Målarkurs och en pinsam mor

Jag har alltid trott på att om kärleken är menad för mig, har det ingen betydelse hur jag hamnar där. Det som sker, det sker.

      Blir man förälskad och känslorna är ömsesidiga, och det dessutom leder till en varaktig relation spelar det knappast någon roll hur man träffas.

      Sen vet jag inte om min mors agerande var så värst tilltalande. Under den hösten gick jag på en tecknings- och målarkurs tillsammans med henne. När vi hade avslutningsfest inför julen, försökte hon helt öppet och ogenerat para ihop mig med en tjej som deltog i kursen.

      Att jag själv inte var intresserad, spelade ingen roll för henne. Visserligen var det en väldigt trevlig tjej, och hon och jag pratade och skojade med varandra hela kvällen och kom väldigt bra överens. Men när min egen mor aktivt försökte övertala henne om vilket gott parti jag skulle vara för henne, blev det hela enbart pinsamt, och blev till ytterligare ett skäl för mig att med gott samvete knyta kontakter via annonser istället.


Det här är ett avsnitt ur mina memoarer, som långsamt håller på att växa fram. Detta handlade om hur min mor på ett ganska tråkigt sätt försökte göra allt för att få mig att ge upp en tjej från Chile som jag träffat via kontaktannons. Mor menade att det bara är misslyckade människor som träffas via bekantskapsannonser, som hon kallade det. Men hon var också väldigt tydlig i sina åsikter.

      ”Jag vill inte ha en invandrare i min familj!”

Det är förmodligen lugnast att hon hann lämna jordelivet flera år innan Snezana och jag träffades!

Förutom att det här skrivandet river runt en del i gamla sår, finns det ändå samtidigt en del trevligt innehåll. Till exempel blev jag påmind om den lärorika och roliga tecknings- och målningskursen i Vuxenskolans regi i lokaler på Grynbodgatan i Malmö, som jag gick fyra terminer på åren 1983-84 tillsammans med min mor. Speciellt minns jag vår kursledare Vladimir Kamendy. En konstnär ursprungligen från Slovakien, som var en förträfflig lärare och samtidigt väldigt skämtsam och underhållande person. Fast han också var invandrare, tycktes mor ändå acceptera honom. Till och med trots att han aldrig lärde sig hennes namn, utan alltid kallade henne ”Pers mamma”.  

När jag nu försökte hitta lite information om honom, kunde jag tyvärr notera att han gick bort 2014 bara 59 år gammal. En hel del av hans konst finns på nätet. Bara att söka på hans namn.

Min flummiga 70tals-konst

Tidigt 70-tal satt jag ofta och målade diverse flummiga teckningar i tusch. Från början var jag ganska inspirerad av den tecknade Beatles-filmen ”Yellow submarine”. Det var till och med så att någon undrade vad jag dragit i mig för drog när jag skapade. Sanningen är den att jag aldrig ens testat droger. Hade väl bara vild fantasi och en fäbless för starka färger.
En del av de här teckningarna bidrog faktiskt även till mitt slutbetyg i Teckning i nian.

En bild syntolkar tusen ord

Begreppet ”syntolkning” tycks på vissa håll i sociala medier fullständigt ha missuppfattats. I exempelvis Word finns ju funktionen när man infogar bild, då en text dyker upp som lite tappert med några nyckelord försöker förklara vad bilden föreställer. Något som känns nästan lite befängt, men när man tänker efter egentligen är fullt begripligt, eftersom det innebär att personer med nedsatt syn kan ”spela upp” en uppläst förklaring till vad bilden föreställer. Men det hela blir obegripligt när det i en del sociala medier dyker upp reklam för olika böcker, där man förklarar med en inledande rubrik att det ska följa ”syntolkning”. Därefter återges bokens titel, författare, ISBN-nummer etc. Däremot ingenting om vad bilden som är kopplad till inlägget föreställer. Så vad vill man uppnå med den här så kallade ”syntolkningen”?

Kart… öhm… ritare, eller nåt

Jag ritar karta! Eller ja… ritar och ritar… jag skapar i varje fall en karta… typ!
Skriver man fantasy så betyder det ofta att man även fantiserar ihop egna länder, städer och så vidare. Praktiskt för då kan jag ju själv bestämma hur det ser ut i de miljöerna mina hjältinnor och hjältar rör sig i.
Men läsaren kan ju också tänkas ha ett behov av att veta hur det ser ut. Förhoppningsvis har jag med mitt skrivande förmåga att berätta så pass färgrikt att läsaren i sin egen fantasi kan ”se” miljöerna.
Men en karta som hjälp på vägen är nog inte dumt. Så den är på gång, och bilden visar hur den ser ut så här långt.

Närkampen 2017

Från i år kör vi i Sjöbo Fotoklubb en gemensam tävling med Ystads Fotoklubb och Österlens Fotoklubb kallad Närkampen. Motiv är valfritt och varje tävlande deltar med två bilder. Första året var det Ystads Fotoklubb som höll i tävlingen, och igår fick vi veta resultatet. Jury det här året har varit Tyringe Fotoklubb. Tjugofem bilder har placerats och rangordnats.
För egen del blev det plats 11 respektive 20. Med tanke på konkurrensen får man väl vara nöjd.

En grå dag

Vädermässigt en ganska grå typisk höstdag. Termometern visar förvisso högt för årstiden, men det känns ändå ganska mycket som november. Och jag försöker komma vidare i mitt skrivande. Man ska kanske ändå vara nöjd. Det går framåt om än väldigt långsamt!
Det är en hel del pussel man måste lägga när man efterhand kommer på olika avsnitt som inte kan ligga där de ligger. Och det blir extra besvärligt eftersom jag tyvärr varit borta från detta skrivandet alldeles för länge. Har liksom glömt en del, så jag måste hela tiden gå tillbaka och läsa. Vad skrev jag där? Hur skrev jag om det? Och så vidare!
Gläds över att jag nu förstan upptäckt att min fantasybild ”Orla atEilean Donan Castle” hamnat på Bird of Preys of Loch Lochmonds facebook-sida.

cropped-orla-at-eilean-donan-castle.jpg
https://www.facebook.com/llbopc/posts/10155898003219396?pnref=story

Bilder till försäljning

En av mina Fantasybilder ligger ute till försäljning!
One download so far!

https://www.dreamstime.com/stock-photography-image100467013#res19613437

Utställningen igång

Då var vernissagen avklarad, och för alla som inte hade möjlighet att komma idag, finns möjlighet fram till den 16 september 2017.

%d bloggare gillar detta: