Idag kunde jag fullfölja och färdigställa den tredje korrekturgenomgången av Dödsgudinnans stenar. Kapitel 68 behöver en viss justering, då där förekommer lite upprepat berättande, som är en följd av ”klippa & klistra”. Sen är det dags för den fjärde genomgången. I nuläget kommer boken att bli den tredje största av de hittills fyra böckerna i Thiramaar-serien. Känns skönt att kunna konstatera att luften liksom inte har pyst ut i takt med nya böcker i serien.
Gårdagen var mest en sådan där dag som man rentav kanske skulle stannat i sängen. Det var liksom ingenting som gick riktigt min väg. Så jag valde att gå och lägga mig tidigt och läsa en bok istället. Lämnade sen sängen vid åttatiden i morse med en absolut förhoppning om att den här dagen skulle vara lite positivare. Efter frukost hängde vi på släpet och körde till tippen och tömde en mängd skräp. Fortsatte till Jula vid Stora Bernstorp, där vi köpte tältsidor och utställningsbord. Så är därmed vårt utställningstält komplett, och vi är rustade för sommarens marknader.
Kvällen ägnades för fullt åt fortsatt korrekturarbete med Dödsgudinnans stenar, och jag försökte onekligen kompensera för allt det som inte lyckades igår.
Just nu handlar det bland annat om en överambitiös astronomiskt engagerad trollkarl, och en urgammal och faktiskt döende övermagiker.
𝔹𝕒𝕣𝕒 𝕕𝕖𝕟𝕟𝕒 𝕧𝕖𝕔𝕜𝕒!
Nu närmar vi oss tillfället då den fjärde legenden från Thiramaar är redo att lämnas till tryck!
Du som ännu inte har läst de tre första böckerna i den här serien, får en riktigt prisvärd chans här.
📚 Gudarnas spira (första upplagan) – 75 kr
📚 Alla tre – Eilaths hopp / Gudarnas spira / Regntider – 280 kr
📚 Eilaths hopp eller Regntider – 120 kr/st
🎁 Samtliga priser är inkl. porto (svensk adress krävs)
📬 Beställ via e-post ( BelvidaBell@outlook.com )
(erbjudandet gäller t o m 31 mars 2024)
📝 Självklart är böckerna signerade!
En vänlig själ från Sverige land,
vars skratt sprider glädje som sand.
Med en kopp kaffe i hand,
i ljuset från datorns rand,
skapar magi med tangentbordets band.
(en limerick skapad helt av AI apropå mitt skrivandeI)
Det fanns en antydan redan igår kväll, med en hel del nysande, som fortsatte under dagen. Ska jag verkligen behöva bli förkyld nu?! Har jag verkligen inte tid med! Men på något vis tycks jag kunnat dämpa symtomen under dagen, och kanske jag ändå klarar mig. Har ägnat en del av dagen åt viss ”uppladdning” för att ta en djupare diskussion med vårt sorgligt trista lokala bibliotek, som inte har det minsta förståelse för sina lokala författare. De borde ta lärdom av Malmö Stadsbibliotek, vars agerande när det gäller våra böcker, nästan får mig att känna att jag faktiskt aldrig har lämnat Malmö.
Den här fredagskvällen domineras annars av två saker.
Idogt arbete med korrektur och fram för allt ”färgläggning” av Dödsgudinnans ögonstenar. Boken fortsätter sakta men säkert att växa. Och så fortfarande väntar vi spänt på besked, som egentligen skulle kommit i onsdags! Och nu håller man antagligen helg, så nu får vi vänta åtminstone till måndag! Det är olidligt spännande!!!
Har en något ovan situation just nu! Finns inga inplanerade aktiviteter utanför hemmet förrän den 23 mars! Det betyder ingalunda att vi kan sitta stilla och rulla tummarna. Inte heller att man kan unna sig några timmars bokläsning varje dag. På sin höjd kan det finnas tid en stund i sängen, innan det är dags för något nattligt äventyr i drömmarnas värld. Men mycket läsning blir det ändå, eftersom vi har flera spännande noveller att korrläsa före publicering av flera intressanta författare. Annars är det fortsatt korrekturarbete som gäller med Dödsgudinnans ögonstenar, och det löper på för fullt. För övrigt väntar vi fortfarande på det viktiga bud som egentligen skulle kommit igår. Sitter sålunda lite på nålar just nu, som man konstigt nog kan uttrycka det.
Större delen av kvällens korrekturarbete handlade om hur den irrydiska magikeraspirerande kvinnan Calindrea försöker reda ut stölden av den magiska stenen som uppenbart fallit från de sju mörka dimensionerna. Likaså hur dödsgudinnans uggla Narvi kommer med viktigt bud till Belvida Bell. Blir nästan som en tanke, då vi just ikväll sitter och väntar på ett viktigt bud! Och så har jag försökt få AI att förstå hur det kan se ut när Elana (min huvudkaraktär från Eilaths hopp) står och samtalar med kaldiniern Robia. För att i möjligaste mån kunna få fram småfolket kaldinier, måste jag beskriva dem som dvärgar. Men AI tycks inte riktigt fatta, när det i bild ska förekomma både en dvärg och en vanlig människa. Det blir inte riktigt som jag tänker mig. Inte heller stadsvakten i Camyrlin blev riktigt den där medelålders lite försupne mannen jag hade i åtanke. Eller så är jag dålig på att beskriva …
Vi har fått lite falska vinkar om att våren är här, mer eller mindre. Men under dagens cykeltur kändes det absolut inte så! För att tala klarspråk – det var svinkallt! Och blåsigt. Så det var särdeles ljuvligt att få återkomma till stugvärmen, och ägna övriga dagen åt fortsatt korrekturarbete med Tillbaka till Skärsjön och uppdatering av Belvida Bells hemsida. Kvällen ägnades helhjärtat åt fortsatt genomgång av romanen om Asha. Den som nog kommer att döpas om till Dödsgudinnans ögonstenar. Och nä … vi har fortfarande inte sett Mello!
Den kommande veckan ser ut att bli lite extra spännande, med ett teamsmöte på måndag som med lite tur kan leda till något riktigt häftigt, ännu en tur till Slottstaden på tisdag, och ytterligare några noveller att publicera. Och så ett möte med en av de kompisar jag känt längst i mitt liv.
Idag blev jag klar med den andra genomgången av Dödsgudinnans sten – det vill säga min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar. Nu har manuset flyttat över till Snezanas dator, där hon kan kasta sig över den och kritiskt granska berättelsen. Det känns onekligen som att berättelsen i det stora hela är komplett, även om det absolut finns utrymme att växa ytterligare. Vilket jag tror att den kommer att göra. Men nu närmast ska jag tillfälligt lämna Thiramaar, och istället tillbringa några dagar vid Skärsjön.
I berättelserna har världen Thiramaar funnits i evighet … eller nåt. Vi har ju sett berättelser som sträcker sig åtminstone mer än tvåtusen år tillbaka i tid. Men det handlar ju egentligen bara om när människorna dök upp där. Det vet ju alla att kaldinierna funnits där i alla tider. Men oavsett hur det nu än är med det, så är i alla fall berättelserna om den här världen yngre än så. Trots att de nu faktiskt fyller hela trettio år!
Den 19 februari 1994 skrevs de första berättande raderna om Thiarien, som ju är ett av länderna i den här världen. Då i form av första kapitlet till Gudarnas spira, boken som skrevs först, men vid utgivningen ändå blev bok nummer två.
Och tro mig – du har ingalunda läst sista legenden om Thiramaar ännu! Det kommer mer!
Detta jubileum firas med ett erbjudande som inte går att missa!
