Vi kan glädjas åt många gäster i restaurangen. De sedvanliga fåglarna, talgoxen, pilfink och blåmes, men även en och annan domherre, gulsparv och grönfink och en hel drös bergfink. En och annan duva och till och med fasan syns här emellanåt. Men de gäster som kanske jag uppskattar allra mest, är två synnerligen välmående ekorrar. Givetvis också ”våra” rådjur, som dök upp igen idag. Blev dock lite fundersam, då det enbart var den vuxna honan och ett av kiden. Får mig genast och undra om det har hänt det andra kidet något. Det är också lite märkligt att honan fortfarande tydligen inte har stött bort ungarna.
Nu börjar det långsamt likna något. Den grundläggande skissen är klar, och skannad och inlagd i Photoshop. Nu ska alla byggnader, gator och torg placeras. Först alla hittills namngivna platser. Därefter ska hela resten av stans bebyggelse och gator fyllas på. Än återstår en hel del, men bara att ha fått klart skissen med alla nämnda platser inlagda, känns som ett stort framsteg. Det blir ju lite mer komplicerat när det finns fyra romaner där olika platser finns omnämnda. Hade varit enklare att skapa stadskartan innan första boken skrevs. Men där är vi alltså inte.
Just nu handlar skrivandet rätt mycket om att försöka skapa en fungerande struktur, och även att få in alla platser och gator på sina platser på kartan. Har hittills prickat in trettiotre namngivna byggnader, gator och torg. Så mycket enklare det hade varit om jag tänkt på detta redan när jag skrev första boken. Nu måste jag plöja igenom alla romanerna för att få in allt på rätt plats, så att det stämmer med hur det är beskrivet. Allt jag ritar in på kartan måste ju stämma överens med tidigare berättelser.
Romanens olika delar börjar långsamt falla på plats, och jag kan i alla fall konstatera att det är en riktig utmaning att skriva en mordhistoria. Även om mina tidigare romaner i serien har lite stänk av ”deckarhistoria i fantasyvärld” över sig, så är detta ändå lite klurigare.
Tihana Trovärdig, stadsviskaren som alltid ligger ett steg före ryktena. Med sin färgkaskad till tunika, rufsiga hĂĄrknut och ögon som ständigt jagar nästa trend frĂĄn Celandine, Camyrlin och Lunareth, drar hon blickar vart hon än gĂĄr. Hon reser mellan landets värdshus, där hon förtrollar gäster med sĂĄnger, sagor och sin nästan magiska förmĂĄga att fĂĄ folk att känna sig sedda — och vilja sprida vidare det hon säger. En folkkär skald och trendbärare. Stadsvakten är mindre imponerad. Men värdshusvärdarna applĂĄderar ivrigt i kapp med publiken. (en bekantskap att se fram emot när femte delen av ”Legender frĂĄn Thiramaar” kommer!)
Det är faktiskt lite klurigt att få till kartan över Camyrlin. Jag har som sagt 25 namngivna byggnader, gator och torg. Även om inte allt är omnämnt med exakt position på kartan, förekommer det ändå vissa konkreta beskrivningar av händelseförlopp som sker på platser där man faktiskt i viss mån kan följa på kartan! Om det finns en sån, alltså! Det innebär att åtminstone vissa namngivna platser redan har sin givna placering på kartan som jag måste följa. Det måste ju stämma med vad jag har berättat i mina böcker!
Inledningsvis nu skissar jag alltså upp själva ”stadsplanen”. När den väl är färdig, ska den skannas, och sen sker själva kartbygget i Photoshop. (to be continued)
Äntligen börjar stadskartan över Camyrlin ta form. Just nu känns det nästan som att mitt fortsatta skrivande på Morden i Thiramaar nästan är beroende av kartan. Utan den riskerar jag att gå vilse i alla smala gränder i hamnområdet. Känns lite nervöst, nu när det sker en del mystiska mord där.
En viktig del av vår verksamhet är ju korrekturläsning. Både romaner och noveller, och det innebär ju extra privilegier för oss som får läsa en hel del bra, underhållande och spännande manus.
Sen finns det alltid vissa som sticker ut lite extra. Som till exempel den självbiografiska romanen jag just avslutat korrekturläsning av och skickat åter till författaren för, antagligen, slutredigering. En välskriven, fängslande och stundvis gripande roman, som jag faktiskt känner lite stolthet över att vi får äran att publicera!
Idag var åter en sån där dag när klockan bestämde när jag skulle stiga upp. Det händer förvisso inte så värst ofta nu för tiden, och det är ju en av de stora fördelar med att vara pensionär. Positivt även i andra änden av dygnet, eftersom det som regel enbart är det faktum att man börjar bli sömnig, som avgör när det är dags att gå och lägga sig.
Var på ny träningsrunda hos fysioterapeuten, och nog känns det som att det lite försiktigt börjar göra nytta. Har dock avbokat bassängträningen! Även om det säkert vore en välgörande träning, känner jag att det finns en del begränsande faktorer som jag helt enkelt inte vill utsätta mig. Får istället försöka cykla några fler kilometrar per dag.
I vanlig ordning passade jag på att handla också, när jag nu var i byn. Bra att passa på, så man inte ligger och kör en massa turer, som bara kostar pengar.
Efter detta hade jag en del tid att fördriva, vilket jag gjorde med kommunens godaste räkmacka hos Mormors hörna, och ett korrekturarbete av en roman som vi har fått äran att publicera! Var sedan hos frissan Camilla på Krattan, för att … hmm … fräscha upp utseendet. Ett extra tack för en god kopp kaffe. En snabbvisit hos Ystads Allehanda, och därefter ett ärende på Dollarstore.
Många turer i byn under dagen, och nu under kvällen återvänder jag till Thiarien.
Andie Lindskog 