Denna fredag har varit en intensiv arbetsdag. Inledningsvis har jag gjort ett flertal avbokningar och ombokningar, till följd av resplaner som lite oväntat dykt upp för den kommande veckan. Sen har det handlat om ekonomi. Betalt ett antal fakturor men också skrivit en del egna fakturor. Både ut och in alltså. Har rett ut bolånefrågor med banken, till följd av ändrade uppgifter, vilket i slutänden lett till lägre månadskostnader under något år framåt. Faktiskt!
Och som en perfekt knorr på alla ut- och inbetalningar, har jag bokat biljetter till ännu en konsert med Steve Hackett på Slagthuset nästa år. Dessutom – betald faktura för vårt deltagande vid Skånes största bokevent – Bokens Dag på Malmö Live den 8 november!
Rick Davies – sångare och en av grundarna av det brittiska bandet Supertramp har avlidit 81 år gammal. Den 28 januari 1976 hade jag nöjet att uppleva Supertramp live på Olympen i Lund. Det är dock tyvärr enda tillfället jag haft. För en del år sedan var det en kompis på en fest som ställde frågan vilka musikalbum man tänkte på om man skulle nämna de bästa och mest minnesvärda, och som fortfarande levde kvar i ens personliga smak. Jag kan i och för sig räkna upp ett flertal album, men just Supertramps album ”Crime of the Century” är definitivt ett av dem. Ett album som fortfarande håller, efter drygt femtio år.
Den här veckan har dominerats av arbete med inlagor! Alla fyra böckerna i serien Legender från Thiramaar har fått nya uppdaterade inlagor. Återstår ytterligare några andra titlar som också ska uppdateras. Apropå uppdatering så har kartan över min fantasyvärld Thiramaar blivit uppdaterad, och förutom sedvanlig förnyelse ingår det i förberedelser inför säsongens kommande marknader. Planeringen pågår för fullt när det handlar om marknader, och tanken är att försöka oss på lite nya ”marker”. Hade bestämt redan innan att vi skulle stå över Häxans Hus det här året, och istället prova något annat. Nu kan vi dock konstatera att det nog inte blir fler tillfällen på den marknaden. Priset för utställare har höjts med 100 %! Det skulle betyda att vi fick stå där helt för nöjes skull, utan några förtjänster! Visst, det är kul att vara med på marknader, men vi har ett företag att driva! Ingen välgörenhetsorganisation!
Mellan varven med inlagor och skrivande på min mordhistoria, har jag äntligen också hittat tillbaka till att teckna & måla!
För övrigt ser jag faktiskt fram emot mitt besök hos tandläkaren den kommande veckan. Börjar bli uppriktigt trött på trådarna som spretar i överkäken, efter förra veckans operation.
Orden för veckan torde vara inlagor, kartor … och JBL! Som jag njuter av att lyssna på mina favoritalbum i världens bästa present från kärleken – nya suveräna hörlurar från JBL! Bästa jag någonsin ägt!
Fortsatte sysslan med att skapa inlagor, och är nu även klar med ny inlaga av Eilaths hopp. Med detta är även kartorna i böckerna uppdaterade, liksom den högupplösta kartan jag har på hemsidan. Apropå hemsidan har jag även skapat en ny sida där, avsedd att delge lite tips och råd om skrivande och olika knep för att underlätta skrivandet. Inte så att jag har någon ambition att försöka lära ut något, men med drygt fem miljoner ord skrivna genom livet, kan jag kanske ändå bidra med några användbara tips. Med dessa nya inlagor har jag faktiskt lyckats minska antalet sidor i båda böckerna, utan att tumma på textstorleken, och då har jag ändå även lagt till cirka tio extra sidor med lite kuriosa och en lista över alla gudarna i Thiramaar. Eilaths hopp landar på 306 sidor, jämfört med tidigare 316. Gudarnas spira minskar från 438 till 422 sidor. Vad det främst handlar om är väl egentligen att jag lärt mig lite mer om inställningar och så i inlagearbetet. Kvällens sysslor flyter på alldeles särskilt bra medan jag njuter av den suveräna ljudkvalitén i mina nya JBL-hörlurar, som är en present från min fina kärlek. Det här måste vara de i särklass bästa hörlurar jag någonsin haft!
På sjuttiotalet hade jag en förtjusning för tusch. Och jag klottrade och ritade för jämt. Det låg sällan någon särskild planering bakom heller. Det bara blev. Den här till exempel kom till under ett långt telefonsamtal med en f d flickvän, som ringde mig på mitt arbete på dåvarande Statens Vägverk året 1973. Har vävt in ett antal låttitlar som var aktuella i min musikvärld då. Jag kallar teckningen för ”Telefonklotter”.
Egentligen är det ganska fantastiskt! Bandet upplöstes, mer eller mindre, under första halvan av åttiotalet efter albumet The final cut. Ändå känns det inte så när man sitter där, på Malmö Arena 2024 och njuter i tre timmar av Pink Floyds fantastiska musik. Tja, det är ju inte David Gilmour, Roger Waters och de andra som står där på scenen och spelar och sjunger. Men det är å andra sidan det enda som avviker. Musiken, sången och ljusshowen kunde lika gärna varit Pink Floyd i sitt esse. Men det är Brit Floyd! Och så bra de är! Så jävla bra!
Oktober 2018, oktober 2022, och nu oktober 2024. Inte tredje gången gillt! När de kommer till Malmö nästa gång, kommer definitivt jag också!
Denna fredagskväll blev det tåg till Svågertorp tillsammans med bästa kompisen, och först god mat och och några öl på Vapiano på Emporia, vilket var en väldigt positiv ny erfarenhet. Ett ställe jag helt klart vill besöka flera gånger, och bjuda min kärlek på en go restaurangupplevelse. En perfekt upptakt inför tre timmars konsert med suveräna Brit Floyd. Fler bilder från konserten; Brit Floyd i Malmö 2024
David Bowie var som bekant min stora idol och förebild under sjuttiotalet. Kan utan vidare säga att musiken och kulten kring honom då bidrog starkt till att jag fann ut vem jag egentligen var. Jag följde hans musik under hela sjuttiotalet, men även om jag fortsatte köpa hans skivor, avtog det kanske en del efterhand.
Fick dock inte så många tillfällen att uppleva honom live. En enda gång faktiskt – på Mölleplatsen i Malmö den 25 juli 1997! Det är kanske därför man gärna greppar efter halmstrån, och som idag självklart hoppar på när fotoklubben gör en utflykt till utställningen Bowie & Sukita – Heroes på Regionmuséet i Kristianstad där den japanske fotografen Masayoshi Sukitas ikoniska bilder av David Bowie visas. Spännande att få se dessa bilder, samtidigt som jag i min egen minnessfär förflyttas till tiden mellan höst 1973 och sommar 1974, när jag hade en hel vägg med ikoniska bilder av Bowie i mitt livs första lägenhet på Ryttmästaregatan i Malmö. Att få gå omkring och betrakta alla dessa bilder av en av vår tids största, blev absolut en upplevelse full av fascination inför en ikonisk och banbrytande artist, och vördnad och kanske rentav ett visst mått av tacksamhet för vad hans musik och framtoning gjorde för mig på sjuttiotalet.
Sen januari 2023 har vi kunnat följa Bowiepodden (i mitt fall via Spotify) i 27 mycket intressanta avsnitt. Sebastian Borg har tillsammans med en rad sakkunniga Bowienördar som gäster gett oss lyssnare en ordentlig inblick i David Bowies imponerande skivkatalog. Det är väl klart att det blivit en del personliga åsikter, men det har serverats i en härlig mix med intressanta fakta kring varje enskilt album. Väldigt mycket som åtminstone jag inte ens haft en aning om.
För min egen del var Bowie som allra störst från The man who sold the world till Diamond Dogs. Alltså åren sent sextiotal till mitten av sjuttiotalet. Det lite märkliga är att den allra första låten jag hörde av Bowie, var Starman – men det var inte hans version. Den fanns med på Top of the Pops volym 25 från 1972, en skivserie som gavs ut av Hallmark records med coverversioner av diverse aktuella låtar. Det var den jag hörde först, och jag gillade den. Sen fick jag höra Bowies originalversion – sen var jag fast. The rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars blev det första Bowie-albumet jag köpte. Än idag är den min absolut största favorit, även om övriga album från den här perioden också står högt i kurs.
Top of the pops-plattan spelade jag dock aldrig mer.
Hans musik har fortsatt följt med mig under alla åren, men kanske inte i samma omfattning. Bowiepodden har bidragit till att jag rentav har ”upptäckt” album som tidigare har gått mig lite förbi.
Ett stort tack till Sebastian Borg och alla ”gästtyckare” som gett oss övriga Bowie-nördar så mycket inblick i mästarens skivkatalog, och starkt bidragit till att han lever vidare under lång tid framåt.
Än finns möjlighet att lyssna på alla avsnitten – vilket är ett måste om man gillar / gillat David Bowies musik! Bowiepodden finns kort och gott där poddar finns.
(Intressant att kunna notera att till och med Top of the Pops-plattorna faktiskt finns på Spotify)
Igår lyssnade jag på ännu ett avsnitt av den förträffliga Bowiepodden. Det här avsnittet underströk med all önskvärd tydlighet hur mycket jag faktiskt försummat David Bowies musik de senare åren. Jag vidhåller fortfarande i och för sig, att mina absoluta favoriter ur Bowies digra skivkataloger sträcker sig från The man who sold the world och fram till runt Diamond dogs. Därefter tappade jag lite av honom, även om jag fortsatte att köpa hans album. Och visst finns det fler guldkorn framöver, men ändå väldigt mycket som bara slunkit förbi. Därför är jag uppriktigt tacksam till Sebastian Borgs intressanta och givande podd. Senast i raden av för mig fram till nu oupptäckta album var ”Heathen” från 2002. Det är nästan så jag skäms att säga, att det här blev som att lyssna på ett just utgivet album. Som dessutom var riktigt bra! Funderar på om jag rentav ska börja kalla denna hörvärda podd för ”Bowie Discovery” istället!
Andie Lindskog 
