tjuvststadens böcker. @hakanshylla
För övrigt kan jag tillägga att min främsta inspiration när jag första gången började arbeta med Legender från Thiramaar var filmen ”Willow” och Terry Pratchetts böcker om Skivvärlden.
Fantasyromanen Skarvkvinnan finns i handeln i dagarna! Kvinnoförtryck har funnits i alla tider! Skarvkvinnan är en stark och drabbande skildring av ett historiskt kvinnoöde. Tovas och Vides kärlek är stark men den hotas av föreställningen om att gudarna styr människan och väljer deras öden. Hindren är många och utgör hot mot Tovas liv. En stulen bronsyxa, naturkrafter, en avundsjuk rival, en kvinnoförnedrande hövding och människans tro på gudarnas makt är Tovas motståndare. Tovas förbindelse med sitt kraftdjur skarven förändrar hennes liv och inger styrka och mod. Kan hon vinna mot det onda som förföljer henne? Berättelsen är placerad i en fantasyvärld där alternativa tidsperioder möts. Skepnadskifte är ett genomgående tema. Med boken ”Skarvkvinnan” hedras kvinnan i samband med den 8 mars 2023, den Internationella kvinnodagen! Syntolkning: Skarvkvinnan av Snezana Lindskog. En kvinna som sitter med en Skarv på armen. Forntidsby i bakgrunden. Dimma. Grå himmel. ISBN 9789198794960
I denna bok delger författaren Andie Lindskog sina memoarer. Andie berättar om sin uppväxt i ett hem där hen inte kände sig önskad eller älskad. Det är en uppväxt under 70-talets Sverige och Andie beskriver sitt sökande efter att växa upp, finna sig själv och även mycket om sitt sökande efter en meningsfull kärleksrelation.
Vändningen kommer senare i livet i mötet med sin nuvarande kärlek Snezana som också blir det som får Andie att öppna den väl stängda garderobsdörren. Inte många har vetat om att Andie är transperson utan det har mest varit något som dolts bakom en väl vaktad fasad.
Snezana får dock hen att berätta om stunder där Andies rätta jag kommit fram. En vän hjälpte Andie att våga uttrycka sig med smink och kläder. Hen beskriver också sökandet efter en gemenskap med andra transpersoner. Och det berör särskilt mycket hur bemötandet både i hbtqi-sammanhang och hos vårdmottagningar var för transpersoner under tiden 80- och 90-tal.
Det fanns ovilja att inkludera transpersoner. Och även bland andra transpersoner fanns krav på att vara på ett visst sätt. När Andie sökte hjälp via könsbekräftande vård under 90-talet avvisades detta då hen inte stämde med deras krav på hur en transkvinna skulle vara.
Det är viktig läsning och jag tycker det är värdefullt för mig som cis-person att läsa. Att lära mig om kampen som varit och fortfarande pågår för transpersoner att kunna vara sig själva, hitta en inkluderande gemenskap och även behandlas med värdighet då de söker vård. Det som ger stor glädje är att läsa om hur mötet med Snezana öppnade upp för Andie att dela med sig. Jag önskar varje hbtqia+person sådana stöttande personer i sin närhet. Att bli bemött på det viset är avgörande och så otroligt viktigt.
Jag tyckte mycket om att läsa boken och är tacksam över att få den som recensionsex. Jag ska också dela den vidare till vänner att låna och läsa. Det jag skulle kunna önskat av boken är att Andies minnen vad gäller sin könsidentitet genomsyrade berättelsen från början. Jag kunde som läsare uppleva att berättelsen hoppade lite väl mycket fram och tillbaka. Boken är dock som sagt en mycket läsvärd berättelse om sökandet efter frihet att va sig själv, efter att bli accepterad och älskad, och det berör verkligen!
Andie Lindskog 