Madeira resumĂ© – Nunnornas Dal (Curral da Freiras)
Madeira resumĂ© – Levador vid Rabacal
Det var nästan en självklarhet, ĂĄtminstone för min del, att vĂĄrt första utflyktsmĂĄl blev just levadorna. AlltsĂĄ Madeiras sinnrika bevattningskanaler som löper runt i stort sett hela ön, och som har anor ända tillbaka till 1500-talet. Men väldigt mycket har förändrats sedan jag senast var där, och det är inte längre lika lätt att pĂĄ egen hand hitta vägen upp till levadorna. PĂĄ den tiden var det i stort sett bara lokalbefolkningen som kände till dem. ResebyrĂĄerna hade i bästa fall hört talas om dem, men inget mer. Vi valde att betala för en guidad tur längs levadorna i Rabacal, som är den äldsta delen. Det blev en vandring pĂĄ drygt 11 kilometer, bitvis i terräng som betraktas som regnskog. VĂĄr guide Gabriel, var lite fascinerad över det faktum att jag faktiskt vandrat pĂĄ levadorna vid Ponta do Sol pĂĄ 70-talet. ”You did put your life at stake” sa han när han sĂĄg bilder frĂĄn dĂĄ, vilka visar hur vi vandrar tämligen obekymrat längs den knappt halvmeter breda kanten, med brant stup pĂĄ sĂĄdär femtio meter pĂĄ ena sidan, och bergvägg pĂĄ andra.
Fortsatt ledig med smärta!
Det blev en natts arbete efter två veckors semester i värmen. Men mer arbete än så blir det inte det här året. Var på remissbesök på Handkirurgen i Malmö idag eftersom mitt så kallade triggerfinger kommit tillbaka. Fick en kortisonspruta mot det den 19 februari, och det hjälpte förvisso. En tid! Men sen några månader tillbaka har det kommit tillbaka igen. Tydligen ger man enbart spruta en gång. Nästa steg är operation, och det blev det idag. Hoppas verkligen det hjälper nu, för så ont som det gjort nu sen bedövningen släppt gjorde det inte efter mina tumbasoperationer. Och detta var en betydligt enklare operation.
Novellen ”Alex röda skor” av Per Lindskog
”Alex röda skor” av Per Lindskog
Om författaren
Per har alltid varit en skrivande person! Sen början av sjuttiotalet har han skrivit dagbok. Den handlar inte enbart om händelser och upplevelser i hans liv, utan även tankar och funderingar om sådant som på olika sätt berör eller påverkar. Idag motsvarar storleken på dagboken drygt sju utgåvor av den kompletta trilogin Sagan om ringen.
Två färdiga fantasyromaner finns klara som båda utspelar sig i den skapade världen som omfattar länderna Thiarien, Matrurien, Larothien, Kraakast och Yrridien. Det är Gudaspiran och Eilaths hopp. En tredje roman finns påbörjad i samma värld som ska handla om en trollkarl med namnet Cornizendo.
Så här långt har Per blivit publicerad i antologin ”Över en regnbågsfika” med novellen Alex röda skor, utgiven av Ariton förlag och ”Den viktiga fikastunden” – utgiven av samma förlag.
Om novellen ”Alex röda skor”
Idén vaknade under en bilresa från en…
Visa originalinlägg 50 fler ord
Ă„ntligen Madeira
TvĂĄ gĂĄnger tidigare har jag varit pĂĄ Madeira.Men det är längesen. Första gĂĄngen var tillsammans med mina föräldrar 1972. DĂĄ var jag sexton ĂĄr, och var egentligen inte intresserad av att tvingas följa med föräldrarna pĂĄ utlandssemester. Hade ju dessutom en flickvän hemma i Sverige,som jag hellre hade varit med. Men det tillät naturligtvis inte mor, i synnerhet eftersom hennes omdöme om flickvännen inte var direkt positivt. Men det var ĂĄ andra sidan den typ av omdöme hon hade om de fĂĄ andra livskamrater jag haft under hennes levnadstid.Â
Men de två veckorna vi var på Madeira tillbringade jag nästan uteslutande på hotellrummet, där jag antingen tecknade eller skrev. Enda tillfället de lyckades få ut mig var när far lockade med på vandring längs levadorna! Den upplevelsen är jag honom evigt tacksam.
På den tiden var levadavandring ett nära nog okänt begrepp för resebyråerna. Det var enbart lokalbefolkningen som kände till dessa bevattningskanaler som löper runt i stort sett hela ön.
Mitt andra besök på Madeira skedde fyra år senare, över nyår 1975-76 med min dåvarande sambo. Då hade jag hunnit närma mig tjugo, och vi tillbringade två veckor på ön och fick uppleva den fantastiska julutsmyckningen med belysning över allt. Den gången hade vi väl kanske lite begränsad ekonomi, men vi kunde i alla fall uppleva levadorna, i dessutom ännu större omfattning än jag gjort 1972.
Men efter dessa båda besök på Madeira, har jag burit på en längtan att åter igen få uppleva denna vackra ö. Så pass mycket att jag vid åtskilliga tillfällen upplevt väldigt verklighetstrogna drömmar som alla gått ut på att jag på olika sätt åkt på ”weekendtur” till Madeira.
Så nu äntligen, efter fyrtiotvå år fick jag äntligen återse denna natursköna ö.
Fars dag
Jaha, idag är det Fars dag! Så då är det kanske åter dags att besöka graven och sätta lite blommor och hylla och minnas far. Fast det gör jag nog ändå lite då och då utan att jag för den sakens skull måste ge mig iväg och stå och glo på en kall sten. Det kanske inte alltid sker så där medvetet, men visst finns det tillfällen i tillvaron där lärdomar och värderingar man fått från far kommer fram. Det finns i ärlighetens namn mycket i det far (och mor också för den delen) gjort eller inte gjort för mig under min uppväxt som lämnar en del övrigt att önska. De misslyckades med att hantera det faktum att jag var mobbad i skolan, och såg mig istället mest som ett besvärligt barn. De lät mig inte välja den yrkeskarriär jag egentligen ville, utan förväntade sig att jag skulle gå i fars fotspår. När jag inte ville det, var jag mest otacksam! Och när jag väl ville försöka gå i hans fotspår, tja, då nekades den möjligheten också.
Men visst finns det en hel del far har gjort och betytt för mig, så jag kan visst instämma i hyllandet av far.
Men jag har aldrig själv haft möjligheten att kalla mig far. Ödet har velat annorlunda. Några gånger har det varit så att säga nära att jag blivit far, men det fanns krafter som ville annorlunda. Och med facit i hand var det säkert bäst så. Åren har gått och det fanns liksom inte riktigt utrymme eller möjlighet och periodvis heller inte intresse att faktiskt kunna bli far. Kan ändå glädjas åt att jag nu på gamla dar faktiskt får bli kallad ”farfar” även om jag egentligen bara är det på låtsas! Kan vi kanske införa en Farfars dag där även ”låtsasfarfar” får vara med och firas!?
11.11.11 = 7 ĂĄr
Idag har det redan gĂĄtt sju ĂĄr sen vi förlovade oss – 11.11.11. – sju vackra inspirerande ĂĄr!
Och det bara fortsätter.
Kvalité!
I vårt hushåll finns hela åtta osthyvlar. Ja, vi gillar ost men har kanske egentligen inte behov av så många redskap för det ändamålet trots allt. Att det blivit så många handlar egentligen enbart om att vi numera är två sammanslagna hushåll, plus den utrustning som tidigare fanns i husvagnen. De har alla varierande kvalité, men den som är den överlägset bästa som fortfarande skär perfekta lagom tjocka ostskivor är den som dessutom är äldst. En enkel hyvel med träskaft! Sen jag hamnade i ett hushåll med diskmaskin 2007, har träskaftet blivit något blekt på den, och det finns även en liten spricka. Har dock gått tillbaka till att diska den för hand igen. Men den håller ännu! Men det som kanske är mest anmärkningsvärt är att den funnits med sedan jag flyttade hemifrån i september 1973! Jag köpte den på ICA Malmborgs på Caroli City i Malmö där jag handlade diverse prylar till mitt första egna hem. Den är med andra ord drygt 45 år gammal!
SĂĄ var det ju det här med alla helgonen…
Den här dagen är ju enligt svensk tradition den där helgen då vi ska minnas de som lämnat oss. Vi ska besöka kyrkogårdar och dekorera gravplatser med lite blommor och ljus, och intyga hur mycket vi saknar dem. Men alla de andra dagarna på året då!? Blir vi duktigare och mer omtänksamma för att vi minns just denna dagen? Är blomman eller ljuset vid gravplatsen det yttersta beviset för att vi verkligen saknar de som en gång lämnat oss!?
Andie Lindskog 