Vi firade vår dag med en tur till Köpenhamn. Inledde med lunch, nästan självklart bestående av smörrebröd med bland annat räkor, rostbiff och lax. Sedan en stillsam promenad på Ströget i sommarvärmen. Turen avrundades med kvällsmat på AHB Tivoli, innan vi åter tog tåget tillbaka hem.
Ett trivsamt sätt att fira vår viktiga dag!
Efter en god och riklig hotellfrukost var det dags att checka ut. Innan vi sen lämnade Gudhjem, tog vi en promenad runt bland alla mysiga byggnader. Gudhjem, precis som övriga samhällen på öns östkust drabbades hårt av stormfloden 1872, och hamnen ödelades helt av vattenmassorna 13 november det året.
När vi lämnade Gudhjem körde vi de dryga sex kilometerna norrut för att få en uppfriskande promenad i det vårvackra Döndalen. En promenad i en härligt vårgrön skog där vitsippor blommade och doften av ramslök låg lätt i luften. Dessutom ett härligt ganska stillsamt vattenfall.
Sista upplevelsen på Bornholm, blev en promenad i Rønne. Öns största stad med närmare 14 000 invånare. Staden bombades, liksom Nexø av Sovjetunionen den 7 och 8 maj 1945, då den tyske kommendanten Gerhard von Kamptz inte accepterade att kapitulera till Sovjetunionen. Ön var central för tyskarnas tillbakadragande från östfronten.
Dagens första mål var Helligdomsklipperne, cirka åtta kilometer norr om Gudhjem. Klipporna är mellan tjugo och trettio meter höga, och det är både inspirerande och lite spännande att följa stigarna som leder fram längs den klippiga kustlinjen.
Med frisk havsluft i lungorna, åkte vi vidare till dagens andra mål, som var Østerlars rundkirke. Den största av Bornholms fyra rundkyrkor. Precis som gamla borgruiner är kyrkor spännande och imponerande byggnadsverk.
Eftermiddagen fortsatte vi till Nexø – Bornholms näst största stad som har cirka 3 600 invånare. Den 8 och 9 maj utsattes Nexø liksom Rønne för sovjetiska flygbombningar, vilka ledde till stor förödelse i de bägge städerna. Vilket också inneburit att bebyggelsen till stora delar är betydligt nyare och lite mindre pittoresk än den är i de flesta andra samhällena.
På hemvägen mot hotellet i Gudhjem tog vi även en tur in till Svaneke. Orten som grundades 1555 och är en av Danmarks minsta städer med lite drygt 1 000 invånare. Svaneke är känt för stora sillrökeri och sedan 1750 har man också bryggt öl i orten. Väldigt god öl, för övrigt.
Mellan den 4 och 6 maj i år firade vi vårt Ja-Må-Vi-Leva för femtonde året i rad med våra kära vänner, och år blev det en härlig resa till det vackra Bornholm.
Första målet Dag Ett efter att vi kört i land, var Hammershus.
Nordeuropas största borgruin, belägen på den 74 meter höga klippan Hammerknuden. Omkring 1750 började borgen rivas, och kulturskyddades 1822. Som alltid när man får uppleva gamla ruiner, triggas fantasin, och jag önskar ibland att det fanns möjlighet att resa i tid, och på plats (fast helst på lite avstånd) kunna betrakta hur det såg ut och hur livet för folk fungerade då.
Hammershus var höljt i dimmor som bidrog till att skapa extra ödesmättnad åt denna historiska plats. Men efter ett tag lyckades solen skingra dimslöjorna.
Andra målet var Opalsjön.
Ett naturskönt vattenfyllt gammalt granitbrott, som var verksamt under mer än hundra år, fram till 1971. Sen dess har det fyllts med grundvatten och regnvatten, vilket gett upphov till den djupa sjön.
Vårt traditionella födelsedagsfirande, som ersätter alla presenter, firades i år för femtonde året i rad. I år blev det Bornholm under tre härliga dagar.
Besökta sevärdheter var bland annat Hammershus, självklart, Opalsjön, Helligdomsklipperne, Nexö, Österlars kirke och Rönne.
En hel del god mat, och öl också för den delen.
Nu har jag 660 bilder att hantera.
(fortsättning följer)
Dagens program handlade om besök hos Polisen i Ystad för ansökan om nytt pass för min del. Mitt gamla går egentligen ut först nästa år, men efter omständigheterna har det ändå upphört att gälla. När vi ändå var i Ystad passade vi på att handla hos Willys. Även en vända hos Öppna Hjärtat, men det fanns inget av intresse, och dessutom kändes det som att priserna hade ökat. Det blev en sjal.
Kunde heller inte motstå Maria-caféets ljuvliga räkmackor, innan vi sedan körde hem igen för att lasta av varorna.
På kvällen var vi på planeringsmöte i Villa Vandra i Snogeholm inför första delen av Litteraturrundan för vår del.
Igår steg jag upp tidigt! Halv fem, och tjugo minuter över sju satt jag på snabbtåget mot Linköping. Det var dags för den där resan som så snöpligt blev inställd i sista momangen den 27 februari. Den här gången var faktiskt tågen både dit och hem så när som på någon enstaka minut faktiskt punktliga. Egentligen är jag rätt van vid att resa hit och dit, men tågresor hör ändå till ovanligheterna för min del. SJ:s snabbtåg har jag bara åkt en gång tidigare. Lika illa är det med bussresor. Men idag blev det även stadsbuss i Linköping. Mitt ärende tog cirka en halvtimme, och sen blev det ett antal timmars fika- och skrivtid i väntan på tåget hem.
Blev förvisso inte sett så värst mycket av Linköping, men det är ju roligt att röra på sig.
Det var meningen att jag skulle ta tåget från Lund den här morgonen avgång 5.20 till Linköping. Hela min planering under gårdagen var anpassad för detta. Gick och la mig runt sju på kvällen, och skulle stiga upp halv tre. Närmare elva på kvällen vaknade jag och kunde inte somna om. Tankarna började kretsa kring den förestående resan som skulle ske med X2000, och så dök det upp i minnet att jag ju faktiskt har bilder av ett sådant tåg – taget i januari 2011 på Malmö Central någon dag efter att just ett sådant tåg hade brakat in i stoppblocket i slutet av spåret, med sådan kraft att vagnarna trycktes upp på varandra!
Mina tankevirvlar avbröts en stund senare av ett sms – min resa med tåg 522 har blivit inställd mellan Malmö C och Stockholm C på grund av ett fordonsfel!
Hela gårdagens anpassade planering var alltså bortkastad, och jag är tillbaka på ruta Ett. Gick förvisso att avboka båda tågturerna med full återbetalning. Men nu behöver allt bokas om igen, och jag är lite trött på allt som hela tiden skjuts på framtiden!
Idag för tio år sedan gav vi oss iväg på en av våra bästa semesterturer. Med bil till sydeuropa. En tur där vi ursprungligen hade siktet inställt på nationalparken Plitvička jezera i Kroatien. Men det blev så mycket mer än så. Bland annat Bled, Postojnska Jama, Predjamski Grad, Vintgar och Slap Savica i Slovenien. Liksom även besök bland lippizanerhästarna. Och när vi tröttnade på regnandet valde vi spontant att köra den 1½ timme långa vägen till Venedig där det då var 27 grader varmt och solsken.
Hela den här semestern, som varade tio dagar, var präglad av spontanitet. All övernattning blev vad vi hittade. Rum på vissa ställen, campingstuga vid ett tillfälle, och en gång på hotell. En stor behållning var också den lite fascinerande upplevelsen att vi i princip körde ner och mötte våren. Första stoppet blev middag på en uteservering i Werfen-Imlau i Österrike, i 26 graders värme.
Kort sagt en härlig semestertripp jag gärna skulle kunna tänka mig att göra igen.
Bilder från den här resan finns här!
Andie Lindskog 