Återhämtning, Kulturnav … och Smygehuk

Den här veckan har varit lite av återhämtningens tid, även om det blivit lite mer kämpigt än det kanske borde ha blivit. För samtidigt som jag tar det lugnt och låter de sjutton stygnen läkas långsamt, dras jag med en höft som gör allt för att göra tillvaron så besvärlig som möjligt. Upplever situationer nu då det till och med är besvärligt att dra på sig strumpor. Gör helt enkelt för ont för att böja sig ner och ta tag i strumpan. Har förvisso tid bokad i veckan som kommer hos fysioterapeut – men av erfarenhet vet jag att det nog enbart resulterar i kommentarer som ”synd att du har ont” och så får jag ett schema med ett standard träningsprogram, så blir allt säkert bra igen. Personligen lutar jag nog mer åt att det kan vara nödvändigt med operation – men vi får väl se om några år vem som har rätt. Vi har varit med på ett möte för bildandet av Kulturnavet 274 Skurup – en förening vars syfte är att öka samarbetet mellan olika kulturaktörer och att göra sig hörd för mer allmänkultur i kommunen. Kanske kan tyckas konstigt att vi engagerar oss i Skurups kommun, då vi själva tillhör Sjöbo kommun. Men den enkla förklaringen är att vi de senaste åren knutit flera spännande kontakter med kulturaktörer i Skurup, och vi bor ju faktiskt nästan på kommungränsen. Och helt ärligt – vår hemkommun har inte visat sig allt för intresserade av vårt arbete.
Så här mot slutet av veckan laddar vi för ännu en helg i Smygehuk – och nu är vi dessutom bättre rustade när det handlar om uppvärmningen av lokalen. Så välkomna in i värmen lördag och söndag.

SNÄLLA – Skriv på!

I hela mitt liv har jag gömt mitt sanna jag bakom fördragna gardiner. Först nu, en bit in i livets andra halvlek, har jag äntligen funnit styrkan att leva fullt ut som den jag är.

Men nu hotas min existens av idéer som vill förneka och förändra den jag är.

Det finns ett europeiskt medborgarinitiativ som behöver så många underskrifter som möjligt för att förbjuda omvändelseterapi i Europa .
Kopierad text: ”Omvändelseterapi innebär insatser i syfte att ändra, undertrycka eller utplåna hbtq+-personers sexuella läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck.Sådana metoder är till sin natur diskriminerande, kränkande, skadliga och bedrägliga och har likställts med tortyr av FN.”

Så om du inte redan skrivit på, snälla gör det! Sista datum att skriva under är 17 maj, dvs imorgon ❤️

SKRIV PÅ VIA LÄNKEN;
https://eci.ec.europa.eu/043/public/#/screen/home

Litteraturrundan i Skurup – Ord som lyser

Lördag och söndag 3 – 4 maj, kl 10 – 14 är det dags för Litteraturrundan, som för vår del sker i Skurup i år!

Litteraturrundan 2025 – Hela programmet

Friskyttar i Skåne

Vi var faktiskt i Svenska Kyrkans lokaler på Lilla Norregatan i Sjöbo på kvällen, och tog del av en föreläsning om friskyttar (snapphanar) i Skåne år 1676 – 1679, med lite extra fokus på Färs härad.

Föreläsare var Joanna Vadenbring, och hon gav en informativ och god bild av tiden då skåningarna (våra förfäder) tvingades bli svenskar.

Den historien ser inte alls ut så som vi fick lära oss i skolan, där vi fick veta att skåningarna då mest var tacksamma att få slippa ifrån sitt danska ursprung och istället få bli svenskar. Den brutala sanningen är att de knappast hade något val. Bli svensk, eller dö under extremt plågsamma former.

Den sanna berättelsen om hur Sverige ”befriade” Skåne från Danmark innehåller förnedring, förtryck, folkmord, etnisk rensning, våldtäkter, övergrepp och därefter en försvenskning påtvingad oss och genomförd på bara två generationer. Sverige är ett av få länder i Europa som genomfört folkmord, etnisk rensning, folkomflyttningar och andra brutala övergrepp i ockuperade områden och faktiskt kommit undan med det.

Sen slutet av åttiotalet har jag läst en hel del böcker om tiden då Skåne tvingades bli svenskt. I vår hemkommun har vi ju också Slaget vid Borst, som ägde rum den 25 mars 1644 vilket är välbekant för mig, och faktiskt något jag berörs kanske lite exta av. Detta eftersom jag vet genom fars släktforskning att vi hade förfäder som bodde i två gårdar – Skotthusa och Plantholmen – som båda med sitt läge vid Borstbäcken var direkt drabbat av svenskarna brutala bakhåll där den ödesdigra dagen.

Dessa historiska fakta ligger till grund för den fantasy / fiktion / reality – berättelse som jag sedan flera år tillbaka har planerat att skriva – Sagan om Borstbäcken – och jag hoppas att det kan bli verklighet.

Del 4 – Kommer snart!

Hårfint!

Det dryga halvår det tog mig att skriva romanen Kalla mig Anna kom den att få allt mer personlig betydelse. Kanske inget konstigt i sig, eftersom den är en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet!
Det är så att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Delar av hennes upplevelser är hämtade ur mitt liv. Andra delar är tankar kring hur mitt liv hade kunnat bli, om jag kunnat eller vågat göra andra val än jag gjorde. Därmed är jag också starkt berörd av berättelsen. Långt mycket mer än jag egentligen själv hade räknat med.

Jag är förvisso stolt över det jag presterat i min humoristiska fantasyserie Legender från Thiramaar, med snart fyra utgivna böcker på vardera mer än 400 sidor. Det är hårfint, men frågan är om inte ändå Kalla mig Anna har blivit min absolut bästa roman.
(Kalla mig Anna kommer som E-bok under den kommande veckan)

Vårt författarporträtt hos Midgårdsormen

Kolla in Midgårdsormens författarporträtt om oss!

En underbar recension som faktiskt gjorde mig rörd