Har arbetat i verkstan idag, för att renovera ett av fågelborden, för att, åtminstone tillfälligt, bygga ut Restaurang Kvidevitt.
Meningen är att det hela ska göras mer permanent framöver, men just nu fick det bli en provisorisk lösning. Behöver liksom större lokaler …
Och så lite packning på det …
Denna måndag började för min del klockan sex! Ville hinna morna mig och äta frukost i lugn och ro, innan jag skulle till Vårdcentralen för EKG på remiss.
Och så kom Postnord med en väntad provbok!
Under dagen var det dags för oss att hålla ett nytt föredrag, för HBTQ+-seniorer vid Träffpunkt Möllaregården i Lund. Mycket inspirerande och givande och att få uppleva publikens bemötande och även applåder känns väldigt bra. Det här vill vi absolut fortsätta med, och jag tror nog vi blir bättre och bättre på det. Och så fick vi det stora nöjet att träffa ett av mina många kusinbarn. Det är dessutom henne vi har att tacka för att vi blivit involverade i det här!
Fler aktiviteter väntar under hösten.
Kvällen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss! En nätorder som hanterats klumpigt av leverantören tvingade oss, just hemkomna från Lund, att åter köra in dit.
Men som plåster på såren unnade vi oss god pizza hosVed vid Mårtenstorget. Och sen kunde vi njuta av den underbart goda chokladen vi fick vid vårt föredrag.
Vi var på Dalby bibliotek idag på en filmvisning arrangerad av HBTQ+-seniorer i Lund. Filmen var Regnbågens sång av Nasrin Pakkho – en intim film där HBTQ-seniorer berättar om sina liv och upplevelser av att åldras som HBTQ-person i Sverige.
Filmen följdes av intressanta samtal kring frågan om att åldras som HBTQ+-person i Sverige.
Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.
”Vill du prova?”
Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.
Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.
Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.
Det är femtio år sen idag!
Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!
Blev klar med inspelningen idag – totalt 68 ljudfiler är klara. Nu ska mixningen fixas, och så får man hålla tummarna att jag inte hittar några fel nu.
Sen återstår att boka datum för publicering!
Två veckor har snart passerat sen vi officiellt stängde för semester. Nu handlade det inte direkt om semester i ordets rätta bemärkelse – även om det onekligen hade behövts. Det handlade mer om att vi stänger för nya uppdrag, samtidigt som vi egentligen har fullt upp med redan accepterade uppdrag. Misstolka mig dock inte – det här är skitroligt! Men vi kände ändå att vi behövde lite paus mellan uppdragen, och förhoppningsvis få lite utrymme för egna projekt. Det har väl gått sådär! Första veckan ägnade jag mig nästan uteslutande åt att producera en mängd E-noveller. Å andra sidan innebär det mindre arbete till hösten när det är dags att publicera dem! Tanken var annars att första veckan skulle ägnas åt att läsa in min roman Kalla mig Anna. Men det blev den här veckan istället – delvis. Har klarat av cirka en tredjedel.
Har även gjort inlagor till två barnböcker som vi skickat till tryck, på uppdrag av ”externa” författare.
I förrgår satt jag hos Waynes Coffée på Triangelen och lyckades få till en del bra detaljer i min Morden i Thiramaar, till vilken kärleken idag kom med en briljant idé för fortsatt innehåll.
I förrgår var jag för övrigt även på mitt, kanske, sista besök på Laserkliniken. Med det kanske man kan notera att ”allt är avklarat” – nästan! Finns förvisso några detaljer kvar innan jag är där.
Denna dag ägnades även åt en träff med gamla vänner.
Lite pyssel i verkstan har det också funnits utrymme för, och nu är vi väl förberedda för kommande marknad.
Mogwai har under flera dagar intagit en plats under en av våra buskar, där han tillbringat hela dagarna i den varma luften, och övervakat omgivningen. Då och då avbruten av besök av ”våra” rådjur.
Och så här mot slutet av veckan har vi haft ännu ett konstruktivt styrelsemöte via telefon i fotoklubben, och på det har spörsmål cirkulerat som ånyo har väckt mina funderingar kring om det verkligen är motiverat att fortsätta lägga energi på en verksamhet, som egentligen inte betyder så värst mycket längre för mig personligen. Kanske dags att lämna över till någon efterträdare – om det nu finns någon – som är mer motiverad.
I drygt tre år har jag besökt Elisabetkliniken för behandling. Första gången var den 16 juni 2022, och nu efter den sjuttiofjärde gången är det slut.
Förutom behandlingarna, har dessa turer till mina gamla hemtrakter känts väldigt givande. Det har blivit många fikastunder på St Jakobs glass på Regementsgatan, som snabbt blev ett favoritställe. Flera dessutom i trevligt möte med kusin Bo. Det har varit spännade och intressant att ta del av området, som i mitt tycke bara har blivit bättre med åren. På ”min tid” de åtta åren Slottstaden var min fasta bostadsadress, trivdes jag väldigt bra. Men då fanns det bara ett fåtal affärer, pizzerian Pompei öppnade 1976, men då var de ganska ensamma. Idag finns det ett antal varierande restauranger och kaffebarer. Förutom ett ganska rikt utbud av butiker. Och pizzerian finns fortfarande kvar.
Kort och gott är det en fridfull och trivsam stadsdel, precis som det var då.
Denna extremt varma sommardag var det dags för ännu en tur till Malmö, och i första hand Slottstaden. Där för som det ser ut nu, den allra sista behandlingsrundan hos duktiga Elisabetkliniken. Körde hemifrån lite tidigare, för att hinna med frukost på favoritstället St Jakob. Efter behandlingen körde jag direkt till Triangelen och en fikaträff med en av mina äldsta vänner. Kvällen landade jag i halvliggande ställning utanför huset med en bok – men ganska snart gjorde jag som Mogwai – dåsade i värmen!
Har varit en ganska intensiv arbetsvecka med förlaget. Publicerat några ljudböcker och några E-böcker. Ovanligt mycket fakturering! Roligt! Betyder ju förväntade intäkter. Apropå det så kom även skattepengarna den här veckan. Rakt in på Buffertkontot.
Men främst har arbetet ändå handlat om mer korrekturuppdrag och även en välbehövlig uppfräschning av Belvida Bells hemsida. Vi har dessutom presenterat förlagets nya logga, lagom inför vårt femårs-jubileum.
Men veckans absoluta höjdpunkt var helt klart vår föreläsning vid Boklunden i Torna Hällestad för Hemvård & Hälsa i Lunds kommun. Ett uppdrag vi känner oss väldigt nöjda med, och helt klart något vi vill satsa mer på.
Så fotoklubbens kombinerade möte / grillträff i Snogeholm, som fick bli den här veckans avkoppling!
För övrigt väntar jag lite nervöst på att mitt nya körkort ska komma på måndag – nytt bank-ID och en rad andra ”omregistreringar” är beroende av det.
Och nä … vi firade inte den fete tyrannens kröning! Firar hellre den 14 augusti som markerar att Sverige inte varit i krig sen 1814.
Idag var vi inbjudna till Boklunden i Torna Hällestad för att hålla ett föredrag för Hemvård & hälsa inom Lunds kommun. En mycket trevlig och inspirerande erfarenhet.
Det handlar om likabehandling- och mångfaldsarbete inom Vård & Omsorg. Förståelse kring religion, härkomst, kön, sexualitet, familjebildning och nära relationer. För att bygga på med mer kunskap inom detta, söker man efter någon som kan berätta utifrån ett personligt perspektiv! Det är där vi kom in, och specifikt naturligtvis när det handlar om kön och sexualitet.
Jag hoppas och är ganska övertygad om att vi lyckades förmedla den kunskapen idag.
Det här är dessutom något vi gärna gör fler gånger. Det är så oerhört givande och känns väldigt positivt att få vara med och öka förståelsen inför vad det innebär att vara en transperson. Känns alldeles extra viktigt också idag när det finns så många ondsinta och ignoranta krafter mot detta.
Och ett varmt tack till Karin, som tog det första steget till detta!
Andie Lindskog 