Under september månad förra året läste jag in ett antal kapitel av min självbiografi Idag kan det kvitta. Men jag stötte på en del problem, bland annat då jag upptäckte textfel i manuset, som behövde korrigeras. När jag senare dessutom provlyssnade de kapitel jag hade läst in, noterade jag flera brister, och beslutade därför att hela inspelningen skulle tas om. För att få lite ordning på det atbetet, har ja reserverat hela den här veckan för det arbetet. Kunde efter en del justeringar i studion påbörja arbetet idag, och har så här mot kvällens slut nio ljudfiler inlästa och färdigredigerade.
Inledde veckan med besök av reporter och fotograf från bästa lokaltidningen Ystads Allehanda. Under samtalen som fördes då, kom också idén fram till vad uppföljaren till Kalla mig Anna ska heta – Kalla mig Chris! För övrigt medan vi försökt smälta att världens största demokrati håller på att förvandlas till något helt annat under styret av en clown och hans stenrike heilande kompis, har vi ägnat mesta tiden åt det vi är bäst på – att skriva och att skapa konst. Glädjande att vi fått positivt besked om medverkan vid den för vår del troligen största marknaden hittills den kommande sommaren. Och inför vårens, sommarens och höstens marknader har vi också fått levererat en ursnygg dekoration för dessa event.
För övrigt har jag haft ett besök hos tandläkaren som innebar att jag blev trådlös … efter att de avlägsnat stygnen efter operationen. Vi har varit hos duktiga Camilla på Krattan och blivit klippta. Och så har jag fått tid bokad för konsultation i Linköping.
Veckan avrundades med resultatet från söndagens trevliga fikamöte – en härlig artikel i Ystads Allehanda!
Jag kan inte säga att jag är förvånad – det tycks liksom finnas i alla högerpopulisters DNA att hata allt som inte är höger. Allt som inte följer deras egna trångsynta världsbild. Ändå – den nya lagen klubbades igenom under förra året, och ska träda i kraft den 1 juli det här året. Och gång på gång hör vi SD-folk som kräver att lagen ska rivas upp. Argument?! Man menar att det behövs utredas mer, och att det har blivit en allt för stor ökning av unga som kommer ut som trans. Det i sin tur menar man beror på sociala medier där det uppmuntras väldigt mycket!
Först och främst – frågan som till slut ledde fram till att lagen äntligen kunde klubbas igenom, har stötts och blötts i närmare tjugo år! Frågan måste vara utredd vid det här laget. Den långa utredningstiden handlar i första hand om förhalning inom vissa politiska läger!
Den ”ökning” man menar har skett under inverkan av sociala medier, handlar helt säkert inte om någon påverkan eller uppmuntran. Det handlar helt och hållet om kunskap!
För oss som levt med transsexualitet (eller könsdysfori) långt före sociala mediers tillkomst är det ganska tydligt. Hade vi haft samma tillgång till kunskap och erfarenheter i ämnet då, hade vi säkert varit fler som verkligen ”kom ut” då också. Istället fick många av oss kämpa i åratal med frågeställningen inom oss själva om vad det hela egentligen handlade om. Så det sociala medier och internet i allmänhet gjort i sammanhanget, är att fler blivit medvetna och kunnat förstå sin egen dysfori. Det handlar inte om någon påverkan! Vem skulle ha nytta av en sådan påverkan?!
Till sist – vad är det som är så problematiskt egentligen med att många upptäcker sin dysfori i unga år?! Det är ju ändå inte så att man läser något på nätet, och bums rusar iväg för att få gjort sin transition! Det är mycket lång väntetid innan man ens får komma till utredning. Själva utredningen tar minst tre till fyra år. Den syftar ju till att på ett så säkert vis som möjligt utreda huruvida patienten verkligen har könsdysfori, eller om det rentav handlar om något helt annat! Först när allt detta är klart, kan det möjligen bli tal om operation.
Sen att själva processen med att byta juridiskt kön ska bli lite enklare, betyder ju ändå inte att man med en enkel registrering på Skatteverkets hemsida, plötsligt har en ny identitet. På det följer flera långa och tidsödande processer med att skaffa nytt körkort / ID / pass, och bank-ID och så vidare. Alla de ställen där ens personnummer finns registrerat, måste registreras om.
Så – till alla er som vill riva upp könslagen – allt handlar om kunskap! Skaffa er den innan ni uttalar er!
En för oss ganska traditionsenlig nyårsafton, med en dag som mest innehöll lite kreativa sysslor. Lite så är det ju mer eller mindre varje dag. Nyårsmenyn i år blev lite av en favorit i repris. Ångstekt kotlett med mozarella och cheesy potatisgratiner. Dessert glass gold caramel med nötblandning. Medan stormbyarna stökade runt utanför huset, satt vi i soffan med en sprakande brasa i kaminen och vårt egna filmmaraton som pågick några timmar in på det nya året, precis som vanligt! Ännu ett år har därmed inletts, och det är vårt fjortonde år tillsammans.
Idag har det gått precis tjugo år sedan mor somnade in, efter en längre tids sjukdom. Onsdag den 15 december kl. 14.15 tog hon sitt sista andetag. Tjugo långa år! Det har hänt oerhört mycket under de här åren. Väldigt mycket i mitt liv, som hon antagligen aldrig hade kunnat förlika sig med. Jag har gift mig med en invandrarkvinna! Alltså en sådan hon aldrig ville acceptera i sin familj! Jag har äntligen – förvisso först som pensionär – satsat på den yrkesinriktning både hon och far motsatte sig i sina fåfänga och egoistiska strävanden att få sitt barn att gå den väg de tyckte. Tvärt emot vad de trodde var möjligt, har jag hittills skrivit och publicerat sex egna romaner plus fyra i samarbete med Snezana. Förutom då alla novellerna vi skrivit, och allt övrigt vi har publicerat i vårt förlag såväl eget material som av andra författare. Jag har valt att gå vidare i processen med att få bli den person jag egentligen alltid velat vara, men aldrig tidigare vågat, och i samband med det också strukit samtliga de namnen de valde för mig. Hur som helst … Ibland önskar jag att det hade funnits tillfälle att sitta ner och prata med mor. Att öppet och uppriktigt fått berätta hur underbart mitt liv blivit som gift med mitt livs kärlek. Att få berätta om mitt skrivande och mina utgivna böcker, och hur det är att få arbeta med det skrivna ordet i olika former. Eller få visa upp vad jag åstadkommit i mitt fotograferande och bildskapande. Inte minst att få berätta om barnet hon gav liv till den där dagen i juli 1956, som snart inte ens juridiskt kommer att vara den där gossen hon egentligen inte ville ha.
På sjuttiotalet hade jag en förtjusning för tusch. Och jag klottrade och ritade för jämt. Det låg sällan någon särskild planering bakom heller. Det bara blev. Den här till exempel kom till under ett långt telefonsamtal med en f d flickvän, som ringde mig på mitt arbete på dåvarande Statens Vägverk året 1973. Har vävt in ett antal låttitlar som var aktuella i min musikvärld då. Jag kallar teckningen för ”Telefonklotter”.
Tillbaka på översta våningen i Öresundshuset, med utsikt över det som en gång mot slutet av åttiotalet var min arbetsplats. Nu för ett spännande och givande, och förmodligen sista möte. Det tog typ trettiofyra år att nå fram till det här.
I juni 2022 besökte jag Elisabetkliniken på Regementsgatan i Malmö för min första epilering. Epilering innebär att en tunn engångsnål förs ner i hårsäcken och bränner vid hårroten. Inför varje besök smörjer man in med Emla-kräm som bedövar. Men det i sig är nästan en konst, som tar tid att lära, så särskilt de tidigaste besöken var rätt plågsamma. Det har blivit ganska många besök, med önskat resultat. På senare tid har jag dock upplevt att de oundvikliga svullnaderna efter varje behandling blivit fler och större, och dessutom tagit längre tid att gå tillbaka. Men det beror på att min hy genom hormonerna blivit mjukare! Alltså en bekräftelse på en önskad utveckling.
Men utöver de önskade effekterna av behandlingarna, har det också varit lite extra positivt att kunna återkomma på besök i mina gamla hemtrakter, och jag har nästan varje gång passat på att ta mig en promenad i kvarteren. Sen har jag ofta kombinerat det med en go fika på St Jakobs café. Det har även funnits tillfälle att träffa min kusin för en trevlig pratstund.
Jag har återstående besök kvar, men nu har jag bestämt mig för att ta en paus. Lite för att resten av det här året har vi fullt upp med diverse engagemang. Men också för att det känns som att det kan vara bra att låta mitt stackars ansikte vila ett tag. Återkommer till tjejerna på Elisabetkliniken i februari.
En tur till Slottstaden igen – men nu dröjer det ett tag innan nästa besök. Skönt på ett sätt, men lite synd på samma gång. Fika på St Jakob innan återvändo hem.
Eftermiddagen har ägnats i första hand åt Belvida Bells novellantologi ”Löftet”, där det nu inleds en spännande tid med korrekturarbete. Även publicerat ännu en ljudbok – ”En vingklippt fågel”. Och kvällen delikata middag i Restaurang Bosque de Tilos blev pasta med Karl Johan-svamp, ost och parmesan!
Andie Lindskog 