Inlägg

Publicerat den

Ă„nnu en författarvecka – hur ovanligt är nu det?

Karbonpapper – finns det någon idag som vet vad det är? Något man använde i en avlägsen tid för att enkelt få en kopia av det man skrev på ett papper, eller nåt. Hur som helst så kan det tyckas ha kommit till användning nu när jag summerar den gångna veckan då jag konstaterar att det mest handlat om författande! Ungefär så som det brukar vara i vår tillvaro. Men det har onekligen varit med lite extra krydda då jag förra helgen fick resultatet från mina båda testläsare av min tredje bok ”Regntider” Malin och Victoria, som gett så många givande och inspirerande kommentarer. Alltså mer bearbetning av mitt manus.
Men det har trots allt funnits utrymme för en del annat också. Har till exempel med tillfredsställande resultat lyckats genomföra fotoklubbens årsmöte digitalt, så nu kan klubben lugnt gå vidare ytterligare ett år, trots coronan.
På tisdagen vaknade jag med smärtor i både rygg och bröst, och fylldes med ens av oroande tankar kring om det handlade om hjärtbesvär eller lunginflammation som en första indikation på corona. Fick tid samma dag hos min ”lokala doktor” där det togs alla nödvändiga prover. I slutänden konstaterades att allt fungerade felfritt, och att åkomman troligen hänger ihop med mina uppslitna nackkotor och att jag antagligen ”legat fel” under natten.
I helgen har vi sysslat med enklare filminspelning. Något som dessutom frammanat kreativa förslag från ”Instakompisar” som vi förhoppningsvis ska kunna omvandla till fler filmklipp framöver.
Nu går vi vidare till en ny vecka som jag gissar kommer att handla om författande.
Bilden? Tja, den är tagen 1978, när det faktiskt var gångbart med karbonpapper.

Publicerat den
Bild av M. Maggs frĂĄn Pixabay

Det är egentligen en helt fantastisk upplevelse att gå igenom och bearbeta kommentarer och förslag från testläsare till ens manus.
Det blir alldeles extra underbart när avsnitt som innebär att man själv har roligt när man skriver, uppenbart ocksĂĄ uppskattas av testläsaren. SĂĄ jag sätter ocksĂĄ alldeles extra stort värde pĂĄ kommentarer som exempelvis; ”Haha! Det här är toppen! Jag älskar Cornizendo” apropĂĄ ett avsnitt om min trollkarl Cornizendo.
Genom alla mina böcker har jag haft en liten förtjusning vid en kommentar som de olika karaktärerna gärna säger, varje gĂĄng medicinkvinnan Ogdas namn nämns – ”Ogda? Lever hon fortfarande?” – eller likande. Det hela började i ”Eilaths hopp” när huvudkaraktären Elana kommer till trollkarlen Cornizendo första gĂĄngen, och han surt avvisar henne med orden; ”GĂĄ till den gamla medicinkvinnan Ogda istället. Jag tror nog att hon lever fortfarande.” Sen har det fortsatt genom alla böckerna. Typ ”Ogda, lever hon fortfarande?” och liknande. Det har blivit en liten ”kul grej”, och därför är det extra roligt när det uppenbart uppskattas.
”Ă„lskar att den ĂĄterkommer genom alla böcker, lite som ett hemtrevligt mantra”.
Kort sagt är det oerhört inspirerande och härligt att ta del av testläsarnas synpunkter, i synnerhet när de kommer från personer som redan är väl bekanta med mina tidigare berättelser.
Som författare är man helt klart beroende av uppskattning! Att påstå något annat vore ren lögn! Varje uppskattande eller berömmande ord är värt guld, och ger en ordentlig injektion av inspiration!
Så jag niger och bockar av tacksamhet för mina testläsares omdömen!

Publicerat den

Redigering av Regntider

BIld av Bruno /Germany frĂĄn Pixabay

Nu har jag fått mitt manus Regntider tillbaka från båda mina fantastiska testläsare (Malin & Victoria).
Därmed har jag åter ett spännande arbete framför mig, att gå igenom alla kommentarer och synpunkter. Har dessutom från båda fått värdefulla användbara tips som jag ska ta till mig och försöka göra bästa möjliga av.
Samtidigt kan jag inte undgå att sträcka rejält på mig av omåttlig stolthet över deras berömmande kommentarer.
Jag konstaterar dessutom att den här boken antagligen kommer att växa med ytterligare ett antal sidor efter genomgången av Malins och Victorias gedigna arbete!

Ett axplock av synpunkter;

”Det känns att humorn kommer naturligt för dig. Det blir aldrig framtvingat eller krystat. Bara underbart spontant och ibland så vansinnigt dråpligt att jag vill gömma ansiktet bakom skämskudden.”

” Miljöbeskrivningarna är magiska, precis som i tidigare delar. Jag kan tydligt se varje scen framför mig, känna doften av blöt skog, höra regnet smattra mot de uppspända skinnen … och jag är konstant hungrig, tack vare alla beskrivningar av utsökta maträtter som får det att bokstavligen vattnas i munnen. Du beskriver målande och jag ser allt som en film i huvudet.”

” Dina dialoger är sådär lagom fyllda med ironi när det passar och lättar upp stämningen. Dina dialoger är precis som de ska vara i en bok, inte onödiga och för ständigt handlingen framåt, jag som läsare får lära känna karaktärerna betydligt bättre genom dem.”

” Det enda jag saknat i de två tidigare böckerna var att få lära känna kaldinierna lite bättre, och OM jag fick göra det denna gång! Så nöjd och tacksam över det.”

Publicerat den

En vecka att lägga till handlingarna …

Den här veckan som snart är slut, har faktiskt kommit att handla mer om pensionärsfrågor än jag egentligen tycker är motiverat. Ja, jag är pensionär, faktiskt sen snart ett år tillbaka. Jag kan konstatera att det varit ett av mitt livs bästa beslut! Sen före min femtioårsdag har jag ansett att arbetet var ett nödvändigt ekonomiskt ont, som samtidigt egentligen var slöseri med värdefull tid. Men jag kan ju inte låta bli och engagera mig i frågor som rör pensionärer, eftersom jag oundvikligen tillhör den gruppen, och definitivt skriver under på det faktum att samtliga politiker genom årens lopp har försnillat våra pensionspengar. Alltså gick jag för en tid sedan med i Facebook-gruppen ”Pensionärer i Gula Västar”. Redan från början var jag nog en aning avigt inställd eftersom jag gjorde kopplingen till den franska rörelsen med snarlikt namn, och det känns som att min magkänsla redan från början var korrekt. Konstaterade att gruppmedlemmarnas inlägg tenderade att bli allt mer högerextrema, och droppen blev nu under veckan när det ena kränkande inlägget efter det andra ondgjorde sig över det faktum att Sveriges Television rekommenderat att vi kanske borde begränsa vårt dammsugande, med tanke på landets misslyckades energipolitik. Debatten i gruppen utvecklades till rena sandlådediskussionen, och stank allt mer högerextremism. Folk skulle minsann dammsuga när fan de ville, och man manade till ”civil olydnad” vilket då skulle handla om att slösa så mycket man någonsin kunde med elkraften. Att det i sin tur skulle leda till att det blev de själva som åkte på extra saltade el-räkningar var det förmodligen ingen av trashjärnorna som fattade. Hur som helst insåg jag snabbt att den här gruppen absolut inte var något för mig. Så jag lämnade gruppen!
Medan snön och blåsten under stor del av den gångna veckan har förpestat tillvaron för folk i allmänhet, har vi kopplat av i hemmets lugna vrå. Gav oss ut på de kommunala vägarna under torsdagen, vilket därmed var första gången vi ens var utanför dörrarna på nästan en vecka.
Veckan i övrigt har handlat om att städa lite på min hemsida och att i möjligaste mån försöka klara av fotoklubbens digitala årsmöte, fixat en bokrecension, emedan jag ivrigt väntat på omdömet från tvenne testläsare av mitt senaste romanmanus.
Veckan avrundas med i sedvanlig ordning trivsamt umgänge med min älskade kärlek, samtidigt som jag nöjt konstaterar att vi även det här året lyckats få ihop några bilder till fotoklubbens årstävling. Med det går vi vidare till en ny intressant vecka.

Publicerat den

ERBJUDANDE!

Signerat ex. av ”Eilaths hopp” ”Gudarnas spira” eller ”Av gudarna märkta” för 150kr inkl. porto.
Två böcker för 260kr inkl. porto.
Tre böcker för 330kr inkl. porto
BESTĂ„LL HĂ„R!

Publicerat den

Pensionärer i Gula Västar – Nej Tack!

Valde idag att lämna gruppen ”Pensionärer i Gula Västar”. En FB-grupp som till största delen tycks bestĂĄ av pensionsmässiga barnrumpor som ägnar sig ĂĄt personangrepp och kränkande kommentarer – ungefär pĂĄ samma vis som ofta tycks vara normalt beteende pĂĄ allt för mĂĄnga ställen idag! Och ur den gruppen hĂĄller man pĂĄ att bilda ett politiskt parti! Har vi inte tillräckligt mĂĄnga inkompetenta politiker redan?!

Publicerat den

Spännande släktband

Det ska erkännas att jag är rätt dålig på det här med släktforskning, samtidigt som jag tycker att det är oerhört spännande! Min far ägnade väldigt mycket tid åt detta, och har tillsammans med sin äldste bror Yngve kartlagt en väldigt stor del av vår stora släkt. Detta har bland annat utmynnat i att jag, genom far, fått kontakt med en ”kusin” som bor i Galvestone, Texas, USA. David, en man med värderingar och åsikter som går helt i linje med mina, så släktskapet känns extra positivt. Jag har försökt fördjupa mig i det digra underlag som skapats av min far och hans bror, och som på senare år på föredömligt vis hanterats vidare av min jämngamla kusin Lena. Till min oförställda förtjusning kan jag konstatera att kopplingen mellan David och mig går via gården Skotthusa, på gränsen mellan Färs och Frosta härad på 1600-talet. Det betyder i klartext att vi båda har släktingar som var direkt berörda av slaget vid Borstbäcken 1644! Detta eftersom gården Skotthusa låg ganska exakt mitt i slagfältet!  

Publicerat den

En bild syntolkar tusen ord

Begreppet ”syntolkning” tycks på vissa håll i sociala medier fullständigt ha missuppfattats. I exempelvis Word finns ju funktionen när man infogar bild, då en text dyker upp som lite tappert med några nyckelord försöker förklara vad bilden föreställer. Något som känns nästan lite befängt, men när man tänker efter egentligen är fullt begripligt, eftersom det innebär att personer med nedsatt syn kan ”spela upp” en uppläst förklaring till vad bilden föreställer. Men det hela blir obegripligt när det i en del sociala medier dyker upp reklam för olika böcker, där man förklarar med en inledande rubrik att det ska följa ”syntolkning”. Därefter återges bokens titel, författare, ISBN-nummer etc. Däremot ingenting om vad bilden som är kopplad till inlägget föreställer. Så vad vill man uppnå med den här så kallade ”syntolkningen”?