Skärtorsdag, och pĂĄsken är officiellt invigd, med för vĂĄr del numera obligatorisk och rent underbar matjestĂĄrta! Den här gĂĄngen ”kryddad” med lax! NĂĄgon annan pĂĄskmat behövs inte! I övrigt löper kvällen vidare i nĂĄgra försök i att fortsätta skrivandet av del 4. Det gĂĄr sĂĄdär! Jag har i varje fall lyckats göra klart kartan över Thiramaar.
Skrivandet den här veckan har gått lite på sparlåga. Under föregående vecka kunde jag avsluta det senaste korrekturarbetet, som stått på tur. Därmed kunde jag istället ägna lite mer aktivitet åt mitt eget skrivande en stund, även om det just nu går lite trögt. Har fått tillbaka Regntider från Snezanas senaste digra genomarbetning, så framöver kommer stor del av min tid att åter handla om korrekturarbete, fast nu av mitt eget skrivande. Det här innebär ju också att jag är ett steg närmare utgivning av min tredje bok, och som ett led i det behöver jag även uppdatera kartan som alltid ska finnas med i mina böcker. Den behöver uppdateras. Ett arbete jag påbörjade förra sommaren, men som blev förstört i det datorhaveri jag råkade ut för, som inträffade bara några dagar efter att jag påbörjat arbetet med kartan.
Lite hastigt och lustigt samlade vi båda ihop vardera 50 bilder som vi laddade upp till en fototävling arrangerad i samarbete mellan RSF och Cewe, med sista inlämningsdag den 31 mars. Kostar inget att delta, och dessutom generar varje uppladdad bild en krona till SOS Barnbyar.
Än en gång har vi deltagit i Earth hour, vilket vi gjort på för oss traditionellt vis. Nersläckt i hela huset, med stearinljus på bordet och med våra laptops. Så kan man fortsätta nästan som vanligt. Ja, jag vet. Laptopparna drar ström, men enbart det som finns i batteriet sedan tidigare. Den efterföljande natten var det åter dags att ställa fram klockorna till sommartid. Allt medan frågan om hur och när slopandet av denna omställning fortfarande hänger i luften. Känns onekligen som att det finns betydligt viktigare frågor att hantera i EU just nu, så för min del är det enbart positivt att man avvaktar. När man väl bestämmer sig, hoppas jag beslutet landar i att vi ska behålla sommartiden som permanent!
Veckan avrundade vi med att klara av vĂĄra deklarationer, inklusive vĂĄr första för Belvida Bell Förlag! Känns bra att allt sĂĄdant är avklarat. Â
Enkel men himla go mat inleder helgen! En god räkblandning på våfflor av världens goaste recept (utan socker, naturligtvis).
Perfekt inledning på helgen som förhoppningsvis ska resultera i några fler kapitel i min fjärde del!
Har samlat ihop femtio bilder till en fototävling (som egentligen är två) i RSF:s regi. En är som de genomför i samarbete med CEWE, där det för varje inlämnad bild lämnas en krona till SOS Barnbyar.
Kostnadsfritt deltagande för en god sak, med andra ord!
Gick in i den här veckan med idétorka! Vilket på sätt och vis kanske var bra, eftersom vi har varit fullt sysselsatta med korrekturarbete åt två olika kunder.
Under den här veckan har vi även samlat bevis till en diger lunta för att understryka viljan att få skälig ersättning för tid vi spenderat föregående år, åt en kund som betraktat vårt legitima krav som ett hot.
Mot veckans slut fick vi beskedet att en vän jag personligen känt i trettio år, avlidit i corona!
Det har fått oss att känna att verkligheten kommit oss lite för nära, även om vi inte träffats personligen sedan våren 2019.
Detta förstärker ytterligare min ilska över de trashjärnor med foliehattar som bland annat i helgen gett sig ut på våra gator och torg och skanderat att covid är en bluff och så vidare. Deras agerande är ett upprörande hån mot alla som avlidit, alla som varit sjuka och alla som har anhöriga och vänner som drabbats av corona. För att inte tala om all sjukvårdspersonal som sliter häcken av sig för att hjälpa alla drabbade. Och om man hävdar att corona är en bluff – varför går man då ut och demonstrerar med munskydd?!
Som en lite bisarr detalj på den sorgliga nyheten, fick vi under veckans sista vardag klart med våra livförsäkringar, som härmed gäller till den dagen vi kan blåsa ut åttiofem ljus på födelsedagstårtan. Om vi nu kan det utan att löständerna följer med.
Slutligen kan jag konstatera att det nog har hjälpt att arbeta lite med andras bokmanus ett tag. Känns som att det kanske börjar bli lite ordning på idékammaren nu.
Det går framåt nu, om än evinnerligt långsamt. Har modellerat om det inledande historiska kapitlet om kaldinierna, när de första människorna anlände till Thiarien. O ve! Har även påbörjat nästa kapitel som handlar om de mörkhyade skönheterna i Irrydien, och i synnerhet Calindrea som väver mattor till landets högste ledarinna Irina. Vad som sker med denna särskilda matta, kan jag dessvärre av ”spoilerskäl” inte avslöja!
Och så tillkommer ännu en språklig parlör för det irrydiska språket, så vi kan förklara vad exempelvis Tacedo Calue betyder.
Kan bara konstatera att skrivande flyter på bättre ju senare kvällen blir.
Idag lossnade det en aning! Idétorka är inte roligt! Men ikväll fick jag med en lagom cocktail av i vanlig ordning god mat, som idag bestod av kyckling med ris och cashewsås, och sen god kall öl, lite bättre fart på skrivandet. Har fått till lite historisk ”fakta” om kaldinierna, och förhoppningsvis ska jag utifrån detta kunna komma vidare med den övriga berättelsen.
Det gĂĄr lĂĄngsamt framĂĄt med del fyra.
Just nu befinner jag mig i något slags ordlöst tomrum! Eller nåt! Det känns som att oavsett vilka idéer som än lyckas pressa sig fram i min skalle, tar det bara slut där! Det blir inte mer! Det som varit tänkt som del fyra i min serie om Thiramaar, känns enbart som en tom idélös flopp! De idéer som jag hittills lyckats krysta fram håller inte. Det går inte att väva ihop dem. Så vad gör jag?! Lutar mig tillbaka och super mig full, och svär att aldrig mer befatta mig med några fantasyromaner? Antagligen inte! Jag vill ju trots allt skriva fantasy. Dessutom har jag inte mer öl kvar, och jag vägrar att supa mig full på rött vin! Å andra sidan är ju inte ”fylle” rätt väg att gå heller, bara för att man nu misslyckats med att klämma fram hållbara idéer. Kanske det bästa, och enda, medlet mot detta dilemma vore att helt sadla om. Skit i fantasy, och kasta dig över memoarerna istället. Åtminstone för en stund. Eller varför inte vårt gemensamma projekt inom feelgood?
Är det så här det är att vara författare?
Tid har åter förflutit! Ungefär så som den brukar, oavsett om vi vill det eller ej. Så innan man ens riktigt hunnit reagera har ännu en vecka passerat, och man har kommit en vecka närmare … Nåja … Veckan började med ett besök i Blodbussen när den återigen gjorde ett uppehåll utanför Kvantum. Den här gången fick jag lov och lämna blod. Har gått allt för lång tid sedan senast på grund av olika omständigheter jag inte själv kunnat råda över. Faktiskt är det drygt ett år sedan jag tilläts tappas på de värdefulla dropparna! Det har gått lite trögt med skrivandet den här veckan. Håller ju på med ”fyran”, men har drabbats av betänkligheter kring hela storyns hållbarhet. Efter flera turer hit och dit i tankeverksamheten liksom i diskussioner med kärleken, har jag slutligen hamnat i att jag har plockat upp ett avsnitt jag skrev om kaldinierna för si så där trettio år sedan, som jag nu håller på och filar på.
Annars har sysslorna som rör författandet mest handlat om korrekturarbete för kunder i vårt förlag (Belvida Bell) den här veckan. En rolig och spännande syssla, som samtidigt ger en lite stolthet att man faktiskt får förtroende att vara med och hjälpa till med andra författares skapelser.
Så har vi lite grann fått omvärdera det där med att man genom att ha katt i huset slipper risken att få in möss. Så är det nog, men det hjälper föga när katten själv släpar in levande möss!
Veckan avrundades med musik, då jag kunde skriva på författaravtal för medverkan i en novellsamling kring temat musik.
Andie Lindskog 