De senaste dagarna har jag arbetat med min novell Förlorade år, som i slutet av förra året blev publicerad i boken ”Transvoices”. Tanken är att den framöver ska ges ut som e-novell. Men jag har också länge närt en dröm om att faktiskt göra om den till en roman. Arbetar för fullt med att försöka ”färglägga” berättelsen ytterligare och göra den mer fullständig. Jag är inte helt klar än med novellen, men bara under denna kvällen har den växt med drygt 600 ord. Att det så småningom ska kunna bli en roman av den, råder det faktiskt inte längre några tvivel. Har så många idéer!
En trivsam dag i Malmö, med underhållande cheerleading bland annat duktiga barnbarnet. Fika på ett av favoritställena på Triangeln tillsammans med familjen. Och så ytterligare shopping för påfyllning av garderoben hos Beyond Retro och Stadsmissionens second hand. Kvällen hemma avrundades – faktiskt – med Mellofinalen! Ja, ni läste rätt. VI har faktiskt följt Mellofinalen, och vi tycker samma idag som vi tyckte 2012 – Rätt låt vann! Men samtidigt måste vi nog erkänna att om vi räknar bort tre låtar, så var faktiskt övriga bidrag riktigt bra.
Idag har vi varit på Cheerleading på Baltiska Hallen i Malmö, och bland annat sett barnbarnet uppträda. Massor med duktiga tjejer som visar upp varierande akrobatiska danser – får man nog kalla det – och det är stundvis underhållning på hög nivå.
Tyvärr är ju inte ljusförhållandena de allra bästa i sådana här sammanhang, så bilderna blir ju inte direkt toppkvalité! Men jag fick ändå bra bilder på vårt duktiga barnbarn.
Det här blev nästan en heldag. Vi började med en ljuvligt god och synnerligen prisvärd lunchbuffé på Restaurang Gondolen i Sjöbo! Det är fräscht, rikligt och fantastiskt gott. Värt varenda krona! Efter detta körde vi till Ystad, där vi valde att parkera vid Willys, för att kunna få tillfälle att ”gå ner maten”. Promenerade därifrån i solskenet in till gågatan i centrum, dit vi skulle för att shoppa lite nya kläder. Promenad tillbaka till Willys där vi dessutom slank in i den stora Öppna Hjärtat Second hand. Efter att ha avverkat drygt fyra kilometers promenad och rätt mycket pengar, återvände vi till Sjöbo och var på ICA Kvantum för att avverka ytterligare pengar på nödvändiga livsmedel. Det är ju fan vad allt är dyrt nu! När vi var där passade vi även på att skicka förhandsbeställda exemplar av ”Skarvkvinnan”.
Denna långa eftermiddag avrundades med en sammankomst med några av fotoklubbens medlemmar, då vi skulle agera bildjury åt vänner i en annan fotoklubb i Sverige.
Fantasyromanen Skarvkvinnan finns i handeln i dagarna! Kvinnoförtryck har funnits i alla tider! Skarvkvinnan är en stark och drabbande skildring av ett historiskt kvinnoöde. Tovas och Vides kärlek är stark men den hotas av föreställningen om att gudarna styr människan och väljer deras öden. Hindren är många och utgör hot mot Tovas liv. En stulen bronsyxa, naturkrafter, en avundsjuk rival, en kvinnoförnedrande hövding och människans tro på gudarnas makt är Tovas motståndare. Tovas förbindelse med sitt kraftdjur skarven förändrar hennes liv och inger styrka och mod. Kan hon vinna mot det onda som förföljer henne? Berättelsen är placerad i en fantasyvärld där alternativa tidsperioder möts. Skepnadskifte är ett genomgående tema. Med boken ”Skarvkvinnan” hedras kvinnan i samband med den 8 mars 2023, den Internationella kvinnodagen! Syntolkning: Skarvkvinnan av Snezana Lindskog. En kvinna som sitter med en Skarv på armen. Forntidsby i bakgrunden. Dimma. Grå himmel. ISBN 9789198794960
Vi hade ”Kändisar” som tema i fotoklubbens Månadstävling i Mars. Mötet denna dag fick vi tyvärr ställa in på grund av det busiga ovädret som härjat hela dagen över Skåne. Men Månadstävlingen är ändå alltid igång. Som vanligt har man fått gräva i arkivet och försöka hitta lämpliga bilder. Den här gången fick jag gräva ganska djupt. Äldsta bilderna är från 1978. Tyvärr är det ju som regel inte tillåtet att fotografera med systemkamera på konserter. Jag har ju trots allt varit på ett antal konserter genom årens lopp, men det är bara ett fåtal jag har bilder ifrån. Sen är det ju heller inte alltid så väl anpassat att man har kameran tillhands om man stöter på någon kändis. Här är några av de bilder jag trots allt har kunnat ta.
Arbetet med del fyra fortskrider lite långsamt framåt. Vi talar alltså om Ashas sten, den fjärde delen i Legender från Thiramaar. Nästan från början när jag påbörjade arbetet med det här manuset, hade jag en klar idé om en del som skulle handla om en tidsperiod för sådär närmare 2 800 år tillbaka i tiden. Närmare bestämt tiden då människan anlände till Thiarien, till kaldiniernas oförställda förtret. Har skrivit omräknat i bokform nästan fjorton sidor totalt om detta. Men med viss vånda har jag nu bestämt att lyfta ut de delarna ur manuset. Det fungerar helt enkelt inte ihop med övriga berättelsen. Dock! Avsnitten försvinner inte! Det är faktiskt fullt tänkbart att de istället framöver kan vara underlag för en kommande bok i serien. Personligen tycker jag att avsnitten är bra, men de fungerar inte i sammanhanget just i den här berättelsen. Och visst vore det väl spännande med en bok som handlar särskilt om det egensinniga småfolket kaldinier?
I denna bok delger författaren Andie Lindskog sina memoarer. Andie berättar om sin uppväxt i ett hem där hen inte kände sig önskad eller älskad. Det är en uppväxt under 70-talets Sverige och Andie beskriver sitt sökande efter att växa upp, finna sig själv och även mycket om sitt sökande efter en meningsfull kärleksrelation.
Vändningen kommer senare i livet i mötet med sin nuvarande kärlek Snezana som också blir det som får Andie att öppna den väl stängda garderobsdörren. Inte många har vetat om att Andie är transperson utan det har mest varit något som dolts bakom en väl vaktad fasad.
Snezana får dock hen att berätta om stunder där Andies rätta jag kommit fram. En vän hjälpte Andie att våga uttrycka sig med smink och kläder. Hen beskriver också sökandet efter en gemenskap med andra transpersoner. Och det berör särskilt mycket hur bemötandet både i hbtqi-sammanhang och hos vårdmottagningar var för transpersoner under tiden 80- och 90-tal.
Det fanns ovilja att inkludera transpersoner. Och även bland andra transpersoner fanns krav på att vara på ett visst sätt. När Andie sökte hjälp via könsbekräftande vård under 90-talet avvisades detta då hen inte stämde med deras krav på hur en transkvinna skulle vara.
Det är viktig läsning och jag tycker det är värdefullt för mig som cis-person att läsa. Att lära mig om kampen som varit och fortfarande pågår för transpersoner att kunna vara sig själva, hitta en inkluderande gemenskap och även behandlas med värdighet då de söker vård. Det som ger stor glädje är att läsa om hur mötet med Snezana öppnade upp för Andie att dela med sig. Jag önskar varje hbtqia+person sådana stöttande personer i sin närhet. Att bli bemött på det viset är avgörande och så otroligt viktigt.
Jag tyckte mycket om att läsa boken och är tacksam över att få den som recensionsex. Jag ska också dela den vidare till vänner att låna och läsa. Det jag skulle kunna önskat av boken är att Andies minnen vad gäller sin könsidentitet genomsyrade berättelsen från början. Jag kunde som läsare uppleva att berättelsen hoppade lite väl mycket fram och tillbaka. Boken är dock som sagt en mycket läsvärd berättelse om sökandet efter frihet att va sig själv, efter att bli accepterad och älskad, och det berör verkligen!
Första halvan av den här veckan har dominerats av vård av sjuk katt! Någonting hände i slutet av förra veckan med Mogwai som gjorde honom magsjuk med snabb uttorkning som följd. På det har vi gett honom flytande extra näringsrik föda och vätskeersättning, och nätterna söndag, måndag och tisdag gick vi upp varannan timme för detta. Och han har hämtat sig! Han är stadigt på väg tillbaka och i det närmaste återställd nu!
Vi väntar just nu på leverans av den nytryckta boken Skarvkvinnan, som har officiell utgivningsdag på Internationella Kvinnodagen! Den hinner förhoppningsvis precis komma fram i tid.
Förra veckan ställde jag frågan om jag kunde berättat? Det väckte uppenbart reaktioner, och jag fick en hel del positivt bemötande från nära vänner. Sen finns det fortfarande några jag lite försiktigt väntar och hoppas på, men det blir vad det blir antar jag. Och idag har jag, allt enligt Adidas Runtastic App i telefonen åter tagit en flygtur över Slottstaden, i samband med att jag varit där på min tjugofemte epilering. Jay! Kvällen avrundade vi med ännu ett avkopplande och inspirerande SPA-bad.
perabl.com 