Etikett: beingwhoiam

Publicerat den

Sanningen!

Sanningen!
Apropå den osmakliga debatten som pågår just nu, där diverse kulturpersoner, skilda politiker etc. blandar sig och kräker ur sig synpunkter som helt saknar relevans, och som i sorgligt stor utsträckning följer högerpopulisternas inskränkta resonemang, måste jag yttra mig!
Försök föreställa dig att leva i stort sett hela ditt liv, utan att ha någon riktig möjlighet att verkligen leva så som du själv känner borde vara det rätta!
Försök föreställa dig att tvingas sitta nertryckt i en stol mittemot en utredande läkare, som innehar den fullständiga makten att med sitt personliga tyckande, bestämma vad som är rätt och riktigt för dig och ditt liv. Försök också föreställa dig känslan när hans synpunkter blir avgörande för att du helt enkelt får fortsätta ett liv mer eller mindre gömt bakom nerdragna rullgardiner. Med följden att illvilliga och nyfikna människor i din omgivning obekymrat sprider rykten om dig, som viskar att du är suspekt, konstig, och fan vet om du inte rent av är en sån som gillar barn, eller nåt!
Medan allt det i grund och botten handlar om att du haft oturen att födas i en könsroll du aldrig känt dig bekväm i!
Försök föreställa dig hur det känns att bli utmålad som något groteskt, något samhällsfarligt, rentav potentiell våldtäktsperson eller pedofil, helt utan någon som helst grund!
När det enda man vill är att få lov att vara den man känner inom sig, och alltid har känt, att man är. Ingenting i ens personlighet är på något vis till skada för någon annan. Det enda, men ack så oerhört viktiga resultatet av att få denna frihet, är att man får känna sig hel och att man därmed kan få leva som en lyckligare människa!
Vad exakt i det är det som alla ni motståndare till den föreslagna lagförändringen känner er så förbannat hotade av?!

Publicerat den

På väg mot tryck

Novellversionen publicerades i mars det här året. Då hette den Vad ska jag kalla dig? och var då en något omarbetad novellversion av det som tidigare publicerats i samlingen Transvoices, där den kallades Förlorade år. Men sen var siktet inställt på att det skulle bli en roman av det. Sen det beslutet togs har jag levt med Anna i arbetsrummet, i värmen på vår altan hela vägen in mot slutet av september, och vid ett antal tillfällen på olika caféer i Malmö och även Sjöbo. Och nu är det klart. Berättelsen om Anna, som i vissa avseenden hänger ihop med min egen livshistoria, är klar. Och som det känns, blev det en ganska tajt berättelse. Faktiskt bättre än jag vågat hoppas. Efter en hel del research är jag äntligen i mål. Och nu är manuset uppladdat till tryck, och förhoppningsvis kan vi ha release för boken Kalla mig Anna i samband med Bokmässan i Lund den 25 november.

Publicerat den

Kalla mig Anna – redo för tryck!

Idag blev jag klar med inlagan! Alltså – Kalla mig Anna är redo att gå till tryck! Fatta hur stort det är! Alltså – kanske man vid det här laget borde ha blivit lite van, och kanske mest lite lojt konstaterat … typ … jaha, så var alltså ännu ett manus klart att förvandlas till en bok. Har ju faktiskt varit där några gånger nu. Men ändå … det är alltid en speciell känsla när ens text som man under lång tid har kämpat med, våndats, funderat, diskuterat med kärleken, tvingats till plågsamma åtgärder typ kill your darlings, ägnat timmar åt research, eller bara skrivit så att tangentbordet nästan har blivit glödande, äntligen är att betrakta som färdigt. När man befinner sig i det där obönhörliga läget då man vet att när jag vaknar i morg0n är jag i ett vakuum. Det vakuum som uppstår när min fiktiva värld plötsligt är fullbordad och därmed samtidigt upphör att existera. Det är nu jag ska lära mig att leva, i det här fallet, utanför sjuttiotalets Malmö och samma tidsperiod  Casablanca. Det är nu jag ska återvända till nutiden och försöka leva som om allt är som vanligt. Men det är också nu jag påpassligt släpper Anna loss, och själv beger mig in i Thiramaar, och hänger mig åt den humoristiska fantasyvärlden istället.

Publicerat den

En dag med många ärenden

Idag blev det en heldag i Malmö. Först mitt trettionioende besök på Elisabetkliniken. Funkar trots allt rätt bra nu. Har kanske börjat vänja mig, men å andra sidan hjälper det lite att försöka låta tankarna glida in på aktuella skrivprojekt. Stundvis kan man glömma bort, eller åtminstone förtränga att det gör lite ont.

Efter detta passade det som vanligt utmärkt med en fika på favoritstället St Jakobs, innan vi fortsatte över till andra sidan stan, och Västchark och Abdos för att handla. På det ett planerat ärende till Jula där vi köpte tält, och sedan till Hornbach där vi bland annat köpte uppladdningsbar arbetslampa. Dessa båda köp fick gå på företagskontot. Och nej, vi ska inte ut och campa. Det här handlar om framtida marknader för bokförsäljning. Apropå det så var vi även på besök i bokhandeln Page 28, den enda HBTQI-bokhandeln i Sverige, för att prata lite om våra böcker. Kan kanske bli en försäljningskanal för oss där. På Hornbach köpte vi även en STOR kruka, för att kunna plantera om våra bananträd! (mer om det följer)

Kvällen avrundades på altanen, där jag för egen del försöker få ihop de sista kapitlen av min roman Kalla mig Anna.

Publicerat den

Promenad blev shopping … typ!

Åter en sån där dag då man behöver stiga upp allt för tidigt. Var i Lund under morgonen och fick för en stund stå ut med en främmande människas fingrar i min mun. Resultat … enligt tandläkaren ”Andie #2”.

På eftermiddagen blev det en tur till Ystad dit Snezana hade ett kort ärende. Passade på att inta lunch där, lite anpassat till vad som gjorts i Lund under morgontimmarna. Alltså lättuggad mat.

Det som sedan varit tänkt som en liten stadspromenad, blev delvis på grund av vädret mest en shoppingrunda. Men det är ju roligt det också. Och numer är det ju faktiskt inspirerande att köpa kläder. Kvällen kunde, precis som igår, tillbringas på altanen med fortsatt skrivande och research, med nya djupdykningar i sjuttiotalets Casablanca.

Publicerat den

Oj va mycke de ble …

I går kväll var jag helt övertygad om att en rejäl förkylning stod och knackade på dörren. Öm i hela kroppen, tjock i huvudet (mer än vanligt), trött och fullkomligt håglös. Sköljde ner en vitamindos och gick och la mig tidigt. Låg och läste – The girl from Casablanca – och redan där kände jag hur jag långsamt började må lite bättre. Sov gott i stort sett hela natten sedan, fullt med bisarra drömmar, och sedan vaken runt halv sju på morgonen, fullt frisk! Denna nya dag frisk och kry bjöd på en något hektisk eftermiddag. Dags för en ny tid hos Elisabetkliniken. Alltså till Malmö igen. På vägen hem ett snabbt ärende på Wästchark och därefter raka vägen till Sjöbo för att hämta ut ett antal leveranser – te till företaget hos Budbee på Supermarket, filter till avfuktningsfläkten hos My Way och cevapcici-krydda hos Instabox på Kvantum. Ett kort snack med vaccinbussen, en tur till bolaget. Sen hem! Efter middagen blev det en runda bland taggiga buskar i området med bärspannen i handen. Resten av kvällen enbart avkoppling med skrivande.

Publicerat den

Lite skrivet – mycket research

Det blev en märklig blandning av information jag sökte upp idag, för mitt fortsatta arbete med Kalla mig Anna. Först och främst har jag hittat en värdefull källa i en författare som heter Juliette Jourdan. Har laddat ner för att köpa en bok av just Juliette Jourdan, för att förhoppningsvis få lite mer inblick i ämnen som är av betydelse för min berättelse. Så nu har jag en cirka 250 sidor lång bok på engelska att läsa. Sen har jag även letat efter böcker som blivit utgivna under första halvan av sjuttiotalet. Hittade till slut Stephen Kings debutroman, som passar utmärkt för mitt ändamål. Det handlar till stor del mest om detaljer till min berättelse, men det är samtidigt detaljer som gör det hela intressantare. All research man gör för skrivandet är spännande och lärorikt. I det avseendet lever vi ju verkligen i rätt tid, med tillgång till hela världens information på Internet.

Publicerat den

Fika och lite mer shopping, och så faktiskt … Mello!

En trivsam dag i Malmö, med underhållande cheerleading bland annat duktiga barnbarnet. Fika på ett av favoritställena på Triangeln tillsammans med familjen. Och så ytterligare shopping för påfyllning av garderoben hos Beyond Retro och Stadsmissionens second hand.
Kvällen hemma avrundades – faktiskt – med Mellofinalen! Ja, ni läste rätt. VI har faktiskt följt Mellofinalen, och vi tycker samma idag som vi tyckte 2012 – Rätt låt vann! Men samtidigt måste vi nog erkänna att om vi räknar bort tre låtar, så var faktiskt övriga bidrag riktigt bra.

Publicerat den

Kunde jag berätta?!

Den 16 september 2022 kom min självbiografiska bok – Idag kan det kvitta – ut, och med den även jag. Under en tid hade jag successivt valt att bli allt mer öppen i mina inlägg på min hemsida och Facebook, men i och med boken var det definitivt. Detta har blivit mitt sätt att lite försiktigt öppna och berätta. Efter att jag i så där drygt femtio år levt i en hemlig bubbla kände jag att jag inte längre varken ville eller orkade stanna kvar i den bubblan. Säkert finns det då de som funderar och undrar varför jag inte har berättat något tidigare. Med ett bristfälligt självförtroende och en djupt rotad känsla av att ingen, inte ens mina närmaste, skulle förstå eller acceptera, har ett avslöjande alltid känts orimligt! Kanske jag istället kunde vända på frågan, och undra varför ingen uppmuntrat mig att berätta. Det finns onekligen indikationer genom årens lopp på att åtminstone en del i min omgivning har haft aningar.
Nu med stöd av min stora kärlek och kanske den där kaxigheten som inträtt lite med åldern, kände jag att nu är det mitt liv som gäller. Är någon nyfiken går det bra att fråga. Inget är längre hemligt.

Publicerat den

En självbiografisk berättelse