LĂĄnebil, ljudboksprov, lĂĄngtur och firad tonĂĄring,

Veckan inleddes med att jag var uppe och väckte tuppen. Eller i varje fall hade jag nog kunnat göra det. Skulle vara vid Mazdacenter i Svedala när de öppnade för att lämna bilen för reparation av en mindre krockskada. Så hela veckan har vi fått köra med en gammal (!) Mazda. Årsmodell 2003! Tre år äldre än min första Mazda.
Under den här veckan har jag för första gången utnyttjat vår egen ljudstudio, och läst in min novell Cornizendo – debatt med gudarna. Visserligen en inspelning jag mest ser som en test, för att framöver kunna fullborda den fullt ut för utgivning. Ser det också samtidigt som en övning inför de julsagor jag också ska läsa in, för utgivning i lagom tid till jul.
Åter igen har vi nått fram till läget med mina memoarer, där jag har lämnat dem ifrån mig för ytterligare en genomläsning. Det är ju dessvärre så med alla manus, att ju mer man läser, ju mer brister upptäcker man. Men så fungerar vårt korrekturarbete. Genomläsning gång på gång tills vi tycker att det håller den klass vi båda kräver av ett manus. Nu är den dessutom lämnad till provläsning.
Den här veckan har jag även hunnit med ett femte besök i mina gamla kvarter i Malmö. Inte i första hand av nostalgiska skäl, men det ger ändå samma konstiga känsla varje gång. Jag bodde i Slottstaden i åtta år, och det handlade om mina första år efter att ha lämnat föräldrahemmet. Och vid sjätte besök är planen att även hinna ta en fika tillsammans med en gammal kompis.
Apropå fika, så har vi hunnit träffa våra trevliga grannar på just en sådan.
Veckan avrundades med ett besök i Fristad för att fira att barnbarnet blev tonåring!

Klar … igen!

Nu är den senaste, och förhoppningsvis sista, genomgången av memoarerna klar. Nu ska Snezana läsa igenom och kritiskt granska en gång till. Om hon inte hittar något att korrigera, bör manuset därefter vara … svälj … klart! Definitivt klart! Den omfattar 56 932 sanningsenliga ord, vilket grovt räknat motsvara cirka 325 sidor i bokform.

Dödens sten, livshistoria, saknad nolla och kärlekskranka myror.

Första veckan i augusti har passerat, och det känns nästan överflödigt att säga att det handlat en hel del om skrivande. Till att börja med har jag lyckats få till ett hållbart upplägg för storyn i Ashas sten, fjärde delen i serien Legender från Thiramaar. Men sen kom jag inte så mycket längre, eftersom jag fick tillbaka mina memoarer från ännu en genomläsning av Snezana. Så jag valde att prioritera den nu. Ska gå igenom texten en gång till, sen åter till henne … och, förhoppningsvis är det klart sen!
Ännu ett grillmöte med fotoklubben har vi också hunnit med i veckan, där dessutom min kvällsbild av slottet i Budapest knep förstaplatsen i månadstävlingen på temat Slott.
Två särskilt varma dagar har det varit, som vi tillbringat i relativ passivitet på altanen. Där kunde vi efter mörkrets inbrott då det alltjämt var tjugofem grader varmt lyss till vad som verkade vara (!) ett stilla regn. Men det visade sig vara flygmyror som var ute på friarstråt. Mängder med små myrfötter klampade omkring på vårt segeldukstak och förledde oss ett tag att höja beredskapen för reträtt in i huset undan regnet.
Mitt i värmen försökte vi svalka oss lite med viss planering inför bokmässa och julbokmarknad i december.
En havererad jordfelsbrytare i slutet av förra månaden, visade sig senare vara orsakad av en lika havererad spis. Så vi blev tvungna att beställa ny. Vad som inte framgick var att den krävde en framdragen nolla. Så nu väntar vi på att få det åtgärdat, dock av lokal elektriker så bilkostnaden inte blir så dyr som senast vi behövde hantverkarhjälp.
Sen har vi avrundat veckan med att förnya våra pass. De går ursprungligen ut i januari nästa år, men för min del har det redan upphört att gälla, till följd av mitt namnbyte.
I morgon blir det till att stiga upp och väcka tuppen. Men det blir en annan historia.

Ă„nnu en härlig recension

Detta är den tredje delen i serien, jag har tyvärr inte läst de föregående delarna. Det har regnat i över två månader över Thiramaar. De börjar bli väldigt påfrestande, så trollkarlen Cornizendo får i uppdrag att göra något åt det envisa regnande. Han behöver därför kontakta regngudinnan, för att fråga vad som står på. I sin slitna trolldomsbok upptäcker han att mössen varit framme och förstört just den sidan. Han behöver därför göra en tidsresa till den tiden, då författaren till boken levde. Han räknar dock inte med att bli förälskad på kuppen. Det visar sig att boken inte är färdigskriven ännu, men han får besvärjelsen broderad på skjortan. Ska de äntligen lyckas stoppa det ihållande regnandet, och ska man även lyckas befria de bortrövad barnen, från Heborra.

Boken är skriven med en lättsam humor som jag gillar, men ändĂĄ blir det inte tramsigt. Den innehĂĄller även väl avvägd allvar. I den här boken möter vi inte bara en helt ny värld med annorlunda platser, det finns ocksĂĄ ett helt annorlunda folk. Kaldinierna kan tala med djuren, vilket är en väldigt trevlig egenhet, som jag blev lite avundsjuk pĂĄ. Sedan räknar man ut tiden lite annorlunda ocksĂĄ. Det finns ocksĂĄ spännande gudar och gudinnor och drakar. Jag tyckte ocksĂĄ om att författaren gav lite utrymme till Cornizendos mamma katt Olivia och hennes kattungar. SĂĄ gulligt. Jag blir imponerad av att man kan skapa en helt ny värld, som är väldigt trovärdigt beskriven. Det är nästan som om den finns pĂĄ riktigt. Boken innehĂĄller bĂĄde spänning, romantik och magi. Slutet är jättefint och helt oväntat. Boken fĂĄr ❤❤❤❤❤/5. Jag vill ocksĂĄ passa pĂĄ att tacka för Ogdas te blandning, det var riktigt gott.

Pride är inte vänster!

Pride pĂĄgĂĄr just nu runt om i landet. Ofta hävdas det, främst frĂĄn extrema högern, att Pride är en vänsterrörelse. MĂĄhända är det sĂĄ att allt det Pride stĂĄr för till större del sammanfaller med vänsterns uppfattningar. Men OM Pride verkligen skulle vara en vänsterrörelse – Va fan har dĂĄ Moderater, Liberaler och Kristdemokrater i PridetĂĄget att göra?!

Hjälpsam skadereglerare!

Det här hände för en tid sedan.
Jag behövde förnya båda mina glasögonpar. De vanliga jag använder till vardags, liksom mina terminalglasögon. Eftersom jag tillbringar mycket tid vid datorn, är det nästan de glasögonen jag använder mest. Det fanns en repa mitt på glaset på terminalglasögonen. Det är ju så. Får man repor på glasögonen, hamnar de aldrig intill själva bågen eller nåt. Nej, alltid mitt i synfältet. Eftersom det nu handlade om båda paren, var det en ganska kostbar affär. I vår hemförsäkring ingår även ett skydd mot sådana här skador. Gjorde min anmälan och hade sedan ett samtal med en skadereglerare, som ville veta hur, när och var skadan hade uppstått.
Min första tanke var att där rök den ersättningen. Det är ju oftast så med den typen av skador att de sker, och man noterar kanske inte alltid omedelbart händelsen. Inte heller visste jag var det hade skett, annat än att det kanske borde vara hemma eftersom det mest är här jag använder dem. Likaså hade jag ingen aning om när det hade skett.
”Kan det ha skett den senaste månaden?” undrade skaderegleraren.
”Hmm … det är väl inte helt omöjligt”, sa jag.
”Det kan väl kanske inte ha hänt när du arbetat vid datorn, eller hur?”
”Eh … nja, kanske inte”, svarade jag osäkert, och kände samtidigt oroligt hur den där förhoppningen om att få viss ekonomisk hjälp via försäkringen långsamt rann ur mina händer.
”Brukar du ligga i sängen och läsa innan du somnar på kvällen?”
”Ja … jovisst, det gör jag ju.”
”Ok, då förmodar jag att du läser tills du nästan håller på att somna, eller hur?”
”Haha … jo, så blir det ju nog ofta.”
”Ja, och lite så där halvsovande lägger du av glasögonen på nattygsbordet?”
”Ja, det är klart.”
”Då kan du ju ha missat och helt enkelt tappat glasögon, så att de fallit till golvet.”
”Ja … jo … jovisst.”
Mina tankar snurrade för fullt och jag var nog egentligen osäker på om det verkligen var så det hade gått till.
”Kanske kan tänkas att det funnits lite damm … ja, dammkorn kanske på golvet?” framhärdade skaderegleraren, och jag började allt mer misströsta och tro att hon drev med mig.
”Hmm … det är möjligt …”
”Tänk så lätt det kan bli repor på glaset vid sådana fall.”
”Förvisso.”
”Så nog kan väl tänka sig att det var det gick till, eller hur?”
”Jo …”
”Då skriver jag det i din anmälan här”, avbröt hon. ”Då återstår att räkna ut ersättningen.”
Jag var överväldigad – och nöjd!

Vakuum

Befinner mig i något slags vakuum! Är mer eller mindre klar med memoarerna. Just nu går Snezana igenom det manuset, och jag ska förvisso också göra ytterligare en genomgång när hon är klar. Under tiden har jag tagit tag i Ashas sten, fjärde delen av Legender från Thiramaar. Men det fungerar inte riktigt. Känns lite som att man trampar omkring i ett vakuum mellan olika världar. Det blir alltid lite den effekten när man arbetat en längre tid med ett manus, och sen äntligen är mer eller mindre klar. Man har mentalt till stor del befunnit sig i den världen, och plötsligt är man inte längre där. När man sen dessutom försöker ta sig från mitt livs historias värld, till världen i Thiramaar blir det ju ett väldigt stort kliv. Även om väldigt mycket i den sistnämnda världen är lite speglingar av min inre värld. Eller nåt. Vakuum är trots allt ordet jag tänker på.

Juli med Pride, vikingar och grekisk dans

Juli månad är snart förbi. Månaden som handlat om semester, eller nåt, och relativt många tillfällen att avnjuta tillvaron på altanen. Viktigaste händelsen har nog ändå varit Malmö Pride, där vi deltog med bokförsäljning som faktiskt blev till vår bästa hittills. Det var dessutom även vårt första deltagande i Pride överhuvudtaget. Av flera olika skäl har det aldrig blivit av tidigare, trots att vi båda står upp till hundra procent för allt det Pride står för.
Även i övrigt har det varit aktuellt med ovanligt många turer till Malmö under den här månaden. Några föranledda av olika önskade behandlingar, som i vissa fall också inneburit lite spännande återkomst till gamla hemtrakter.
Vi har besökt det i dagarna omskrivna Fotevikens Vikingamuseum, där vi faktiskt gick in gratis tack vare autentiskt klädsel.
Ett spännande fotoprojekt har vi också deltagit i, med närmare tvåtusen bilder och ett tjugotal filmklipp med färggrann grekisk dans för tanter. Kunde med det också inviga en ny kamera, som fungerade alldeles ypperligt.
Vi har pratat böcker med Malmö Stadsbibliotek och Fantastikbokhandeln i Malmö.
Med tanke på de rusande el-priserna har vi inlett planering och utvärdering kring förutsättningarna för solceller. Dessutom även förnyat vårt el-avtal, vilket dock inte är helt lätt i den situation som råder just nu. Och så har vi även blivit varse att det, åtminstone i vissa fall, tydligen kostar nästan tusen spänn att köra bil från Österlen till Blentarp.
För övrigt har jag blivit klar, igen, med ännu en korrekturgenomgång av mina memoarer. Ett steg närmare det definitiva. Så när det handlar om skrivande, avrundas månaden med att jag är tillbaka i Thiramaar, och arbete med fjärde delen.

Aldrig mer 24.se

Näthandeln har sina sidor! Finns utmärkta sådana, och det finns usla sådana!
24.se tillhör enligt min bestämda uppfattning den senare kategorin. Beställde ett tillbehör till kameran, som vid leverans visade sig inte alls leva upp till vad som framgick på hemsidan. Det fungerade inte så som det verkade, och det var dessutom väldigt klent. Kanske jag skulle varit misstänksam redan från början, då priset inte riktigt kändes relevant. Men jag valde i varje fall att returnera. Det blev en klar förlust! Jag fick betala 52 kronor i frakt för returen. Plus 49 kronor för frakten vid leveransen till mig! Totalt har jag med andra ord betalat 101 kronor för ingenting! Det är en usel och kundovänlig policy man har på det företaget. Det var heller inte någon direkt enkel match att hitta rätt på deras hemsida kring hur man skulle hantera returen.
Jag jämför med företag som exempelvis Zalando. Alla returer hos dem fungerar mycket smidigt, och kostar ingenting. Oavsett orsak. De har en mycket väl fungerande webbsida, där allt fungerar väldigt smidigt. Eller Fyndiq, där jag beställt en vara som också visade sig inte alls leva upp till vad som utlovats. Jag fick pengarna tillbaka, och behövde inte returnera varan. Det är ju alltid ett lotteri att beställa varor via nätet. Det gäller att informationen på webbsidan är tydlig och att den stämmer. Blir det sen fel är det också viktigt att hela processen med retur fungerar på ett smidigt sätt.
Slutsatsen nu blir i varje fall att jag inte kommer att beställa något mer från 24.se!