Senaste julnovellen – Snart i Internethandeln & streamingtjänster.
Ny Julnovell – Välkommen Sara
En vecka i väntan på Anna …
Ännu en vecka har passerat! Som inleddes med vetskapen att Malmö FF knipit sitt tjugotredje guld i Allsvenskan. Och den sorgliga känslan jag aldrig tycks kunna riktigt komma över, att Lars, en av mina bästa kompisar någonsin, lämnade oss alldeles för tidigt i lungcancer för fyrtio år sedan den 12 november! Hedrar hans minne med en gåva till Cancerfonden!
Här gick vi in i en vecka som inleddes med den där lite pirriga känslan när man just klarat av av alla detaljer kring registreringen av en ny bok – tryckbeställning, registrering hos Bokinfo för att all information ska nå ut till bokhandeln, och så den där lite spännande avvaktan när boken ska bli klar på tryckeriet. Och så det där typiska tomrummet man alltid tycks hamna i efter ett avslutat skrivprojekt, och som i det här fallet lett mig in på att arbeta lite effektivare med årets julsaga.
Veckan har avrundats med kattbad som gått över förväntan bra, och en avslutande behandling hos tandläkare, som förvisso känts av inpå kvällen. Därtill kan jag konstatera att vi har väldigt trevliga tandläkare och övrig personal inom Folktandvården i Sjöbo. Så vilar vi över helgen, och på måndag, troligen kommer Anna. Och så ska det bli en intervju om henne, för QX! Det blir en trevlig inledning på veckan då vi ska ladda upp för bokmässan i Lund nästa helg.
Mellan Anna och Asha
Nu när Kalla mig Anna är skriven, färdigredigerad och uppladdad till tryckeriet, är meningen att jag åter ska ta tag i Ashas sten. Men dessförinnan ska jag dock försöka få till min julsaga inför årets traditionella julsageträff i december. Dessvärre är det väldigt tunt med idéerna! Har skrivit en så kallad ”tiominutare”, som är ett knep jag tar till ibland för att försöka få till en berättelse. Sätter timern, och bara skriver så långt jag hinner på tio minuter. Ibland går det, ibland går det inte alls. Men … försöket igår gav åtminstone en text som kanske kan bearbetas. Vi får väl se. Hur som helst – mellan Anna och Asha kommer julen … eller nåt!
Mims – det blev inte som vi tänkt
Det här med Mims är onekligen en märklig historia. Under stor del av sommaren har han kommit hit praktiskt taget varje dag, ibland mer än en gång, och fått mat på altanen. Mogwai har oftast varit tillåtande. Han har kunnat ligga bekvämt i skuggan, eller på någon utemöbel, och lugnt betraktat Mims som äter maten vi satt ut till honom. Ibland har Mogwai gått bort mot Mims, som i sin tur omedelbart dragit sig undan. Men för det mesta har Mogwai accepterat Mims närvaro. Mims i sin tur har ibland blivit extra modig. Vid några tillfällen har han smugit in i huset, och faktiskt hittat till Mogwais matskål i köket. En gång när jag lagt mig i sovrummet för att vila en stund på eftermiddagen, märkte jag att något rörde sig i rummet, och jag trodde det var Mogwai. Men det visade sig vara Mims, som dock försvann hastigt ut när han blev varse att jag upptäckt honom.
Att han håller reda på grannskapets andra katter, och därmed avlastar Mogwai på den punkten, är tydligt. Vi har knappt sett till några andra katter här under ganska lång tid nu. Dock – de senaste veckorna har han mer eller mindre slutat komma hit. Senast han var här och åt var den 22 september. Vi började tro att något hänt honom. Han ser ju faktiskt inte helt frisk ut, och risken att han skulle kunnat ha blivit överkörd finns ju hela tiden. Men i tisdags såg jag honom längre bort i gatan. Idag hade vi skjutdörren i uterummet öppen en kort stund, och plötsligt var Mims här och var på väg att gå in. Men just som han var framme vid dörren kom Mogwai rusande och jagade bort honom. Man kunde nästan höra Mogwais tankar; Det är ok att du kommer hit och äter då och då. Man du får fan inte gå in i mitt hus.
Men vi har haft planer på att vi skulle bygga ett ”vinterhus” åt honom på altanen, så att han åtminstone har någonstans att krypa in och värma sig lite under vintermånaderna. Men nu känns det som att han trots allt har någon annan plats han uppehåller sig på.
Märklig acceptans
Situationen med Mims närvaro är ganska märklig. Mogwai accepterar för det mesta att han kommer hit och får mat. Vi serverar mat och ibland laktosfri mjölk längst ut på altanen, ofta medan Mogwai ligger och vilar i någon av stolarna. Ibland lyfter han lite slött på huvudet och tittar, men återgår ganska snart till att bara koppa av. Vid flera tillfällen har vi både hört och sett Mims jaga bort inkräktande katter, och Mogwai lägger sig aldrig i det. Det kan någon gång inträffa att Mogwai ändå kör iväg honom, lite så där halvhjärtat. Han kan till och med gå rakt förbi honom, nästan som om han inte ens existerade.
Det hela känns ganska märkligt, men samtidigt är det bra. Vi slipper riskera fler dyra veterinärkostnader för Mogwai efter slagsmål med grannskapets katter. Samtidigt kan vi ändå stilla vårt samvete en aning genom att vi faktiskt hjälper den här katten. Det kan med hänsyn till Mogwai aldrig bli aktuellt att Mims får komma in, och å andra sidan är han alldeles för skygg och försiktig för att det ens skulle kunna ske.
Mims – det blev inte riktigt som vi tänkt!
Vi blev faktiskt lurade! Mims har ett ganska feminint uttryck, inte så där särskilt stor, plus det faktum att Mogwai tycks, i stort sett, acceptera katten – så vi drog slutsatsen att det var en honkatt. Till slut fick vi dock se den bakifrån! Tydliga kulor talar sitt tydliga språk! Det är en hankatt! Men det här vänder ju helt upp och ner på allt. Hur kommer det sig att Mogwai ändå accepterar hans närvaro? Inga andra katter tillåts komma in på hans revir! Det här ställer ju också till det för oss, när det handlar om hur vi ska ställa upp för och hjälpa den här katten. Först och främst bör all hantering ske med försiktighet. Det här är Mogwais hem, och vi kan inte tillåta att den situationen äventyras. Så Mims får inte komma in i huset. I nuläget är katten möjligen lite försvagad av halvtaskig kost. Åtminstone är det vad vi gissar. Men vad händer om vi matar regelbundet så att han får förbättrad hälsa och rentav blir starkare? Kommer han då att försöka konkurrera ut Mogwai? Kommer det att leda till slagsmål mellan dem? Som det ser ut nu, kommer Mims när vi sitter på altanen. Han får mat i form av torrfoder, och ibland laktosfri mjölk. Men det är inte alltid Mogwai tillåter det. Ibland ligger han en bit ifrån och tittar medan Mims äter, men ibland går han bort mot skålen varpå Mims omedelbart flyr. Det är den respekten som finns just nu. Kommer den att bestå? Eftersom hjärtat säger att vi vill hjälpa den här katten, får det bli så att han får mat då och då. Det får inte bli någon vana, och uppenbart får han mat, alternativt skaffar mat även på annat håll. Sedan är det upp till Mogwai om han vill tillåta Mims närvaro. Det är ju faktiskt så att Mims uppenbart tagit på sig rollen att hålla efter inkräktare. Han jagar bort alla andra katter, medan Mogwai ligger på altanen och solar sig. Så länge det fungerar så, kan vi gärna bistå med mat. Och vi fortsätter att kalla honom Mims.
Mims – så här gör vi
Vi vet egentligen ingenting om den här katten, mer än att hon har strosat här omkring i åtminstone ett års tid. Det är troligtvis en honkatt, med typiska feminina kattdrag. Att Mogwai accepterar henne, kan också vara ett bevis för att det är en flicka.
Efter att Mogwai blev sjuk våren 2022 till följd av – troligtvis – en klo eller huggtand i kinden högst troligt efter en fajt med just henne, har vi konsekvent försökt hålla henne borta härifrån. Men hon har samtidigt varit envis. Medan andra katter flyr mer eller mindre i panik när vi schasar iväg dem, har hon bara sprungit typ till tomtgränsen. Efter hand tycks dessutom Mogwai stegvis börjat acceptera henne. Alla andra katter jagar han konsekvent bort, men henne går han bara förbi. Vi har sett hur hon har legat och studerat honom medan han markerat revir, och så snart han gått därifrån har hon rullat sig i gräset där han har markerat. Det tolkar vi som ett sätt att säkra sig om hans gunst. Om hon har samma lukt som han, är hon inte farlig. Och taktiken tycks uppenbart ha fungerat. Hon har med det också kunnat komma närmare oss, och vi har till slut gett med oss. Hon får mat hos oss nu. Dock med en viss återhållsamhet. Det ska helst inte bli så att vi blir hennes enda försörjning. Hon är gissningsvis kanske någonstans mellan fyra och sju eller åtta år gammal, och är inte mager eller undernärd. På något vis har hon lyckats få mat på annat vis under tidigare år, och bör kunna fortsätta med det.
Hon är fortfarande ganska skygg, även om hon visst har vågat sig ganska nära. Men att försöka fånga in henne och ta henne till veterinären är inte aktuellt. Det skulle enbart riskera att rasera det förtroende hon lyckats få för oss. Att låta henne komma in i huset är inte heller aktuellt. Det är Mogwais hem, och vi har ingen aning om hur det skulle gå om vi tog in henne. Vi kan inte riskera att det ska uppstå någon konflikt där. Det är helt enkelt inte rätt mot Mogwai.
Vi hjälper Mims med mat, men i övrigt får hon fortsatt klara sig själv.
Vi kallar henne Mims!
En enveten men samtidigt försiktig kattflicka har de senaste månaderna kommit allt närmare oss. Ja, vi vet inte med hundra procent säkerhet, men det mesta tyder på att det handlar om en flicka. Det var helt säkert henne Mogwai var i bråk med förra året när han blev skadad. Nu tycks de båda ha slutit fred, och det verkar till och med som att de båda samarbetar för att hålla vår tomt fri från andra inkräktande katter. Faktiskt ser det ut som att Mogwai helt har accepterat hennes närvaro. De kan till och med mötas nos mot nos utan något gruffande. På sistone har hon också börjat dyka upp vid vår altan där hon önskar vår uppmärksamhet. Vi har varit ytterst tveksamma kring hur vi skulle bemöta henne. Förståndet säger att vi borde ignorera henne, och låta ödet avgöra vad som är bäst för henne. Men hjärtats röst är starkare, och vi har lite försiktigt börjat ge henne mat. Långsamt vinner vi hennes förtroende, och med försiktighet försöker vi granska hennes ”skick”! Det är som sagt troligen en kattflicka, ålder är svårt att avgöra. Men kanske fyra-fem år. Mycket tyder på att hon är en klassisk ”sommarkatt”. Alltså en stackars katt som någon tagit hand om under sin semester, men när det varit dags att återvända till stan har man bara lämnat henne. Va fan … katter klarar sig väl alltid! Jo, hon har ju bevisligen klarat sig hyfsat hittills. Hur kan vi omöjligt veta, men det är tydligt att hon söker och önskar varaktig kontakt med någon som har hjärta att hjälpa henne. Vi har inte hjärta att undlåta att hjälpa henne. Så nu tampas vi för fullt med frågan hur vi ska hjälpa henne efter bästa förmåga.
Först och främst har vi ju Mogwai att tänka på! Han måste gå först! Men han tycks märkligt nog acceptera henne, och de förefaller till och med hjälpas åt att jaga bort andra obehöriga katter. Så det som gäller nu är att hon får mat och även tillskott av B-vitamin här. Sen gäller att vi måste planera och tänka ut en bra lösning inför hösten och vintern. Vi vet ju inte vilka åkommor hon kan tänkas dras med, och det gäller att hålla det på avstånd från Mogwai, och samtidigt hjälpa henne att bli fri från det.
För övrigt har vi bestämt att kalla henne Mims!
Garageröjning, katter, fiskefejd, cykeltur och lite annat…
Stor del av vår tid de senaste veckorna har gått till att röja och sortera i verkstan. Det har lett fram till en väl fungerande hobbyverkstad och dessutom väl förberett för nästa helgs loppis! Inte minst – betydligt bättre utrymme och borta är också det där eviga problemet att hitta prylar man letar efter.
Bland loppisprylarna finns bland annat pärmar. Pärmar som jag bland annat har använt till min dagbok. Numera har jag ju den enbart i datorn, så allt papper kan gå till återvinningen. Blev en rätt försvarlig hög med papper när jag staplade åren 2006 till 2016.
När det gäller skrivandet har jag faktiskt satt Anna på paus, lite för att det ibland är en fördel att låta texter ligga ett tag, innan man åter tar tag i dem med kanske lite nya fräscha tankegångar. Istället har jag satsat på lite noveller, och specifikt Fiskefejden som ingår i mina berättelser om Thiramaar. Alltså min humoristiska fantasyserie. Två leveranser från tryckeri har vi fått i dagarna. Påfyllning av lagret när det gäller Av gudarna märkta, och dessutom provtryck av en kunds självbiografiska bok, som vi haft nöjet att vara delaktiga i.
Två turer till Malmö har också hunnits med den här veckan.
Och så har Mogwai fortsatt koll på grannskapet, och tycks tydligt ha fastställt för grannskapets övriga katter vem som basar här. Dock finns det en katt, troligen hona, han uppenbart tycks tolerera. Vet inte om det handlar om medlidande eller vad. Hon ser rätt sliten ut, dock inte mager, men hon har nog inte något riktigt hem. På senare tid har hon blivit allt modigare, och idag kom hon till och med in via vår öppna altandörr.
För övrigt har jag äntligen kommit igång med att cykla igen. Tog en lite lagom tur bort genom Sövde och tillbaka igen, och även en mindre avstickare på småstigar vid sjön. En lagom tur på 7,7 km. Kan ju vara klokt att börja lite försiktigt.
Vissa dagar är mindre bra …
Strax efter fyra vaknade jag denna dag. Fluffade till kudden, drog täcket över axeln och la mig på sidan för att somna om. Blev för varm. Av med täcket. Blev för kallt. La mig på rygg. Nää … höger sida då? Inte det heller. Efter ett antal testade sovställningar, satte jag mig upp. Det här går inte! Jag stiger upp. Fick naturligtvis sova ett tag i soffan under dagen. Men den dåliga starten på dagen hängde ändå kvar. Ägnade morgontimmarna åt lite korrekturarbete. Därefter en del meningslös korrespondens med olika aktörer inom bokhandeln, som mest ledde till frustration och i praktiken stillastående på ruta ett! Tog ambitiös tag i ett arbete med att skapa provläsningsfiler till våra böcker, att publicera i näthandeln och på vår egna hemsida. Fungerade heller inte med någon större tillfredsställelse. Till detta ett antal andra mindre icke särskilt lyckade projekt. Tillika en dag – måndag dessutom – med trist och grått väder. Lika slö som katten, så nu får det bli en film istället. Men den somnar jag väl ifrån!
Andie Lindskog 