Litteraturrundan i Skurup – Ord som lyser

Lördag och söndag 3 – 4 maj, kl 10 – 14 är det dags för Litteraturrundan, som för vår del sker i Skurup i år!

Litteraturrundan 2025 – Hela programmet

Friskyttar i Skåne

Vi var faktiskt i Svenska Kyrkans lokaler på Lilla Norregatan i Sjöbo på kvällen, och tog del av en föreläsning om friskyttar (snapphanar) i Skåne år 1676 – 1679, med lite extra fokus på Färs härad.

Föreläsare var Joanna Vadenbring, och hon gav en informativ och god bild av tiden då skåningarna (våra förfäder) tvingades bli svenskar.

Den historien ser inte alls ut så som vi fick lära oss i skolan, där vi fick veta att skåningarna då mest var tacksamma att få slippa ifrån sitt danska ursprung och istället få bli svenskar. Den brutala sanningen är att de knappast hade något val. Bli svensk, eller dö under extremt plågsamma former.

Den sanna berättelsen om hur Sverige ”befriade” Skåne från Danmark innehåller förnedring, förtryck, folkmord, etnisk rensning, våldtäkter, övergrepp och därefter en försvenskning påtvingad oss och genomförd på bara två generationer. Sverige är ett av få länder i Europa som genomfört folkmord, etnisk rensning, folkomflyttningar och andra brutala övergrepp i ockuperade områden och faktiskt kommit undan med det.

Sen slutet av åttiotalet har jag läst en hel del böcker om tiden då Skåne tvingades bli svenskt. I vår hemkommun har vi ju också Slaget vid Borst, som ägde rum den 25 mars 1644 vilket är välbekant för mig, och faktiskt något jag berörs kanske lite exta av. Detta eftersom jag vet genom fars släktforskning att vi hade förfäder som bodde i två gårdar – Skotthusa och Plantholmen – som båda med sitt läge vid Borstbäcken var direkt drabbat av svenskarna brutala bakhåll där den ödesdigra dagen.

Dessa historiska fakta ligger till grund för den fantasy / fiktion / reality – berättelse som jag sedan flera år tillbaka har planerat att skriva – Sagan om Borstbäcken – och jag hoppas att det kan bli verklighet.

Hårfint!

Det dryga halvår det tog mig att skriva romanen Kalla mig Anna kom den att få allt mer personlig betydelse. Kanske inget konstigt i sig, eftersom den är en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet!
Det är så att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Delar av hennes upplevelser är hämtade ur mitt liv. Andra delar är tankar kring hur mitt liv hade kunnat bli, om jag kunnat eller vågat göra andra val än jag gjorde. Därmed är jag också starkt berörd av berättelsen. Långt mycket mer än jag egentligen själv hade räknat med.

Jag är förvisso stolt över det jag presterat i min humoristiska fantasyserie Legender från Thiramaar, med snart fyra utgivna böcker på vardera mer än 400 sidor. Det är hårfint, men frågan är om inte ändå Kalla mig Anna har blivit min absolut bästa roman.
(Kalla mig Anna kommer som E-bok under den kommande veckan)