Arbetar energiskt vidare på mina memoarer, och har nu kommit fram till läget när det hela börjar bli lite spännande. Läget när min fina kärlek typ en vecka efter vi träffats första gången apropå det där med lik i garderoben lyckats öppna dörren på vid gavel. Uppriktigheten och den fullständiga ärligheten i vårt förhållande var ett faktum, och hon visade mig vägen ut.
Det här blev ju faktiskt en dag med flera vinster!
Jag kan läsa i min journal på 1177 att resultatet av senaste skiktröntgen ger lugnande besked beträffande lungbesvären jag tampades med i januari och februari. Även om det mesta är rena grekiskan. Mer tydligt är det brev från Hudkliniken i Lund där beskedet är att ”tumören är bortopererad i sin helhet och med god marginal”. Alltså ingen cancer!
Med andra ord bra anledningar att känna lite extra livsglädje!
På detta kommer resultatet av fotoklubbens månadstävling som ett utmärkt utropstecken. På just temat ”Livsglädje” gav bilden på vår spralliga Scrollan i Körsbärsdalen en delad förstaplats.
Sen var det ju det här med fotoklubbens årstävling där min bild från en av våra tidiga morgondisiga promenader i Snogeholm gav en förstaplats i kategorin Färg. Den spelande vikingakvinnan från Foteviken gav en svart-vit andraplats, och Mogwais fotogeniska utseende inbringade en fjärdeplats i samma kategori.
Vissa dagar är lite mer givande än andra.
Vi har tillsammans haft riktigt roligt när vi skrev den erotiska storyn om Alex. Den är utgiven av Ariton förlag i antologin ”Över en fika kan allting hända” men då i en lite mer rumsren version. Alex är charmig och har humor. Hon vet vad hon vill men är beredd att finna sig i att allt man önskar sig inte går i uppfyllelse.
Igår firade vi, några dagar för sent, våffeldagen! Frasiga våfflor med räkor, rödlök och crème fraiche och ljuvliga kryddan Svarte Petter.
Idag blev det sushi x 2 från Oishii Ngon på Hamngatan i Ystad. En gång på plats, och därefter på kvällen här hemma!
Lustigt! Från att tidigare varit helt emot sushi, har det på senare år blivit en absolut favoriträtt för min del.
SĂĄ – lagom mätt blir det skrivande resten av kvällen, förvisso med nĂĄgon mer beer. Och som vanligt bästa tänkbara sällskapet.
I INTERNETBOKHANDELN NU – TVĂ… EROTISKA FEELGOOD-NOVELLER!
Alex höga klackar
Alex söker efter kärlek. Men hennes udda verklighet gör urvalet av potentiell älskare eller helst partner ganska svårt. Novellen är tidigare utgiven av Ariton förlag i antologin ”Över en regnbågsfika” men då i en lite mer rumsren version. Alex är charmig och har humor. Hon vet vad hon vill men är beredd att finna sig i att allt man önskar sig inte går i uppfyllelse. Kan det bli något mer än sex denna gång?
❤❤❤❤❤
I Storm
Siri har med sig ett matpaket till husbonden Gustav. Han är flera år äldre än henne men hon är betagen och önskar endast en sak trots det otillåtna. Hon hoppas på att Gustav ser på henne med åtrå i blicken. När stormen tar vid finner de skydd i ett övergivet skjul och delar en het kärleksstund. Men Siri är bara en piga och husbonden en markägare, vågar hon hoppas på mer än den stund intim närhet hon just har fått med Gustav?
Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu.
Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med.
Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.”
Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.
I onsdags fick vi tagit dränaget. Såren har läkt väl, och dagen efter fick han slippa kragen. Men redan på onsdagskvällen visade han tydligt att han var i det närmaste frisk. Med stark stämma har han klagat högljutt över att han inte fått gå ut. Efter många om och men finner han sig dock till slut i att åtminstone få sitta vid öppet fönster, eller ännu bättre altandörr med nät. Det är ju bättre än inget.
Men från att jag från lite drygt en vecka sedan i det närmaste trodde han var döende, har han tillfrisknat väldigt snabbt. Nu ska bara pälsen växa ut. Vår fina katt.
Idag har vi deltagit i den årliga miljömanifestationen Earth Hour, som genomförs varje år för att skicka en tydlig signal till all världens politiker att agera för oss och vår planet.
För vår del var detta det tionde deltagandet, som vi genomför på vårt sätt. Vi släcker allt ljus i hela huset, och parkerar i vårt uterum med våra laptops (som laddats tidigare). Sen sitter vi där och skriver eller skapar bilder så länge batterierna i våra datorer varar. I år blev det två timmar och en kvart.
Finns i internetbokhandeln
Kan med stor förtjusning konstatera att Mogwai redan är på bättringsvägen. Han äter med god aptit, så trots att han hunnit tappa en hel del efter ett drygt dygn utan att äta och dricka, har han redan återhämtat sig väl. Under kvällen nu har han dessutom gått här och tjatat om att vill ut. Något han dock får vänta med ett tag. Dränaget måste tas bort, och sen är det ju frågan hur länge därefter han måste gå med krage. Dessutom har de fått raka bort en hel del päls runt kinden och upp mot örat. Det ska nog helst växa ut en del i alla fall innan han kan gå ut. Men samtidigt är han en fantastiskt tålmodig katt, och protesterar faktiskt nästan inte alls när vi medicinerar och tvättar honom. Till och med när vi sätter på kragen efter varje tvätt står han snällt och bara låter oss göra det. Vår lille Mogwai!
Andie Lindskog 