Vi tog en promenad i den lite annorlunda skogen vid Simontorp utanför Blentarp. Plockade svamp, och det blev en liten blygsam skörd av kantareller, och desto större skörd av olika soppsvampar. Därtill några intressanta höstbilder. Den här skogen är lite speciell med lite annorlunda typer av träd, men också att solen ofta faller lite annorlunda här.
Så går vi in i oktober, och därmed tvingas väl till och med jag erkänna att det nog trots allt är höst. De senaste veckornas regn inverkade som väntat negativt på värmen. Mulet och regnigt innebär oftast att temperaturen sjunker, och solen är ju inte uppe lika länge nu för att hinna värma upp efter regnet. Men det har ändå bjudits på flera soliga dagar även efter regnet, men med lite lägre temperaturer.
Två nya böcker har kommit från tryckeriet – Räkna fräknar och När häxan Bojan blev snäll. Under den här månaden har jag dessutom äntligen kommit igång och läsa in min självbiografiska berättelse, och börjar faktiskt närma mig slutet. Men det är med blandade känslor jag läser, eftersom det åter blir en påminnelse om de mindre lyckade delarna av mitt liv.
En del sköna skogspromenader i jakt efter svamp har det också blivit, och dessutom en dag i autentisk klädsel på Gudahagens vikingamarknad.
Framför oss nu ligger det jag betraktar som den första höstmånaden, och det finns en hel del att se fram emot. Närmast Mikaeli marknad den kommande helgen. Sen konsertdags med suveräna Brit Floyd (för tredje gången). Fler intressanta noveller som ska publiceras, och kanske det blir den här månaden vi kan spika utgivningsdatum för ljudboken av min självbiografi. Och det är nu vi på riktigt får full sysselsättning med vår egen novelltävling, med alla godkända bidrag som ska börja korras. Dessutom behöver och vill jag arbeta på såväl med mina Thiramaar-noveller som min femte roman i serien Legender från Thiramaar!
Vi har slagit på värmen i huset, så ja, hösten är nog här nu trots allt. Men jag tror inte vi kommer att ha så mycket tid över att fundera på det.
Idag blev det en liten runda till skogen kring Omma. En liten promenad för att kolla in ett kulturminne – en varggrop, som egentligen inte var så särskilt upplyftande. Mest bara en påminnelse, igen, om hur grym människan är. När vi sen ändå körde förbi (vilket vi i och för sig gör nästan varje gång vi kör till eller från byn) passade vi på att kika lite närmare på den lilla kyrkan i Ilstorp. Det var ännu en varm sommardag i september, som trots allt inleddes lite höstigt med en gräsmatta och buskar fulla av dagglittrande spindelnät, och kvällens hemmagjorda räkmacka avnjöts på altanen.
Liksom förra året, besökte vi Gudahagens vikingamarknad utanför Näsum idag. Förvisso inte riktigt lika varm som förra året, men lika full strålande solsken hela dagen. Mina hettande kinder under kvällen talade sitt tydliga språk. Den här marknaden är egentligen intressantare än Foteviken, eftersom den inte enbart handlar om vikingatiden, utan även medeltiden. Onekligen en del som triggar fantasin för fortsatt skrivande i min fantasyvärld. Den utspelar förvisso i en helt egen tid, men mycket inspiration är hämtad för dessa tidsepoker. Bortsett från det är det en allmänt väldigt trevlig utflyktsform.
Självklart besökte vi marknaden i autentisk klädsel, och gick in för halva priset.
Idag blev det en tur till Blekinge, och Järnavik närmare bestämt. Med god grillmat och trevligt sällskap medan regnet hängde lite hotfullt över oss. Men vi klarade oss undan att bli blöta.
Det blev en rejäl tur idag.
Inledningsvis var vi hos duktiga Camilla i Sjöbo för att bli friserade. Sen en sväng på bolaget och ICA Kvantum, och därefter vidare till Malmö. Handel på Västchark bland annat. Nästa mål var Triangelen, och bland annat Hallbergs där jag köpte nya örhängen i silver, för att slippa fler allergiska reaktioner. Lite klädshopping passade vi också på att göra.
Blev också lunch på ett av favoritställena – Creperiet på Triangelen.
Avrundningen en stilla kväll hemma. Och vår popcornodling frodas och växer betydligt snabbare än förra året.
Så blev det ännu en tur till Malmö under gårdagen.
Först för ännu ett viktigt möte på översta våningen i Öresundshuset, med utsikt över parkeringsplatsen på Utställningsgatan som en gång på åttiotalet var min arbetsplats. Sen ett trevligt möte med en av mina äldsta vänner. Om lite drygt en månad har vi faktiskt känt varandra i 45 år. Det blev några timmars trevlig pratstund med mat på O’Learys på Centralstationen. Att sitta på gamla fina Malmö Central och umgås med vänner och äta god mat, väcker onekligen nostalgiska känslor, och jag minns med värme alla de tillfällen under sjuttiotalets andra hälft då jag och mina vänner ofta besökte Centralens Pub & Restaurang. Som dock inte finns längre.
David Bowie var som bekant min stora idol och förebild under sjuttiotalet. Kan utan vidare säga att musiken och kulten kring honom då bidrog starkt till att jag fann ut vem jag egentligen var. Jag följde hans musik under hela sjuttiotalet, men även om jag fortsatte köpa hans skivor, avtog det kanske en del efterhand.
Fick dock inte så många tillfällen att uppleva honom live. En enda gång faktiskt – på Mölleplatsen i Malmö den 25 juli 1997! Det är kanske därför man gärna greppar efter halmstrån, och som idag självklart hoppar på när fotoklubben gör en utflykt till utställningen Bowie & Sukita – Heroes på Regionmuséet i Kristianstad där den japanske fotografen Masayoshi Sukitas ikoniska bilder av David Bowie visas. Spännande att få se dessa bilder, samtidigt som jag i min egen minnessfär förflyttas till tiden mellan höst 1973 och sommar 1974, när jag hade en hel vägg med ikoniska bilder av Bowie i mitt livs första lägenhet på Ryttmästaregatan i Malmö. Att få gå omkring och betrakta alla dessa bilder av en av vår tids största, blev absolut en upplevelse full av fascination inför en ikonisk och banbrytande artist, och vördnad och kanske rentav ett visst mått av tacksamhet för vad hans musik och framtoning gjorde för mig på sjuttiotalet.
Vid årets inledning kunde jag notera 50 år som dagboksskrivande. När sista ordet för 2022 var skrivet i dagboken, omfattade den 3 000 340 ord!
Annars var januari månad förändringarnas tid i vårt hem. Vi ändrade om vår rumsplanering totalt, och gjorde matrummet till arbetsrum, arbetsrummet till sovrum och sovrummet till hobby- & lagerrum. Bästa och vettigaste omdisponering vi genomfört i vårt hem.
Dessutom la vi nytt golv i köket!
Fick även en positiv och lite oväntad reflektion från en vän som läst mina memoarer, den här månaden.
Två företeelser dominerade.
Mogwais hälsa, då han plötsligt efter magproblem magrade betänkligt. Veterinärens råd löd typ avlivning, och vi sa – nä min själ! Under några dygn steg vi upp en gång i timmen och gav honom flytande mat. Och han tillfrisknade!
Den här månaden väckte jag reaktioner kring min personliga utveckling, genom ett inlägg på min hemsida – Kunde jag berätta?! Resultatet blev några positiva reaktioner från nära vänner, och även en, kan man kanske säga ”långsiktig” reaktion från närmare släkt.
Det som främst dominerade mars månad, var egentligen novell- och romanversionen av det som ursprungligen var tänkt som mina memoarer, och som fick titeln ”Vad ska jag kalla dig?” i novellform. I mars månad inledde jag även arbetet med det som senare skulle bli romanversionen kallad ”Kalla mig Anna.”
I slutet av den här månaden fick jag ett långt och trevligt svar från den enda släktingen hittills som visat att hen bryr sig om min situation.
Fick två bilder antagna till RIFO – Early morning cows & Harvest time – vilket absolut ger lite känsla av stolthet.
Jag skänkte ett exemplar av mina memoarer Idag kan det kvitta till Elisabetkliniken på Regementsgatan i Malmö, där jag gått på epilering sedan 16 juni 2022. Elisabet själv har läst den, och på hennes förslag ligger den nu på deras bord i väntrummet.
Deltog i Na-No-Wri-Mo under den här månaden, med uppsatt mål på 30 000 skrivna ord, vilket jag klarade med god marginal med hela 44 374 ord!
Fick bytt däck både fram och bak på min cykel, som därmed efter att ha stått obrukad i drygt tre år, äntligen kunde börja användas igen.
Vårt deltagande i Litteraturrundans arrangemang på Klingavälsgården, gav bra respons. Blev även omskrivet i Ystads Allehanda.
Upplevde fjärde konserten med Steve Hackett, på Slagthuset i Malmö.
Vi höll bokcafé på Klingavälsgården. Blev dock misslyckat, kanske främst på grund av planeringsmiss hos Samfällighetens lokalansvariga, då ingen upplyste oss om att stället var abonnerat av Scouterna för ett större arrangemang samma helg.
Och så arbetade vi hårt med garageröjning.
I ett gemensamt arrangemang inom Samfälligheten ordnades garageloppis hos de boende som så önskade. Så vi passade på att ha ordentlig utförsäljning från vårt garage. Särskilt första dagen blev riktigt givande.
Gav ut min andra novell om Thiramaar, och provade här för första gången att skapa omslagsbild med hjälp av AI. Det har sen dess blivit en hel del sådana bilder, främst för att illustrera mina olika inlägg på hemsidan.
Den här månaden blev det ett positivt och trevligt sammanträffande med den av mina kusiner som under ungdomsåren stod mig närmast och som jag betraktade som min bästa kompis. I vuxen ålder har vi annars bara träffats några få tillfällen.
Vi deltog vid Malmö Pride på Scandic hotell vid Triangelen. Tre dagar med bokförsäljning, trevliga och spännande möten och bara allmän trivsel i den färgglada positiva stämningen i stolthetens hus (Pride House) vid årets kanske viktigaste fest.
Årets Ja-Må-Vi-Leva-arrangemang , då vi trampade dressin mellan St. Olof och Gyllebosjön ToR tillsammans med våra kära kompisar. Därefter middag på Sjöbo Gästis, och avrundningen blev med fika hos oss, och en nyfiken frågestund apropå min valda öppenhet. En kväll som ytterligare stärkte min känsla för hur betydelsefulla en del vänner är!
Vi deltog på ännu en marknad – Häxans Hus – där vi åter igen sålde böcker. Och det gick bättre än förväntat. Så pass att jag var tvungen att ta en promenad till vår parkerade bil för att hämta fler böcker.
Vi behövde fylla på vårt lager med böcker av bland annat Gudarnas spira, och valde att ta hem de återstående böckerna som fanns i den urpsrungliga upplagan från Förlagssystem. Därmed fick vi också bort loggan från det för vår del misslyckade samarbetet helt från samtliga våra böcker i Internethandeln.
September blev en klar förlängning av sommaren, med en temperatur långt över det normala. Med också gott om tillfällen att sitta på altanen.
Sommaren vid Skärsjön, som är den andra delen i vår gemensamma HBTQ-svit kom ut under den här månaden. Liksom novellen I blåvitt töcken på rosa moln, som också är en berättelse inom HBTQ.
Vi besökte Vikingamarknaden i Gudahagen, och gick in för halva entrépriset eftersom vi var tidsenligt klädda.
Vi deltog på Mikaeli marknad i Sjöbo den här månaden. För vår del helt klart en lyckad marknad, där vi dessutom fick testat vårt eget utställningstält för första gången.
Den här månaden gav vi ut Belvida Bells första novellsamling Gåvan – 7 noveller, där fem författare förutom vi själva deltar.
RSF Årsbok 2023 kom i oktober, där min bild Follow me son fanns med, som en av totalt 108 bilder från hela Sverige. Men också, som vanligt, som enda deltagande från vår fotoklubb!
Efter tre år, 2 månader och fyra dagar träffades vi igen – min syster och jag. Det ställdes dock inga nyfikna frågor, bara rent allmänt samtal om ditten och datten. Jag väljer att tolka det som att mitt livsval är accepterat.
Den här månaden kom dessutom Kalla mig Anna ut! Boken som är en blandning av fiction och delar ur mitt liv, och som från början kom till i en tänkt version av mina memoarer. Den tog mig cirka åtta månader att skriva. Och så deltog vi på bokmässan i Lund för tredje gången, och i samband med det hade vi även release för boken.
December
Julbokmässa på Victoria i Malmö, för tredje året i rad. Plötsligt fann jag mig stående och sålde min bok som till större delen utspelar sig i Malmö, och ganska mycket just i kvarteren kring Victoria. Ren tillfällighet, men ändå.
Det blev nästan en heldag i Malmö. Först ärende till Wästchark för att handla sremska till jul. Därefter vidare till Slottsstaden, och eftersom jag varit en aning för generös i min tidsplanering hade jag gott om tid. Så det blev kaffe med scones inklusive hela ”kitet” (vilket innebär varm scones, ost, philadelphiaost, jordgubbsmarmelad) hos St. Jakob, innan jag sedan besökte Elisabetkliniken för min femtioförsta behandling. Efter detta fortsatte jag direkt till Triangeln, där jag parkerade på Waynes Coffée på våning två med min laptop. Fick faktiskt skrivit ett avsnitt till Ashas sten om en karaktär jag döpt till Marek som har turen att hamna hos medicinkvinnan Ogda, som faktiskt fortfarande lever. (ett ”skämt” som de som läst mina tidigare böcker förstår). På utsatt tid klockan sjutton samlades några fotoentusiaster för en trevlig fotopromenad i ett julpyntat Malmö. Vi följde en väl invand tur längs Södra Förstadsgatan, Södertull, Gustav Adolfs torg, Lilla torg, Stortorget med den där tjockisen som fortfarande misspryder torget (jag syftar naturligtvis på statyn av Karl X Gustav) och sedan Centralstationen där vi fikade. Sedan återvändande promenad längs ungefär samma rutt, med undantag av att vi också tog en liten sväng ner mot Skeppsbron och sedan upp förbi Malmö Live.
Andie Lindskog 