En av världens största böcker?

Har skrivit om detta här tidigare också. Dock…
Sen den 1 januari 1973 har jag regelbundet skrivit dagbok!
Det finns ett uppehåll mellan den 7 februari och den 31 juli 1974 då jag av någon anledning inte skrev… tja, då var jag arton år så vad kan man förvänta sig. Sen saknas också en del mellan den 1 december 2000  till den 18 juni 2001, då jag förvisso skrev dagbok, men den försvann vid en hårddiskkrasch. Men i övrigt har jag skrivit varje dag under alla dessa år.
En del skulle säkert tycka att det är meningslöst, kanske rentav dumt, men för mig som älskar att skriva är det nästan en självklarhet. Min dagbok handlar naturligtvis om det som sker i min tillvaro dag för dag. Men därutöver är den också fylld av tankar och funderingar, och under alla åren som ensamstående fungerade den också ofta som ”enslingens bollplank” när man inte hade någon annan i sin närhet att ”diskutera” med.
Åtskilliga är de tillfällen då jag haft nytta av dagboken genom att jag kunnat gå tillbaka och kolla upp saker och ting. Eftersom allt dessutom numera är inlagt i datorn är det lätt att söka i den också.
Lite onödigt vetande är att fram till årsskiftet 2017-18 omfattade min dagbok drygt 2,2 miljoner ord! Skulle den ges ut i bokform skulle det bli cirka 9 200 sidor. Det motsvarar mer än sju exemplar av Tolkiens kompletta ”Sagan om ringen”.

Senaste dagarna i sammandrag

I fredags noterade jag att det hunnit passera tio år sen jag gick med i Facebook. Det är inte så länge sen jag noterade att min första hemsida publicerades på nätet redan i februari 2006.

Fredagskvällen ägnades annars främst åt fortsatt korrekturläsning av Eilaths spel, och jag blev också klar med det. Därmed inte sagt att manuset är helt färdigt. Nä, nu ska det läsas igenom en gång till, och eventuellt tillföras ytterligare ”färg”.
Helgen handlade om träff med kära vänner med god mat och ”nygammalt” intressant sällskapsspel. Senare omändring av vårt arbetsrum då vi äntligen via Facebookloppis hittat den bokhylla vi ville ha. Och idag har vi transporterat ner våra tidigare skåp till en vän i Skillinge som gärna ville ha just den sortens skåp.
Och den här dagen avrundades med att än en gång skickat Gudaspiran till förlag!
Så även om jag behöver ta det lite försiktigt med tanke på fingrarna, så har man ändå inte legat på latsidan.
Morgondagen ska ägnas åt ett antal telefonsamtal. Torsdagen blir det en tur till Ystad för att hämta våra nya pass.
Övrig tid får väl ägnas åt att hålla tummarna för mitt manus, som jag för övrigt redan har skapat en Epub-fil av.

Mer bildspel

Håller på att samla ihop bilder för att kunna skapa ännu ett bildspel. Den här gången handlar det om ett tävlingsbidrag till RIFO 2018. Övriga bilder till den tävlingen är klara och uppladdade. Nu återstår alltså bildspelet. Har fått ihop ett antal bilder, och nu gäller det att välja ut vilka som ska användas, sen gäller det att sätta ihop dem i en snygg följd. Och så gäller det att hitta lämplig musik.
Samtidigt vill jag skynda på med detta, lite för att det börjar bli ont om tid att få in det, men fram för allt för jag vill komma igång och skriva igen.
De senaste dagarna har det dessutom varit helt avbrott i dessa sysslor på grund av att vi bytt ut möbler i arbetsrummet, vilket bland annat innebar en utflykt till Kågeröd igår med släpet, och en till Skillinge i morgon.

Korrekturläsning igen och igen och…

Jag har konstaterat det flera gånger tidigare, och kan göra så igen, att det här med korrekturläsning är ett arbete nästan lika omfattande som själva skrivandet. Jag vet ärligt talat inte vilken gång i ordningen jag läser igenom Eilaths spel, men hela tiden stöter jag på detaljer som behöver ändras, och till och med avsnitt som inte fungerar eller riktigt stämmer ihop med övriga berättelsen. Det stora problemet för mig är att det egentligen gått alldeles för lång tid sedan detta manus första gången påbörjades, och också allt för lång tid mellan varven då jag arbetat aktivt med den. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att när jag nu snart har läst klart hela manuset (har 1½ kapitel kvar) ska jag några dagar ägna mig åt bildspelsskapande. Därefter blir det en ny genomläsning då jag verkligen tänker försöka gå in för att läsa och skriva dagligen tills den är klar. Helt utan avbrott för andra projekt.

Blåsning på gång!

Inledde denna dag med en blåsning!
Eller som det heter i Windows numera – Återställning. Det vill säga rensa datorn från allt skit och börja om från scratch, ungefär så som datorn såg ut när den var ny. Ja, sen tillkommer ju förvisso arbetet med att återinstallera alla program, men vid det här laget har man fått rätt bra rutin på det, så det är inga större problem.
Och under tiden får laptopen lite extra tjänstgöringstid.
Och jag tror fullt och fast på att datorn ”lever längre” på detta viset.

Blodomloppet 2018

Idag har jag anmält mig till det årliga Blodomloppet i Malmö, som äger rum den 15 maj. Det blir åttonde året i rad för min del.
En trivsam promenad på fem kilometer som tar cirka en timme, och är för en god sak! Syftet med arrangemanget är att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen!
Hänger du med!?
Anmäl här;
http://blodomloppet.se/

Filmklipp mot alla odds!

Har de senaste dagarna arbetat med ett filmklipp!
Inledningsvis arbetade jag med att samla material och planera upplägget. Jag letade bilder, lämplig musik och planerade allmänt hur det skulle se ut. I förrgår var jag klar att börja skapa själva bildspelet. Då förstan blir jag varse att Windows MovieMaker inte längre fungerar! Att man helt enkelt tagit bort den! Alltså ställdes jag inför den verkligheten att allt förarbete skulle vara helt i onödan, jag kunde inte göra något bildspel! Nä min själ! Ursäkta uttrycket…
Följden blev istället att jag köpte programmet Magix Movie Maker, där jag dessutom kan få tips och lärdom av min kärlek som arbetat en hel del med just det programmet. Det kostade mig drygt 600 Skr men det kunde det väl vara värt. Ska ju bland annat även göra ett bildspel till RIFO 2018.
Sen spenderade jag det mesta av kvällen igår till att försöka få ihop ett bra bildspel. Hade kommit ungefär halvvägs, efter en rad svordomar och allmän frustration över att enkla funktioner faktiskt inte var så värst enkla, när plötsligt något händer och mer än hälften av mitt arbete bara går förlorat! Poff! Just like that! Då var jag beredd att avsluta alltsammans och helt enkelt lägga ner hela projektet.
Men… i morse när jag startade datorn körde Movie Makern igång med något slags automatik. Ungefär som om den ville säga; ”Hej! Ge inte upp! Det här klarar du!”
Och jo då… nu är bildspelet klart och redo för ”prov audition” på tisdag…!… cause I’m happy…