Udda saker om mig…

Mitt dagboksskrivande sen snart femtio år tillbaka är nog ganska välkänt vid det här laget. Mindre känt kanske mina exceptionellt psykedeliska tuschteckningar från tidigt 70-tal är, vilket dessutom fick någon att tro att de framställts under tung drogpåverkan. Trots att jag aldrig någonsin använt droger.
Mindre känt kanske det är att jag faktiskt under några månaders tid arbetade som discjockey främst på ett ställe som hette Laxman på ”Nya Åke Hans” i Lund vintern 1977, där jag dessutom upplevde några dramatiska timmar Lucianatten efter att en dåre lyckats anlägga en brand i pizzerian våningen ovanför diskoteket vi arbetade i. Apropå brand så lyckades jag själv bli förstasidesstoff i Kvällsposten under hösten jag flyttat hemifrån, då jag somnade ifrån en sockerkaka i ugnen. Hungrig under nattimmarna med taskig ekonomi gjorde att jag utnyttjade de resurser jag hade, och svängde ihop en sockerkaka. Medan den gräddades i gasugnen la jag mig i soffan med hörlurar på och njöt av Roxy Musics senaste album Stranded! Någon timme senare vaknade jag av att lägenheten var rökfylld och brandkåren just stannat utanför mitt fönster. Faran var redan över, och av sockerkakan återstod enbart en förkolnad klump i ugnen. Och poliserna som kom för en efterkontroll fick sig ett gott skratt. Under den efterföljande lördagen hade min morbror konstaterat att det stod skrivet om mig i Kvällsposten. En slutsats han förmodligen drog utifrån vetskapen om var jag bodde, och knappast någon annan skulle baka sockerkaka mitt i natten! Inga namn var nämnda i tidningen. Bara att det var i Slottstaden i Malmö.
För övrigt då? Tja, de flesta vet väl att jag är stor djurvän och kanske fram för allt kattälskare, vilket också bevisas av att jag haft 41 katter i mitt liv. Och så mitt stora musikintresse, som bland annat innebär att jag kan sjunga med i de flesta låtar jag gillar, och att jag kan texten till David Bowies nio minuter långa låt Cygnet Committee utantill!

Kyrkoval, bufflar, bildutställning och nytt körkort!

Veckan inleddes med smältandet av resultatet från kyrkovalet, där vi glädjande kunde konstatera att högerkrafterna fått stå tillbaka. Även om jag personligen inte är medlem i Svenska Kyrkan känns det som en innerlig lättnad att högerdårarna inte fått inflytande.

En stor del av den här veckan har dessvärre dominerats av tjafs med en person inom fotovärlden som tycks sätta sig själv på väldigt höga sadlar och klagar på mig för att jag ogillar hans arroganta stil, som han hävdar inte är överensstämmande med verkligheten, vilket han förtydligar genom att ryta åt mig att jag ”för helvete inte ska kalla honom arrogant, för då har jag pissat i skåpet”! Ja men tack för den bekräftelsen! Konsekvensen av detta är den enda naturliga – det är helt slut med alla fortsatta kontakter från min sida! Jag behöver verkligen inte bufflar i mitt liv.

Annars har den här veckan flutit på i mestadels stillhet. Har reagerat negativt över det faktum att Dollarstore redan nu i september börjat sälja juldekorationer. Inte undra på att man allmänt är rätt trött på allt som har med julen att göra.

Kan också konstatera att det fortfarande finns en hel del att röja upp efter samarbetet med det tvivelaktiga förlaget. Det i sin tur har lett mig fram till lite skrytsamma texter vad mitt författarskap anbelangar både på Instagram och på Facebook. Skrytsamt men kanske med rätta?

Veckan avrundades med ännu en utomhusutställning av bilder i samarbete mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Den här gången hölls den på gräsplanen framför Bures på Kivik. Jo, de kallar sig så, även om det för mig rent språkligt känns mer korrekt med ”i Kivik”! Hur som helst blev det några hyfsat soliga men lite blåsiga timmar där besökande på årets Skördefest på Österlen kunde beundra våra bilder. Ja, och så blev det ju utrymme för en ljuvlig räkmacka hos nämnda Bures också.

Så kom väntade handlingar från Trafikverket, som innebär lite fotoarbete under söndagen. Och vi kan fortfarande så här i slutet av september njuta av en av sommarens absoluta höjdpunkter – Magnum Double Gold Caramel billionaire glass!

En händelserik vecka

Första veckan i augusti har nått sitt slut. En vecka som jag inledde lite ambitiöst med tanken att börja varje dag med en halvtimmes promenad. Det ska erkännas att det gått sådär. Två tillfällen har det blivit den här veckan. Å andra sidan har det blivit några steg på andra tider de andra dagarna, så lite promenad har det ändå blivit. Det är kanske bra att börja med viss försiktighet.
En händelse av betydelse den här veckan var att jag nu blivit helt klar med allt korrekturarbete med ”Regntider”, och har därmed kunnat påbörja arbetet med att förbereda för tryck.
Under veckan har vi faktiskt också gjort något så ovanligt som att besöka Veberöds församlings sommarcafé, där vi fick ta del av ett underhållande och gripande berättande om att bli sig själv.
Vi har även hunnit med ännu en grillträff med fotoklubben, och en liten Österlenutflykt med smaskig räkmacka på Backagården och familjeträff på Borrbystrands camping.
Veckoslutet har dominerats av en utomhusutställning på Torget i Tomelilla, i ett samarbetsprojekt mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Trettio utställare med drygt åttio bilder visade upp sina alster.
På fredagen var vi i Hammenhögs församlingshem för att ta farväl av en skrivarvän som lämnat oss. Kommer att sakna hans underhållande julsagor vid framtida julsageträffar.
Söndagen ägnades lite åt bilder. Närmare bestämt ett försök att välja bilder till årets upplaga av Närkampen, den tävling som hålles varje höst mellan Sjöbos, Ystads och Österlens fotoklubbar.

En liten Österlentur med familjeträff

Idag blev det en liten Österlen-utflykt, med först eftermiddagsfika på favoritstället Backagården mellan Kåseberga och Löderup. Sedan besök på Borrbystrands camping och träff med familjen.
Hemvägen blev något snirklig och allt för lång, eftersom jag var dum nog att tro på GPS:en! Men det var ju en vacker sommarkväll, och fina vägar.

Att bli sig själv …

Idag fick vi träffa ”min pappa Marianne i verkligheten”. Ett arrangemang i Veberöds församlings sommarcafé där Ann-Christine Ruuth berättade öppet, underhållande, gripande och inspirerande om sitt liv.

Försäljning, fläkt, familjen finito, förväntan och Flinckmans café

En relativt stillsam vecka som innefattat lite försäljning av prylar och arvegods vi inte behöver längre, en del kontakter för att få spridning av våra böcker i digital form, leverans av köksfläkt som på grund av bristfällig packning måste gå i retur, och lite frustration över hur ansträngningar inom den ideella sfären ibland tangerar det yttersta tålamodets gräns, när det känns som att vi två som håller i trådarna, är enda förutsättningen för föreningen att fortsatt existera.

I samma anda har jag också nu bestämt mig för att helt sluta anstränga mig för att upprätthålla några kontakter med det som en gång kallades min närmaste familj. Det finns uppenbart inget intresse där, så jag tar konsvekvensen av det nu.

Under veckan har vi haft vår årliga tradition Ja-Må-Vi-Leva som går ut på att vi tillsammans med några av våra vänner istället för att ge varandra presenter, gör något roligt tillsammans. I år blev det ett besök hos Flinckmans Café i Sireköpinge med fantastiskt god fika förknippat med lite nostalgi, och även en titt i den prylbutik som finns i anslutning till caféet, där man säljer allt från ”förr till framtid” och är övertygade om att man ska finna något man aldrig trott att man behövt! Det var en upplevelse bara att gå runt i butiken. Veckan har också inneburit en önskad korrigering av diagnos, som betyder att jag kunnat rätta in mig i det väntande ledet. Även om jag i mitt liv är förbi det där med semester, så upplever jag ändå viss sympatiserande semesterkänsla med min kärlek som just nu är ledig. Ett litet tag till.

Veckan avrundades med en smaskig fika på Helgagården (eller Osthuset) som ligger ”runt hörnet” i Hemmestorp. Prisvärt och väldigt gott, så det kommer helt säkert att bli fler besök där.

Lördagsfika på Helgagården

Idag besökte vi Helgagården i Hemmestorp som ligger ”runt hörnet” cirka nio kilometer hemifrån oss, för en eftermiddagsfika. Väldigt gott och prisvärt, och ett ställe vi varmt kan rekommendera.
Och ikväll ska vi frossa på gott bröd och ost från deras välsorterade butik.

Ja-Må-Vi-Leva 2021

Igår, torsdag, hade vi Johanssons & Lindskogs årliga tradition Ja-Må-Vi-Leva, som den här gången blev ett besök med fantastiskt god fika hos Flinckmans Café i Sireköpinge, som även inbegrep ett frossande i en prylbutik sprängfylld med vackra och fantasifulla ting. Och självklart en nostalgisk återblick på den svenska sensationen After Dark.

Dagen fick sen sin fulländning med god grillmat hos våra kära vänner.

Bröllopsdag, Regntider, en snart avslutad tvist och en utflykt bland blommor och humlor

Veckan som inleddes med nationaldagen, blev också veckan då jag blev klar med den senaste och förhoppningsvis sista genomgången av Regntider. Lite stolt kan jag därmed konstatera att jag faktiskt lyckats skriva den tredje delen i serien om Thiramaar, och faktiskt få till en gedigen och väl sammansatt berättelse. Jag känner mig faktiskt rätt nöjd själv. Fram för allt eftersom jag lyckats bibehålla ungefär samma humornivå som i Eilaths hopp.

Under den här veckan har vi fått klart med bankgiro för förlaget, och dessutom har vårt konto hos Förlagssystem blivit klart. Nu väntar vi bara på att den årslånga konflikten ska bli slutgiltigt löst.

Lördagen ägnades åt ett besök på Katrinetorps landeri utanför Malmö, i en utflykt med fotoklubben.

Det som dock överglänser allt annat den här veckan, är att vi kunnat fira nio år som gifta! Tänk att det redan gått nio år sedan vi hade vårt bröllop på Blåsingsborgs gårdshotell på Österlen. Känslorna är precis lika starka idag som de var då! Kanske till och med starkare.