Bockarna Bruse som deckare

En annan uppgift i skrivkursen – att göra om sagan om Bockarna Bruse till deckare!

Kriminalaren Brogren hade just avverkat dagens med köttbullar, mos och lingon hos Kurres gatukök när mobilen ringde. Det hade skett ett mord vid den gamla bron. Han körde motvilligt dit, och väl där möttes han av en av polisassistenterna som kom emot honom i sällskap med en figur som såg minst sagt motbjudande ut.
”Vem är det här?” ville han veta.
”Ja, han vägrar säga sitt namn, men han är tydligen… hmm… ett troll. Och han erkänner att det är han som har slagit ihjäl…”
Brogren höjde handen och avbröt honom.
”Vem är den mördade?”
”Ähm… det är de tre…”
”Tre!? Har han haft ihjäl tre personer?”
”Ja, det är de tre bröderna Bruse.”

Vad var det egentligen som hände hos grannen i går kväll?

En liten uppgift från kursen ”Kreativt skrivande”, där man fick bygga på ovanstående rubrik.

Ett skrik som nästan fick blodet att frysa till is. Det kom från grannens hus. Men där var helt mörklagt. Inte en ljusstrimma syntes. Jag smög ut till tomtgränsen men höll mig dold bakom buskaget. Kunde svagt uppfatta en ljusstråle. En ficklampa. Någon rörde sig där inne. Verkade söka efter något. Jag borde ringa polisen. Mobilen låg där inne. Typiskt.
Ljuskäglan svepte ut genom fönstret, rakt mot buskaget där jag gömt mig. Jag hukade snabbt, och halvkröp in i huset. Med darrande fingrar slog jag 112.
”Polisen? Ja, jag tror att det skett ett mord.”
Polisen var snabbt på plats, och möttes av en förvirrad man i hallen med ficklampa.
”Vad står på här?”
”Va fan, Rederiet börjar ju nu, och strömmen har gått.”

Memoarer

Skriver på mina memoarer! Så bäva månde de som vet med sig att de burit sig illa åt mot mig genom årens lopp…

Vet inte vad det blir av det i slutänden, men det kan ju om inget annat var ett sätt att bearbeta händelser och företeelser som kanske inte blev vad man tänkt. Sen kan det högst personligt vara lite spännande att bara göra det nu när jag snart närmar mig 40års-jubileet för mitt dagboksskrivande.

En risig 745:a

Årtal är oklart, men platsen såg åtminstone ut som mitt föräldrahem. Skulle parkera min bil på infarten. För att kunna göra det var jag tvungen att köra ut två andra bilar som stod parkerade där. Först ut med den ena, som dock är osäkert vad det var för märke. Dock troligen en ganska gammal bil.
Sedan den andra – en gammal risig Volvo 745:a. Körde runt den i en vändzon, vilket i sig är lite märkligt om det nu var vid mitt föräldrahem. Det har aldrig funnits någon vändzon där.
Nåväl, den där stora röda lampan som fanns på äldre Volvobilar som med ett irriterande blinkande påminde om att man glömt spänna fast bilbältet fungerade i varje fall. Men som om det inte var nog med det satte även en om möjligt än mer irriterande signal igång att ljuda. En påfrestande ganska hög signal som tutade upprepat och enerverande! Jag försökte dock ignorera det. Skulle ju bara parkera bilen på gatan.
Stängde motorn och klev ur bilen. Signalen fortsatte! Kunde ju inte handla om bilbältet nu. Hade jag glömt ljuset? Nej, det var släckt! Beep – beep – beep…! Ah, helljuset var till. Konstigt, ljuset var ju släckt. Signalen pep oavbrutet vidare! Backväxeln låg i. Och!? Borde väl inte ha någon betydelse? Fast man vet ju aldrig. Elektroniken på en gammal Volvo kan nog spöka ordentligt. Jordfel måhända. Lade växeln i friläge och slog igen dörren så det skramlade i hela bilen. Signalen fortsatte! Började se mig omkring med en desperat blick. Finns det en slägga till hands? Ska slå sönder biljäv…! En telefon ringer! Va!? Ringer det? Öh… vänta… jag kommer…

Nä, jag hann inte innan de lade på. Skitsamma. Det var förmodligen någon säljare.

Men… det irriterande pipandet hörs fortfarande… och jag står inte längre vid en gammal risig Volvo 745:a redo att slå den i små rostiga plåtbitar. Jag står med telefonen i handen i mitt hem och stirrar med tom blick på min envist pipande väckarklocka!

Mer dramatik

I samarbete med min kreativa och idérika fru har jag nu skrivit ett helt nytt avsnitt till kapitel 1, där det nu bättre och tydligare förklaras varför fienden är just en fiende.
Och detta i sin tur har gjort att boken inleds med ordentlig dramatik. Förhoppningsvis ett bra sätt att locka potentiella läsare att vilja fortsätta läsa.

Fortsatt skrivande

Har väl egentligen inte haft så mycket tid att ägna mig åt skrivande den senaste tiden, men samtidigt har jag också haft lite stillestånd på grund av lite olika funderingar kring bokens handling.
Inte minst den förträffliga serien ”Games of Thrones” har väckt en del funderingar och fått mig att inse att det faktiskt saknas en del viktiga detaljer i mitt manus, för att bära storyn på ett trovärdigt sätt.
Det i sin tur har medfört en hel del funderingar hit och dit på hur man ska lägga upp det, och idag äntligen kom jag igång med skrivandet. Först handlar det om ett tillägg i kapitel 1.

Stillestånd och huvudbry

Just nu står det faktiskt stilla med skrivandet. Är inne på kapitel 15 men känner att det behövs en del större förändringar i texten, och dessutom kunde berättelsen må bra av att utökas med ytterligare dramatik. Men kapitlet är av sådan karaktär att det också krävs en del research och en och annan ny idé.
Dessutom har jag för närvarande en hel del andra projekt på gång som tar tid och kraft, så det finns inte riktigt utrymme för skrivandet just nu.
Fast håller den här värmen i sig ytterligare, är det förstås bud på att parkera sig under parasollen på altanen med laptoppen i knät och bara skriva!

Äntligen!

Har äntligen fått färdigt kapitel 14! De tenderar att bli längre och längre ju längre in i boken jag kommer. Detta är på drygt 26 sidor i bokform!
Men det har tagit tid!
Dels har jag haft ett avbrott medan jag arbetat med uppdatering av mina hemsidor. Dels har vi pysslat en hel del med en del stora planeringar inför flera betydelsefulla händelser och projekt under den stundande sommaren.

Arbetet med det här kapitlet har också inneburit en del ändringar i originalmanuset, så det krävs lite mer planering och tankeverksamhet. Det gäller ju att kunna hålla ihop storyn hela vägen!

Fortsatta komplikationer

Arbetar för närvarande med kapitel 14 och kan konstatera att det finns en del tveksamheter. Detaljer som faktiskt inte riktigt fungerar, och som inte stämmer med berättelsen i sin helhet. Vet inte om vi var trötta den dagen då vi jobbade med detta kapitlet. Suck!

Kapitel 13 äntligen klart!

Det hittills längsta kapitlet är äntligen klart! Det har bitvis gått trögt, men så behövdes det också en hel del research. För det samma har jag bland annat lärt en del nytt om gamla tiders segelfartyg.
Dessutom har jag lagt till ett nytt avsnitt på 2½ sida som extra krydda i storyn.