I förra veckan blev jag varse att ett hus jag var och tittade på i somras, och fastnade för då, faktiskt fortfarande är till salu. Nu har jag varit där och tittat ännu en gång, och är övertygad.
Om det bara är ekonomiskt och praktiskt möjligt och ingen annan spekulant kommer före mig, köper jag det!
Först och främst gäller naturligtvis att det ska finnas en köpare till mitt befintliga hus, och förhoppningsvis vet jag mer om det efter den 27 mars då det ska vara visning här.
Men om allt detta löser sig, blir det lite lättare att acceptera att jag måste lämna mitt paradis.
Till salu – med blandade känslor!
Besökte Länshem idag och gick tillsammans med dem igenom bilderna som den av dem anlitade fotografen har tagit och även mina egna bilder. Vi gjorde ett urval, och kunde sedan publicera annonsen för huset.
Så nu är med andra ord försäljningen av mitt paradis ett definitivt faktum!
Och det är förvisso med blandade känslor!
Jag har ju tagit beslutet tidigare då jag helt enkelt konstaterat att det trots allt inte är värt alla de pengar det faktiskt kostar, eftersom det samtidigt inte finns utrymme för något extra.
Samtidigt fick jag också veta vid besöket hos Länshem att det hus jag tittade på i somras faktiskt fortfarande är till salu, och har jag chans att kunna köpa det känns det absolut betydligt lättare att lämna detta.
Annars är jag faktiskt inte särskilt oroad över mitt framtida boende.
Det finns att välja bland, och det dyker upp nytt hela tiden också.
Omma byaväg 316-11
Till salu!
Har suttit ned och diskuterat med mäklare om försäljning av huset nu. Under de närmaste dagarna ska jag komplettera bilderna för annonsen, och sedan är det bara att köra på.
Inte för att jag direkt vill, men livet är ju mer än att bara bo, och allting kostar ju pengar.
Så det är bättre att skaffa ett billigare boende, och så kan jag istället få pengar över till exempelvis resor.
Storm
Min nattliga arbetsrunda gick i full storm den gångna natten, men jag kunde ganska snabbt konstatera att det stora problemet var faktiskt inte alla nedblåsta grenar och så! Nej, det verkliga bekymret var alla dessa förbannade soptunnor som låg överallt, mörkgrå och nästan osynliga!
Det är faktiskt ett stort bekymmer för oss tidningsdistributörer sedan soptömmarna ställde krav på att tunnorna ska stå lättillgängliga för dem!
Det innebär rent allmänt att de ofta står i vägen för folks brevlådor, och med stormvindar förflyttas de tillsammans med innehållet på olika håll så att man ibland får köra slalom med bilen för att överhuvudtaget kunna passera!
Och det borde vara lag på att de åtminstone skulle vara försedda med reflexer, för mörkgråa som de är blir de nästan osynliga mot fuktig asfalt!
Det är faktiskt mer än sopgubbarnas arbetsmiljö som är viktig!
YNKLIGT!
Var inne pĂĄ ICA Kvantum och handlade igĂĄr innan jag skulle till fotoklubben.
På parkeringen såg jag X:ets bil, och jag tänkte lite stillsamt att jag hoppas jag slipper möta henne för jag hade varken lust eller tid att snacka med henne!
Men jo då… Jag möter henne så att vi passerar varandra med knappt en meters mellanrum, och våra blickar möts ögonblicken innan vi passerar varandra och jag ska just säga hej när hon hastigt vänder bort blicken och med sammanbiten sur min bara går vidare utan ett ord!
Snacka om en ynklig meningslös varelse!
Även om man inte har några önskningar om att få tala med varandra eller så, kan man efter 3½ år som sambo ändå ha vett att säga HEJ!
Beslut!
Sedan en tid tillbaka har jag tagit beslutet att trots allt sälja, och istället försöka hitta ett billigare boende.
Kort och gott kostar helt enkelt det här stället för mycket för en person att driva, och det är det faktiskt ändå inte värt. Man ska ju ha ett liv också, och jag vill gärna till exempel ha råd att resa. Har till exempel i dagarna varit tvungen att tacka nej till en möjlighet att resa till London i juli – augusti, för jag har helt enkelt inte de närmare 4 000,00 som jag skulle behöva lägga upp för det nu.
Avvaktan
Just nu för jag en något avvaktande tillvaro! Jag väntar på besked från banken, som inte direkt stressar ihjäl sig! Men oavsett vilket besked de ger, har jag andra vägar att pröva.
Det känns ändå trots allt som att jag kommit en ganska bra bit på vägen bort från mitt alkoholmissbrukande X och hennes oförskämde son! Är tyvärr tvungen att konfronteras några ytterligare tillfällen åtminstone med henne, men så snart alla affärer är avklarade tänker jag enbart försöka glömma att jag någonsin haft med henne eller hennes familj att göra!
Det ligger cirka tre år bakom oss, som kostat väldigt mycket känslomässigt, materiellt och ekonomiskt!
Jag vill bara ha lugn och ro, och slippa försörja andra som jag egentligen inte har några skyldigheter gentemot, och som ändå bara tackar med rent förakt och en massa jävelskap!
På väg mot en lösning!
Genom en konversation via sms i torsdags har vi äntligen – som det verkar – kommit fram till en lösning.
Hon går med på mitt bud vad gäller att köpa ut henne från huset, vilket i klartext betyder att jag kan stanna kvar här! Ja, om nu inte banken kommit på andra tankar igen.
Men de har ju sagt ja till just den här uppgörelsen, så då får väl också de stå fast vid sitt ord.
Väntan
Går fortfarande och väntar på något besked via mitt ombud, eftersom jag lagt ned all kommunikation med henne. Det finns ändå ingen mening med att upprätthålla något sådant med henne.
Men det tycks dra ut på tiden, fast det är ju egentligen enbart hon som drabbas rent ekonomiskt av det.
För egen del är det mest angelägna att få ut henne och hennes oförskämde son definitivt ur mitt liv en gång för alla!"
Usla människor
Det är verkligen hopplöst att vara tvungen att ha affärer med människor som aldrig håller reda på vad de har sagt, och heller aldrig står för det de har sagt.
Andie Lindskog 