Efter fullbordad affär då säljaren fått sitt och jag fått nycklarna, återvände jag hem för att stuva in de sista prylarna jag kunde få plats med i släpet och bilen, samt även katterna och hundarna. Sen bar det iväg mot den sydvästra delen av kommunen och mitt nya hem i Karups sommarby. Jag var officiellt inflyttad på den adressen från denna dag för tio år sedan, den 15 september 2011.
Och ungefär fyra månader senare blev jag dessutom sambo med min kärlek!
I arbetet med mina memoarer dyker det ständigt upp smärtsamma insikter. Desto djupare jag dyker i min bakgrund, ju mer plågsamma sanningar kommer fram. Enda egentliga styrkan är att jag numera har allt det stöd jag behöver för att kunna säga ”fuck it all” när det handlar om mitt felaktigt hanterade förflutna. Efter en från början usel inledning var det kanske heller inte så konstigt att jag aldrig riktigt lyckades hitta rätt. Jag tilläts ju aldrig satsa så som jag önskade. Att min önskan var helt fel i vuxenvärldens ögon, blev gång på gång tydligt åskådliggjort, då de omkring mig som aktivt valde den linje det ansågs att jag också borde välja, kunde åtnjuta all tänkbar uppmuntran och uppmärksamhet. Medan jag fick sitta ensam på en stol och reparera trasiga kablar. Eller nåt. Jag togs aldrig på allvar. Det är lätt att vara bitter när man tänker tillbaka på all orättvis behandling, men med tanke på hur saker och ting utvecklats de senaste snart tjugo åren, sen oket lyftes, är det numera väldigt lätt att säga fuck it all!
Idag äntligen har vi fått hjälp med att montera upp en ny spisfläkt i vårt kök. Redan i början av 2019 plockade jag ner själva fläkten, och i maj året därpå rev jag hela den fula hemmabyggda konstruktionen som den suttit i. Därefter har vi funderat lite hit och dit hur vi skulle lösa det hela. I mitten av juli i år beställde vi den fläkt vi ville ha, men när den äntligen levererades drygt två veckor senare var den trasig! Orsak antagligen klumpig hantering och bristfällig förpackning. Därefter dröjde det nästan en hel månad innan vi till slut fick levererat en HEL fläkt!
Nu äntligen har vi fått kunnig hjälp av en mycket god vän att montera upp fläkten. Plötsligt har vårt kök fått ett rejält lyft. Egentligen har vi velat byta ut den här fläkten ända sedan vi flyttade hit för snart tio år sen!
I hela mitt liv har jag anpassat mig och följt minsta motståndets lag, och därmed i allt för stor utsträckning anpassat mitt leverne till familj och vänner, och det jag trott var vad som förväntades av mig. Men sen kanske tio års tid tillbaka är det annat som gäller. Numera är det min och min kärleks väg som gäller. Utan undantag. Nu väljer vi enbart det som är bäst för oss. Att det kan innebära en och annan bränd bro på vägen, får vi antagligen leva med.
Lite då och då knackar säljare på vår dörr. Det handlar nästan alltid om hemlarm. Man informeras om att grannen där och där minsann har skaffat larm, och just nu har man kampanj på priset och så vidare.
Problemet är att dessa säljare uppenbart inte får lära sig att lyssna! Kommentarer som vi har redan larm, eller vi är faktiskt inte intresserade, eller bara kort och gott nej tack, går inte in! Dessutom tycks det vara helt omöjligt för dessa säljare att begripa att om det finns en stängd grind till den trädgård man just objuden satt sin fot i, finns det ofta en bestämd anledning till det som stavas H-U-N-D! Det innebär att man självklart ser till att stänga denna grind efter sig, både när man går in och när man går ut!
Säljaren kan inte veta om det finns en folkilsken hund i hushållet, som kanske genom denna persons nonchalans slinker ut och rentav skadar någon annan människa eller något vilt djur!
I helgen (4-5 september) har det varit litteraturrundan 2021, bland annat i ”Vita huset” i Karup. Flera intressanta författare har presenterat, berättat och läst valda delar ur sina böcker.
Vi hann tyvärr inte stanna så länge, men fick i alla falla lyssnat till Stina Larsson, Ulf Persson, Karin Eberhardt-Grönvall och Barbara Fellgiebel.
Nästa år ska vi vara bättre förberedda så vi kan ta del av hela arrangemanget. Förhoppningsvis kanske vi även själva kan delta, då vi nu även gått med som medlemmar i Litteraturrundan.
Vecka 35 säger kalendern, och det är väl en vecka som mest flutit förbi lite diskret. Tyvärr är det bestående minnet av denna vecka att en släkting lämnat alldeles för tidigt.
Annars har det väl egentligen inte skett så värst mycket. Vi har kunnat tillbringa ytterligare några kvällar på altanen, men det känns som att det nog handlar om säsongens sista. När det handlar om skrivande har det mest kretsat kring min fantasynovell som jag påbörjade förra söndagen, som ska handla om trollkarlen Cornizendo och självklart utspela sig i min egen fantasyvärld Thiramaar.
Ett styrelsemöte per telefon med fotoklubbens decimerade, men ack så effektiva, styrelse har också hunnits med.
Så kan vi ånyo notera att vår praktfulla julstjärna ökat ytterligare i omfång, emedan veckan avrundades med ett smaskigt sushikalas och därtill hemmagjord efterrätt bestående av delikat Crème brûlée.
Behaglig vindstilla sensommarkväll med temperatur som i vår värld medger att man kan sitta på altanen och skriva och njuta en kall öl och kanske någon enstaka fågelsång. Men man inser att vi inte har riktigt samma värderingar eller samma syn på vad som är ett trivsamt sätt att spendera de sista sommarkvällarna som våra grannar. Någonstans hörs en gräsklippare. Någon låter sin motorsåg arbeta för fullt antingen med att såga ner ytterligare träd, som det tycks ha gått något slags mode i. Eller sågas vinterns ved upp i lämpliga bitar. På avstånd hörs en skördemaskin som kämpar sig fram över markerna. Så har vi den där grannen som inte kan bestämma sig om han ska vara hemma eller inte, och därför kör iväg, för att tio minuter senare komma tillbaka, för att ytterligare en stund senare åter köra iväg. Alltid med det tunga släpet kopplat efter bilen.
Och så är det då alla de hundratals kråkorna som bråkar om vilka grenar de ska sitta på innan nattsömnen inträder.
Så ikväll fick Bluetooth-högtalaren göra oss sällskap på altanen.
Enligt min planeringskalender har de senaste två veckorna varit ganska händelselösa, med några få undantag. Men den visar å andra sidan bara sådant som är inplanerat, och i det avseendet har det enbart förekommit tre händelser. Men det har varit ganska stor aktivitet utöver vad kalendern berättar.
Har arbetat med och blivit klar med inlagan till Regntider, och likaså en reklambroschyr att använda när vi framöver skickar beställda böcker till de som köper böcker i serien Legender från Thiramaar, med en komplett karta över länderna. Även bokens omslag är helt klart, och den här gången har jag faktiskt själv gjort bilden, fast ändå med en del assistans av Snezana.
Apropå bilder har vi även skickat in våra bidrag till årets upplaga av fototävlingen Närkampen, som vi kör i samarbete mellan Sjöbo, Ystads och Österlens fotoklubb.
Precis som vanligt har jag haft mina omgångar med extra känning av nackbesvären, som en liten påminnelse om varför jag gick i pension ett år tidigare. Men med rätt medicinering blir situationen ändå bra. Den effekten upplever jag även på det mentala planet. Rätt medicinering är synnerligen välgörande.
Väntar sedan två månader tillbaka på ett besked från Skatteverket, eller Folkbokföringen noga räknat, och kan konstatera att svenska myndigheter fortfarande är betongklumpar.
Skrivandet har åter lett in mig på en del nostalgiska minnen, den här gången från tidigt åttiotal och den tecknings- och målarkurs jag gick på tillsammans med min mor i början av åttiotalet. Men nostalgin i det här fallet var inte i första hand av positiv karaktär.
Mot slutet av den senaste veckan har det bokstavligt blåst friska fläktar, då vi äntligen fått levererat en hel köksfläkt, till skillnad från föregående som kom i bitar i en bristfällig förpackning.
Så har vi fått utökat vår vänskapskrets med nya vänner som medger umgänge med fullständig frihet.
För övrigt har det som vanligt handlat om skrivande, inte minst av memoarerna men även här mot veckoslutet har jag påbörjat en fantasynovell baserad på min ”egen” värld Thiramaar. En del hemsidesarbete har det också blivit, främst till kunder, och jag har konstaterat att priset för det uppdraget nog behöver höjas.
Negativt är att det under de senaste två veckorna onekligen känts som om hösten gör sin entré lite för tidigt. Inte en enda kväll har vi kunnat sitta på altanen. Kanske det kan bli lite ändring på det den kommande veckan.
Fantastikbokklubben efterlyste noveller inom just fantastik att lägga upp på hemsidan, som inte minst som en utmärkt reklam för ens egna böcker som redan finns upplagda där.
En utmärkt idé, och något som inspirerade mig att direkt sätta igång och skriva en novell, självklart för min del baserad på min egen värld Thiramaar.
Och i allt mitt skrivande har jag helt klart skaffat mig några personliga favoriter bland mina karaktärer som jag känner extra starkt för att skriva om, och som alltid innebär lite extra inspiration.
Det är självklart Elana, men även den underfundige och lite klurige övermagikern Cornizendo och självklart hans älskade Belvida Bell (som dyker upp i ”Regntider”).
Sagt och gjort – efterhand som jag skrivit pĂĄ mina legender frĂĄn Thiramaar, har ett antal idĂ©er till nya storys ocksĂĄ växt fram och noterats i min minnesbank. En av dem är konflikten mellan gudarna och människorna om vem som egentligen har skapat världen! Den frĂĄgan ligger till grund för den fantastiknovell jag just nu skriver pĂĄ! Klart inspirerad av Fantastikbokklubbens efterlysning.
Andie Lindskog 