Nu är ljudfilerna äntligen färdigmixade, och Kalla mig Anna är klar! Uppladdad och redo för läsare.
Berättelsen om Anna, en transtjej i sjuttiotalets Malmö – berättelsen som till vissa delar kan ses som något av en fri fantasi om hur mitt liv kunde ha blivit.
Vi var på en föreläsning av Ann-Christine Ruuth – alltså ”Min pappa Marianne” i verkligheten. Intressant och fängslande livsöde, och samtidigt så mycket att känna igen från mitt eget liv. Ja, vi har helt olika bakgrund och har väl haft helt olika förutsättningar. Men det finns ändå så många gemensamma beröringspunkter, och jag kommer på mig själv med att hela tiden sitta och nicka instämmande och igenkännande. Man har burit på bördan igenom större delen av livet, och till slut på gamla dar valt att fullt ut bli sig själv.
Avrundar denna genomgående ganska gråmulna vecka med ännu en helg i Gårdshuset vid Köpmansmagasinet i Smygehuk. Den här helgen kändes det dock lite överambitiöst egentligen. Inte många som orkar ge sig ut i blåsten. Möjligen besöker man Köpmansmagasinet och av ren nyfikenhet kikar man även in i Gårdshuset. Men allmänt känns det inte riktigt som vår kundkrets. Men vi lever på hoppet. Förra lördagen sålde vi riktigt bra.
Annars handlar tillvaron mest om att återhämta sig från veckans resa till Linköping, och trots allt belåtet luta sig tillbaka och med stor tillfredsställelse notera att jag äntligen är i mål.
Andra dagen i Linköping, när det visar sig att vårt besök sammanfaller med celebert besök av Ukrainas president Volodomyr Zelenski!
Regntungen moln hängde över stan mest hela dagen, men det var inget som påverkade oss nämnvärt.
Det mesta av denna dag fylldes av själva resans huvudmål, men trots att tanken var att det skulle bli några dagars lugn och ro, fick vi ändå inleda redan på morgonen med jobbsamtal med ”vårt” tryckeri. Ack ja, fullständig semester finns nog inte när man är företagare.
Kvällsmaten idag blev italienskt. Några av de godaste vitlöksbröden vi ätit, och ljuvligt god pasta.
Har arbetat i verkstan idag, för att renovera ett av fågelborden, för att, åtminstone tillfälligt, bygga ut Restaurang Kvidevitt.
Meningen är att det hela ska göras mer permanent framöver, men just nu fick det bli en provisorisk lösning. Behöver liksom större lokaler …
Och så lite packning på det …
Denna måndag började för min del klockan sex! Ville hinna morna mig och äta frukost i lugn och ro, innan jag skulle till Vårdcentralen för EKG på remiss.
Och så kom Postnord med en väntad provbok!
Under dagen var det dags för oss att hålla ett nytt föredrag, för HBTQ+-seniorer vid Träffpunkt Möllaregården i Lund. Mycket inspirerande och givande och att få uppleva publikens bemötande och även applåder känns väldigt bra. Det här vill vi absolut fortsätta med, och jag tror nog vi blir bättre och bättre på det. Och så fick vi det stora nöjet att träffa ett av mina många kusinbarn. Det är dessutom henne vi har att tacka för att vi blivit involverade i det här!
Fler aktiviteter väntar under hösten.
Kvällen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss! En nätorder som hanterats klumpigt av leverantören tvingade oss, just hemkomna från Lund, att åter köra in dit.
Men som plåster på såren unnade vi oss god pizza hosVed vid Mårtenstorget. Och sen kunde vi njuta av den underbart goda chokladen vi fick vid vårt föredrag.
Vi var på Dalby bibliotek idag på en filmvisning arrangerad av HBTQ+-seniorer i Lund. Filmen var Regnbågens sång av Nasrin Pakkho – en intim film där HBTQ-seniorer berättar om sina liv och upplevelser av att åldras som HBTQ-person i Sverige.
Filmen följdes av intressanta samtal kring frågan om att åldras som HBTQ+-person i Sverige.
Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.
”Vill du prova?”
Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.
Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.
Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.
Det är femtio år sen idag!
Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!
Blev klar med inspelningen idag – totalt 68 ljudfiler är klara. Nu ska mixningen fixas, och så får man hålla tummarna att jag inte hittar några fel nu.
Sen återstår att boka datum för publicering!
Andie Lindskog 