Ännu en dag i väntan

Har en något ovan situation just nu! Finns inga inplanerade aktiviteter utanför hemmet förrän den 23 mars! Det betyder ingalunda att vi kan sitta stilla och rulla tummarna. Inte heller att man kan unna sig några timmars bokläsning varje dag. På sin höjd kan det finnas tid en stund i sängen, innan det är dags för något nattligt äventyr i drömmarnas värld. Men mycket läsning blir det ändå, eftersom vi har flera spännande noveller att korrläsa före publicering av flera intressanta författare. Annars är det fortsatt korrekturarbete som gäller med Dödsgudinnans ögonstenar, och det löper på för fullt. För övrigt väntar vi fortfarande på det viktiga bud som egentligen skulle kommit igår. Sitter sålunda lite på nålar just nu, som man konstigt nog kan uttrycka det.  

Stöldrapport och viktigt bud till Belvida Bell (!)

Större delen av kvällens korrekturarbete handlade om hur den irrydiska magikeraspirerande kvinnan Calindrea försöker reda ut stölden av den magiska stenen som uppenbart fallit från de sju mörka dimensionerna. Likaså hur dödsgudinnans uggla Narvi kommer med viktigt bud till Belvida Bell. Blir nästan som en tanke, då vi just ikväll sitter och väntar på ett viktigt bud! Och så har jag försökt få AI att förstå hur det kan se ut när Elana (min huvudkaraktär från Eilaths hopp) står och samtalar med kaldiniern Robia. För att i möjligaste mån kunna få fram småfolket kaldinier, måste jag beskriva dem som dvärgar. Men AI tycks inte riktigt fatta, när det i bild ska förekomma både en dvärg och en vanlig människa. Det blir inte riktigt som jag tänker mig. Inte heller stadsvakten i Camyrlin blev riktigt den där medelålders lite försupne mannen jag hade i åtanke. Eller så är jag dålig på att beskriva …

En lördag som de flesta … inför en spännande vecka!

Vi har fått lite falska vinkar om att våren är här, mer eller mindre. Men under dagens cykeltur kändes det absolut inte så! För att tala klarspråk – det var svinkallt! Och blåsigt. Så det var särdeles ljuvligt att få återkomma till stugvärmen, och ägna övriga dagen åt fortsatt korrekturarbete med Tillbaka till Skärsjön och uppdatering av Belvida Bells hemsida. Kvällen ägnades helhjärtat åt fortsatt genomgång av romanen om Asha. Den som nog kommer att döpas om till Dödsgudinnans ögonstenar. Och nä … vi har fortfarande inte sett Mello!

Den kommande veckan ser ut att bli lite extra spännande, med ett teamsmöte på måndag som med lite tur kan leda till något riktigt häftigt, ännu en tur till Slottstaden på tisdag, och ytterligare några noveller att publicera. Och så ett möte med en av de kompisar jag känt längst i mitt liv.

Dödsgudinnans sten – andra genomgången klar!

Idag blev jag klar med den andra genomgången av Dödsgudinnans sten – det vill säga min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar. Nu har manuset flyttat över till Snezanas dator, där hon kan kasta sig över den och kritiskt granska berättelsen. Det känns onekligen som att berättelsen i det stora hela är komplett, även om det absolut finns utrymme att växa ytterligare. Vilket jag tror att den kommer att göra. Men nu närmast ska jag tillfälligt lämna Thiramaar, och istället tillbringa några dagar vid Skärsjön.

Legender från Thiramaar – Trettio år!

I berättelserna har världen Thiramaar funnits i evighet … eller nåt. Vi har ju sett berättelser som sträcker sig åtminstone mer än tvåtusen år tillbaka i tid. Men det handlar ju egentligen bara om när människorna dök upp där. Det vet ju alla att kaldinierna funnits där i alla tider. Men oavsett hur det nu än är med det, så är i alla fall berättelserna om den här världen yngre än så. Trots att de nu faktiskt fyller hela trettio år!

Den 19 februari 1994 skrevs de första berättande raderna om Thiarien, som ju är ett av länderna i den här världen. Då i form av första kapitlet till Gudarnas spira, boken som skrevs först, men vid utgivningen ändå blev bok nummer två.

Och tro mig – du har ingalunda läst sista legenden om Thiramaar ännu! Det kommer mer!

Detta jubileum firas med ett erbjudande som inte går att missa!

Dödsgudinnan, Anna och marknadsknallar!

Förra lördagen kunde jag köra igång första genomgången av Dödsgudinnans sten (Ashas sten), och det har ju naturligtvis varit den dominerande sysslan den här veckan. Arbetet flyter på bra, och boken växer. Kunde också kliva in i den här nya veckan inspirerad av en fin recension för min senaste bok Kalla mig Anna, från Anna Hallander.
När det handlar om författarskapet, har den här veckan dessutom inneburit en del spännande uppdrag på gång för Belvida Bell. Det går bra nu, typ!
Dessutom har vi gjort ytterligare intresseanmälningar till olika marknader under den kommande sommaren. Om allt går vägen har vi marknadsdeltagande att se fram emot i början av maj, tre tillfällen i juli och dessutom ett som är klart, bokat och betalt i augusti. Kan vi börja kalla oss ”marknadsknallar”?!
Men förutom allt som har med skrivandet att göra, har jag även sysslat en del med hemsidesuppdrag.
En tur till Malmö och Hudkliniken har det också blivit, och en vända på Triangelen, som sig bör när man ändå är där.
Så avrundar vi veckan med att vi fått installerat luftvärmepump även i den nyare delen av huset, som vi haft som arbetsrum sen januari förra året. Så nu försvinner de sista direktverkande el-elementen ur huset.

Om min medverkan i boken Transvoices

Färgläggning med irriterande förhinder

Kunde alltså komma igång med att läsa mitt manus till Dödsgudinnans sten från början idag. Men det var ju inte helt problemfritt. Någonstans på vägen uppstod plötsligt problem med datorn, och allting tycktes ”fastna”! Blev tvungen att göra en tvångsomstart, vilket innebar att jag därefter tvingades kolla igenom samtliga filer och spara om efter gedigen kontroll och uppdatering av innehåll. Det är alltid lika frustrerande och irriterande när sådant händer. Med det gick också stor del av kvällens tänkta arbetstid till spillo.

Hur som helst – jag fick trots allt till några av de inledande kapitlen, och kan väl tycka att arbetet är på väg i alla fall.

Råmanus klart!

Ikväll äntligen fick jag skrivit klart de två sista kapitlen i Ashas sten – eller Dödsgudinnans sten  – som jag bestämt mig för att den ska heta. Det är nu det riktigt roliga arbetet börjar. Alltså när manuset ska gås igenom från början och förhoppningsvis förbättras ordentligt med bra gestaltning och det jag brukar kalla färgläggning. Sen när det är klart är det Snezanas tur, och efter det återstår det att se hur många turer vi behöver köra med manuset innan den är klar för utgivning.

Om Tishana, på väg att ge upp, men till slut en hållbar lösning!

Har ägnat en stor del av den här kvällen med ett kapitel som utspelar sig i kaldiniernas huvudby Tishana. Ja, alltså … de säger inte huvudstad. Så stort är det inte, men det är ändå deras största … ort, by … ja, ni fattar. Det här blev dessutom bokens hittills längsta kapitel med sina dryga tio sidor. Men när jag sen skulle gå vidare i manuset, insåg jag flera brister i storyn. Viktiga detaljer som helt enkelt inte håller ihop! Vi resonerade hit och dit, och vilka lösningar vi än kom på, uppstod det brister på andra håll istället. Ett tag var jag faktiskt nästan på väg att ge upp. Men så – PANG! Nya idéer, och i andra änden i stället en ännu bättre upplösning på berättelsen än som var tänkt sen tidigare. Så jag kan gå vidare i texten med ny glöd.  Eller nåt!