Första veckan i oktober

Första veckan i oktober är avklarad. En vecka då jag sysslat en del med att skapa bilder av några av mina karaktärer i min fantasyvärld Thiramaar, och en del andra intressanta karaktärer dessutom. Spännande det här med bildkonst och Photoshop med mera. Har även fått till första utkastet till omslaget till Regntider. Man lär nytt hela tiden. Skrivandet den här veckan har varit lite sparsamt, i avvaktan på att kärleken ska komma igenom korrekturarbetet av Regntider. Även jag har spenderat en del tid med korrekturarbete, och när det gäller skrivandet har jag åtminstone gjort en del förändringar i upplägget av mina memoarer. Sen har det gått irriterande mycket tid åt datorkrångel och en del annat strul förknippat med det. De senaste veckorna har jag dessutom fått göra flera morgontidiga turer både till Malmö och till Lund, vilka är förknippade med tandläkarbesök. Fast av helt olika skäl. I Malmö handlar det om Tandvårdshögskolan där jag deltar i ett foskningsprojekt som ”försöksperson”. I Lund handlar det om behandling av en lite besvärlig tand hos Folktandvårdens specialister. Den här veckan operation av tandkött, och den kommande veckan väntar en rotfyllning. Har även hunnit med en kompisträff, och veckan avrundades med gäster på lördagen, och en liten spontanutflykt med delikat räksmörgås på söndagen.

Memoarer i ny tappning

Har påbörjat ett nytt upplägg för mina memoarer. Har egentligen arbetat ganska länge med detta, och haft lite svårt att hitta ett bra upplägg. Nu provar jag lite nya grepp, och så får vi se om det kan bli något bra. Använder riktigt gamla foton, för att försöka hitta en bra miljöbeskrivning. Försöker även få till lite bättre drama i berättelsen.

En underbar recension

View this post on Instagram

Recension 🍁🍂 • • • • • • • • • • • • 📖: Eilaths hopp 🖋: @per.lindskog_skriver 💼: Joelsgårdens förlag • • En fantasyroman med en nypa komedi i äkta Tolkien anda, svårt att inte ryckas med i historien och dra på smilbanden emellanåt. Hur författaren helt naturligt får in en tjuv som inte kan höger och vänster och därav gör sitt jobb svårare en natt fascinerar mig, Per's sätt att väva samman olika karaktärers historier varteftersom boken fortgår är fantastiskt! Eilaths öde förvånade mig och jag önskar att dagens pojkar/unga män kunde läsa denna och ta del av den mer allvarliga sidan av denna berättelse, en liten inblick i hur det är att vara kvinna och de olika hindren som uppstår, speciellt i den tid som boken utspelar sig i och som enkelt kopplas till vår egna historia(även om boken utspelar sig i ett påhittat land och en påhittad tid). En lite skruvad berättelse om en annorlunda hjältinna som snabbt fastnar i hjärtat och blir svår att lägga ifrån sig. Jag skulle gärna läsa fortsättningen på Elanas och Adrics historia. • • När Eilath drabbas av en ond trollkarls vrede får han oanade problem. Han tvingas in i äventyr, som han trots sin brokiga bakgrund, aldrig någonsin trott att han skulle få uppleva. Allt är inte vad det synes vara. Kommer han att återfå kontrollen över sitt liv? Eilaths hopp är en humoristisk fantasy och den första fristående delen i serien Legender från Thiramaar. • • • • • • • • • • • • • • #bookstagram #youngadultbooks #bokrecension #svenskfantasy #fantasy #attläsaärattresa #läsabörmanannarsdörman #boktips #lästips #humor #recension #bookfluencer #läsabok #youngadult #reading

A post shared by Kafferatur ☕📖 (@kafferatur) on

Del 4 i Legender från Thiramaar tar form

Tog första steget igår till en ny berättelse. Fick ihop 191 ord , som utgör ett första trevande steg till bok nummer fyra i min fantasyserie om den tämligen okända världen Thiramaar. Förvisso genomgår del tre, Regntider, fortfarande korrekturarbete. Men som råmanus är den faktiskt klar. Eftersom vissa idéer börjar ta form för del fyra, känns det viktigt att skriva ner det hela. I Regntider introducerar jag en ny karaktär. Robia, som är en kvinnlig trollkarlslärling hos småfolket kaldinierna. Hon är tänkt att bli en av huvudkaraktärerna i den här nya boken. Därför blir arbetsnamnet just Robia. To be continued …

Luciatjafs börjar tidigt!

Vi befinner oss mot slutet av september, eller noga räknat 81 dagar från Lucia! Men redan nu börjar det dyka upp fåniga inlägg på Facebook av folk som fortfarande tycks tro att luciafirandet på något vis riskerar att förbjudas, eller nåt. För varje år som går noterar man allt färre luciatåg, och fler och fler kommuner lägger ner firandet. Men det handlar inte om att firandet förbjudits, eller någon medveten avveckling. Det verkliga skälet är kort och gott avtagande intresse. Det finns inte tillräckligt många luciakandidater. Unga tjejer ställer inte upp i vad som närmast blivit en skönhetstävling.
Men det hindrar inte de som på allvar tror att svensk kultur och svenska traditioner är på reträtt, att fortsätta dela inlägg om att vi måste bevara luciafirandet. Alla dessa inlägg tycks också ha blivit en fast tradition i landet. Nu är det bara en tidsfråga innan det även börjar gastas om att Kalle Anka absolut inte får läggas ner. Eller att Julmusten ska finnas kvar. Och så vidare.

Det är inget konstigt om man alltmer håller på att tröttna på julen!

ICA … hur tänkte ni här?

Med jämna mellanrum brukar vi köpa C-vitaminer i form av brustabletter, och det brukar oftast handla om ICA:s egna. Förra veckan var det dags att fylla på lagret, så vi köpte två rör. Igår öppnade vi ett av dem, och första reaktionen var färgen på den brusande drycken! Den brukar vara lite gul/orange, men den här var nästan vit! Första tanken var att de kanske ändrat vilka färgämnen som ska ingå. Men vad det i själva verket handlade om var att vi fått vätskeersättning istället för vitamin C! Problemet är att plaströrsförpackningarna är praktiskt taget identiska. Ja, det står förvisso på dem vad de innehåller, men eftersom de stod på hyllan där vitaminerna finns, kontrollerade jag enbart att det var med apelsinsmak! Och det framgår ju tydligt inte minst av färgmarkeringen!

Så ICA … hur tänkte ni där?

Avvecklade de läskunnigheten?

När jag i augusti 2019 slutade mitt arbete på grund av mina uppslitna nackkotor, gick jag tills vidare in i ett läge som arbetslös. Fick löfte av Arbetsförmedlingen att jag skulle bli kallad till ett ”klargörande samtal”, där det skulle utrönas vilken typ av arbete jag skulle kunna söka. Blev lovad hjälp att hitta något som kunde vara anpassat till min förslitningsskada. Därefter hände ingenting. Månaderna gick, och jag påminde via telefon, chatt och mejl flera gånger om detta möte. Först i februari i år fick jag komma på ett sådant möte. Därefter hände åter igen – ingenting! Då jag vid den tidpunkten var på väg mot det läge då A-kassan skulle sänkas till 70%, valde jag att istället ta ut min pension. Anmälde till Pensionsmyndigheten, och pensionen räknades från och med mars. Anmälde via telefon till såväl A-kassan som till Arbetsförmedlingen. Sista utbetalningen från A-kassan bokfördes den 27 februari. I vanlig ordning har ingenting hänt hos Arbetsförmedlingen. I juli, augusti och även nu i september har jag fått brev från Arbetsförmedlingen som påpekar att jag inte skickat in någon aktivitetsrapport för respektive månad! Av den anledningen kommer jag inte att kunna få ut någon A-kassa! Då undrar jag vad som hade hänt om jag nu verkligen skickade in aktivitetsrapporter! Hade jag kanske rentav kunnat få ut A-kassa också?! Ja, man får väl hoppas att fackförbunden som hanterar A-kassan har bättre koll, än vad Arbetsförmedlingen har.
Jag har både i juli och augusti skrivit brev om detta till Arbetsförmedlingen. Men jag gissar att den omfattande omorganisation man genomförde inom den myndigheten vid årets början innebar att man avvecklade de som läser inkommande brev. Så jag tänker inte slösa fler frimärken på dem.

Klart så långt!

Häromdagen kunde jag äntligen avsluta återställningen av det förlorade manuset till ”Regntider”. Har arbetat med detta ända sen filhaveriet jag råkade ut för den 26 juli, och det har stundvis varit ganska frustrerande. Helt enkelt eftersom jag hade gjort en hel del förbättringar i texten, som nu var försvunna. Frustrationen bidrog också till att begränsa fantasin när jag skulle försöka återställa. Räddningen blev ju när jag hittade en del av min flödesskrivning som jag hade sparat den 11 juli! Alltså fanns anteckningar bevarade mellan datumet för föregående backup (21 juni) och filhaveriet och fram till alltså 11 juli.
Just nu korrekturläser kärleken manuset, och sen är det åter dags för mig att gå igenom på nytt!
Och ja, vis av erfarenheten kör jag backup till flera olika ställen, minst två gånger i veckan numera!

Efter regntider kommer sol

Sen slutet av juli när jag drabbades av vad jag kallar ett filhaveri, då alla aktuella filer som jag arbetade med då blev förstörda, har jag arbetat för fullt med att försöka bringa ordning. Filerna som drabbades var min aktuella dagbok, min privata bokföring, bokföringen för förlaget, mitt aktuella bokmanus Regntider samt den tillhörande flödesskrivningen. Dagboken var kanske inte hela världen. Det gick att återställa hjälpligt från minnet och planeringskalendern, även om flertalet personliga tankar och funderingar gick förlorade. Bokföringen kunde jag korrigera med hjälp av kvitton och kontoutdrag. Bokföringen för förlaget hanterades på samma vis, och var samtidigt betydligt enklare eftersom det inte funnits så värst många transaktioner. De kom lyckligtvis senare! Betydligt värre var det med manuset till Regntider.
Den 15 juli var jag klar med det jag kallar råmanuset! Hade då arbetat med den från den 26 december 2019, och var alltså här klar med hela manuset. Nästan direkt satte jag igång med första rundan korrekturarbete. Den 21 juni körde jag backup på alla filer! Sen jobbade jag flitigt hela juli månad, nästan varje kväll i sommarljumma kvällar på altanen, och åstadkom en hel del förbättringar av texten som jag själv kände mig nöjd med. Den 26 juli råkade jag ut för filhaveriet, då allt arbete från backup-datumet 21 juni och framåt gick förlorat! Det var en hel del har det visat sig! Det har stundvis varit ganska frustrerande att arbeta med att försöka återställa, då jag hela tiden varit medveten om att jag hade fått till en hel del bra lösningar i berättelsen, som nu var förlorade. Men igår upptäckte jag en kopia av min flödesskrivning som jag sparat den 11 juli, som innehöll en mängd förbättringar av manuset som jag arbetat med sen den 21 juni! Därmed har jag kunnat återställa långt mycket mer av det ursprungliga manuset, än jag tidigare varit medveten om. Nu är det ”bara” arbetet mellan den 12 och 26 juli som saknas!

Vi har alla våra intressen – deal with it!

Med jämna mellanrum stöter jag på reaktioner från folk som ibland ondgör sig, och ibland bara gör sig lustiga över det faktum att vi hellre ägnar vår tid åt kreativt skapande i form av att skriva eller skapa konst, framför att slösa bort tid framför tv-n. TV-tittandet för vår del är högst begränsat. En och annan film och någon enstaka serie kan det bli. Men tiden är lång mellan tillfällena då tv-n är på i vårt hem. Jag har under större delen av mitt liv varit tämligen ointresserad av tv-tittande. För mig är det mest slöseri med tid. Tid som jag kan ägna åt att skriva eller skapa konst, som i bästa fall kan ge något tillbaka. Har ju hittills två utgivna böcker, plus ett antal publicerade noveller. Dessutom är dessa båda konstruktiva områden en del av vår verksamhet som i viss mån numera även ger inkomster.
Men kort och gott, så är det ju så att var och en har sina intressen. Våra handlar inte om tv-tittande, men varför måste det locka en del människor till att ondgöra sig över det? Alla tycks gilla att slösa sin fritid på tv-tittande och det är väl ok. Men jag har aldrig varit som alla andra, och vill inte vara det heller.