Vi var på en föreläsning av Ann-Christine Ruuth – alltså ”Min pappa Marianne” i verkligheten. Intressant och fängslande livsöde, och samtidigt så mycket att känna igen från mitt eget liv. Ja, vi har helt olika bakgrund och har väl haft helt olika förutsättningar. Men det finns ändå så många gemensamma beröringspunkter, och jag kommer på mig själv med att hela tiden sitta och nicka instämmande och igenkännande. Man har burit på bördan igenom större delen av livet, och till slut på gamla dar valt att fullt ut bli sig själv.
Andra dagen i Linköping, när det visar sig att vårt besök sammanfaller med celebert besök av Ukrainas president Volodomyr Zelenski! Regntungen moln hängde över stan mest hela dagen, men det var inget som påverkade oss nämnvärt. Det mesta av denna dag fylldes av själva resans huvudmål, men trots att tanken var att det skulle bli några dagars lugn och ro, fick vi ändå inleda redan på morgonen med jobbsamtal med ”vårt” tryckeri. Ack ja, fullständig semester finns nog inte när man är företagare. Kvällsmaten idag blev italienskt. Några av de godaste vitlöksbröden vi ätit, och ljuvligt god pasta.
Denna måndag började för min del klockan sex! Ville hinna morna mig och äta frukost i lugn och ro, innan jag skulle till Vårdcentralen för EKG på remiss. Och så kom Postnord med en väntad provbok!
Under dagen var det dags för oss att hålla ett nytt föredrag, för HBTQ+-seniorer vid Träffpunkt Möllaregården i Lund. Mycket inspirerande och givande och att få uppleva publikens bemötande och även applåder känns väldigt bra. Det här vill vi absolut fortsätta med, och jag tror nog vi blir bättre och bättre på det. Och så fick vi det stora nöjet att träffa ett av mina många kusinbarn. Det är dessutom henne vi har att tacka för att vi blivit involverade i det här!
Fler aktiviteter väntar under hösten.
Kvällen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss! En nätorder som hanterats klumpigt av leverantören tvingade oss, just hemkomna från Lund, att åter köra in dit.
Men som plåster på såren unnade vi oss god pizza hosVed vid Mårtenstorget. Och sen kunde vi njuta av den underbart goda chokladen vi fick vid vårt föredrag.
Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.
”Vill du prova?”
Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.
Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.
Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.
Det är femtio år sen idag!
Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!
Idag deltog vi i Lunda Pride, med bokförsäljning inbjudna av HBTQ+ seniorer i Lund. Och känslorna kring alla sådana här arrangemang är personligt så starka! Pride är viktigt, och särskilt viktigt idag med allt skit som sker i vår omvärld. Pride är så mycket innerlig glädje och frihet – frihet att få vara precis den man vill vara. Och alla människor man möter i dessa sammanhang är så otroligt genuint trevliga och vänliga. Under bara några timmar i Lunds Stadspark har vi mött en färgstark skara människor – allt från aktiva inom Lunds kommuns nätverk för HBTQ-seniorer till sopransångare och tenorsångare från Ukraina.
Den absolut viktigaste känslan man alltid bär med sig från dessa arrangemang, är den av fullkomlig tillhörighet och respekt. Du är det du är, och är fullt respekterad för det.
Idag var vi inbjudna till Boklunden i Torna Hällestad för att hålla ett föredrag för Hemvård & hälsa inom Lunds kommun. En mycket trevlig och inspirerande erfarenhet.
Det handlar om likabehandling- och mångfaldsarbete inom Vård & Omsorg. Förståelse kring religion, härkomst, kön, sexualitet, familjebildning och nära relationer. För att bygga på med mer kunskap inom detta, söker man efter någon som kan berätta utifrån ett personligt perspektiv! Det är där vi kom in, och specifikt naturligtvis när det handlar om kön och sexualitet.
Jag hoppas och är ganska övertygad om att vi lyckades förmedla den kunskapen idag.
Det här är dessutom något vi gärna gör fler gånger. Det är så oerhört givande och känns väldigt positivt att få vara med och öka förståelsen inför vad det innebär att vara en transperson. Känns alldeles extra viktigt också idag när det finns så många ondsinta och ignoranta krafter mot detta.
Och ett varmt tack till Karin, som tog det första steget till detta!
Andie Lindskog 